Pastasås med belugalinser och musslor

Linser är kanske inte vad man förknippar med lyxmat men med de fina små svarta belugalinserna har inte bara ett tjusigt namn utan ser också eleganta ut på tallriken. Den här rätten är ett riktigt hopkok av vad vi hade i kylen men det blev gott tycker jag. Bäst var att vi fick användning för den där burken musslor som stått i kylen så länge, liksom resterna av lördagens dipmorötter. Det blev liksom inte lika mycket hacka då.

Pastasås med belugalinser och musslor
1 gul lök
1 stor klyfta vitlök
en halv medelstor zucchini
1 stor morot
ca 1,5 dl kokta belugalinser
1 burk musslor
ca 1 dl mellangrädde
ca 2 rågade matskedar crème fraiche
citronsaft från en halv citron
lite rivet citronskal
2 msk hackad timjan
svartpeppar
salt
olivolja

tagliatelle

Börja med att koka upp pastavattnet. Salta det rejält. Skala och hacka sedan löken. Skala vitlöken och skiva den tunt. Skiva zucchinin tunt (jag använde mandolin till detta). Skala och tänra moroten fint. Fräs lök och morot glansiga i olivolja. Rör ned vitlöken och fräs den ytterligare ett par minuter. Rör även ned zucchiniskivorna och låt dem steka med tills de börjar mjukna. Rör ned linserna. krydda med timjan, riven citron, peppar. Rör ned grädde och crème fraiche. Smaka av med salt, peppar och ev. mer cironsaft. Slå av pastan och blanda den försiktigt med såsen. Servera med ett gott bröd.

Söndagens brödbak

Vi har ju experimenterat lite med surdeg här i hemmet. Sambon matar degen och jag bakar. Skulle degens liv hänga på mig skulle vi ingen surdeg ha, jag är för glömsk, men sambon matar den samvesgrant varje dag. Föruom i sluet av förra veckan. Då glömde vi båda två bort att degen skulle matas. Den blev bortglömd i sitt skåp och när vi tog fram den hade den skiktat sig. "Den är nog bara och slänga", sa kärleken dystert och sneglade ner på den fula vätskan men jag luktade på den och tyckte att den luktade syrligt och friskt så vi matade den i alla fall och dagen efter var det full fart på den igen.

Igår bakade vi på suren, et blandrecept även denna gång och det vete katten om det inte var det bästa hittills. Inte för att jag lyckades följa receptet, det sprack redan vid fördegen där det stod att man skulle använda Manitoba cream. Vi hade inget Manitoba hemma så jag tog de mjölsorter jag hade till fördegen: vetemjöl en skvätt vetemjöl special och sedan ljust lantbrödsmjöl.

Under tiden som fördegen skulle jäsa,ca två timmar,passade jag på att baka vanliga jästlimpor på lantbrödmjölet också. De blev knubbiga och fina. Dessutom är det ju oförskämt lätt att baka sedan vi ärvde den där matberedaren med bakskål. Bara att tjoffa i det man ska ha i och sätta igång maskinen så sköer degkrokarna jobbet. Lantbrödreceptet ser ni här nedan. Orginalet till baguettereceptet hittar ni här. Jag gjorde typ likadant men ändrade mängden vätska en aning t.ex. eftersom jag använde ett annat mjöl men jag tror att surdegsbak alltid måste göras lite på känn.

Lantbröd
25 g jäst
5 dl fingervarmt vatten
25 g smör, rumsvarmt
1,5 tsk salt
2 msk sirap
750 g ljust lantbrödmjöl

Smula ner jästen i en bunke och rör ut med vatnet. Tillsätt sirap och salt och klicka i smöret. Blanda i mjölet och bearbeta degen väl till den är smidig (jag körde den kanske 5-8 min med maskinen). Låt degen jäsa i 40 min. Baka ut den till två limpor. Skär snitt tvärs över limporna och låt dem sedan jäsa igen i 30 minuter. Grädda i ugnen i 200 grader i 30 minuter. Låt svlan på galler under bakduk.

#10 Your favourite classic book

Ordet klassiker har något lite tungt och pretto över sig men har man läst engelska och franska på universitetet har man fått klämma en relativt stor mängd just klassiker vare sig man vill eller ej. Oftast vill man det dock för klassiker har ju blivit klassiker av en anledning. De har oftast något som har förmågan att slå an något hos många människor. Personligen har jag lite svårt för mastodontromaner à la Tolstoj och Dostojevski. De långa draporna, de tusentals namnen gör mig kollrig i huvudet och sidantalet stressar mig. Jag väljer istället Great Expectations eller Lysande utsikter, som den heter på svenska, av Charles Dickens. Romanen är förvisso ganska omfångsrik den med men den är spännande och händelserik (den skrev ursprungligen som en serie för en tidning tror jag), vilket gör att man vill läsa vidare.

