Sunday, May 30, 2010

KLARGÖRANDE

Upptäckte av en slump att om man skriver in min bloggadress fel hamnar man på något slags galet bibelsällskaps hemsida. Denna sida har absolut INGET att göra med mig, förutom att jag misstänker att en rubbad f.d. nätkontakt ligger bakom den,som hämnd för att jag inte längre vill ha något med personen att göra. Ledsen om någon av er hamnat på denna sinnesrubbade sida. Man vet ju inte vad för programvara som kan pumpas ut därifrån.

Update: Men...det verkar inte spela någon roll vilken adress man slår in. Alla blogspotadresser där blogspot slås in fel leder till denna högst mystiska sida. Har ni råkat ut för detta eller är det något läskigt i min burk som gör att jag hamnar där?

Balkongpyssel














Åkte en sväng till Jula och IKEA imorse. Köpte en zinkbalja samt en zinkhink på Julahuset till mina planteringar och sedan var jag tvungen att åka till IKEA för att köpa en plasbricka som den kan stå på så att jag inte ska få skäll av grannen igen. Han skällde ju på mig när jag sopade (och lite råkade åka ned på hans balkong) så jag kan föreställa mig vad han kommer att göra om jag vattnar på honom...














Jag hade sett en smart solcellsslinga på IKEAs hemsida som verkade perfekt för vår balkong eftersom vi inte har något eluttag på balkongen utan måste dra sladd inifrån om man vill tända en vanlig ljusslinga.

Självklart var den slut. Slut för säsongen upplyste den unge mannen i kassan mig om. "Det är en sommarprodukt så den kommer inte komma in igen, tyvärr." Men hallå! Sommaren har ju för höge farao knappt börjat!, ville jag skrika men det gjorde jag förstås inte. Jag borde väl ha börjat tänka på sommarbelysning i februari (vilket jag säkert gjorde också så trött som jag var på kyla och snö där ett tag) men jag trodde inte att man skulle behöva köpa den då också. Bir till att komma på något nytt. Tips på, helst sladfri belysning, mottages tacksamt!

När jag kom hem ägnade jag mig åt att plantera klart mina krukor och balkonglådor, samt så ätbara blommor och ruccola i min nya zinkbalja. Vi får väl se om något kommer upp. De ätbara blomstren fick jag aldrig ner i jorden förra året så de kanske inte har så mycket växtkraft kvar.

Tavelväggen

Förra söndagen åkte vi en sväng till Stadsmissionen. Egentligen var jag på jakt efter något slags låg bänk som man skulle kunna använda som blombord på balkongen men det fanns inget i passande storlek. Däremot hittade jag fyra små tavlor för sammanlagt 120 kr. De fick följa med mig hem och nu hänger de på väggen ovanför skänken i vardagsrummet.

Samtliga bilder är svartvita, tryckta bilder men några av dem är numrerade så de kanske bara finns i ett visst antal? Jag kan inte så mycket om sånt där. Jag köpte dem för att jag gillade dem och för att jag kunde se dem framför mig i grupp. Det är två landskapsbilder, ett stadsmotiv och sedan den bild som fascinerar mig mest -en ängel med långt hår som döljer sitt ansikte och som har klockor fästa vid fötterna. Ja, det låter ju inte riktigt klokt men det var något med den som fångade mig. På något vis tycker jag att den är vacker och läskig samtidigt. Läskigheten kommer nog dock mest av ramen som är otroligt ful. Den påminner mig om en vitbetsad likkista så den kommer defintitvt att bytas ut på sikt alternativt målas om.

Under ängeln står det att läsa "Auren na enymde". Förstår sig någon av er kloka människor sig på vad det betyder? I mina öron låter det som alviska, eller keltiska möjligen. Ska ta och rådfråga min irländska vän. Hon har läst lite iriska. Det var obligatoriskt i hennes skola. Hursomhelst blev jag väldigt nöjd med min nya tavelvägg, särskilt som den inte kostade mer än 120 kr och några små spikar i väggen.

Sommarfrestelser














Så här i skiftet mellan vår och sommar växer rabarbern så det knakar. Om du har ett stånd rabarber hoppas jag att du har passat på att göra rabarberpaj. Vi som inte har några trädgårdsland får förlita sig på affärerans utbud eller på att man har snälla föräldrar. På bilden nedan ser ni en rabarberpaj som jag gjorde förra veckan på rabarber som vi fick när vi var nere hos mina föräldrar. Den blev så god och bäst av allt -den gick snabbt att göra!

Men det är inte alltid rabarberpaj blir bra tycker jag. Det gäller att få till rätt balans mellan syra och sötma och man kan med fördel dofta över lite kanel. Till stor del tror jag dock att sorten rabarber mman använder avgör hur god den blir. Paj gjord p åde där gröna stjälkarna som man kan hitta i affären blir inte lika god som paj gjord på mammas och pappas rödstjälkade rabarbersort. Eller så är det bara inbilning. Känslan av att hha skurit stjälk för stjälk själv kanske smakar mer. men om jag skulle ha ett trädgårdsland vill jag ha röda rabarber. Kanske borde kolla upp det där med rabarber i kruka.Det lär gå säger de...

