Ingen sommar utan Hjo

Hjo är en liten söt stad vid Vätterns kant som det är lagom att ta en dagsutflykt till om man ändå är i Mariestad. Det gör vi så gott som en gång varje sommar. Traditonsenligt åker vi dit äter rökt fisk, promenerar en sväng bland stadens vackra trävillor och tar en glass i den söta glasskiosken utmed ån. Denna gång var vädret lite oberäkneligt så vi gick till ett kafé istället, "Vete & Råg", ett surdegsbageri men också, skulle det visa sig, ett finfint kafé inrett med gamla möbler i romantiskt stil matchat med goda bakverk (och tyvärr också ett flärpblåsande barn som väl förhoppningsvis inte är där jämt).

Har du aldrig varit i Hjo så rekommenderar jag dig ett besök. (Däremot rekommenderar jag inte att du försöker ta en trampbåt över Vättern till Gränna, vilket min systers vänner en gång försökte. Det är faktiskt mycket längre än vad det ser ut och man blir hämtad av sjöräddningen...) Köp istället fisk i den röda rökeriboden och sitt på piren och ät, eller ta med dig den till den vackra stadsparken och sitt där i det lummigt gröna och lyssna till fiskmåsar och vågkluck. Därefter ska du ta en promenad längs stadens stenlagda gator, upp till torget, göra ett stopp i någon av de små butikerna, t.ex. Tvålfabriken dit jag och min mamma gick.

Tvålfabriken är precis som det låter, en affär som tillverkar och säljer tvål. Utanför kan man lukta på tvålarna och provtvätta sig i en liten vägghängd balja med kran. Kul idé tycker jag!

Limtorget i Lidköping

En av dagarna åkte vid till Lidköping, en annan stad vid Vänerns kant, för att köpa en födelsedagspresent till min pappa. Mamma bjöd då med oss till ett för mig nytt fik i staden som låg vid det så kallade Limtorget. Det blev en ny favorit omedelbart, särskilt som mitt gamla favofik i Lidköping har tagits över av någon som inte kan baka.

Limtorgets fik är så pittoreskt att man bara inte kan ogilla det, inhyst som det är i ett litet gult trähus omgivet av prunkande buskar och stockrosor och med en stenlagd gård utanför där man också kan sitta och fika om man inte gör som vi och sitter i den rara salongen istället.

Speciellt för fiket är att du serveras kaffet eller vad du nu beställt av flickor i gammaldags förkläden och du får in ditt kaffe i en vacker porslinkanna. Allt serveras på delar ur någon Rörstrandsservis! Och visst smakar allt bättre om det serveras i en vacker kopp? Det enda som skulle ha förhöjt intrycket ytterligare vore att de tog bort smutsig disk lite snabbare.

Klings glass

Detta är kanske en lite dysfunktionell blogg som bara uppdateras cirka en gång i månaden och även om min ambition när jag skaffade iphone var att jag skulle kunna blogga med hjälp av den så orkar jag inte riktigt med att sitta och pilla ihop blogginlägg på den. Så här kommer nu en liten update över min sommar!

Efter en veckas vistelse på landet och ett par dagar i stan reste vi ned till mina föräldrar i Västergötland. Vädret var växlande så vi vågade oss inte på att bada i Vänern men vi gjorde somriga saker som att äta glass, Klings glass, för att vara precis. Mariestadtillverkad glass som är snudd på omöjlig att få tag på i Stockholm. Har hört det ryktas att Operabaren serverar den men hur ofta är jag där liksom? Dessutom säljer de säkert inte M400 (godaste strutglassen skapad till firandet av Mariestads 400-års jubileum) i alla fall.

Deras lösglass går inte heller av för hackor. Den avnjuts bäst på torget i stan eller ännu hellre vid hamnkiosken. Blåbärsglassen är en favorit, liksom polka men sambon satsade på lakrits. Mmm!

Fisksoppa på gös

Först grillade vi alltså gösen vi fick upp. Kärestan såg till att fjälla och skära bort huvud och fenor. Sedan gned jag in och utsidan med rikligt med salt och peppar, skivade en citron och lade ett knippe dill   i buken på fisken tillsammans med några klickar smör. Därefter slog vi in fisken i aluminiumfolie och grillade den i ca 30 - 40 min under lock.