Great expecttions handlar om föräldralösa Pip som växer upp hemma hos sin elaka syster och hennes man. I början av boken hjälper Pip en förrymd fånge genom att stjäla mat till honom samt en fil att såga loss hans bojor med. Detta möte kommer senare visa sig ha stor betydelse för Pip.

En bit in i berättelsen anställs Pip av en Miss Havisham för att spela kort med hennes adoptivdotter Estella. Miss Havisham och Estella är välbeställda men lever i ett hem där alla fönster är igenspikade, där torkade blommor och möglande, musätna bröllopstårtor står på borden.

Under kortspelssessionerna kommenterar Estella Pip elakt och hånskrattar åt honom alltmedan Miss Havisham berömmer hennes skönhet och goda egenskaper. Arg och förödmjukad ger Pip sig av hem men han kommer att återvända gång på gång till huset.

Vi får följa Pip från barnsben till dess att han har blivit vuxen man. Händelseförvecklingarna är många och ofta oförutsägbara men Dickens lyckas fläta samman dem till en sammanhängande och underhållande väv.

#9 A book you thought you wouldn't like but ended up loving

Det här var riktigt svårt att komma på tycker jag för man väljer ju inte böcker man inte har lust att läsa. Jag gör inte det i alla fall. Förra sommaren hade jag dock planerat lite dåligt och inte tagit med böcker ut till svärföräldrarnas sommarstuga så då fick hålla till godo med det som stod i svärfars bokhylla. En av böckerna var Det målade huset av John Grisham. Jag hade tidigare läst Juryn där sida upp och sida ner täcktes av sövande rättegångsredogörelser så jag kan inte säga att mina förväntningar på boken var speciellt höga.

Det målade huset är dock så långt ifrån Grishams torra pläderingar man kan komma. Berättelsen utspelar sig i Amerikanska södern under femtiotalet. Berättaren är en sjuårig pojke, Luke, genom vars ögon vi får följa det mödosamma slitet med bomullsskörden på hans familjs farm.
För att klara av skörden hyr familjen in bergsbor och en grupp mexikaner vilket utlöser en kedja av händelser som gör Luke till bärare av flera tunga hemligheter.

Det jag gillade mest med boken var miljöbeskrivningarna. Den brännande hettan på bomullsfälten, de strilande hällregnen, Lukes dagar med modern i familjens grönsaksland, de loja kvällarna på familjens veranda till ljudet av en pågående baseballmatch. Jag kände nästan själv svetten lacka på ryggen och regnvåta skjortor klibba mot magen. Det hade jag inte förväntat mig av Grisham. Inte heller förväntade jag mig en bildungsroman när jag plockade ner den gula boken från hyllan.

#8 Most overrated book

Det finns många böcker som haussas till höger och vänster men en bok som jag blev gruvligt besviken på var Ajvides Människohamn. Efter att ha sträckläst Låt den rätte komma in och älskat den, min motvilja mot skräck till trots hade jag höga förväntningar på Människohamn. I media hypades den något oerhört och jag minns också hur flera arbetskamrater talade sig varma för boken. Jag förstår inte varför.

Människohamn är en rörig roman vars handling är svår att förklara i korthet. Huvudpersonen förlorar sitt barn under mystiska omständigheter mitt i vintern, ute på en skärgårdsö. Snart börjar diverse osaliga andar att hemsöka honom, särskilt när han kommer i kontakt med vattnet ( i vilket hans dotter troligen har försvunnit). När det händer drabbas han av dotterns alla rädslor, bland annat av panisk skräck för GB-gubben som dyker upp lite överallt.

Parallellt med historien löper även berättelsen om huvudpersonens styvfarfar som är en sorts trollkarl förklädd till skärgårdsbo. Gubben har någon äcklig mask i en tändsticksask och om man sväljer den kan man åstadkomma mystiska saker.

På skärgårdsön härjar också vålnaderna till två mobbade grabbar från huvudpersonens tonår. De åker ön runt på flakmoped och citerar Morrisey medan utför motorssågsmassakrer och mordbränder. Vad som är bokens verklighet eller huvudpersonens fantasi står inte riktigt klart.