Rabarbersmulpaj
en bunt rabarber, ca 500 g
1/2-3/4 dl strösocker
kanel efter smak
ev. 1 msk potatismjöl

150 g smör
3 dl vetemjöl
1/2 dl socker

Skala rabarbern och skär i bitar. Täck botten av en pajform. Strö över socker och kanel och även potatismjöl och stjälkarna är stora och förmodas hålla mycket vatten. Hacka samman smör, mjöl och socker ti len smulig massa. Strö över rabarbern. Grädda i ugnen i 200 grader i ca 20-30 minuter (tills rabarbern mjuknat och smuldegen fått färg). Servera med vanijsås eller vnailjglass. Njut av sommaren under ett grönskande träd (eller på balkongen i brist på trädgård).

Saturday, May 29, 2010

Jakten på den perfekta madrascurryn














Sambon och jag gillar indisk mat. När vi bodde i stan gick vi rätt ofta och åt lunch på just indiska restauranger. Nuförtiden blir det inte riktigt lika ofta men flera gånger har vi åkt med en kompis till en indisk restaurang i Älvsjö och ätit där. Deras godaste rätt är Chicken Madras och det har blivit något av enbesatthet för mig att lyckas lista ut hur de bär sig åt för at tfå til lden där smaken sötma, hetta i kombination med ett uns lakrits. Än har jag inte lyckats och jag har lagat många olika slags curries. Förra fredagen försökte jag mig dock på ett ganska joxigt (i meningen att det var många moment men annars inte så svårt) recept och kom nästan, men ändå inte riktigt, i mål. Men jag SKA lyckas, någon gång... Det här är i alla fall en god början. Som vanligt gjorde jag en del justeringar i receptet men det beror mest på att detta annonserades som en slags bascurry. Jag skriver därför det jag ändrat med kursiv stil så kan ni ju strunta i det och laga en god bascurry istället om ni vill!

Bascurry
4 stora röda lökar (jag tog 3 röda och en gul i brist på annat)
2 msk färsk ingefära med skal, hackad
3 msk hackad vitlök
6 msk vegetabilisk olja (jag 6 msk ska det vara...)
1 dryg tsk salt
0,5 tsk socker
1 brk krossade tomater
1 tsk gurkmeja
0,5 tsk kanel (viktigt enligt ursprungsreceptet)
1 tsk paprika
1 msk tomatpuré
1 tsk ketchup (glömde jag helt)
lika delar(ca 1 tsk) koriander, spiskummin, garam masala bockhornsklöverblad och chilipulver

Jag tog mortlade bockhornsklöverfrön istället och alndade en egen garam mamsala av svartpeppar, nejlikor, kanel, kardemumma och koriander eftersom min var slut.

0,5 grön stark chili

ca 300 g kycklinglårfilé
2 dl kokos
2 msk torkade curryblad
1 tsk nigellafrön
ca 1 msk citronsaft
ev. lite socker

Förbered genom att hacka lök, vitlök och ingefära.Tillsätt även finhackad chili. Stek löken i 1 msk olja i 10 in på låg värme tills den blir mjuk men ej brynt. Lägg i vitlöken, ingefäran, slat och vatten så att det täcker ingredienserna. Koka upp allt och låt det sedan puttra i 30 min utan lock.

Medan det puttar lägger du resterande olja, tomater, tomatpuré, ketchup och kryddor i en annan panna och låter det puttra i ca 10minutr på låg värme. När båda åserna kokat ihop mixar du dem var för sig för att sedan blanda samman dem i en stor kastrull. Låt dem puttra ytterligare 15 minuter. Tillsätt vatten om det ser torrt ut. Tillsätt även kycklingen nu elelr bönor t.ex. om du valt det. Stek currybladen i ytterligare lite olja tillsammans med nigellafröna. Rör ned i grytan. Smaka av med citronsaft och ev. också lite socker.Koka ris och servera till.

På bilden ser ni även currysmörslungade mungbönor, papadums och äppelchutney.

Hej igen!

Jo jag lever om ni hade börjat fundera...Det är bara det att veckan före betygssättning har man som lärare inte så mycket liv. Förhoppningsvis kommer jag genom erfarenhet lära mig något knep hur man hanterar denna tid bättre. Typ som att planera lite bättre än att åter lyckas med att ha deadline i 6 klasser samtidigt (det var faktiskt inte planerat så i mitt huvud men jag hade ju missat den där jävla temadagen som sedan ställde till allting). Denna vecka har jag läst ca 180 bokrecensioner. Jag har läst bokrecensioner så att ögonen blöder. Om jag måste läsa "it happens many things in the story" en gång till innan jag går på sommarlov kommer jag förmodligen skrika. Jag tycker egentligen att läsa texter är bland det roligaste i det här jobbet men efter den hundrade texten så började jag bli lite mätt på det. Men jag är stolt över eleverna också. De flesta är himla duktiga och skriver så kloka saker!

