Saturday, September 29, 2007

Potatiskaka med fetaost














Som jag nämnt tidigare har jag flera kokböcker av Anna Bergenström och jag älskar både "Kärlek, oliver och timjan" liksom " Under valnötsträdet". "Annas medelhavsmat", som köptes av min systers barn när de sålde jultidningar, är trots sitt lilla format på intet sätt sämre. Här finns många aptitretande recept t.ex. den potatiskaka som jag lagade till middag ikväll. Den var otroligt god! Frasig, tunnkavlad smördeg i ljuv förening med syrlig och salt fetaost och krispig potatis. Tillsammans med ett glas rött vin blev det en fullträff. Jag lagade också ett tillbehör med grekiska smaker: svarta oliver, röd paprika och vitlök och det passade perfekt till. En fräsch grönsallad balanserade upp fettet och sältan en aning.

Potatiskaka med fetaost 4 p
2 plattor fryst smördeg (eller en rundel färsk sådan)
200 g fetaost
500 g potatis av fast sort
1 tsk salt
2 tsk oregano
svartpeppar ur kvarn

Om man som mig tar fryst smördeg ska man låta smördegsplattorna halvtina innan man kavlar ut den fint. Foga samman skarvarna och kavla lite över skarven så att den håller ihop. Jag tyckte det gick lättast om man hade lite plastfolie emellan. Skala potatisen och skiva den tunt med en vass kniv. Smula fetaosten över smördegen och lämna en liten kant fri. Denna viker du sedan upp. Lägg potatisskivorna fint över det hela, som taktegel. Strö över salt och oregano. Baka potatiskakan i 200 grader.
Så här stod det i receptet i alla fall men jag gjorde lite annorlunda. T.ex. strödde jag oreganon över fetaosten och endast lite över potatisen eftersom jag var rädd att den torkade oreganon skulle bränna. Jag tog heller inte så mycket salt då jag tänkte att fetaosten var salt nog. Sedan avslutade jag med ett varv från pepparkvarnen.

Nästa gång tänker jag testa att byta ut oreganon mot mynta istället. Tror att det kan bli gott. Det borde också gå att göra kakan med chèvre och rödbetor på toppen. Måste fundra vidare på det!

Ljummen olivsallad
1 röd paprika
1 näve svarta oliver
1 stor klyfta vitlök
olivolja
timjan
basilika
peppar
salt

Hacka vitlöken fint. Strimla paprikan och skär den sedan i mindre bitar. Hacka oliverna grovt. Fräs alltsamman i olivolja till paprikan har blivit mjuk. Krydda med timjan, bailika och lite salt och peppar.

Thursday, September 27, 2007

Kotlett med potatis- och palsternacksmos och smörbrynta morötter














Mustiga rotsaker hör ju hösten till och palsternacka är en av mina favoriter. Idag fick ett par stycken åka med i moset som serverades till middagskotletten. Jag blandade även lite västerbottenost i moset men om jag ska vara helt ärlig var palsternackorna alltför dominerande för att osten skulle ge någon märkbar smakbrytning. Så vill man hålla en slankare linje går det bra att skippa den.Som tillbehör serverades morotsslantar som sakta fått steka i smör tillsammans med timjan,salt och peppar. Mums!

Potatis- och palsternacksmos, 4 p
3 palsternackor
5- 6 medelstora potatisar
0,5 -1 dl mjölk
1 msk smör
drygt 1 dl västerbottenost (kan uteslutas)
muskotnöt
peppar
salt

Skala och skär potatisen och palsternackorna i 4 cm stora bitar. Koka dem mjuka i saltat vatten. Riv osten fint. Slå av rotsakerna när de är mjuka och vispa dem till ett slätt mos med hjälp av en elvisp. Tillsätt smör, ev. ost och smaka av med kryddorna.

Smörstekta morötter med timjan
3-5 morötter beroende på storlek
några kvistar färsk timjan (eller någon tesked torkad)
1 generös matsked smör
svartpeppar
salt

Skala motötterna och skär dem i tunna slantar. Låt smöret bli ljusbrunt i en stekpanna och lägg i morötterna. Sänk värmen och låt morotsslantarna långsamt bli mjuka. Krydda dem med timjan och stek ytterligare en liten stund. Avsluta med att krydda med lite salt och peppar. Dekorera ev. med lite färsk timjan. Servera som tillbehör till stekt kött t.ex.

(Morötterna syns till vänster på bilden Palsternacksmoset var dock inte riktigt fotograferingsklart när bilden togs.)