Två kilo fisk är dock väldigt mycket fisk, även när huvud och rens är borttaget. Dagen efter hade vi massvis kvar och svärmor tyckte att den tog plats i kylen och ville kasta bort den. Hon menade att den var svår att värma, vilket onekligen är sant i det spartanska torpköket. Själv kände jag att just slänga inte var ett alternativ efter all möda som lagts ned på fångandet och inte heller skulle det kännas okej mot fisken på något vis (hyckleri jag vet eftersom jag uppenbarligen kan tänka mig att äta upp den men i alla fall). Jag bestämde mig för att göra en soppa och pytsa ned fisken i den så att den blev varm men inte torr. Det visade sig gå alldeles utmärkt! Nedan kommer ett slags recept om än väldigt ungefärligt...

Fisksoppa på gös 
(räcker till ca 6 pers)
1 purjolök
1 fiskbuljongtärning
1/2 grönsaksbuljongtärning
drygt 2 d rosévin (tog det vi hade kvar men vitt funkar ju lika bra)
saft av 1/2 -1 citron beroende på smak
5 svartpepparkorn
5 vitpepparkorn
5 kryddpepparkorn
ca 7 dl vatten
ca 2 dl frysta ärtor
salt
nymalen peppar
rikligt med dill
ett tiotal rädisor
kokt fisk
olivolja

Fuskaioli
ca 3 rejäla matskedar majonnäs
1 vitlöksklyfta

Skölj purjon och skiva den tunt och fräs i lite olja. Lägg i stjälkarna av dillen men spara vipporna till senare. Smula över buljongen och slå på vinet och lägg i pepparkornen. Pressa i citronen men börja med den mindre mängden. Slå på vattnet. Låt det hela koka upp innan du slår i ärtorna. Medan dessa blir mjuka skivar du rädisorna tunt och hackar dillen grovt och lägger åt sidan. Lägg nu i fisken och låt den bara precis bli varm. Smaka av med mer citronsaft och salt och ev. också lite nymalen peppar. Strö över dill och rädisskivorna  och servera omgående. Vill man så kan man också röra ihop en fuskaioli att klicka i soppan vid servering.

Om torpet

Den andra semesterveckan spenderades inte bara hemma utan också i svärföräldrarnas torp på landet. Vädret var ganska omväxlande men vi fick några fina dagar. Sambon gillar ju att fiska så vi tog en fisketur på torsdagen och som vanligt fick han napp! Denna gång en stor gös (ca 2 kg) som inte direkt nappat på kroken utan istället verkade ha simmat fast in i den. Det blev därför lite ståhej med att ta upp den och jag, som är lite blödig och inte speciellt fiskevan, tyckte att det var rätt äckligt och jobbigt att ta upp göseländet. Men upp kom den i alla fall och sedan la vi den på grillen fylld med dill, citron och smör. Det blev så mycket fisk att det även räckte till att göra fisksoppa à 6 portioner dagen efter.

Lite bad blev det också förstås. Det är kanske inte det första man tänker på vid gråväder men i stugan finns ingen dusch så man blir tvungen att doppa sig vare sig man vill eller ej. Fördelen med att bada när det är mulet är att man får vara själv på stranden och inte heller känns vattnet lika kallt som när man legat och stekt sig en halv dag.

Det bästa med torpet är nog att man tvingas växla ner, även om jag som ibland kan ha en något rastlös själ kan bli otroligt trött efter ett par dagar på ojämna golv, tältsängar och att man måste värma vatten på spisen för att diska men det finns också något vilsamt i att man inte bara kan dra på och göra allt sådär snabbt som man vill. I väntan på att vattnet kokar upp eller att grillkolen ska bli glöd kan man pusta ut. Man kan stå där vid diskbänken och blicka ut över ängarna och diska till ljudet av sommarprataren i bakgrunden. Det ger lugn. Liksom det ger lugn att duka upp en god frukost på det gamla guldkantade porslinet och långsamt sörpla i sig sitt morgonte. Eller att gå ut i duggregn och plocka en bukett sommarblommor i dikesrenen eller läsa en bok på mage i gräset.

Men rätt vad det är så slår min rastlöshet till. Jag vill ha ett projekt. Något att fixa och dona med. Allra helst ett eget torp där jag kan få måla, pyssla och påta i trädgården och sylta och safta och vara sakletare på loppis tills jag hittat de perfekta prylarna till mitt sagotorp. Ja, tänk vad saker jag skulle kunna göra om jag hade ett litet torp!