Ja, ni hör ju själva. Boken är skum så det förslår men jag fick då ingenting ut av den utom möjligen en viss fobi mot GB-skyltar och att jag i flera veckor hade svårt att lyssna till favoritgruppen The Smiths utan att associera dem till det vinande surret av motorsågsklingor...

Skafferirens is da shit

Jag är en hamster. Jo, det är säkert. En mathamster. Jag hamstrar gryn, spännande kryddor, kosntiga mjölsorter och lite av varje. Det framgick alltför tydligt när vi röjde i speceriskåpet här i helgen. Jag har småslattar av nötter (för det är mest jag som köper de här sakerna), sojamjöl, tre sorters ris (!) och gud vet hur många olika gryn. Kul när man lagar mat men om man inte använder det blir det ju bara hyllvärmning.

Under städningen hittade vi ett paket innehållande 1,5 lasagneplattor (varför man sparat det kan man ju undra), en påse vildris, ca 1 dl belugalinser, några koppar grötris, två påsar malda hasselnötter som nog egentligen passerat förbrukningsdatum och sojamjöl från 2006...

Efersom jag är en hamster som får ont i magen av resursslöseri så lagade jag till en sorts vildrispilaff med belugalinserna och där kunde jag även röra ned de där slatten vita bönor som stod i kylen= middag. Jag lagade 4 portioner risgrynsgröt och bakade nötklickar för att bli av med alltihop. Kände mig rätt nöjd efter det. Nötklickarna flöt visserligen ut till nötufon men smaken är det inget fel på. Jag tror att skafferirens får bli min nya grej!

Grekisk inspiration

Det känns ju nästan lite skumt att börja kladda med mat här mitt bland alla böcker men här är förra fredagens middag: en smarrig bulgursallad, lammkotletter och tzatziki. Lite grekisk inspiration alltså.

Bulgursallad à la grècque
2 dl bulgur
1 rågad tsk lantbuljong
2 paprikor, helst en grön och en röd
1 klufta vitlök
en rejäl näve minikalamata (eller stora oliver såklart)
ca 50 g fetaost
ca 50 g ruccola
olivolja
salt
peppar
mynta

Koka bulguren i vatten med lantbuljongen. Halvera paprikorna, kärna ur och skär dem i grova strimlor. Hacka vitlöken fint. Blanda paprikastrimlor, vitlökshack och oliver i ett ugnfast fat. Ringla över olivolja och peppra och salta en aning. Grilla i ugnen i 200 grader tills paprikan blivit mjuk och fått lite färg(15-20 min). När bulguren är kokt smular du ner ca 1 tsk torkad mynta och rör om. Lägg sedan upp bulguren på ett stort fat och blanda ned ruccolan, paprikastrimlorna. Smula till sist över fetaosten. Njut rätten som den är eller servera till stekt kött eller fisk. Vi åt lammkotletter och vitlöksstinn tzatziki till.

#7 Most underrated book

Jag är nog en lite sur typ för jag tyckte det var mycket lättare att komma på överskattade böcker. En underskattad bok var svårare. Jag grät nästan av glädje när jag såg att Lalolandet hade placerat Torgny Lindgrens Hummelhonung under denna rubrik. Jag trodde jag var tämligen ensam om att gilla den. Det är verkligen en undderskattad bok i den mening att den hamnat i bakvattnet av hans andra böcker som är sämre. Men det vore ju tråkigt om allas listor ser likadana ut så isälllet tänker jag slå ett slag för boken som jag smärtsamt skrev min D-uppsats i engelska om:
The Ventriloquist's Tale av Pauline Melville.

Egentligen är det här kanske inte så mycket en underskattad bok som den är okänd i Sverige. Ingen utanför engelskinstitutionen där jag skrev uppsatsen verkar ha hört talas om den. Det är synd för det är en komplex och fascinerande historia med både djup och humor.

Romanen ustpelar sig i Franska Guyana och historien växlar mellan tiden för kolonisationen av landet och det moderna Guyana. Vi får följa en skotsk nybbyggares och hans två indianska fruars familj, vars levnadsöden i hög grad är sammanflätade med kolonisationen. Framförallt är det nybyggarens barn Betty och Danny vi får följa genom boken.

I boken problematiseras frågor kring kulturella identiteter. Hur skapas de och hur förhåller man sig till dem? Ett exempel på det är bokens berättare, som är en lekfull och oförutsägbar typ som man aldrig riktigt vet var man har eller var han kommer ifrån. Precis som det är svårt att avgöra varifrån buktalarens röst kommer (ventriloquist=buktalare).

