Dåsig domingo

Idag har det varit en riktig slösöndag. Vi sov länge och åt en mindre hälsosam frukost bestående av toast med lemon curd. Sen blev det en tur till stan eftersom jag är på jakt efter en basic kofta, ni vet enklast möjliga modell som funkar till allt. Det var lättare sagt än gjort. Vanliga koftor utan midjeband, knasiga knappar eller slejfdetaljer är ovanligare än man tror. Jag fick nöja mig med att göra några tråkiga men praktiska inköp av svarta strumpor. Koftan får lysa med sin frånvaro ett tag till.

Till lunch åt vi resterna av gårdagens "Sallad Kambing". (Ytterligare ett recept från Anna Bergenströms bok). Sallad Kambing visade sig vara en ytterst smaklig och färggrann kycklingsallad med fräscha, asiatiska smaker i dressingen (ingefära, vitlök och soja bl.a.)så den kommer vi garanterat göra igen. Fast det får gärna bli lite varmare först. Om man saknar "basvarorna" som pojkvännen kommenterade (dvs. potatis,ris eller bröd till)så kan vi meddela att det var jättegott att lägga salladen mellan två skivor toast tillsammans med en klick majonnäs. Det var så vi åt resterna till lunchen. Fast då blir det mindre GI-riktigt förstås. Vi är inte så GI-riktiga i det här hushållet.

Eftersom frysen dignar av mat då jag ofta köper på mig billiga matvaror när jag hittar dem i affären men inte har haft så mycket tid för matlagning hemma det senaste så tyckte jag att det var dags att åbörja projekt "laga-ur -frysen". Först ut blev fläskkotletterna, men eftersom jag inte kände för att göra en vanlig trist brunsås blev det istället en upphottad variant med ajvar, vitlök och crème fraiche i såsen. (Receptet återfinns på DN.se.) Jag använde en ganska mild ajvar och jag måste säga att det nog hade varit på sin plats med en lite pepprigare variant för den där lilla extra smakskjutsen.

Appropå smakskjuts så köpte jag på mig en påse sichuanpeppar när mamma och jag besökte Kina Li (kinesisk affär på Ringvägen) i onsdags. Igår tog jag och smakade på ett av kornen, som inte alls är peppar utan snarare et slags bär, och det var en intressant upplevelse kan jag lova! Först smakade det bara enbär och sen blev tungan bedövad! Inte utav någon chiliaktig pepparstyrka eller så för sichuanpepparenkändes inte alls stark utan snarare som känslan du får i munnen om du överdoserar Bafucin när du har halsont. Mycket märkligt men det ska bli spännande att se hur de fungerar i mat. Jag måste bara leta reda på några bra recept först. Jag tror dock att det här är något man bör använda med försiktighet så att inte hela ansiktet domnar bort...

Happy Valentine!

Kommersiellt eller inte - vem vill inte ha en anledning extra att fira lite? Särskilt när det är kallt och grått och tråkigt ute som nu så behöver man alla muntrationer man kan få. När mina föräldrar dessutom passade på att hälsa på så fanns det ju ytterligare en anledning att få äta lite av det goda även mitt i veckan. Tack vare dem och alla hjärtansdag fick jag alltså en förevändning att testa att baka en smarrig vit chokladkaka ur den vansinnigt (o)vanebildande kokboken "Två systrars söta". Enligt boken ska kakan serveras i bitar, överdragen med crèmefraichesås och beströdd med granatäppelkärnor men jag spann vidare på hjärttemat och tryckte ut hjärtan ur kakan som jag bredde såsen på och toppade med en solfjäderskuren jordgubbe. Det blev riktigt fint och kakan smakade bra men om jag ska vara riktigt ärlig så var det inte så lätt att känna någon riktig smak av den vita chokladen (kanske för att vit choklad inte har så specifik smak...) men kakan blev krämig och fin.

Stress och grynkorv

Det har varit dött rätt länge här på bloggen nu. Skolan har tagit mycket tid och psykisk energi så lusten att skriva har inte riktigt infunnit sig. Mycket mat har ätits ute de senaste veckorna dock inte på någon fashionabel restaurang tyvärr. Nej, för min del har det varit tradiga inplastade mackor och bara-att-värma-pajer inköpta på något av Lärarhögskolans två fik mellan lektionerna. Jag vet inte om det var allt flängande och all ovisshet kring min praktikplats som gjorde det men plötsligt började jag längta efter riktig, trygg husmanskost. Fram ur frysen kom dn västgötska specialitén som mamma och pappa köpt med sig från sin lokale slaktaren. Här i Stockholm verkar det gå att köpa grynkorv. Jag har i alla fall aldrig sett någon fastän pojkvännen påstår att den finns men smakar annorlunda än den mina föräldrar köper i Västergötland. Grynkorv är som det låter, korv gjord på korngryn och fläskkött som kryddats med kryddpeppar och ingefära (tror jag i alla fall-receptet är hemligt.) Det ser inte mycket ut för världen tvärtom så ser den rätt oaptitlig ut, grå som den är men ack så gott! Det är emellertid ingenting för den som skyr fett och bör definitivt ätas med måtta men när man äter den ska den serveras med ett gott, hemmagjort potatismos och en sötstark senap samt någon form av råkost eller möjligen gröna ärtor. Mums!