Det är tanken som räknas

Att julen är ett enda långt ätande verkar de flesta vara överens om. Veckorna innan jul fylls tidningarna med diverse tips ch idéer om hur vi ska undgå att lägga på oss vikt. I år kände jag mig ganska nyttig. Vi lyckades få in ett ganska stort antal promenader mellan målen. Min stora last är inte att jag överäter julmat.Jag hör sannerligen inte till dem som går sju vändor till julbordet som traditionen bjuder. Nej, min stora last är godiset. Jag är en obotlig sockerråtta och även om jag mår illa och tänderna skriker "INTE MER" så tycks knäcken och chokladen alltid skrika högre "ÄT MIG!". Inte har jag något större stöd i min sambo heller. Han är den ende jag känner som kan ge mig en sportslig utmaning i godisätande. Dessutom har ju folk den dåliga smaken att ge sådana som mig choklad i julklapp och tro mig -det behövs verkligen inte. Finns det choklad så hittar jag den ändå utan att chokladen behöver komma till mig. Men nu var det ju så att den kom till mig och då kom den följaktligen också ner i min mage och därmed kommer den troligen snart omvandlas till oklädsamma fettveck som tränger över jeanslinningen. Kort sagt jag och sambon kände att det var dags för ett ryck. Inget godis. Nu ska vi äta hälsosamt. Inspirationen till gårdagens middag kom från Anna Bergenströms kokbok "Annas medlhavsmat" och samma författares "Kärlek, timjan och oliver" och nog kom vi lite närmare medelhavet när vi dukade upp linssallad, sardiner i olja, oliver,klyftpotatis, romansallad och hummus. Vi kunde lätt konstatera att det i alla fall är trevligt att inte bli sådär tungt mätt som man gärna blir av julmat. Nu hoppas vi bara att kunna bibehålla den nya, sunda approachen. Det håller väl till i kväll ungefär då vi är bjudna på nyårsmiddag. Men det är ju som de säger tanken som räknas...

Fräsch hummus med smak av citron
1 brk kikärtor
2 klyftor vitlök
1-2 msk olivolja
½-1 dl vatten
saft av en ½ citron
peppar
salt
Töm av kikärtorna i en sil och skölj med kallt vatten för att få bort "burksmaken".
Lägg de avrunna ärtorna tillsammans med pressad vitlök, saften av en halv citron, olivolja och kryddor i den bunke du tänker bereda hummusen i. Jag brukar göra min i hacktillsatsen som följde med min stavmixer. Då blir det lätt som en plätt. Mixa allt till en jämn smet, späd efter hand med vatten till önskad konsitens. Jag tycker om att den ska vara ganska lös i konsistensen. Vill man ha en mer orientalisk smak kan man tillsätta lite stött spiskummin och 1-2 msk tahina. Själv råkade jag överdosera tahinan en gång och tycker mest att den är äckelbesk nufötiden så jag föredrar den friska citronsmaken. Men det är ju som sagt en smakfråga.

Nu är det jul här i vårt hus...

Det har inte varit så mycket aktivitet här på bloggen det senaste men det har det däremot varit i mitt kök. Vid sidan om julklappsinköpen har jag också lagat några ätbara julklappar. Det har blivit lite av en tradition att göra bruna bönor till pappa eftersom det är en av hans och min sambos favoriträtter (och en av de få rätter min mamma vägrar befatta sig med). Därutöver har jag lagt in päron i lag av saffran, ingefära, kardemumma och kanel. Päronen smakar som gamla hederliga ingefärspäron men blir så mycket vackrare md hjälp av saffranet. Sedan har jag i vanlig ordning lagat lite julgodis. Knäck, konjakstryffel och "mozarthjärtan" (min egen variant på Mozartkulor). Knäcken gick åt på glöggpartyt men det andra godiset ska jag ge bort i julklapp.

Måndagmiddag med vintersmak

Idag kände vi båda att det blivit lite väl mycket snask i helgen och att det vore bra om vi fick i oss lite nyttigheter. Idén om att göra någon typ av sallad tog därför form och eftersom tanken på en rätt med linser,stekt fläsk och äpple har gått runt i mitt huvud ett tag så lagade jag en ljummen sallad med just dessa ingredienser. Om den blev så hälsosam är väl tveksamt förstås eftersom den innehöll både dressing, baconbitar och nötter. Linserna och äpplena fick stå för det nyttiga. Jag gillar att blanda linser med något lite knaprigt då linser i sig är ganska mjöliga i konsistensen. Nötterna bidrog med sådant tuggmotstånd medan baconet gav sälta och äpplena syra och sötma. Gott blev det hursomhelst så det här kan jag tänka mig att laga igen.

Ljummen linssallad med bacon och äpple
5-6 medelstora potatisar
1½ dl gröna linser
en liten bit purjolök i strimlor
en näve rostade nötter (jag tog hälften valnötter hälften mandel)
2 äpplen, hackade

Dressing
1½ tsk Dijonsenap
en liten vitlöksklyfta
salt
peppar
ca 3/4 dl rapsolja
ca 1 msk vitvinsvinäger
Lägg linserna i blöt (helst en halvtimma innan) medan du skalar potatisen. Slå av blötläggningsvattnet. Koka linserna i rikligt med vatten ca 30-40 min. koka under tiden också potatisen. Vispa ihop dressingingredienserna till en homogen sås (blanda i ovan beskrivna ordning). Tärna äpplena fint och strimla purjon. Rosta nötterna i torr stekpanna när potatisen är nästan färdigkokt. Stek därefter baconet knaprigt. Tärna potatisen och blanda den väl med linser och vinägrett. Tillsätt purjolöken och äpplehacket. Blanda till sist i baconet och nötterna. Klart att servera!