De krävs dock inte att du grottar ner dig i någon postkolonial litteraturdiskussion för att du ska ha behållning av boken. Melville skriver vackert med humor och färg och målar fram suggestiva miljöer. Karaktärernas livsöden fascinerar därför att kärlek, lycka och sorg varvas precis som i riktiga livet.

PS. Tydligen finns inte boken översatt till svenska. Jag googlade "Buktalerens berättelse" och "Buktalarens historia" och det härvar träffen jag fick. Rätt underhållande i och för sig. Kanske borde ta med texten som skrämmande internetöversättning. "Usidan anknyter", ja jösses...

# 6 A book that makes you sad

En bok som gör mig ledsen är "Gräset sjunger" av Doris Lessing. Det är Lessings debutbok och en riktigt bra sådan trots detta.

Boken utspelar sig i Rhodesia i Sydafrika och handlar om Mary som lever ett ganska bra liv som singel i staden ändå tills hon råkar höra några bekanta prata om henne som "nucka", varpå hon känner sig tvungen att göra något åt saken och gifta sig. Hon träffar Dick, en fattig bonde, som vill gifta sig av praktiska skäl -en bonde behöver en fru som hjälper honom med hemmet.

De gifter sig och flyttar till Dicks gård i Sydrhodesia. Livet därute är hårt. Dick har stora planer men gång på gång går de i kras. Det är missväxt och felbedömningar gång efter annan och Marys förakt mot sin make växer. I hushållet har Mary hjälp av en "boy", en svart tjänare men Mary avskyr dem alla. De byts ut fortlöpande. Det framgår tydligt att hon anser sig stå över de svarta på gården.

När Dick senare blir allvarligt sjuk tar Mary över jordbruket. Hon styr med järnhand och straffar arbetarna genom att godtyckligt prygla och göra avdrag på deras löner. Samtidigt blir hon mer och mer beroende av just en svart man...

"Gräset sjunger" är en sorglig historia på många vis. Hela tiden känner man hur paret, med sina vitt skilda förväntningar, glider längre och längre isär. Besvikelserna, ilskan och maktlösheten de båda karaktärerna känner smittar av sig. Samtidigt lurar rasmotsättningarna, som utgör själva kärnan i berättelsen, hela tiden i bakgrunden och de är inte bara fiktion.

#5 A book that makes you happy

Happy borde troligen här översättas med glad i betydelsen lycklig men hur jag än funderar så kan jag inte komma på en bok som gör mig euforisk. Böcker kan få mig att känna mycket -de kan göra mig ledsen, arg, förvirrad, frustrerad. irriterad. De kan oroa och de kan roa. Men just den där pirrande lyckokänslan som man kan få av att se en snödroppe kika upp bland smältande snö till exempel får jag inte av böcker tror jag. Däremot kan de vara väldigt underhållande och få mig att skratta. Jag väljer därför att tolka glad som i betydelsen "full av skratt".

En bok som gör mig full av skratt är "Tage Danielssons paket". Det är en samlingsvolym av Tages böcker som jag köpt på rea någon gång för längesedan. I den ingår bl.a. Grallimatik och Sagor för barn över 18 år.

Boken är smart, den är rapp och den är rolig. Tage skärskådar sin samtid med glimten i ögat Det gillar jag. Han slår både högt och lågt med humorn som vapen.

Danielssons texter sprudlar också av språkglädje. Han leker med ord och form. Texterna har t.ex. formen av än saga, än en grammatisk paragraf eller så är de upplagda likt en predikotext eller en diktsamling.

En av mina favorittexter är "Sportstrunt" där en journalist intervjuar en landslagsspelare i fotboll som söker förklara förlusten mot Tyskland. Här kommer ett litet smakprov:

"...Våran målvakt är allergisk mot lukten från det bayerska träslaget som dom har i sina målstolpar härnere. Han får bulor när han ramlar mot det. Och sen var ju vädret för vackert, det var ju till tyskarnas favör, för vi spelar ju helst när det regnar så att det blir halt så att man inte behöver skämmas när man ramlar omkull..."

#4 Favourite book of your favourite series

Här stod valet mellan Pannkakstårtan och Rävjakten. Rävjakten är hysteriskt rolig och bra men Pannkakstårtan var min första Pettsonbok vill jag minnas så det får bli den. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt roligt med katten som springer med gardinen fastbunden i svansen ute i tjurhagen. Fast alla Pettson böcker är underbara.