Tuesday, September 25, 2007

Skam den som ger sig...

Matlagning har inte direkt haft första prioritet här de fem senaste dagarna eftersom jag mer eller mindre har bott på jobbet. Idag hade jag dock både tid och lust att experimentera lite igen och testa att göra om den där bön- och fläskfärsgrytan som jag försökte mig på häromsistens fast något modifierad denna gång. Det ska väl sägas att grytan inte liknar orginalreceptet speciellt mycket längre så glöm allt det där med thailändsk auberginegryta som jag skrivit tidigare. Detta är en mustig wok med asiatiska smaker men den går garanterat inte att knyta till ett specifikt land efter mina härjningar där svensk fläskfärs, thailändsk fisksås och kinesisk soja blandats respektlöst i samma gryta.
Bön- och fläskfärswok
Ingredienser 3-4 p
ca 300 g fläskfärs
1 burk svarta bönor
5 salladslökar
2 stora klyftor vitlök
ca 4-5 cm färsk ingefära
1-2 röda chilifrukter (beroende på styrka)
3 msk farinsocker
3 msk ostronsås
1-2 msk fisksås
2 msk risvinäger
1-2 msk kinesisk soja
2,5 dl vatten
½ hönsbuljongtärning
2 msk neutral olja
1 msk sesamolja
1 msk maizenastärkelse
en skvätt vatten

Skala ingefäran och vitlöksklyftorna. Hacka dem sedan. Kärna ur chilin och hacka även denna fint. Smaka på en liten bit chili så att du vet hur stark den är och anpassa mängden därefter. Skär salladslökarna på snedden. Koka upp vattnet och lös upp buljongtärningen i det. Värm oljan och sesamoljan i en wokpanna. Tillsätt vitlöken, ingefäran och chilin. Lägg sedan i fläskfärsen och farinsockret och låt det hela fräsa en stund innan du tillsätter ostronsås, fisksås, risvinäger och soja. Lägg i salladslöken och woka alltsammans en stund innan du slår över buljongen. Medan detta kokar upp förbereder du en maizenaredning av majsstärkelse och vatten. Rör ned redningen i grytan och låt den puttra en stund till såsen har fått en simmig konsistens. Dekorera med några ringar chilifrukt och servera med ett gott ris.

PS. Jag ber om ursäkt för den dåliga fotokvaliteten men min kamera har uppfört sig underlgiare än någonsin de senaste dagarna...

Saturday, September 22, 2007

Den onda pepparn från Szechuan...














När jag var hemma hos min syrra i början av veckan passade jag på att skriva av ett recept ur en av hennes kokböcker, närmare bestämt ett thairecept innehållandes både szechuanpeppar och ostronsås. Båda dessa ingredienser har länge stått och samlat damm i min kryddhylla respektive kylskåp så jag tyckte att rätten "Fläskwok med aubergine" verkade tilltalande. Alla andra recept med szechuanpeppar jag har sett har verkat lite omständliga. Kornen ska rostas och plockas bort (jag tror jag förstår varför nu) eller så ska de ingå i någon kycklingrätt som ska marineras i timtal, vilket säkerligen blir kanongott i och för sig men det är inget jag sätter igång med när jag kommer hem trött och hungrig efter en dag på jobbet. Men detta var ju en wok och wok är ju som bekant snabbmat. Man skulle alltså woka fläskfärs med ostronsås, ingefära, chili, vitlök och szechuanpeppar. Jag borde kanske ha hajat till när det stod 2 msk szechuanpeppar men eftersom jag inte är van vid kryddan följde jag receptet slaviskt (eller kanske inte slaviskt men för att vara jag var det väldigt bokstavstroget). Proportionerna kött/kryddor behölls men auberginen fick utgå eftersom Hemköp tydligen ansåg att 64.90 kr/krg var ett rimligt auberginepris - det ansåg inte jag för förtjust i auberginer är jag inte. Istället valde jag att låta en burk svarta bönor få glida ned i woken efter att köttet wokats tillsammans med kryddor som spred aptitliga dofter i köket. Nog stack det lite i näsan under wokandet men det var inget jag lade någon större vikt vid eftersom det är så det brukar vara när man lagar asiatisk mat. Så blev det då dags att avnjuta det hela. Jag dekorerade woken med några skivor chili och såg fram emot att känna vitlök och chilistyrka explodera i munnen ackompanjerat av den aromatiska sichuanpepparen. Så blev det naturligtvis inte alls. Det smakade ingenting. Eller det smakade bara en sak: SZECHUANPEPPAR. Den enda smak man kände var intensivt enbärsaktig och tungan kändes som om den hade domnat. Szechuanpepparn totalförstörde rätten och min tunga blev bedövad för alla eventuella smakintryck för en timma framöver. Jag behöver kanske inte säga att woken hamnade i soporna men det grämde mig (och grämer mig ännu) att något som luktade så gott kunde bli så hopplöst fel. Trots detta funderar jag på att göra woken igen men utan szechuanpeppar eller möjligen med en liten gnutta sådan. Om det blir lyckat lovar jag att återkomma med recept men fram till dess kan ni vara glada att ni förskonats detta...