Men nog om detta. Jag har ju massa bilder i kameran och saker som jag vill blogga om. Till exempel balkongväxterna jag åkte till Rosendals trädgård och köpte förra söndagen och tavlorna jag fyndade på Stadsmissionen samma dag och madrascurryn jag lagade förra fredagen. Aldrig har jag väl haft så mycket saker som jag vill dela med mig av, men det berodde säkert på att jag inte hade tid att göra det. Här kommer i alla fall en update av veckan som gick!

Söndagens blominköp
Jag blev lite autistisk och tog exakt samma pelargoner och lobelior som förra året men jag älskar färgen på pelargonerna och lobelian var väldigt fin till dem så varför bryta ett vinnande koncept? Jag köpte även lavendel, persilja, en mörklila million bells och en rosatonad hängpelargon som sambon insisterade på. Samtliga plantor har dock fått stå orörda ute på balkongen hela veckan i väntan på plantering. Jag gjorde en ansats när solen kikade fram idag men det skulle jag inte ha gjort. Innan jag hann plantera klart första lådan kom nästa skur. Jag fick gå in och söka skydd för regn och rusk.

Tuesday, May 25, 2010

Lärare sökes - det är meriterande om du kan allt!

Alltså ibland blir jag rätt förundrad över hur man som lärare förväntas vara något slags allt-i-allo på sin arbetsplats. Man ska udnervisa, man ska ha goda kontakter med elever som föräldrar. Fine, det är saker som jag tycker ingår i lärarollen men det tar sällan stopp där.

I skolan möter man ibland barn som far illa eller barn som behöver prata av sig med en vuxen som de litar på. Då är det rätt naturligt att de går till sin mentor och visst jag är gärna en lyssnande medmänniska men jag är inte psykologutbildad. Vi lärare har inte kuratorkompetens. Icke desto mindre händer det ju att vi får ikläda oss den rollen ganska ofta.

Än mer förvånande är kanske att t.ex. soc verkar använda oss lärare som extrapersonal när de inte vet vad de ska göra med vissa elevärenden. Titt som tätt har det hänt att kollegor blir uppringda och ombedda att delta i möten utöver sin arbetstid. En kollega blev uppringd, av just soc, när hon stod och borstade barnens tänder på skärtorsdagen och blev mer eller mindre beordrad att på påsklovsveckan (då vi inte arbetar (eftersom vi arbetat in den tiden redan)delta i ett möte om problem som inte alls var skolrelaterade.

Ett annat exempel är när en förälder ringde upp skolan och bad oss lärare förmana barnet om att det inte var läge att ha tunna skor nu (det var -20 ute) och be ungen ta på sig strumpor. Så vi ska också vara ställföreträdande föräldrar.

Det senaste roliga inslaget i vår lärargärning är att vi nu ska måla om skolan tillsammans med eleverna. För att stärka gruppkänslan och för att få dem att klottra mindre heter det. Egentligen, misstänker jag,handlar det om att bolaget som hyr ut lokalerna vill spara på kostnaden för renovering. Rektorn köpte deras argument rakt av dock. Nu ska elverna klottra mindre! Hurra! Men enligt min åsikt så klottrar man inte mindre bara för att man har gjort målandet själv. Om man har det fint och rent omkring sig, en skola man känner sig stolt över, föder det en lust att hålla det fint och rent. Sedan spelar det ingen roll vem som målar väggarna.

Igår räknade vi ut att det var 15 år sedan mitt klassrum fick ny färg. Det skulle se skabbigt ut även om eleverna inte hade dragit ett enda blyertstreck på de väggarna. Egentligen är det väl fantastiskt att det är så snyggt som det är.

Sedan kommer vi till den springande punkten. Jag är inte utbildad i måleri men jag vet så mycket som att det är underlaget som räknas. Gör man det slarvigt kommer resultatet bli därefter. Det är ju inte bara att släpa ut en hög femtonåringar och sätta igång och rolla. Dessutom pluggade jag inte sex år på universitet för att stå och måla. Jag vill undervisa! Det är det jag kan! Precis som en målare inte utbildat sig för att bli snuvad på sitt jobb av någon klåpare till lärare som står och kluddar.

Det här med att maninte har någon respekt för människors kompetens gör mig väldigt störd faktiskt. Vill man ha ett bra resultat så använder man sig av utbildad personal och låter rätt man (eller kvinna) vara på rätt plats. Alltså låter vi målarna måla väggar och sedan kliver jag in och håller mina lektioner. Det är så en grupps yrkesstatus upphålls. Att inte vem som helst kan hoppa in för någon annan. Enkelt. Eller?

Vi kan göra ett tankeexperiment. En grupp som har lyckats hålla sin status intakt och som sällan råkar ut för den här formen av uppgiftsförskjutningar är läkarna. Tror ni att någon läkare skulle gå med på att måla vårdcentralernas väggar tillsammans med patienterna för att de ska uppskatta vården mer? Det tror inte jag. Men det kanske kommer? "Hördu Dr Bergström, du kan väl ta med dig patienterna på 3:an och måla nedre korridoren! Folk slänger ju så förbannat mycket kexchokladspapper när de väntar där nere!"