Egentligen förtjänar Prostens barnbarn att komma med här också. Hela den serien är hysteriskt rolig. Särskilt om man får den läst för sig. Det fick jag när jag var liten. Lite senare köpte mamma kasettbanden med inläsning av Margareta Krook. Min yngsta syrra lyssnade på dem långt upp i sena tonåren bara för att de är så roliga. Alla syskon kan alla repliker utantill tror jag.

#3 Your favourite series

Jaha, då var vi framme vid nästa bekännelse och återigen är det rastlösheten som är boven. Jag har svårt att tänka ut en hel serie som jag har läst. Vi har för all del ett par i bokhyllan men jag har aldrig riktigt tagit mig igenom dem. Jag försökte mig på Sagan om Ringen någon gång på gymnasiet men fastnade redan på första sidan bland beskrivningarna av Fylke. Jag gav mig på Fogelströms Mina drömmars stad och orkade med fattigdomen och eländet i en och en halv bok sedan lade jag ner den också. Jag läste två och en halv del i en serie av Diana Gabaldon men sedan orkade jag inte med fler tegelstenar.

Jag var nog bättre på det här med serier när jag var barn. Jag läste otaliga böcker om Alfons, om Pettson, om Kitty, om Katitzi och slukade en efter en av Maj Bylocks ungdomsromaner. Fast det är väl tveksamt rent definitionsmässigt om alla de där verkligen är att betrakta som serier. Egentligen handlar böckerna bara om samma personer. Du måste inte ha läst dem i någon särskild ordning för att ha behållning av nästa bok egentligen. Men om vi bestämmer att dessa ändå är serier så är Pettson min absoluta favorit, tätt följd av Eva Bexells Prostens barnbarn. Vuxenböckerna lyser med sin frånvaro här.

#2 A book you've read more than 3 times

Den här listan börjar mer och mer kännas som ett blottläggande av min personlighet. Den fick mig att tänka till om hur jag funkar. Jag läser nästan aldrig om böcker. Jag är nog inte så förtjust i upprepning. Jag är för rastlös och lat - och har för bra minne- för att läsa om en bok tre gånger av fri vilja. Två gånger kan jag nog ha läst en bok men det är sällan jag återvänder till en bok sådär som jag hör att folk gör.

De enda böcker jag kan påminna mig om att jag läst sådär mycket så att jag kan dem utan och innan är de två böcker jag skrivit mina engelskuppsatser om: Pauline Melvilles The Ventriloquist's Tale och J.M. Coetzes Disgrace och så Mamma Mu åker bob och Mamma Mu gungar. De senare har jag läst högt oräkneliga gånger när jag jobbade extra på ett boende för autistiska barn och en unge ville alltid höra om Mamma Mus bravader.

#1 Best book you read last year

Svårt att säga vilken som var den bästa boken förra året, men den bok som gjorde störst intryck på mig var Sofi Oksanens Stalins kossor. Jag som brukar sky böcker på mer än 500 sidor fullkomligen slukade denna roman.

Boken handlar om Anna, dotter till en estnisk kvinna och en finsk man. Hon slits mellan sina estniska rötter och sin finska identitet och hennes sätt att hantera det (eller oförmåga att hantera det kanske snarare?), är att hetsäta - och kräkas.

Kanske är det för att Oksanens berättande känns äkta och bitvis självbiografiskt som det drabbar så hårt. Språket, ilskan och förtvivlan sparkar mig rakt i magen. Läs den!

A book a day keeps the doctor away?

Jag tänkte hänga på Metronyx och Lalolandets boklista men blev lite nedslagen när jag insåg hur himla lite jag läser nuförtiden. Dumt. Varför sitter jag och dumglor på Tv efter jobbet, dumglor på skitkanaler som ger absolut ingenting när det finns så mycket bra böcker att läsa? Nu får det lov att bli ändring på detta. Mer böcker till mig!