Tyvärr är torp i Stockholmstrakten inte så billiga och heller inte så vanliga får jag för mig? Det verkar finnas fler fritidsstugor à la 60-tal men jag drömmer ju om en faluröd stuga med vita knutar och syrénberså inte en svartbetsad låda i en tallskog hundra meter från de andra små kartongerna i stugbyn. Letandet fortgår således. Kanske man skulle flytta till Värmland? Där verkar det finnas gott om små röda stugor...

Balkongtiden är här!

Fröiga bröd

Något av det bästa jag vet med sommaren är att man äntligen kan äta ute! Visserligen grämer det mig emellanåt att vi bor i en lägenhet och inte i en villa med en lummig trädgård men man får liksom göra det bästa av situationen så så fort jag bara kan tvingar jag ut sambon på balkongen för att inta frukost eller äta middag. Gärna lätta middagar. Sallader, matiga mackor.

PS. Om ni undrar varför det är en bild med bröd överst i detta inlägg beror det på att det är ett bröd som man med fördel kan trycka i sig som balkongmiddag.

70-årsfesten

Andra hälften av första semesterveckan inleddes ju med förkylning. Efter att mamma hade rest hem gick halsontet i spinn och jag fick feber. Detta sammanföll också med att stan fick se lite sol, vilket gjorde att jag tyckte än mer synd om mig själv där jag låg på soffan och slumrade.

Runt knuten lurade också svärfars 70-årsdag och jag hade lovat att hjälpa svärmor med att fixa buffén till den stora dagen så lite jäktad blev jag där jag låg och orkade göra...ingenting.

Efter två dagar klingade febern och kroppsontet av men i gengäld bröt snorhelvetet ut. Men med en toarulle under armen, handsprit och ipren klarar man av en 70-årsfest i det tillståndet. Det blev en trevlig eftermiddag med massa folk och massa mat och...tja...ännu mera mat.

Svärmors paradbakverk

Första semesterveckan

Mumsig tartelette på Sundbergs konditori i Gamla Stan

Efter midsommar kom min mamma på sitt traditionsenliga sommarbesök. Det var mysigt även om vädret inte riktigt var på vår sida och jag själv kände mig trött och kinkig mellan varven med halsont (som sedermera utvecklade sig till feber, snuva och en enveten hosta som ännu inte gett med sig helt). 

Vi hann dock med både shopping, god mat och ett par mysfikor i stan. Bland annat mumsade vi fina bakverk på Sundbergs konditori i Gamla Stan och tittade på turisterna som travade förbi i klungor ledda av sina guider. 

Plattan sett från Åhléns takterass

Snygga utemöbler på Åhléns terass

Lite shopping hann förstås också med. Först en grön blus och en väska från Indiska och jag tvingade med mamma in på kulturtanternas mecka (måste väl vara kvittot på att man är tant på riktigt nu?) Gudrun Sjödén och föll pladask för kjolen ni ser här nedan. Den fanns i två färgställningar och egentligen föll jag pladask för båda två men efter lite rådslag med mor kom jag fram till att jag har mer användning för blåa kläder, så det blev den blå varianten. 

Jag gjorde också slag i saken och köpte mig ett par träskor. Egentligen har jag suktat efter ett par ett bra tag men inte haft tid eller ork att ge mig ut att leta efter några förrän nu. Eller då snarare. Fast nu är jag alltså ägare av ett par. Liksom resten av Stockholm förstår jag eftersom de var utsålda praktiskt taget överallt. Hursomhelst sitter skorna som en smäck men de gör lite ont på tårna i ärlighetens namn. Men vill man vara fin får man lida pin som bekant...

Blus och matchande väska från Indiska. 

Träskor och kjol!

Midsommar

Sommarledigheten har inletts och den påbörjades rätt intensivt med en tur ned till föräldrahemmet för midsommarfirande med familj och släkt i olika konstellationer. Först åkte vi med med mamma, pappa, två av mina systrar och mina kusiner och hennes familj på deras traditionsenliga tripp till Spiken, ett fiskeläge ute på Kållandsö, nära Lidköping, för att äta rökt vänerlax till midsommarlunch. Därefter åkte vi hem till mina föräldrars trädgård och åt tårta. En galet smarrig sak med rabarber/vaniljfyllning och jordgubbsfromage på toppen.