Sunday, May 23, 2010

Projekt balkong














När vi åkte hem från landet förra helgen stannade vi till på Rusta på hemvägen. Jag skulle köpa en plastmatta till balkongen eftersom vår gamla blivit helt förstörd över vintern. Det blev dock två mattor, en turkos och en rosa, för jag kunde inte bestämma vilken färg jag skulle ta. Tur att jag i alla fall lyckades begränsa mig så pass. Det fanns ju faktiskt lila, blått, grönt och svart att välja mellan också...

På vägen ut ur butiken hittade jag även en stor kruka gjord av återvunna gummidäck à 99 kr. Jag slog till eftersom den var lätt och hade praktiska handtag som gör att man nog kan flytta runt den utan större problem. Senare har jag också förstått att priset nog var ett bargain. På Plantagen kostar en liknande kruka över 200 kr och igår såg jag att Mio sålde samma typ av kärl (fast något tyngre) för 560 spänn!














Nu är det bara växterna som fattas. På köksfönsterbrädan och i vardagsrummet frodas chiliplantorna, liksom de tre tomatplantorna jag fick av mor när vi var hos dem. En timjanskruka är inköpt och hängclematisen och sådd av krasse är planerad men sedan vet jag inte riktigt. Varje år försöker jag planera någon slags färgskala för balkongen men sedan faller det så fort jag kommer till handelsträdgården när jag faller huvudstupa för något i helt fel färg så i år ska jag släppa det där. Vilket jag nog gjorde redan igår när det blev en rosa clematis, inte precis ton i ton med krassen om man säger så.

Kajsa från Ulriksdal

Igår var vi och hälsade på goda vänner i Solna och tillsammans åkte vi till Ulriksdals slottsträdgård. Männen i sällskapet som fick nog av blomsterprakten redan efter ett par minuter i värmen (solen gassade på bra) satte sig på fiket och åt paj medan väninnan och jag strövade genom blomsterhaven.

Jag har nog aldrig sett så mycket blommor på en och samma gång. Jag blev helt yr i bollen. Jag menar, det fanns hela växthus fyllda med enbart pelargoner. Men smakar det så kostar det förstås. Plantorna var dyra. Förutom en present till vårt värdpar så kom jag ut med bara två växter. Tror att det blev för mycket att smälta på en gång för mig och så slog nog snålheten till förstås. Det blev en timjanplanta (69 kr) och ampelclematisen Katja. Egentligen hade jag tänkt mig en blå småväxande clematis som jag skulle ha i kruka på balkongen men de var slut. Fler hade visst bespetsat sig på dem och ampel lät ju kul. Jag har absolut ingen erfarenhet av clematis i ampel sedan tidigare så det kan gå ungefär hursomhelst.Har ni några erfarenheter av ampelclematis och hur de ska skötas? Här ser ni henne i alla fall Kajsa.

Friday, May 21, 2010

Läcker läsning

Hittade via en annan blogg till det här magasinet som finns tillgängligt för alla på nätet. Spännande recept, fina dukningar och snygga foton. Kul!

Thursday, May 20, 2010

Mina drömmars stad

Igår hade mina elever temadag, Tema Stockholm. Egentligen är tanken att eleverna ska läsa Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström och sedan gå en promenad i bokens fotspår och svara på frågor utmed vägen. I år hann dock ingen klass läsa boken ( som för övrigt är ganska svårläst när man går i åttonde klass tror jag) men det finns ju ett stort värde i att eleverna får gå på platser i sin egen stad som de kanske aldrig ens skulle ha sett annars så vi utförde promenaden ändå.

Eftersom det var ett tag sedan vårt arbetslag genomförde promenaden fick jag det hedervärda uppdraget att gå först och kontrollera att allting stämde. Det föll redan på punkt ett för där hade Stockholms stad mycket lägligt tagit bort informationsskylten som första frågan baserades på. Nu tycker ni kanske att vi är slarviga lärare som inte gick dagen innan eller så och korrigerade detta men vi hann helt enkelt inte. Det är helt sjukt egentligen hur pressade våra scheman är men nu ska jag inte börja mala om det för då blir det här ett tråkigt inlägg.














Det blev en jättetrevlig promenad med glada barn och fint väder. Det var bara fröken (undertecknad) som inte var lika glad när en annan lärare glatt ringde och meddelade att "nu är eleverna vid fråga nio säger de som har telefonkontakt med dem". Själv var jag vid fråga tolv och jag hade gått fort och säkert en halvtimma före första gruppen i alla fall. De måste ha fuskat eller sprungit, sa jag men la i alla fall benen på ryggen och knatade vidare, nu i raskare takt, runt Sofia kyrka och en massa små gränder bara för att upptäcka att jag hade kunnat fuska lite själv eftersom det ju där inte fanns några frågor alls...

Hursomhelst var det en väldigt vacker promenad. Det är så otroligt lugnt i dessa kvarter att man knappt fattar att man är i stan.Men jag kan också lätt föreställa mig hur det måste ha varit för den fattiga befolkningen att barfota släpa sig upp och ned för bergen och trapporna i ur och skur efter en tolv timmars arbetsdag. Det som idag är pittoreska kulturhus i trä var ju kalla och dragiga bostäder på den tiden. Men Söders höjder blir nog aldrig vackrare än så här klädda i vårskrud och solsken.