Day 01 – The best book you read last year.
Day 02 – A book that you've read more than 3 times.
Day 03 – Your favourite series.
Day 04 – Favourite book of your favourite series.
Day 05 – A book that makes you happy.
Day 06 – A book that makes you sad.
Day 07 – Most underrated book.
Day 08 – Most overrated book.
Day 09 – A book you thought you wouldn't like but ended up loving.
Day 10 – Your favourite classic book.
Day 11 – A book you hated.
Day 12 – A book you used to love but don't anymore.
Day 13 – Your favourite writer.
Day 14 – Favourite book of your favourite writer.
Day 15 – Favourite male character.
Day 16 – Favourite female character.
Day 17 – Favourite quote from your favourite book.
Day 18 – A book that disappointed you.
Day 19 – Favourite book turned into a movie.
Day 20 – Favourite romance book.
Day 21 – Favourite book from your childhood.
Day 22 – Favourite book you own.
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven't.
Day 24 – A book that you wish more people would've read.
Day 25 – A character you can relate to the most.
Day 26 – A book that changed your opinion about something.
Day 27 – The most surprising plot twist or ending.
Day 28 – Favourite title.
Day 29 – A book everyone hated but you liked.
Day 30 – Your favourite book of all time.

Min Valentinbukett

Bättre sent en aldrig säger de ju så här är till slut bilden på min fina Alla Hjärtansdag-bukett som sambon hade ställt på bordet när jag kom hem i måndags. Egentligen bestod buketten av brudslöja och krispiga tulpaner men dagen innan fick vi en kvast blåbärsris av svärmor så jag tryckte med riset i vasen också.

Mixen brudslöja och tulpaner är lite ny för mig måste jag erkänna men sambon hade bett om något som var snyggt med grönt (med tnake på just riset) och fått det nere i vårt centrums lilla blombutik. Brudslöja associerar jag annars till sommarbuketter och mammas rabatter när jag var liten. Jag väldigt förtjust i tulpaner och ginst, men det är bra att tänka utanför boxen iblandoch det här blev ju fint det med. Fast finast var ändå att bli överraskad och uppvaktad med blommor av sin Valentin.

Rotsakssoppa med thaiinfluenser

Den här soppan gjorde vi till lunch i söndags. Vi gjorde en rejäl sats så den räckte även till middag dagen efter. Rotsaker är både billigt och got toch med thailändska smakkamrater blir de lite roligare än när de simmar runt i buljong (även om det också kan vara gott för all del). Jag tog i två nävar av thaibasilikan som växt på balkongen och också en havl frusen chilifrukt, hemodlad även den. Det är en rätt häftig känsla att ha lyckats driva fram och odla lite mer exotiska växter. Jag längtar efter balkongen nu.

Rotsakssoppa med thaiinfluenser
3 morötter
2 palsternackor
1 bit rotselleri
1 dl röda linser
1 gul lök
ca 1,5 msk hackad ingefära
1 stor klyfta vitlök
2 buljongtärningar (helst grönsaks förstås men hösn funkar också)
5 torkade kaffirlimeblad
1 burk kokosmjölk
ca 8 dl vatten
1 stjälk citrongräs
en rejäl bunt thaibasilika (ca en halv kruka kanske jag og 2 nävar av vår egna som vi frös in i somras)
fisksås efter smak
limesaft efter smak
en liten bit purjolök

Börja med att skala rotsakerna och riv dem grovt i en matberedare. Hacka ingefäran och vitlöken fint. Hacka även den gula löken och chilin. Fräs löken, vitlöken, chilin och ingefäran i olja tills löken blir glansig och lite genomskinlig. Slå på kokosmjölk och vatten. Smula ned buljongtärningarna, lägg i citrongräs och kaffirlimeblad. Låt det hela hettas upp och puttra ihop lite. Skölj under tiden linserna och lägg dem sedan i kastrullen med rotsakssrimlorna. När linserna har mjuknat smakar du av soppan med fisksås och limesaft. Rör ned strimlad purjolök i soppan och till sist också thaibasilikan.

Lördagssalladen

Förra lördagen lagade vi den här goda salladen till middag. Den är lätt att fixa men känns ändå lite helglyxig tycker jag. Egentligen tillkom den av det som fanns i kylen men fänkål passar också bra räkor och avocado och räkor är ju en klassiker. Quinoan och moröterna gör salladen lite extra mättande.

Räksallad med quinoa
2 dl röd quinoa
500 g räkor
2 avocados
ca 70 g ruccola
en halv röd lök
1 morot
1 fänkålsstånd
olivolja
citronsaft
svartpeppar
flingsalt

Tina räkorna och skala dem. Ställ dem kallt. Koka quinoan. Skala under tiden moroten och skär den i slantar. Skiva fänkålen tunt på mandolinen. Tärna avocadon. Hacka rödlöken fint. Ringla i lite olivolja i den koka quinoan, pressa citronsaft över. Blanda ned grönsakerna och räkorna. Smaka av med svartpeppar och salt. Servera gärna med ett gott bröd.

