Mina föräldrar har världens knäppaste katt. Hon adopterades när en släkting som hade tagit hand om katten åt sin sambos dotter skulle flytta in till stan inte kunde ha henne kvar. Katten hade redan då ett par år på nacken och var döpt till Stissan. Få namn skulle ha kunnat vara mer pasande för stissig är hon ju i hög grad. De första månaderna hemma hos oss satt hon mest i ett hörn och stirrade förskrämt på allt och alla och kom det några barn på besök pep hon iväg och försvann pbara för att återfinnas darrande under någon säng ett par timmar senare.
Nuförtiden, en si sådär tio år senare, har hon blivit något mer harmonisk men hon bligar fortfarande misstänksamt på mig och sambon när vi kommer ner för att liksom värdera vad vi är för typ av inkräktare. Lagom till vi ska åka hem börjar hon bli så pass kärvänlig att sambon får klappa henne. Mig har hon tveksamt accepterat efter att jag matat henne ett par gånger. Annars är det mina yngre systrar som har bra hand med henne men eftersom de inte bor hemme de heller nu har hon väl fått bli mindre kräsen om hon inte vill svälta ihjäl. 
Kräsen förresten, det kan man skriva ett helt kapitel om när det gäller denna katt. När hon kom hade hon en matlista med sig på vad hon åt respektive inte åt. Kattmat dög inte till denna dam. Nix, hon ville ha kokt torsk och grädde. Möjligen en räka då och då. Torrfoder? Det vände hon bara på klacken när hon såg. Men hon hamnade nog i fel familj. Pappas kommentar var att kallt säga: "Hon vänjer sig nog när hon blir hungrig". Det gjorde hon. Till viss del i alla fall. Men hon äter fortfarande inte kattmat om den int eär mosad och med mycket sås och får hon bitar i sås så slickar hon bara bort såsen och låter resten stå.
Det tog också drygt två år att få den före detta innekatten att vistas ute på riktigt och när hon gjorde det gick hon som längst utmed tomtgränsen. Numer går hon mest ut snabba svängar i trädgården efter det att hon hamnade i närkamp med en vildkatt som tagit sig in på tomten. Innan hon går ut brukar hon ockå passa på att lägga ett lass i lådan och förpesta luften för alla innan hon glatt ställer sig vid dörren och krafsar. Hon är verkligen knepig men hon har STOR personlighet. Puss Stissan. jag säger det för annars klöser du väl mig...
1 comment:
Min goding!
Räddade in henne från trappan och nya grannens katt igår. Hon stod bara där och reste ragg och morrade samt skvätte revir-piss i mammas skor som stod där.
Post a Comment