Festlig skaldjursbricka














En sak man alltid kan vara säker på när man åker hem till mina föräldrar är att man alltid kommer att bli mätt. Konstant mätt. Det var stor frukost, elvakaffe och goda middagar omvartannat hela tiden kändes det som. Men den här skaldjursbrickan som mamma beställde i stadens lokala fiskaffär var verkligen lyxig och god. På brickan låg räkor, välmatad krabba, havskräftor och hummer. Allt pinfärskt och jättegott. Till detta fick man med också med två stora burkar med sås: en med aioli och en med hovmästarsås. Jag tror kalaset gick lös på 160 kr/portion men om man tänker vad man skulle få ge på krogen för liknande mängd skaldjur så var det nog ett bra pris. (Dessutom är det mycket roligare att äta skaldjur hemma. På restaurang känner jag mig bara obekväm eftesom man måste sitta och vara rädd för att slafsa ner bordet eller att träffa bordsgrannarna med kräftspad.)

Wednesday, May 19, 2010

Knäppkissen














Mina föräldrar har världens knäppaste katt. Hon adopterades när en släkting som hade tagit hand om katten åt sin sambos dotter skulle flytta in till stan inte kunde ha henne kvar. Katten hade redan då ett par år på nacken och var döpt till Stissan. Få namn skulle ha kunnat vara mer pasande för stissig är hon ju i hög grad. De första månaderna hemma hos oss satt hon mest i ett hörn och stirrade förskrämt på allt och alla och kom det några barn på besök pep hon iväg och försvann pbara för att återfinnas darrande under någon säng ett par timmar senare.

Nuförtiden, en si sådär tio år senare, har hon blivit något mer harmonisk men hon bligar fortfarande misstänksamt på mig och sambon när vi kommer ner för att liksom värdera vad vi är för typ av inkräktare. Lagom till vi ska åka hem börjar hon bli så pass kärvänlig att sambon får klappa henne. Mig har hon tveksamt accepterat efter att jag matat henne ett par gånger. Annars är det mina yngre systrar som har bra hand med henne men eftersom de inte bor hemme de heller nu har hon väl fått bli mindre kräsen om hon inte vill svälta ihjäl.














Kräsen förresten, det kan man skriva ett helt kapitel om när det gäller denna katt. När hon kom hade hon en matlista med sig på vad hon åt respektive inte åt. Kattmat dög inte till denna dam. Nix, hon ville ha kokt torsk och grädde. Möjligen en räka då och då. Torrfoder? Det vände hon bara på klacken när hon såg. Men hon hamnade nog i fel familj. Pappas kommentar var att kallt säga: "Hon vänjer sig nog när hon blir hungrig". Det gjorde hon. Till viss del i alla fall. Men hon äter fortfarande inte kattmat om den int eär mosad och med mycket sås och får hon bitar i sås så slickar hon bara bort såsen och låter resten stå.















Det tog också drygt två år att få den före detta innekatten att vistas ute på riktigt och när hon gjorde det gick hon som längst utmed tomtgränsen. Numer går hon mest ut snabba svängar i trädgården efter det att hon hamnade i närkamp med en vildkatt som tagit sig in på tomten. Innan hon går ut brukar hon ockå passa på att lägga ett lass i lådan och förpesta luften för alla innan hon glatt ställer sig vid dörren och krafsar. Hon är verkligen knepig men hon har STOR personlighet. Puss Stissan. jag säger det för annars klöser du väl mig...

Majgrönska

Här är lite bilder från helen som gick.Tyvärr var ju inte vädret så strålande när vi var nere så det blev inte fullt så mycket trädgårdsvistelse som jag hade hoppats på. Men jag blev så till mig av allt vårgrönt i mina föräldrars trädgård att kameran åkte fram. Den här skira, ljust gröna grönskan som kommer när sommaren gör sitt intåg är otroligt vacker tycker jag.


Sunday, May 16, 2010

SJ kan ta sig i häcken. Jag tar Bettan.

Eftersom det var långhelg passade vi på att smita ner till Västgötaslätten för att hälsa på mina föräldrar. Det var första gången vi åkte ned med lilla Bettan(Opel Corsan vi köpte i december). Jag hade rätt mycket ågren inna vi köpte bilen. Tyckte det var överflödigt och en onödig belastning på miljön men sambon stod på sig. För det här ändamålet måste jag ge honom rätt. Bara det att kunna åka iväg utan flera månaders förberedelser, utan att behöva boka tågbiljetter ett halvår i förväg att inte bli ruinerad, utan att behöva ta sig till och från stationen i en fullsatt tunnelbanevagn med en tung väska på varje arm och att dessutom komma fram i tid- det är frihet.