Glöggbjudningsförberedelser

Idag har min energi gått åt till att springa mellan olika butiker för att fixa det som behövs till glöggpartyt imorgon. Jag hade tänkt mig att servera dels några salta, dels några söta tilltugg. På den söta sidan har jag tänkt mig:
*lussekatter
*pepparkakor (hembakta)
*konjakstryffel
*Mozarthjärtan
*knäck (om jag hinner)
*clementiner
*äpplen
*nötter
och så lite matigare tilltugg:
*tunnbrödrullar med hamburgerkött och pepparrotskräm
*tunnbrödrullar med ost,skinka och senap
*quesadillas
* 3 olika ostar
*kex
*ädeloströra
Idag har jag, efter mycket om och men, gjort färdigt tryffeln. Den som tidigare varit det allra enklaste julgodiset att tillverka var riktigt krångligt idag. Först såg chokladkrämen ut att gryna sig. När den slutat med det blev den först för stel för att spritsa ut i formarna och slutligen blev den så lös att spritsmönstret knappast syntes.Nu står de i kylen men jag är ite nervös för att de kommer att smälta ihop till små högar när de kommer ut i värmen. Grunden till det som jag kallar mozarthjärtan är klar (två lager marsipan med nougat emellan) så de ska bara doppas i choklad och dekoreras imorgon. Jag har också skållat 1½ påse mandel och hackat en deciliter till knäcken jag ska koka imorgon. Min förhoppning är att inte allt godis ska gå åt imorgon utan att vi ska kunna ha lite kvar till jul men med tanke på att både sambon och jag är godisätare av rang så är det kanske för mycket att hoppas på...

Oh,oh I'm an alien, I'm a legal alien...

Alla känner vi oss väl lite udda ibland men det här testet förklarar ju helt klart en hel del...

You Are From Jupiter

You are exuberantly curious - and you love to explore newness. Enthusiastic and optimistic, you get a kick out of stimulating intellectual discussions. Foreign cultures and languages fascinate you. You love the outdoors, animals, and freedom. Chances are you tend to exaggerate, so try to keep a lid on that. If you do, you'll continue to be known for your confidence, generosity, and sense of justice.

What Planet Are You From?

Julbak och gardinstångsknak...

Julförberedelserna är nu i full gång hemma hos mig. Förvisso är det nästan tre veckor kvar till dopparedagen men eftersom jag både bjudit till glöggfest och fyller år innan dess så kändes det motiverat att dra igång julbaket redan idag. Först var det dock dags att tvätta vår vardagsrumsgardin. Jag skulle gjort det innan adventsljusstakarna fick komma upp men hann inte eftersom jag jobbade i helgen. Att byta gardiner kan ju tyckas vara en enkel sak men vårt fönster är närmare fyra meter långt, vilket försvårar gardinbytena betydligt. Dessutom försökte jag i ett anfall av optimism ta ner gardinen själv, vilket resulterade på det sätt som självfallet var det enda möjliga: gardinstången bröts på mitten. Efter en hel del svärande och knåpande tillsammans med sambon fick jag till sist av gardinkappan i alla fall. Nu ligger den tvättad och väntar på att bli uppsatt ånyo men efter ftermiddagens pärs orkade ingen av oss ens tänka på att sätta upp den igen. Julbaket lockade desto mer. Efter att ha slängt ihop en potatis-och purjosoppa til middag satte jag deg till lussekatter och medan den jäste rörde jag även ihop pepparkaksdegen. Det var inte lika enkelt. Det gamla beprövade receptet räcker till 300 pepparkakor och för den som någon gång kavlat ut 300 pepparkakor kommer det kanske inte som någon överraskning att jag ville halvera satsen. Redan förra året kom jag till den insikten. Vem kan äta trehundra peppisar? Man vill väl inte bli menlös? Alltså följde jag de halverade mängdangivelser som jag gjort förra året men ändå lyckades blev det fel. Jag förväxlade mängden smör med mängden sirap men upptäckte det i alla fall innan det hade börjat smälta bara för att upptäcka att jag inte hade tillräckligt med bikarbonat hemma. Tur att vi har nära till affären! När jag kom hem hade saffransdegen jäst sig enorm och det var bara att ge sig i kast med den. Degen var egentligen lite väl kladdig för mitt tålamod men jag lyckades få ihop ett trettiotal kusar till slut. Jag använde mig i vanlig ordning av Arlas recept med lättkesella i degen eftersom jag tycker att de håller sig saftiga längre då.
Arlas saffransdeg:
50 g jäst
100 g smör
5 d mjölk
250 g Kesella lätt
2 påsar saffran, 1 g
1½ dl strösocker
½tsk salt
ca 17 dl vetemjöl
russin
1 ägg
Smula jästen i en bunke. Smält smöret, tillsätt mjölken och värm till 37 grader. Rör ut jästen med degspadet. Tillsätt kesella saffran, socker, salt och det mesta av mjölet. (Jag lät saffranet lösa upp sig i mjölkblandningen). Arbeta degen blank och smidig. Låt jäsa 30 min. Arbeta degen forma den till 35 kusar. Lägg på plåtar med bakplåtspapper. Garnera med russin. Sätt ugnen på 225 grader. Låt jäsa 20-30 min. Pensla kusarna med uppvispat ägg. Grädda i mitten av ugnen 5-7 min. Låt svalna på galler.

