Jaha, då var vi framme vid nästa bekännelse och återigen är det rastlösheten som är boven. Jag har svårt att tänka ut en hel serie som jag har läst. Vi har för all del ett par i bokhyllan men jag har aldrig riktigt tagit mig igenom dem. Jag försökte mig på Sagan om Ringen någon gång på gymnasiet men fastnade redan på första sidan bland beskrivningarna av Fylke. Jag gav mig på Fogelströms Mina drömmars stad och orkade med fattigdomen och eländet i en och en halv bok sedan lade jag ner den också. Jag läste två och en halv del i en serie av Diana Gabaldon men sedan orkade jag inte med fler tegelstenar.
Jag var nog bättre på det här med serier när jag var barn. Jag läste otaliga böcker om Alfons, om Pettson, om Kitty, om Katitzi och slukade en efter en av Maj Bylocks ungdomsromaner. Fast det är väl tveksamt rent definitionsmässigt om alla de där verkligen är att betrakta som serier. Egentligen handlar böckerna bara om samma personer. Du måste inte ha läst dem i någon särskild ordning för att ha behållning av nästa bok egentligen. Men om vi bestämmer att dessa ändå är serier så är Pettson min absoluta favorit, tätt följd av Eva Bexells Prostens barnbarn. Vuxenböckerna lyser med sin frånvaro här.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Bylock, prosten, findus...hjälta roch monster på himlavalvet...det finns så MÅNGA bra barn och ungdsomböcker. AJ LAVV THEM ALL, och införskaffade förra året hela serien med "Månstenen" av Maj Bylock - superbra!
Post a Comment