Det är annat än att resa med SJ det. SJ är lika med hjärnblödning och högt blodtryck varje gång man besöker deras erbarmligt idiotiska hemsida. SJ är lika med dyrt, krångligt och försenade tåg och dessutom ska man betala bokningsavgift för att man själv sköter arbetet åt dem och bokar sin biljett över internet. Jag tror jag sällan har hört ett företag som alla klagar så förbannat på men som ändå lyckas behålla sin kundkrets för att vi är utlämnade till detta undermåliga monopolföretag. Gårdagens resa var därför en ögonöppnare på många sätt. Det var så skönt att slippa SJ.

Egentligen gillar jag att åka tåg men det är tjafset runtikring som gör mig trött. och det ger en onekligen en känsla av frihet att puttra genom Sverige mil lefter mil på landsväg som vi gjorde på tillbakaresan, och se det vackra vårlandskapet breda ut sig framför ens ögon. Saftigt gröna ängar,fält, skira ljusgröna björkar, röda stugor och spegelblanka insjöar. Sverige är bra vackert när det visar sig från den sidan.

Nedresan var i och för sig inte fullt lika idyllisk. Då fick vi plöja E20 fram genom skyfall och 3 cm vatten på vägbanan. Det slipper man ju för all del om man tar tåget men då blir säkert spåren hala eller tågväxlarna rostiga istället...

Wednesday, May 12, 2010

Nyttigt och gott på 30 minuter














Igår blev vi nära på osams i köket. Bådas blodsocker var nog lägre än rekommenderat och jag hade köpt högrev som jag skulle göra sjömansbiff på. Alla som gjort sjömanbiff vet att det tar ett tag och eftersom jag var väldigt hungrig insåg jag att vi inte skulle orka vänta på den. Däremot tänkte jag att jag skulle slänga ihop grytan ändå så att inte köttet skulle förfaras och sedan laga min snabba fiskmiddag till oss. Det tyckte inte sambon som uppenbarligen tyckte att det tog alldeles för lång tid för mig att varva kött och potatis i grytan. "Jag steker en korv nu!", hotade han med till och med då han tvivlade på att maten skulle stå på bordet inom de utlovade 30 minutrarna. Men tidsvinsten i att steka korv är minimal för den här rätten lagar du på rekordtid.

2 färska vitfiskfiléer
en halv röd paprika
1 fänkålsstånd
10 gröna oliver
2 salladslökar
en halv cittron
basilika, hackad färsk
timjan, torkad men ta färsk om du har såklart
peppar
flingsalt
olivolja

Sätt ugnen på 225 grader. Ansa grönsakerna och skär fänkålen i skivor och paprikan i tjocka strimlor. Lägg i en ugnsfast form tillsammans med strimlad salladslök och oliverna. Ringla över olivolja. Smula över en aning flingsalt.

Lägg fiskfiléerna i en annan ugsnfast form. Pressa över saften från en halv citron. peppra och salta. Strö över färsk hackad basilika och ca ½ tsk timjan. Ringla över lite olja. Sätt en folie över.

Sätt in de båda faten i ugnen i ca 20 minuter. Koka bulguren under tiden. Du behöver ev. röra lite i grönsakerna under tillagningen. Kontrollera fisken i mitten av tillagningstiden. Beroende på hur tjocka filéerna är så varierar tiden och fisken blir godast om den är precis genomkokt. Servra med en grönsallad. (Vi hade smöroljestekta skogschampinjoner till eftersom vi behövde göra oss av med svampen.)

Maffig sallad















I söndags blev jag våldsamt sugen på något grönt. Jag längtade efter den mjälla smaken och knaprigheten som bara grönsaker har. Det blev en maffig sallad, bönor i vinägrett och kokt potatis till middag. Gott plus att man kände sig hälsosam och skönt mätt efteråt!

Maffig sallad
ca ett halt salladshuvud
ett halvt paket ruccola
ett knippe rädisor
1 stor morot
1 avocado
ca 6-8 coktailtomater
3 salladslökar
1 knippe sparris
pressad citron
salt
svartpeppar
Topping: hyvlad parmesan eller t.ex. nötter eller goda frön

Börja med att förvälla sparrisen, delad i något mindre bitar, i vatten med pressad citron och lite salt. Koka till sparissen mjuknat men ändå har kvar sin spänst. Skölj under tiden salladen noggrant. Riv salladsblden i bitar. Bottna ett stort fat med salladen. Skala moroten och skär den i långa, tunna strimlor med skalaren. Tvätta rädisorna, ansa dem och skär dem i kvartar. Dela coktailtomaterna och fördela dem och tomaterna liksom morotsstrimlorna över salladen. Strimla salladslöken och strö över salladen. Avsluta med att skära avocadon i stora bitar och lägg den överst. Pressa över citron så håller avocadon sig fräsch längre. Slå av sparrisen och fördela den över salladen. Servera eventuellt med en vinägrett gjord på vinäger, senap, vitlök, olivolja och kryddor. Toppa med hyvlad parmesan. till detta ändamål är potatisskalaren suverän. Det blir stora fina hyvelspån!

Tuesday, May 11, 2010

Mamma Mia - vilken inredning!













Jag talade mig varm omAmélie från Montmartre både vad gäller handling och interiörer. En annan film som har väldigt inspirerande miljöer, men tyvärr inte lika mycket kvalitet när det gäller själva filmen är Mamma Mia.