Hej tomtegubbar slår i alla glasen...

Den andra advent hade jag tänkt bjuda några kompisar på ett litet glöggparty. Problemet var, åtminstone fram till igår att jag inte har några glöggmuggar. Jag letade lite i helgen när jag var på stan med föräldrarna men utan resultat. Men så igår fick jag en briljant idé: jag ska leta glöggmuggar på loppis! Efter vegolunchen åkte vi därför till Myrorna i Ropsten, en enorm second hand med en rejäl porslinsavdelning. Jag tänkte att där om någonstans borde jag kunna hitta några annorlunda glöggmugar och mycket riktigt där stod de. För 60 kr fick jag dessa fyra små laserade koppar, dekorerade med glada tomtar som alla bär på olika saker (paket, äpplen, en korv och ett ljus). Jag skulle känna mig riktigt nöjd om det inte vore för det att vi kommer att vara minst fem personer på glöggbjudningen. Jag ser ingen annan råd än att det får bli Myrorna igen. Det finns ju en del second hand affärer på Söder också.

Vegetarisk buffé med gaffelbrist

Efter tre timmars intensivt tentapluggande igår ansåg jag att jag var värd en riktig paus. Det tyckte sambon också och föreslog att vi skulle luncha på Örtagården (en restaurang som serverar vegetarisk buffé för 75kr fram till kl 15.30 på vardagarna). Sagt och gjort, vi begav oss till veggorestaurangen där man kunde smaska i sig både av det ena och det andra. Örtagården bytte ägare i våras och jag tycker att kvaliten på maten har höjts ett snäpp men servicen borde de verkligen jobba med. Sambon fick fråga tre gånger efter bestick utan att få några. "Fel på diskmaskinen" var svaret. Till slut blev han irriterad eftersom hans mat började kallna och först sedan det hänt lyckades han få tag i en karl som kånkade disk från det intilliggande köket så att han fick sina bestick. Jag hade hunnit klämma i mig halva min portion innan han ens fick börja äta men när man gjorde det kunde man avnjuta bl.a. smörstekta morötter med potatismos, tomat och böngryta och ett välja av ett överdåd av råkost som rårivna morötter, knaprig blomkål men också groddar och marinerade bönor och champinjoner. Dessutom har de jättegott rödbetsbröd som man med fördel äter med husets hoummus eller tapenade. Tummen upp för käket alltså men inte ska man behöva vänta en kvart på en gaffel ens när diskmaksinen är paj!

Tenta och blodpudding = vardag?

Ja, som ni kanske har märkt av (in)aktiviteten här på bloggen har jag haft mycket att stå i det senaste och därmed har maten fått stryka på foten. Det har varit mycket uteätande och halvfabrikat ett tag nu(ja, jag vet vad jag har sagt om halvfabrikat men har man bråttom så har man). I helgen var det dock fest. Då var mina föräldrar här och då blev det restaurangbesök. Vi besökte Papa Gallo på Götgatan och åt retroklassikern plankstek. Plankan var rejält tilltagen med goda tillbehör (grillade tomater,sparris, béarnaisesås m.m) men jag kan sätta pengar på att moset var gjort på pulver och det tycker jag egentligen inte är ok när man betalat 179 kr. Men - vi blev mätta och hade det trevligt och som "efterrätt" beställde jag och mamma in var sin Irish coffee. Mumma!
Tyvärr gick det snabbt att komma tillbaks till verkligheten då jag var tvungen att ägna början av veckan åt tentaplugg (tentan skrevs f.ö. idag)så inte heller den här veckan har bjudit på några större kulinariska upptäckter. Till middag åt vi blodpudding som serverades med knaperstekt bacon, strimlad vitkål och hemkokta lingon. Inte så pjåkigt alls faktiskt, trots att jag var ganska skeptisk när Kärleken först föreslog menyn. Dessutom är det bra med lite järntillskott så här i vintermörkret. Blir det aaalllldrig någon snö förresten?

Födelsedagsmiddag i tre akter

Idag firades Kärlekens födelsedag med trerättersmiddag i goda vänners lag. Till förrätt blev det blomkålssoppan som pojkvännen har förälskat sig i serverad med persiljeströssel och knaperstekt bacon. Huvudrätten bestod av en mustig kycklinggryta med vin , svamp och rotsaker(recept hämtat från septembernumret av Matmagasinet). Grytan serverades med potatis och kokta haricots verts. Som avslutning åt vi en variant av den superlätta efterrätten Gino* med den obligatorisk bananen och kiwin men eftersom jordgubbarna är både urvattnade och dyra så här års utgjordes det röda inslaget av röda vindruvor. För syran skull fick även en apelsin följa med i formen. Senare upptäckte jag att det inte rekommenderas att blanda i apelsin men varför vet jag inte. Vi tyckte i alla fall att det smakade bra.

*Gino är enligt Tastelines informativa sida "En klassisk dessert som först skapades på restaurang PA&Co i Stockholm. Efterrätten fick senare ge namn åt en rockklubb som var populär i mitten på 90-talet, men som numera är insomnad. Frukterna i receptet är de som ingår i originalreceptet men det går naturligtvis bra att ta den frukt man känner för." (www.tasteline.se) Färgerna ska visst symbolisera den italienska flaggan (mitt tillägg).