På kvällen, när mina föräldrar rest till annat firande, stannade jag och 3 av mina 4 systrar hemma på gården och firade midsommar. Det var svinkallt men vi envisades ändå med att vara ute och band kransar, precis som när vi var små. Mamma har alltid gjort kransar med prästkragar, blåklint och rödklöver åt oss så det gjorde jag med. Lillasyster var lite mer crazy ( i alla fall retade vi henne lite för det) och band i rödfibbla, en för oss ny växt som hon hittat i ett dike. Männen i sällskapet bistod med goda råd och med att tända grillen ända tills syrrans pojkvän kom på att man inte kan fira midsommar utan midsommarstång och satte igång att bygga en. Det kan vara den fulaste midsommarstång jag har sett men charmig ändå. Sen var det visserligen ingen som dansade kring den men den stod där och prydde gräsmattan i alla fall.

Ful stång och snygg syrra

Systerdottern tar sikte

Vi trotsade kylan ett bra tag, spelade kubb, sköt prick med luftgevär och vinkade till rälsbussen som åker förbi med jämna mellanrum. Precis som vi vinkade när vi var små och fick vi det vi väntade på då, som nu, ett tut tillbaka. Det var väl det roligaste den där stackars föraren fick den kvällen misstänker jag, körande ett öde tåg i midsommarnatten.

Runt elva gav vi upp. Det gick inte att sitta ute längre. Knotten bet, det blev ännu kallare och regnet hängde på lur i molnen. Vi städade raskt av och gick in för att prata och mugga chips vid köksbordet istället och spelade ett parti förvirrat TP. Förvirringen bestod nog till viss del i alkoholintagets verkan men också i att lillasyster glatt ut tårtbitarna för alla rätta svar, även för halvdanna sådana eftersom hon tycker att TP är ett alldeles för långdraget spel.

Allt som allt var det en trevlig kväll och vi kröp i säng - alltför tidigt enligt far- som förfriskad kom hem från sin fest och predikade att ingen ordentlig midsommar bör avslutas innan man vakat in soluppgången (precis som att man kunde se den i regnet). Vi struntade i det och kröp i säng med doften av en torkande blomsterkrans i näsan.

The Little Paris Kitchen

Här i Tjockholm öser regnet ner och har gjort så under ett antal timmar nu. Vad göra? Man flyr in i bloggarnas drömska värld fyllda bilder på soliga sommardagar, läckra restauranger och snygga kläder och mitt i detta surfande hittar man ibland en ny favorit som den här.

"The Little Paris Kitchen" är ett för mig nytt matlagningsprogram som sänts på BBC under våren. Programledaren, Rachel Khoo, är en brittisk tjej med bakgrund inom PR och modebranschen som flyttade till Paris, tog en konditorkurs på Le Cordon Bleu innan hon blev anlitad av BBC för detta program.

Som ni hör på namnet är detta ett program klippt och skuret för mig. Rachel kockar fransk mat i sitt pyttelilla kök i Paris. I det lilla med marockanskt kakel prydda köket finns det inte plats för en massa matlagningsmaskiner och tillkrånglade haute cuisine mat utan recepten är hands on, lättlagade och allt ser galet gott ut. Dessutom ger kockens snygga outfits programmet ytterligare en anledning till att titta och inspireras! J'adore!

PS. Upptäckte just under lite surfande på Khoos blogg att hon varit i Stockholm nyss. Det var väl ett sammanträffande?

Det vackra i det enkla

Ibland är det enkla det allra vackraste. Som ett par kvistar midsommarblomster och ett humleblom i en ursköljd olivburk.

Nostalgi

Det här är kanske den vackraste tiden i Sverige. När jag blickar ut över åkern på torpet och ängsblommorna som prunkar bland det lite vildvuxna gräset och ser pionen knoppas genomborras hjärtat av ett stillsamt lyckorus.

Jag tänker på skolavslutningarna i kyrkan som doftade av vildblomsbuketter och hur vi i nian fick gå genom en blomsterbåge fram till koret och ta i hand med rektorn som delade ut slutbetygen. Jag tänker också på barndomens midsomrar hemma på landet när vi fick plocka blommor och mamma gjorde midsommarkransar, samma blommor varje år: blåklint, prästkragar och rödklöver på björkrisstomme och jag tänker på hur vi klädde midsommarstången och hur det dukades upp till långbord och dans på logen.