Fusilli med sås av chorizo och färska tomater

Ingredienser 4 p
4 dl fusilli
4 chorizokorvar
3 tomater
1-2 klyftor vitlök
1 liten gul lök
ett tiotal blad färsk basilika
en näve svarta oliver, skurna i skivor
svartpeppar
havssalt
olivolja
socker
Börja med att tärna tomaterna. Hacka sedan löken och vitlöken. Om du har en effektiv matberedare så kan du hoppa över det här momentet men eftersom jag är hänvisad till en stavmixer så underlättar förarbetet själva mixningen av alla ingredienser betydligt. Lägg sedan allt hacket, lite salt, svartpeppar och basilikabladen i en bunke och mixa detta slätt. Sätt på pastavattnet och skiva chorizon. Stek chorizoskivorna i rikligt med olja och slå på tomatsåsen när korven har fått lite färg. Rör om väl och låt allt koka ihop sig medan pastaskruvarna kokar klart. Skiva oliverna och låt dem puttra med mot slutet. Smaka av såsen med salt, peppar och ev. lite socker. Slå av pastan och blanda ned denna i såsen. Dekorera med några blad basilika och servera pastan rykande het med riven parmesan till.

Sunday, September 16, 2007

Petits pois aux lardons - Franska ärtor














Ärtor med fläsk igen, men denna gång handlar det inte om en soppa utan en fransk sidorätt med gröna ärtor och fläsk som bas. Om man inte är så hungrig går det utmärkt att äta ärtorna som de är med en bit gott bröd till, det gjorde vi.

Ingredienser 2-4 portioner (huvud-/sidorätt)
1 gul lök
1 stor klyfta vitlök
c:a 250 g rimmat sidfläsk
c:a 250 g frysta gröna ärtor
knappt 1 ½ - 2 dl vitt vin eller vatten om man föredrar det
½ msk smör
3 stjälkar färsk timjan
peppar
salt

Skär fläsket i ½ cm breda skivor. Skär bort svålen och strimla fläskskivorna, Finhacka därefter löken och vitlöken. Bryn fläsket i en stekpanna. Slå gärna av lite av väskan som sipprar ut så att fläsket inte blir kokt utan får lite färg. Fräs därefter löken och vitlöken i en gnutta smör i en traktörpanna till den blir genomskinlig. Tillsätt det brynta fläsket och ärtorna. Slå över vinet och lägg i kryddorna. Låt det hela puttra under lock på låg värme till dess att ärtorna känns mjuka.

Friday, September 14, 2007

Ärtor med fläsk är det bästa jag vet...

Nja, kanske inte riktigt men Sven Ingvars sjunger så på en av min pappas skivor. Däremot är ju ärtsoppa med fläsk en riktig husmansklassiker som värmer gott när det är kallt och ruggigt ute. Egentligen hade jag planerat ärtsoppa till torsdagen men eftersom jag blev bortbjuden på kvällen och sambon ändå var på konferens var det ju inte någon större idé att ställa till med något storkok då. Men idag har en stor gryta ärtor med fläsk fått stå och puttra länge på spisen. Det som inte äts upp idag ska jag frysa in, bara att ta fram och värma när andan faller på och så mycket godare än såna där köpeärtor i plastkorvsförpackning. Det bästa av allt är rätten kräver minimal arbetsinsats med undantag för att ärtorna ska blötläggas dagen innan. När de väl står på spisen kan man göra vad man vill.

Ingredienser
500 g gula ärtor
1½ l vatten
2 gula lökar
ca 500 g rimmat sidfläsk
1 lagerblad
1 tsk timjan
1 tsk salt

Kvällen före: Lägg ärtorna i blöt i rikligt med vatten.