Rara rester

Varje år slänger svenska hushåll 900 000 ton mat. Mycket mat slängs bara för att datumet är utgånget men många glömmer att lukta och smaka om den verkligen är utgångne. Jag måste erkänna att trots att jag både går mer på näsan och tungans utlåtande än efter det tryckta datumet så bidrar jag nog en hel del till sopberget. Alltför ofta hittar jag en oöppnad burk crème fraiche som har gått ut i datum för över en vecka sedan och flera gånger i veckan slänger jag ris, pasta och potatis som har blivit över från middagen. Till mitt försvar måste jag säga att jag lägger i nmina rester i kylen med avsikt att ta hand om dem men som alla vet blir det inte alltid som man har tänkt sig och matresterna får åka rutschkana ned i sopnedkastet istället. Idag har jag dock överträffat mig själv och tagit vara både på överbliven risgröt från igår och de två svarta bananerna jag hittade i fruktkorgen. Risgröten blev till två små risgrynspuddingar som gjorde sopplunchen lite mera mättande. Bananerna förvandlades med hjälp av kokboksklassikern "Sju sorters kakor" till en kryddig banankaka som t.o.m. jag, trots min skepticism mot banan i mat, tycker om.

Tomatsoppa

Här kommer ett "recept" på ytterligare en lätt lunchrätt som passar bra när det är kallt utanför knuten - tomatsoppa.
Tomatsoppa
1 stor gul lök, hackad
2 klyftor vitlök, hackad
1 brk krossade tomater
1 msk tomatpuré
1 msk basilika (har du färsk så blir det extra gott)
peppar salt
1-2 msk olivolja
ev. 1 msk balsamvinäger

1. fräs löken och vitlöken i olivolja tills den blir genomskinlig. Tillsätt tomatpurén och tomatkrosset. Låt koka ihop ca 15 -20 min. Soppan blir då simmig och löken har kvar lite tuggmotstånd. (Vill du att löken ska vara mjuk får du koka längre. detsamma rekommenderas om du ska passera soppan.) Krydda med peppar och basilika. Smaka av med salt och eventuellt en skvätt balsamvinäger.

Julklappstips 2

Bilden är hämtad från www.bazarte.com
En annan sak som i alla fall jag väldigt gärna skulle vilja ha är den här fina plåtburken i design av Valérie Nylin. Den är ju bara så fin och skulle verkligen passa bra på min nya hylla istället för det nuvarande papperpaketet från Lipton. Jag stod och dreglade över den på STOCKHOME idag men avstod från att köpa den då det finns så mycket annat som jag behöver mina pengar till just nu. 79 kr är väl i och för sig inte någon blodig summa pengar men hade jag köpt den hade jag ju också blivit tvungen att köpa en massa lyxiga teer att fylla de små facken inuti med. Valérie Nylin har designat ett flertal andra burkar också, bl.a. en karamellask, en burk att ha flingor i och en sybehörsburk. Teasken är min favorit eftersom den, enligt mig, har det finaste motivet.

Julklappstips

Bilden är hämtad från www.adlibris.se

Och så när vi ändå är inne på ämnet jul så måste jag bara tipsa om en bok som måste vara den ultimata julklappen till alla som gillar mat och litteratur. Boken heter "Kafkas soppa" och är skriven av mark Crick. Så här beskrivs den hos adlibris.se:

Kafkas soppa är hela världslitteraturen i 14 recept. Tillagandet av varje rätt beskrivs i en berömd författares stil, från Homeros till Irvine Welsh. Mark Crick är en litterär buktalare som har valt sina ingredienser noggrant, marinerat dem i ironi och kryddat med humor och anakronismer. Han har också illustrerat boken à la kända konstnärer som Andy Warhol, Hogarth, Henri Matisse och Frida Kahlo.Recepten fungerar utmärkt, men det verkliga nöjet med denna lilla pärla till bok är Mark Cricks säkra öra för litterär parodi.

Vem kan motstå något sånt?

Nysnö och tomtegröt

Jag vet inte om det var den överrumplande mängden snö utanför fönstret som fick Kärleken att önska sig "tomtegröt" (risgrynsgröt för er som undrar) till middag men gröt blev det i alla fall. Det är inte utan att man får lite julkänslor när den söta doften av kanel och mjölk svävar över köket och mörkret har sänkt sig över snötyngda tak utanför fönstret. Nu vill jag bara snabbspola mig fram till december så att jag får baka lussekatter och laga julgodis för brinnande livet och bjuda nära och kära på glögg och pepparkakor med ädelost. Ja, jag vet jag är en gravt störd människa när det kommer till julen men man har inte roligare än man gör sig. Mer jul till folket!

Snabbfixad lunch

Idag blev det en lunch som säkert kan kritiseras en del näringsmässigt men som smakar bra och är oslagbart snabb att fixa. Denna baconpasta rör du ihop på mindre än en kvat. Sätt på pastavattnet innan du börjar hacka löken så timar du koktiden med pastasåsen.
Baconpasta
2-3 portioner
1 pkt bacon, delat i mindre bitar
1 hackad gul lök
1 finhackad vitlöksklyfta
1 brk lätt crème fraiche
1 brk skivade champinjoner
½ msk torkad basilika
svartpeppar

Fräs baconet i sitt eget fett en-ett par minuter. Tillsätt champinjonerna som gärna ska få lite färg. Tillsätt löken och vitlöken och låt löken bli mjuk utan att den tar färg. Krydda. Töm över crème fraichen och låt allt koka ihop. Servera med spaghetti kokt al dente och sallad.

Det snöar i Stockholm idag...

Så här ser det ut utanför mitt fönster idag.