Filmens huvudperson Donna försöker driva en småskalig hotellverksamhet på ön och det drar ihop sig till dotterns bröllop. Dottern Sophia är besatt av att ta reda på vem hennes riktige far är och när hon med hjälp av sin mammas dagbok får reda på att det finns tre möjliga kandidater bjuder hon dem alla till sitt bröllop för att få reda på sanningen. Hollywoodsmörigt så att det förslår och sedan förs historien framåt genom ABBA hits framförda med mer eller mindre medioker sång av skådespelarna i filmen.Det är alltså en musikal om någon missat det.

Jag har lite svårt för musikaler ibland. De blir gärna lite töntiga och känslan avtar inte precis då filmens alla kvinnor använder sig av kolossalt larviga hälsningscermonier bestående av rimmade sånger och klappar på äkta cheerleadervis. Där redan har nog många av er lust att stänga av -men gör inte det. Filmen blir visserligen inte mycket bättre- men interiörerna! Interiörerna! Skit i Pierce Brosnans halvdanna kärleksylanden och fokusera på inredningen istället!

Donnas lilla hotell är ljuvligt! Vitkalkat med turkosa fönsterluckor, en rar liten patio skuggad av drivor med bougainvillea. Hennes sovrum är en dröm i turkost. Tak och väggar är målade i en vacker turkos nyans och är sparsamt möblerat med lite slitna, patinerade möbler kombinerat med hemvävda och handbroderade textilier i rött och vitt. I like. Och nedan ser ni ett försök til latt sno stilen. Tyvärr har jag ännu inte kommit på hur jg kan göra bilderna större utan att förlora skärpan men omni klickar p åden får ni allt i större format.














Kista Raja 3750 kr,spegel "Goa" från Mio 450 kr, snygg rottingstol av okänt ursprung (bild Hus&Hem, sängstomem "Lillesand" Ikea 1295 kr,kelimmatta Taners mattor 15 500 kr,kelimkudde Åhléns 395 kr, blommigt handbroderat överkast Afroart 1795 kr, stegstolar (bild Antikvärlden), retro skrivbordslampa.

Oavanstående är bara ett hopplock från olika butikers hemsidor men vännen av den här stilen gör nog rätt i att botanisera i second hand affärernas gömmor för att hitta prylar med den rätta patinerade stilen utan att ruinera sig.En kelimmatta för 15 papp är bara möjlig i mina drömmar i alla fall...

Mer inspiration från filmen får ni i detta klipp:

Monday, May 10, 2010

Upplys mig någon...

Jag tycker att det är ganska roligt att klippa och klistra och även att sätta ihop collage i Picasa. Men när jag sedan ska använda dem i mina blogginlägg blir ju bilden så förbannat liten att slitet inte känns mödan värt. Man ser ju knappt vad det är. Hur får man collaget att bli större? Har försökt att spara med fler bildpunkter (tror jag i alla fall :P )men blogger verkar ändå göra collaget mindre. Är den någon inställning i blogger som jag inte begriper mig på? Hjälp mig gärna om ni har en aning om vad problemet kan vara!

Update: Nu har jag hittat hur man kan göra själva collagebilden större i Blogger men då blir ju upplösningen kass istället. Idéer om hur jag får bukt med detta, någon?

Sunday, May 09, 2010

Lika som bär?

I fredags visade VH1 en lista med Carlos Santana. Jag är inget Santanafan direkt men jag tittade ändå några låtar och hela tiden höll jag på att bli tokig för att han liknade någon och jag kunde inte komma på vem. Försökte fråga sambon men han hade ingen aning.

När jag till slut kom på vem jag tycker att han liknade visste jag inte riktigt om jag skulle skratta eller bli rädd för hur min hjärna fungerar men...han skulle faktiskt kunna vara en av Super Marios brorsor! Jo, titta. De ÄR lika! Särskilt när Santana har röd keps på sig.

Impulsköp

När vi var i affären och handlade föll jag för frestelsen och impulsköpte den här hortensian för 79:-. jag tycker att kornbladens kombination av lindblomsgrönt och milt cerise är helt oslagbar. Tror inte jag har sett annat än blå och rosa hortensior tidigare. I alla fall inte på Vivo...

Fisk i foliepaket med jordärtskockspuré














När vi var på landet grävde svärmor upp sina sista jordärtskockor till oss och igår var vi tvungna att tillaga dem så att de inte skulle bli förstörda. Jag hade först tänkt göra en soppa men googlade runt lite på nätet och fick inspiration till att göra en fiskrätt med jordärtsskockspuré istället. Receptet hittar ni här.