Nästa dag: Koka upp ärtor, salt och vatten i en stor kastrull. Skumma av om det behövs. Klyfta löken och tillsätt den, fläsket (med svål och allt) samt kryddor. Låt koka i c:a 45 minuter. Ta nu ur fläsket skär bort svålen och tärna fläsket och lägg tillbaks det i grytan. Låt soppan puttra i ytterligare 45 minuter, ev. mer. Avsluta med att smaka av med salt och servera soppan med en klick senap och extra timjan för den som vill ha.

Surströmmingspremiär...


Bild: www.surstromming.org

Idag har jag ätit surströmming för första gången i mitt liv. Alltså kan man säga att det var surströmmingspremiär idag - i alla fall för mig. Jag var lite nervös innan det ska medges. Man har ju hört rätt mycket om detta spektakel. Att det lär stinka, att man kan kräkas, att man kan bli vräkt om man äter det i flerfamiljshus. Alla mina fördomar kom dock på skam när jag äntrade min väns lägenhet. Jag trodde faktiskt inte ens att de hade öppnat burken för jag kände ingen direkt lukt. Jag kände definitivt ingen stank (och -bara så att ni vet-jag är känd för att känna lukter på lååååångt avstånd). När jag kom in i köket kände jag en mycket svag doft av skämda ägg/ensilageliknande lukt och om man förde näsan lite närmre anrättningen påminde den möjligen lite om kobajs men stank var det definitivt inte tal om. Däremot kan man inte heller tala om någon skön olfaktorisk upplevelse. Det ska dock sägas att det fanns en norrländsk, rutinerad surströmmingsätare med i sällskap och även hon tillstod att det luktade förvånansvärt lite så jag kanske hade tur. Och smaken då? Tja, helt ok. Fast om jag ska vara riktigt ärlig så kände jag mest smaken av rödlöken som man strösslade ovanpå. Jag kanske var för mesig med fisken men jag gjorde som proffsätaren sa och skar strömmingen i fina bitar innan jag lade den på Gene-knäcket tillsammans med skivad potatis och hackad lök. Dock var jag inte någon femma på att rensa och filéa firren. Det blev inte så mycket kvar när jag var klar liksom. Jag får säga som sambon säger om kräftor - så mycket jobb för så lite mat. Men det var roligt att ha provat och jag skulle inte ha något emot att äta det igen.

Wednesday, September 12, 2007

Äppelkaka med lingon

När jag var liten och bodde på landet var detta tiden då man gick ut i trädgården och plockade in äppplen som man gjorde mos och goda äppelkakor av. Nu bor jag i stan och har inte ens en balkong men äppelkaka är ju fortfarande väldigt gott. Och äpplen finns ju som tur är alltid i affären. Denna äppelkaka tillkom dock mest för att jag hade köpt för många äpplen för att vi skulle hinna äta upp alla innan de blir dåliga. Receptet kommer från ett gammalt nummer av Matmagasinet och kakan innehåller liksom mycket som är gott mycket fett och socker. Emellertid så ger lingonen en fin, lite syrlig brytning till det söta och eftersom man tömmer det smälta fetet över kakan blir den knäckig och nästan lite kolaaktig i smaken. Tyvärr är nog receptet beräknat för en långpanna modell större men eftersom min ugn är som den är (jag ska berätta om det för er som inte redan vet någon gång)fick det bli en liten långpanna och därmed dubblades nästan gräddningstiden.

Receptet: ca 36 bitar
5 äpplen
3/4 dl socker
2 tsk kanel
½ dl vetemjöl
3 dl socker
3 ½ tsk bakpulver
2½ dl - 3 dl mjölk (lite mer tycker jag)
1 dl lingon
125 g smält smör

Kärna ur, skal aoch tärna äpplena.Smält smöret och låt svalna. Blanda dem med socker och kanel. Rör om och låt stå och dra en stund. Blanda vetemjöl, socker och bakpulver och rör ned detta i mjölken. (jag rörde ner mjölken i de torra ingredienserna f.ö.). Häll smeten i en bakpappersklädd långpanna. Fördela ppletärningarna och lingonen jämt över och tryck ner dem lätt. Häll det smälta smöret över kakan och grädda i 200 grader i ca 20 minuter (men i min ugn och lilla långpannan tog det nästan 40 min). Låt svalna och skär i rutor.

Kantarellrisotto

Det stod en skvätt vin kvar i kylen sedan helgen och bredvid den en västerbottenost som gärna ville bli uppäten och i frysen låg kantarellerna från i somras och såg lockande goda ut. Så det blev risotto till middag idag och den blev verkligen höstig och god. Synd att det inte blev något vin över att dricka till maten efter det att jag tömt det i den bara. Å andra sidan kanske det hade varit att överdriva det hela -det är ju trots allt bara en helt vanlig onsdag.