Smaskig salmo salar

"Less is more" är den elake kocken Gordon Ramsays mantra. I matlagningssammanhang betyder detta att man inte ska blanda in för många smaker i samma rätt. Efter gårdagens middagsfiasko är jag definitivt beredd att hålla med honom; det enkla är oftast det godaste. Dagens middag fick därför gå det enklas tecken: laxfilé, potatis, romsås och sparris. Laxsidan kryddades med kryddblandningen "Glada laxen" , en aromatisk blandning av rostad lök, vitlök, persilja och salt från Stockholms Eter och Essencefabrik. Därefter bakade jag den under folie i ugn i ca 25 min. Romsåsen gjordes på enklast möjligaste sätt. En burk crème fraiche rördes ihop med 50 g röd rom, 1 klyfta pressad vitlök samt lite peppar.(Lite dill hade inte varit dumt att ha i heller men den var slut.) Sparrisen smaksatte jag bara med pressad citron, lite smör och havssalt. Mums.
Den ovannämnda essencefabriken är förresten ett litet mecka för den som gillar kryddor. Den lilla butiken ligger på Wallingatan 14 och är väl värd ett besök bara för interiörens skull. Affären har nämligen bevarat sin inredning från det att kryddboden öppnades 1889, vilket innebär att alla kryddor skopas upp för hand från röda plåtburkar och vackra glasburkar för att sedan vägas på gammeldags vis med små vikter. Runt jul brukar det bli ett besök för min del eftersom det här är affären om man så vill ha saffran eller pepparmyntsolja eller blå karamellfärg. Kolla här!:
www.essencefabriken.se

Kökshylla

När man bor på 41 kvadrat får man ta till vara på allt utrymme som finns. Är man som jag dessutom förtjust i att köpa på sig en massa kryddor, nötter och baljväxter av olika slag bara för att det roligt att prova blir det snabbt ganska trångt i skåpen. Lösningen blev en vägghyllan "Värde", 95 :-, från IKEA. Alla kokböcker och baljväxter som fått trängas med kryddburkar och pastakartonger i våra proppfulla köksskåp fick så ta plats ute på väggen istället. Praktiskt och snyggt också tycker jag. För att inte tala om all plats jag har fått i mina skåp. Jag måste nog ta mig en sväng till Hötorgshallen imorgon...

Jordnötsgryta med rotsaker

Jag gillar att laga mat och betraktar det för det mesta som en sorts hobby snarare än ett nödvändigt ont. Roligast är att testa nya saker eller kök som ger lite utmaning. Ett tag var det thaimat. Just nu är jag lite fixerad vid veganmat. Med risk för att göra alla veganer sura ska erkännas att intresset inte har något att göra med djuretiska frågor utan mer med att jag tycker att veganmat är spännande för att det krävs en god portion uppfinningsrikedom om man inte vill äta sojakorv veckan lång. Dessutom gillar jag grönsaker men när jag ska tänka veganskt landar det ofta i att det blir en tomat och linsgryta, vilket i och för sig kan vara gott, men lite tråkigt. Därför valde jag att prova detta veganska recept som jag hittade på nätet. Egentligen var det väl mest kryddbasen jag provade för jag hade varken pumpa eller gröna bönor men bytte enligt rekommendationer i receptet ut pumpan mot rotfrukter och bönorna mot spenat. Resultatet blev väl sådär. Grytan blev för plottrig för mitt tycke. Möjligen berodde detta på att jag överdoserade kanelen men jag tror att det est berodde på att det var för många kryddor/smaker inblandade så att det tillslut smakade varken eller. Det blev ungefär som att äta rotsaker i pepparkakssmet. Jordnötssmöret märktes mest i grytans krämighet men någon jordnötssmak var det inte tal om. För er som ändå känner er manade att testa finns orginalreceptet här: http://vegania.mine.nu/
Där finns också en hel del andra recept som verkar mer lovande.

Blomkålssoppa

Blomkål är en underskattad grönsak som jag tyvärr ofta glömmer bort. Men blomkål är gott och framförallt väldigt plånboksvänligt om man är en fattig student. Så här när vintern börja göra sig påmind och det dessutom är torsdag äter jag gärna soppa och idag föll valet på just blomkålssoppa. Supergott och superlätt att göra om man har en stavmixer.

Blomkålsoppa
1 blomkålshuvud
1 l vatten
2 tärningar grönsaksbuljong
1 dl vispgrädde
cayennepeppar
1 nypa socker
salt
1. Dela blomkålen i små buketter. Lägg dem tillsammans med vatten och buljong i en kastrull och koka dem tills de är riktigt mjuka.
2. Mixa blomkålen med en stavmixer till en jämn soppa.
3. Tillsätt grädden,låt soppan koka upp igen. Krydda med cayennepeppar och smaka sedan av med salt och ev. lite socker.
Servera soppan med knaperstekt bacon och hackad persilja.

Saffranskokt fänkål

Fänkål är en god grönsak med en lite speciell, lakritsaktig smak. Hemma hos oss är den en självklar ingrediens i fisksoppan men jag ville pröva att göra något annorlunda. En kycklingrätt med fänkål och saffran som min mamma bjöd på för längesen spökade i bakhuvudet så när vi skulle göra ugnstekt kyckling till middag kändes det helt rätt med ett tillbehör baserat på dessa ingredienser. Med lite hjälp från olika recept på internet blev det till slut en gyllene och fänkålssmakande anrättning som stod på bordet. Så här gjorde jag:

1 fänkål, skuren i ganska grova bitar
1 stor gul lök (jag använde två små), skuren i tunna klyftor
2 morötter, i slantar
ca 4 dl vatten
1-2 msk kycklingfond
½ pkt saffran (gillar man saffran kan man med fördel ta hela paketet)
1 stjärnanis
1 strimlad, torkad chilifrukt
ca ½ tsk svartpeppar
saften av en apelsin (för mer smak skulle man kunna riva i lite skal också)
salt
ev. lite socker
maizena
Lägg de delade grönsakerna i en traktörpanna. Slå på vatten, fond och apelsinsaft. Låt grönsakerna puttra tills de är nästan mjuka. De ska ha kvar lite spänst och tuggmotsånd. Rör ut lite maizena med vatten och red av såsen så blir den simmigare. servera till kyckling eller fisk.