Det känns som om det är hundra år sedan när jag tänker på hur det är nu, när kyrkan har blivit en omöjlig plats att ha avslutningar i och blombuketter med stark doft är bannlysta på grund av allergi och midsommaren stillsamt firats med lite grillning på torpet men jag är väldigt tacksam att jag och mina syskon fick uppleva så många Barnen-i-Bullerbyn midsomrar och jag är faktiskt lite sugen på att dra ihop en sån där "riktig" midsommarfest igen.

 

Detta är kanske en dum fråga men...

hur gör ni med bildutrymme? Jag gillar det här med att blogga när jag har tid men den tekniska delen av det tynger mig faktiskt lite. Till exempel har jag just förbrukat mitt utrymme för att spara bilder. Hur gör ni andra därute? Har ni något tips -helst billigt eller nästan gratis för hur man skaffar sig mer? Jag får väl sätta mig ner och läsa igenom vad jag borde göra nu men det är ju så tråååkigt. Men ännu tråkigare är ju förstås en blogg utan bilder.

Lata på landet

Under förra helgens värmebölja åkte vi ut på landet och det är ju inte klokt hur fort allting går när värmen kommer! Rapsfälten som veckan innan var gröna och knoppiga blommade för fullt, liksom äppelträdet. Jag är väldigt tacksam för att vi har möjligheten att nyttja svärföräldrarnas sommarhus under fina sommardagar. Visst är det något särskilt med att komma ut i lantluften och andas in doften av syrén och nyklippt gräs? Eller så är det mina bonnagener som slår igenom.

Mat kort och gott

Söder i mitt hjärta

Under en ganska lång period av mitt Stockholmsliv bodde vi på Södermalm, inklämda i en andrahandslägenhet i söderläge där stekande sol låg på fönstret som löpte utmed ena långsidan av den 30 kvadratmeter stora lägenheten. Så här i efterhand kan jag bli inte så lite nostalgisk när jag tänker på den tiden men jag minns också att jag var heligt trött på att bo i en lägenhet där jag inte kunde ha mitt eget namn på dörren och där man varje sommar kände sig som en fisk i ett akvarium som någon dränerat på vatten.



Den gamla lägenheten hade sina brister men Söder kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Nuförtiden när man springer i sitt ekorrhjul, från en förort till en annan är jag sällan i stan men på sommaren längtar jag efter att ströva längs Söders höjder och blicka ut över stan och vattnet som omger den. Lika mycket som jag hatar trängseln, stressen och statusjakten i Stockholm älskar jag att promenera i stan och ömsom glädjas och ömsom våndas över hur den förändras.

För några veckor sedan hade jag en kompis från Göteborg på besök som även hon har en gammal historia med Södermalm så vi åkte dit tillsammans för att återbesöka kaféerna där vi brukade hänga och njuta av majsolen.

Vi åt frukost på ett svunnet favorithak men blev rätt besvikna när gröten som serverades var microvärmd, ostmackan numer bestod i en fluffbrödsfralla med hushållsost och en (!) tunn gurkskiva på.  Nästa dag gick vi därför istället till ett för oss okänt ställe som kompisen hittat via internettips och det var det bästa vi kunde ha gjort! Jag skulle lätt kunna äta frukost där varje dag! För 75 pix fick man en rejäl surdegsfralla med riklig fyllning, en kanna kaffe, smoothie eller apelsinjuice och en burk underbar ekologisk vaniljyoghurt. Efter den frullen var vi väl rustade för en fin promenad upp till Fjällgatan där vi njöt av glass och utsikten över vår huvudstad.

Köttfärssås gjord på isterband

Ja du läste rätt. Precis så var det. Här kör vi på cross over kitchen! Vi hade nämligen isterband över från en tidigare middag och de låg där, stekta och övergivna och då fick jag en idé. I Italien lagar man ju köttfärssås av rå salsiccia så man borde ju kunna använda isterbandens inkråm för att göra köttfärssås också tänkte jag och så gjorde jag det. Med fullvetskap om att det kunde gå helt åt helvete.  Jag gjorde annars som jag vanligtvis gör när jag gör  en vanlig köttfärssås men slängde även i skvätten (ganska rejäl) vitt vin som var kvar sedan helgen, massvis med vitlök och toppade med färsk basilika. Det blev faktiskt jättegott! Men det berodde kanske på att våra isterband inte var så hårt rökta. Det är kul i alla fall när experiment faller väl ut.