Surdegsbröd 2

Vi satte en till surdeg och i helgen som gick bakade jag ut den efter konstens alla regler. Den här gången gick jag efter ett annat recept där man blandar jäst och surdeg, rågmjöl och vetemjöl. Brödet blev väldigt gott, mustigt med knaprig skorpa (som man får til lgenom att kasta in vatten på en plåt under brödet som gräddas). Och väldigt stort. Vi frös in halva.

Tyvärr tycker jag inte att det jäste riktigt bra så jag tror att jag måste ge degen mer tid i framtiden. Riskmomenten är liksom större än när man bakar med vanlig jäst verkar det som. Fast det är kanske det som är utmaningen. Roligt är det i alla fall att baka sitt eget bröd.

Snygg, snygg, snygg

Sambon gillar inte mattor speciellt mycket. Han tror att han ska ramla och slå ihäl sig på dem. Om det inte vore för hans skull skulle jag nog köpa den här trasmattan direkt. Inte för att jag vet var jag skulle lägga den men den är ju så himla snygg! En riktig vitamininjektion. I like!

Bild från Indiska

Blåvitt

Ända sedan jag städade bort julsakerna och var iväg och köpte de där japanska blåvita kopparna på loppis har idén om ett sovrum i blått och vitt fart runt i huvudet på mig. Jag älskar förvisso AnnaO-överkastet som hänger bakom sängen men det vore kul med lite förändring och blått och vitt känns fräscht och somrigt. Lite lustigt då att just ett blåvitt sovrum liknande det jag fantiserat om dök upp i senaste numret av Drömhem & Trädgård som jag köpte på ren impuls häromdagen. Imorse såg jag dessutom en artikel i Sköna hems nätupplaga om blåvita ting. Svalt blåvit verkar helt plötsligt väldigt hett. Jag har kanske omedvetet hjärntvättats till detta men typ så här som det ser ut ovan vill jag ha det!

Bilden ovan är lånad från www.mixr.se

3 recept som dämpar dina kryddcravings

Jag läste någonstans att kryddor är beroendeframkallande.Jag tror att det är sant. Kryddor smakar och luktar gott och många av dem är bra för din hälsa (ska återkomma till det där någon dag tror jag). Sedan jag började laga indiskt, eller mat med indisk inspiration bör jag kanske säga, blir det minst en kryddstark rätt i veckan. Igår blev det kycklinglår med kardemummaris och en kryddig sås. Yum!


Ugnstekta kycklingklubbor
(till 4 hungriga personer eller en middag och en matlåda till 2 )
ca 900 g kycklinglår
ett par matskedar olja
0,5 citron
2 tsk spiskummin
1 tsk curry
1 tsk salt
1 tsk socker
1 krm chili
2 krm kanel
0,5 tsk paprika

Blanda kryddorna väl i en skål. Pressa citron över klubborna. Gnid in klubborna med kryddblandningen. Ringla oljan över en långpanna. Stek i mitten av ugnen i 225 grader i ca 15-20 minuter. Köttet får inte vara rosa. Om du tänker göra riset nedan till kan det vara bra att börja med det eftersom det tar lite tid.

Ångkokt kardemummaris
En kompis från Irans mamma har lärt mig den här metoden och har man tid och ork att fixa och trixa lite så är det väl värt besväret. Riset blir fluffigt och perfekt kokt, men det tog lite övning innan jag fick det att bli bra. I den persiska varianten lägger man poatis i botten och pytsar i lite saffran men nu var ju temat indiskt så jag ångkokte det helt enkelt fast med kryddor i kokvattnet.

3 dl basmatiris
ca 1 l vatten
1 rejäl tesked salt
3-5 kardemummakapslar
en liten bit kanelstång
1-2 msk olja

Topping:
mandelspån
kokosflingor
sultanrussin

Koka upp vattnet med salt och kryddor. Skölj under tiden basmatiriset noga i en sil. Vattnet ska se klart ut när du sköljt igenom det ordentligt. När vattnet kokar häftigt slår du i riset och låter det koka i 5-7 minuter utan lock. Sedan slår du av riset i silen igen. Diska kastrullen fri från stärkelse. Vrid ned plattan til lettan. Slå lite olja i botten på kastrullen. Lägg tillbaks riset i kastrullen. Vira en kökshandduk kring grytans lock och lägg på det. Låt riset stå och dra i ca 30 minuter. Passa på att göra såsen under tiden. rosta mandelspån, kokosflingor och sultanrostning att strööver riset precis före servering.