Vitkålssallad till fläskkött

På Kärlekens begäran blev det revbensspjäll till middag idag. Ugnstekta revbenspjäll med potatis och sås. En riktig husman alltså. Till detta serveras också en fruktig vitkålsallad som passar bra till fläskkött. Nu när jag tänker på det skulle salladen säkert funka till julmaten också eftersom smakerna är lite juliga.
Vitkålssallad till fläskkött
½ huvud, tunt strimlad vitkål
1 rött äpple (grönt går också bra men rött bryter snyggare mot kålen)
1 näve russin
1 näve grovhackade valnötter
ev. ½-1 apelsin i bitar
Blanda väl. Servera.

Barnvagn=pansarvagn?

Ibland blir jag väldigt förvånad över hur människor är funtade. Särskilt småbarnsmorsor verkar ha förlorat allt vett och sans så fort de har pluttat ut ungen. Få människor är nämligen så arroganta och påstridiga som kvinnor med barnvagn. Inte alltför sällan händer det att jag får en känsla a att vara jagad, att någon smyger tätt bakom om mig. Allt som oftast har jag rätt. Där finns verkligen någon som går hack i häl på mig. Allt som oftast är denna någon en mobilsnackande, kaffedrickande mamma med barnvagn. Självklart ska nyblivna mammor och deras barn ha rätt att vistas ute på gatorna men om man gör det medhjälp av ett fyrhjuligt fordon kan det vara på sin plats att iaktta lite försiktighet. T.ex. skulle det vara rimligt att man saktar ned tempot när man går bland andra människor. Om man plötsligt blivit en meter längre än normalt måste man också anpassa sina rörelser efter detta. Det verkar de flesta lattemorsor inte ha förstått. De traskar segervisst fram som med sin babyutrustade Juggernaut alltmedan folk förskräckt slänger sig åt sidan.

Lika självklart som att andra forgängare ska anpassa sig och flytta på sig är det också att barnvagnar ska ha företräde på bussen. För mig är det självklart att hjälpa till, att se till att dörren inte går igen, att underlätta för de som vill åka buss med barnvagn men om det inte finns rum så finns det inte. Detta brukar dock inte hindra barnvagnsmamman. "Jag är mamma alltså har jag rätt" tycks vara den rådande inställningen. Imorse såg jag hur en mamma desperat försökte knöla in sin barnvagn intill en annan i det trånga barnvagnsutrymmet på bussen med sådan frenesi att mamman som faktiskt fått plats först valde att gå av för att promenera en station istället. Vid nästa stopp skulle ytterligare en vagn på. Den var smalare så nu gick det bra. Denna gång blev bara de intill sittande passagerarnas tår överkörda. När jag så slutligen ska kliva av väljer jag att ta den främre av bussens mittdörrar eftersom jag aldrig kommer att kunna ta mig förbi barnvagnarna utan att de måst flytta på sig (vilket f.ö. var omöjligt). Det flyter på bra ända tills en vagnmamma tycker att hon ska backa rakt ut i det ringlande ledet med människor som väntar på att få gå av. Hon har ju trots allt en pansar..förlåt...barnvagn med sig.

Jag kan inte vänta på att få ge igen. Ska jag ha barn så ska jag ha tvillingar så att jag kan köra på folk ordentligt...MORR.

Lätt som en omelett

Ibland är det snabba ryck som gäller på lunchen men jag tycker ändå om att få i mig lite lagad mat. Detta är en återkommande räddare i nöden hemma hos mig som tar max tio minuter att få på bordet om man är lite flink i fingrarna.

Omelett med spenat, ost och tomat
2-3 nävar sköljd bladspenat eller motsvarande mängd fryst
1 hackad vitlöksklyfta
1 ägg
1-2 msk mjölk
3-4 skivor ost
4-5 skivor tomat
smör
peppar
salt
1. Fräs spenaten och vitlöken i lite smör i en stekpanna. Rör ihop ägget med lite mjölk med en gaffeli en liten skål. Häll äggblandningen över spenaten och vitlöken. Låt omeletten stelna något på låg-medelvärme. Den ska vara lite krämig. Lägg ostskivorna på en halvan av omeletten. Lägg tomaterna ovanpå osten. När omeletten blivit lite gyllene är det dags att vika ihop den och föra över den till tallriken.

OBS! Se upp med värmen när du gräddar omeletten. För lite värme = ingen stekyta= svårt att ta upp omeletten utan att den går sönder. För varmt = en omelett med svart botten och rinnig yta.

Impuls!