Det blev gott men jordärtsskockspurén blev i vattnigaste laget. Jag använder ju recept mest som inspiration så det är mycket möjligt att jag använde alldeles för lite jordärtskockor eller potatis men smaken var helt ok. Fisken blev också god men nästa gång ska jag använda färsk fisk i paketen. Den frysta blir lite torr. Fast det kan bero på tillagningstiden som angavs. Jag tycker den verkar misstänkt lång. Troligen för att sparrisen ska hinna tillagas men jag undrar också om man inte istället skulle förvälla sparrisen först och köra det hela i ugnen under kortare tid? Jag använde väldigt späd sparris och den blev klar men om man har tjockare bitar tror jag att man får torr fisk och trådig sparris. Jag använde heller inte fullt så många coktailtomater och sparrisar som det stod eftersom jag inte är över mig i tomater och för att få lite mera smak slängde jag i lite tunt skivad vitlök (ja, jag vet jag är hopplös).



Operation Dagsverke














I torsdags var det Operation Dagsverke på skolan där jag jobbar. Jag hade ålagts den hedervärda men ganska svåra uppgiften att räkna de pengar som bösskramlarna kom in med.

Det låter kanske inte så svårt men försök själv att räkna femtioöringar, tior och femmor samtidigt som en drös uppspelta ungdomar vill berätta om hur snåla folk är och att någon idiot till snubbe försökte bjuda ut dem på dejt eller att en kärring gömde sig bakom en tidning (!) när de såg dem när de var ute på insamling.

Duktiga var de i alla fall ungarna. Vi fick in över 43 000 kr. Själv bidrog jag genom att köpa en av de smörknivar eleverna tillverkade under "inför-OD-dagen", (den där när jag skulle lära mig göra smycken ni vet). Kunde inte låta bli att bli lite full i skratt åt inskriptionen. Köpte också en potatissticka som någon omsorgsfullt hamrat fram så att jag bidrog lite till kassan.

Friday, May 07, 2010

Sommarlängtan













Blev lite sugen på ett sommarhus när jag satt och bläddrade i DNs bostadsdel när jag åt frukost. Den här bilden svepte iväg mig fullständigt i drömmar om lata dagar med en bok i trädgården. Och vilken trädgård sen!

Nu tycker jag dock att cirkus 3 000 000 är i saftigaste laget för ett sommarhus, men om man jämför vad man får i innerstan för motsvarande siffra så ska man kanske tycka att det är billigt? Fint är det hursomhelst med både punschveranda och kakelugnar!













Bilder från Hemnet

Thursday, May 06, 2010

Amélie från Montmartre



En av mina absoluta favoritfilmer är Amélie från Montmartre eller Le fabuleux destin d'Amélie Poulain -Amelie Poulains fantastiska öde- som titeln, betydligt mer poetiskt, lyder på franska.

Filmen utspelar sig i Paris, vilket i sig skulle räcka för att få mitt frankofilhjärta att bulta lite extra men miljöerna i filmen är fantastiska. Färgerna är mustiga och varma och Amelies lilla lägenhet är underbar! Jag vill flytta in! Hennes kök i rött och gult, hallens bladmönstrade tapet...jag älskar det!

Sedan är själva historien bra, full med udda typer som på ett eller annat sätt binds samman genom Amélie. Det jag egentligen gillar bäst är regissörens,Jean Pierre Jeunet, sätt att iaktta de vardagliga händelserna och få dem att framstå som något stort. Han är otrolig bra på att fånga ögonblicken, att se något fantastiskt i de mest alldagliga ting.

Jag kan nog gå på hur länge som helst om den här filmen men istället för att ödsla tid p åatt läsa om den tycker jag att ni ska se den och om ni redan sett den kan ni se den en gång till och en gång till och så en gång till bara för att titta på inredningen och Amélies fina kläder och frisyr...

PS. Glömde skriva att jag också är väldigt förtjut i det romantiska soundtracket av Yann Tiersen men det hade ni kanske räknat ut redan?

Monday, May 03, 2010

Helg på landet

Svärföräldrarnas lantställe är rätt så primitivt. Det finns en vattentoalett men spolningen har varit trasig så länge jag kan minnas så man måste ta en hink vatten med sig för att spola. Det finns bara kallvatten i stugan så vill man diska eller tvätta sig utan att få en köldchock får man koka upp vatten på spisen. Värme får man genom att elda i öppna spisen. Svärmor som alltid är frusen brukar fuska med elelement men de är väldigt energikrävande och brasvärme är ju alltid mycket skönare så sambon brukar elda efter alla konstens regler när vi kommer dit.

Inredningen är ett enda mishmash av ärvda prylar, saker som blivit kvar från de tidigare ägarna eller sådant som helt enkelt inte längre används i lägenheten i stan. Men på något sätt passar allt ihop. Den brokiga blandningen blir på något vis, harmonisk trots- eller kanske just på grund av? - den galna mixen av färger och stilar.

Kökskåpen har någon gång, med ovan hand,målats i tomatrött. Både de och den pippigula byrån som man möts av när man kliver över tröskeln in i köket kom med på köpet av stugan. Liksom den gamla pinnsoffan är målad i en pigg blå nyans.






Kanske har svärfar,som är estetiskt lagd, blandat sitt finger med i spelet men det mesta verkar ha kommit till av en slump. Se här så fint kökssoffans nötta bolstervar matchar det blommiga kuddöverdraget (definitivt inte genomtänkt då jag vet att svärmor bara plockar med sig lite nytt linne när de åker ut från stan).