Kryddig sås
Den här såsen påminner lite om den sås man får till sin Tikka Masala när man äter ute. Den

1 liten gul lök
2 vitlöksklyftor
2-3 olja
ca 1 tsk spiskummin
1 tsk ingefära
1 krm chili
knappt 1 tsk salt
1 burk krossade tomater
ca 2 tsk tomatpuré
2 dl grädde
1 dl kokosflingor
lite färsk timjan (kan uteslutas)
ev. 1-2 dl vatten (beroende på hur lös sås du vill ha)

Tillsätts efteråt:
olja
kalonjifrön

Hacka lök och vitlök fint. Fräs i oljan. tillsätt kryddirna och fräs yterligare några minuter. Sänk värmen och slå på tomatkrosset. Låt det hela koka ihop under några minuter. Tillsätt tomatpure och grädde. Låt det hela koka i ca 10 minuter. Rör ned kokosen och låt det hela koka ihop något. Mixa såsen slät. Smaka av med salt. Späd eventuellt med vatten. Värm i så fall på såsen igen. Fräs mot slutet kalonjifröna i oljan och slå ned dem i såsen. Rör om väl.

Pärlhyacinter

Förra helgen när vi bjöd hit sambons föräldrar på semlor fick jag en massa fina vårblommor av svärmor -två lila krokusar och två ljusblå pärlhyacinter. De senare står i köket och mnenr om vår. krokusarna fick tyvärr gå till Gud ganska omgående antagligen p.g.a. uttorkning och avsaknad av omvårdnad men om man är så kinkig kan man inte bo här.

Krispig sallad med lite av varje

I lördags blev det kebabrulle till lunch och efter den blev det bakverk från Lundins konditori. Kalorikvoten var därmed fylld med råge så till middag blev det en sallad baserad på vad som fanns i kylen: bladspenat, morötter, tonfisk,vita bönor, oliver och äpple. Det blev riktigt gott- och snyggt! Jag förtår inte hur jag skulle kunna leva utan grönsaker. Bara tanken på gråvit fisk med gult mos och vit sås t.ex. är lite deprimerande. Man äter ju med ögonen också.

Krispig sallad
1 påse bladspenat
1 grönt äpple (kan uteslutas)
2 mellanstora morötter
en halv burk vita bönor
2 nävar minikalamata

Dressing:
1 tsk Dijonsenap
1,5 msk citronsaft
3 msk olivolja
1 kyfta vitlök
1 msk hackad basilika
1msk hackad timjan

Skölj spenaten och låt den rinna av väl medan du skalar morötterna och vispar ihop dressingen. Strimla morötterna, jag gjorde rättså grova strimlor så att det blev lite att tugga på. Skiva äpplet. Låt bönorna rinna av i en sil och skölj dem noga innan du blandar ned dem i dressingen. Låt tonfisken rinna av. Fördela spenaten över ett stort fat. Strö över morotsstrimlor och äppelskivor. Fördela bönorna och tonfisken över det hela. Strö över kalamataoliverna.Servera med ett gott bröd.

Fönstermysteriet

Vi städar på lördagmorgnar. Idag vädrade vi också. Både jag och sambon duschade och lägenheten blev väl varm och fuktig. Rutan i sovrummet hade därför blivit immig och på den stod det 10 21 15. Hur läskigt är inte det? Vi bor ju på tredje våningen!

Första tanken var att det var någon slags numrering som byggarbetare eller att de som renoverade taket i somras använt sig av men då borde ju rimligtvis siffrorna varit spegelvända om de skulle ha varit dem till någon nytta, eller hur? Sifforna är väl synliga och rättvända inifrån lägenheten sett.

Kanske var det någon av fasadrenoverarna som ville spela oss ett spratt. Man har väl inte roligare än man gör sig tänker jag. Om man sitter med näsan över långsamt torkande men starkt luktande färg en dag när det är närmare 30 grader varmt och alla andra går till stranden så kanske det verkar som en bra idé. Men då hade man väl skrivit något fyndigare än en rad siffror? Själv skulle jag ju skrivit REDRUM om jag hade fått chansen, eller åtminstone en hälsning eller ett obscent ord. Jag skulle ju inte ha skrivit en helt godtycklig sifferkombination. (Jag har till och med googlat den för att försöka förstå om den har någon innebörd jag inte begripit utan reusltat.) Skumt är det i alla fall.