Nu är det bekräftat igen. Jag är inkapabel att göra planera klädköp. Idag på min lediga dag hade jag bestämt mig för att gå ut på stan och införskaffa det där som alltid fattas varje morgon när jag står där framför garderoben, vildögt stirrande och maniskt letande efter en fungerande kombo. med andra ord - jag skulle köpa basplagg.Tråkiga tröjor med enkla ringningar i vitt,svart och möjligen grått. Praktiska med lång ärm så här till vintern. Och vad blev det? En totalt opraktisk knäkort klänning med söta 40-talsärmar i ett material som är totalt oförenligt med svensk vinter. (Den var på rea för 99:- vill jag säga till mitt försvar.) En något mer praktisk grå grovstickad tröja (fast det ska erkännas att 3/4-ärm nog inte är jättevarmt när höstvindarna tilltar). Sedan blev det en lätt genomskinlig kortärmad vinröd blus från Indiska med rund krage och rara små,små prickar (ähum, får väl hoppas att jag har någon värmande cardigan på lut) och slutligen en blommig skjorta (även den med kort ärm). Så mycket för den planerade shoppingen. Tur att Kärleken följde med och styrde upp den här höstens kappinköp. Gud vet vad jag hade kommit hem med annars. Ett nattlinne med rosa elefanter?

Lika som bär...

Det finns en rolig site på nätet, www.myheritage.com, där man kan ladda upp bilder på sig själv för att få reda på vilken kändis man är mest lik. Min (blonda) pojkvän blev mest lik Dustin Hoffman, tätt följt av Bashar al Assad (Syriens president)och Mohammed El Baradei...Själv var jag mest lik Katie Holmes (71%),Demi Moore (64%),Rose Mc Gowan (minns inte exakt men runt 60 % där med). Efter den snygga trion var självförtroendet på topp, så jag laddar upp ytterligare en bild: 61% likhet med ett mugshot av människorättsaktivisten Jesse Jackson. Tänk vad fort det kan gå att komma ned på jorden igen...

No danger on the roof

Jag är fullt medveten om att jag efter sammantaget 4 års språkstudier ibland tenderar att bli lite väl språknördig. För att inte säga besserwissig (undra vad en mer renlärig språknörd skulle säga om den ordnildningen). Jag kan nämligen väldigt sällan titta på TV utan att frusteras av de ibland skrattretande felöversättningarna vi utsätts för både titt som tätt. I ledningen ligger nog trean och femman. Deras sitcoms är rena guldgruvorna för den som vill hitta exempel på dålig översättning. T ex minns jag tydligt hur Monica i "Vänner" blev överlycklig över att ha hittat sin gamla- och här citerar jag - "damskalbaggebricka". För er som undrar vad en damskalbaggebricka är så kan jag avslöja att det är en pin ,modell större, med en nyckelpiga på (ladybug badge på engelska). Förvisso kan ju de här felöversättningarna ge lite extra underhållning då man ligger där och slappar i tv-soffan, vilket inte är helt dumt. (Humorserier är faktiskt inte alltid underhållande.) Däremot kan jag bara föreställa mig vilken förödelse felöversättningarna kan ställa till med när de dyker upp i matlagningsprogram. Jag tittade nyligen på "Licence to grill" på 4:an och där sprinklade kocken en rejäl nypa "allspice" över rätten han lagade. I textningen stod det att man ska tillsätta allkrydda, vilket åtminstone får mig att tänka på Piffi eller Aromat och inte kryddpeppar som är den korrekta översättningen. Undrar just hur glad man blir när ens mat fått tillskott av både chilipeppar och lök istället för kryddpepparen? Å andra sidan vet man ju inte om något annat om det är första gången man testar receptet. Men det finns mer förödande exempel. Direktöversättningen av "spring leek" till vårlök istället för salladslök som är den svenska motsvarigheten kan nog orsaka magknip då vårlöken faktiskt är en oätlig liljeväxt. Det är inte utan att jag tänker på morfar Prosten och hyacintlökarna i skafferiet...

Tapenade

I början av bloggandet lovade jag ju att jag skulle blogga om något som ligger mig varmt om hjärtat (och i sinom tid runt magen antagligen), nämligen mat. Det har det hittills inte blivit så mycket av men det ska det bli ändring på! Först ut är ett recept som kanske inte är så mättande i sig men väldigt gott och användbart till lite av varje, närmare bestämt tapenade. Jag gillar att äta tapenade till fisk och det passar väldigt bra till ägg. Men det är ju också gott att äta bara med en god bit bröd eller som man gör i Frankrike till "crudités",dvs råa grönsaker. När jag gjorde tapenade första gången använde jag mig av Marilyn Brights "Provence" (en kokbok i fickformat som ger recept på provençalska specialiteter). Numer gör jag lite på en höft så proportionerna varierar lite.
I orginal ser receptet ut så här:

110 g svarta oliver, urkärnade
3 msk kapris
1 burk (50 g)sardeller utan spad
½ vitlöksklyfta, hackad
1 msk pressad citron
1 msk konjak
8 msk olivolja
Låt sardellerna rinna av. Kör dem i mixer med de andra ingredienserna med undantag för olivolja som tillsätts lite åt gången. Den färdiga pastan ska ha lite gryning konsistens.

Såhär gör inte jag. Jag använder inte en hel burk sardeller för sardeller är grymt dyra i inköp ( i synnerhet om man har en studentbudget att röra sig med). För egen del tycker jag det räcker med 3-4 filéer. Jag brukar dessutom ha i en hel klyfta vitlök och något mindre kapris. Konjak slurkar jag i för det har vi en flaska som vi fick till påsk en gång men den går utan tvivel att ta bort. Eftersom jag inte har någon riktig mixer brukar jag hacka sardellerna och vitlöken innan jag slänger ner allt på en gång (även oljan) i mixerburken som tillhör min mixerstav och kör ihop det. Det enda jag tycker man ska tänka på är att inte mixa för länge för det är gott med lite bitar. Tapenaden på bilden blev i finkornigaste laget men smaken var fin.

"och nu börjar han igen..."

För ett antal veckor sedan begåvades vårt hus med en ny granne. Kul eller hur? Eller nä. Vår nya granne tycker om att spela musik- ofta och högt. Gärna så högt att vi kan höra texten och sjunga med fastän vi inte ens bor på samma plan. Om nu inte detta vore ett problem i sig så är musiken han(eller hon för all del) monstruöst dålig musiksmak. Första veckan spelades endast Savage Gardens "Truly, madly, deeply". Vi trodde att det var Pridefestivalunderhållningen i tantolunden vi hörde . Nu vet vi bättre. Det var grannen. Ett par dagar senare byttes spellistan ut. Nu var det Ace of Base på högsta volym. Minns att jag också nynnade glatt på "Happy Nation" när den kom men såhär år 2006 känns det som om både den och "The Sign" borde ha förpassats till soptunnan. Det senaste tillskottet i nabons skivsamling tycks vara någon typ av arabisk(?) disco(Det skulle möjligen kunna vara balkandisco också). Ni vet en tjej som ylar en lång harang och sen en massa trummor. Det är jättefestligt. Känns som om man sitter på Folkets Kebab konstant...Inget ont om etnisk musik men jag vill gärna välja själv när jag ska lyssna på den. Klockan kvart i tolv på natten är inte en sådan tidpunkt som jag skulle ha valt själv t ex. Det roliga är ju att jag snart kan sjunga på arabiska. Jo, det är sant - han har spelat samma låt så många gånger att jag börjar kunna texten. Jag vet dessutom att låten slutar med tonartsbyte och trumvirvel. Det ni!

En kökslista- Hurra!!!

Listor ligger ju både mig och R varmt om hjärtat å här ska listas. Först ut är Kökslistan som jag helt fräckt snott från Linda K (hoppas hon inte har något emot det i så fall få hon säga till). Här kommer den i alla fall:

Tre saker som jag alltid har i kylen: smör, tomatpuré och inläggningar av olika slag (typ marmelad, ättiksgurka, sardeller).

Tre saker jag alltid har i frysen: köttfärs, bladspenat, haricots verts

Tre saker jag alltid har i skafferiet: bönor, linser, krossade tomater

Tre kryddor jag alltid har hemma: salt, peppar, vitlök

Tre saker jag använder varje dag: salt, peppar, matfett

Mina tre favoritgrejor i köket: den jättebilliga men braiga Fiskarskniven, mixerstaven, trägaffeln

Tre saker som inte får komma in i mitt kök: micromat, mina mörka hårstrån (de lösa alltså) och silverfiskar (fast samtliga har gjort entré någon gång i alla fall)

Tre saker som jag skulle vilja ha i mitt kök: plats, plats och mer plats

Det är skillnad på Ni och ni...

Jag var med om en ganska märklig sak häromdagen. Jag var på universitetets andrahandsbokhandel för att hämta ut pengar för sålda böcker. Detta är inget konstigt i sig, det händer lite då och då. Det som däremot var konstigt var att affärsbiträdet, som av allt att döma var i min egen ålder (möjligen något yngre), envisades med att Nia mig. Inte mindre än 6 ggr blev jag kallad Ni. "Ni vill alltså ta ut pengar?", "Har Ni ett Id-kort?", "Då måste Ni skriva under här" osv, osv. Detta provocerade mig något oerhört. Varför vet jag egentligen inte. Jag tror inte att biträdet på något vis försökte vara nedlåtande. Men vad menade hon då med att Nia mig än hit än dit? Några möjliga tolkningar följer här nedan:
1) Du är personlighetskluven, således tilltar jag dig/er med ni.
2) Du är student/fattig/ful, således bevärdigar jag mig inte med att tilltala dig med du.
3) Du är gammal, således tilltalar jag dig enligt utlandsprincipen med Ni.

Tyvärr tror jag att det här Niandet var butiksbiträdets uppfattning om att vara artig. Dock förefaller inget av ovanstående förslag speciellt artiga i min mening. Men utlandsprincipen då? I Frankrike, Italien och Spanien (för att nämna några exempel) är det ju artigt att säga Ni till till dem man inte är närmare bekant med, till sina arbetskamrater och till de äldre t ex, eller? Jovisst, det kan väl hända att det är kutym att Nia i många europeiska länder men Niandet är också en maktfaktor. Ett sätt att visa rang och hålla ordning i leden, precis som Niandet var något som bara de som inte hade någon titel råkade ut för i Sverige innan dureformen. Således föredrar jag att även i fortsättningen bli kallad du. För jag är, som min mamma så riktigt påpekade när man i tonåren indirekt (genom användandet av ni) anklagade henne för att tjata, ensam i mina byxor.

Jag fööööder...det blev en blogg...

Jaha, så nu var man med blogg. Det var väl på tiden med tanke på att jag "tjuvläst" andras bloggar i snart mer än två år. Jag har varit rätt sugen ett tag men beslutet har fått växa fram och liksom med alla andra bäbisar fick pojkvännen hjälpa till lite för att det skulle bli av. Bloggen alltså. Nu återstår bara att se vad jag kommer att skriva om. Det lutar åt lite av varje. Mat (mycket mat misstänker jag), mode, kanske rentav politik såhär i valen och kvalens tider. Med största sannolikhet kommer bloggen vara min "ventil", dvs. en plats där jag kan ge utlopp för både den ena och den andra frustrationen eller bara ventilera mina högst ogenomtänkta resonnemang. Håll till godo!