Ingredienser
1 gul lök
1 stor klyfta vitlök
2 dl arborioris
5-6 dl hönsbuljong
1 dl vitt vin
c:a 2 dl firiven västerbotten ost (eller parmesan)
svartpeppar
ett par nävar kantareller
timjan till garnering
smör


Hacka löken och vitlöken fint. Fräs löken i lite smör i en traktörpanna. Tillsätt riset och låt det fräsa med till det blir genomskinligt. Späd med vinet och lite buljong och låt detta sakta koka in under omrörning. Låt sedan risotton puttra på låg värme under omrörning och rör i buljongen undan för undan. Det tar c:a 20 min tills riskornen mjuknar. Fräs under tiden kantarellerna i smör och salta dem. Rör i osten mot slutet och smaka av med svartpeppar. Salt behövs inte för osten ger tillrckligt med sälta ändå, tycker jag. Tillsätt kantarellerna sist och rör om försiktigt. hacka grna över lite färsk timjan eller garnera med några vackra timjanstjälkar.

Sunday, September 09, 2007

Inte mycket till mat i den romerska ugnen

Eftersom sambon och jag befann oss på Askomöbler under större delen av förmiddagen blev det lunch på Skärholmens mattorg idag. Vi borde kanske ha vetat bättre för sist vi var där blev vi väl mätta men inte mycket mer på den tapastallrik vi då valde. Idag gick vi istället till den italienska grannen mittemot, Forno Romano, som serverar pizza, fyllda smörgåsar och pasta. Alldeles yr av hunger beställde jag en "Delizie funghi" (pastastubbar fyllda med champinjonkräm), för det lät ju gott och höstigt tyckte jag. Det var det inte. Pastan som kom ut hade sett alltför många varv i en micro så osten som hade östs över pastastubbarna låg klistrig utefter tallrikens kanter. Jag tänkte att det nog inte var så farligt då italienaren här hemma på gatan alltid micrar den pasta man valt och det smakar ändå mumma. Det gjorde inte detta. Osten var kväljande och fet, champinjonkrämen bestod till största delen av ricotta och man fick anstränga sig rejält för att känna någon svampsmak. Värst var dock att all fyllning låg bara i mitten av pastarullen och de tre yttre lagren bestod av enbart pasta som bakat ihop sig till en seg, degig klump, ungefär som en misslyckad knödel. Det gick bara inte att äta upp. Sambons ciabatta, fylld med marinerad aubergine och biff (vilket vi vågar påstå att det inte var) smakade lite bättre men kan knappast ses som prisvärd då den kostade 65 kr. Delizien (79 kr) var det definitivt inte men det hade den å andra sidan aldrig varit ens om den hade kostat tio spänn. Som tur är blir vi bjudna på middag hos sambons föräldrar i kväll.

Saturday, September 08, 2007

Schlemmertopf...














låter kanske inte så aptitretande men kvällens kyckling blev tillagad i just en sådan. Ja, en lergryta alltså. Lergrytan hade sin storhetstid på 80-talet då tydligen alla hade en. Min mamma t.ex. och den har jag fått ärva eftersom hon tyckte att den mest stod och skräpade i köksskåpet. Nu verkar det dock som om lergrytan fått ett uppsving igen. Titt som tätt hittar jag recept för lergrytor och det kanske inte är så konstigt i tider då man talar om fetmaepedimier och bantningsprogrammen duggar tätt i TV. Själv är jag inte mycket för bantning men om det finns bra sätt att göra maten nyttig så är jag inte den som sätter mig på tväre. När man lagar mat i lergryta behöver man inte tillsätta något fett eftersom maten tillagas i sitt eget spad och grytans lock håller kvar fukten vilket gör köttet saftigt och mört. Glöm dock inte att lägga grytan i blöt -minst en halvtimme, gärna mer- innan du påbörjar tillagningen annars suger grytan upp fukten från maten. En stor fördel är också att man bara behöver slänga i de ingredienser man önskar sen sköter sig grytan själv. Dekorera bara med några färska kvistar timjan så kan du servera kycklingen som den är i grytan. Perfekt en lat lördag!

Lördagskyckling i lergryta 4 p
1 kyckling
1 squash
1 citron (helst ekologisk)
1 grön paprika
5-10 vitlöksklyftor beroende på storlek
4 gula lökar
knappt 2 dl torrt, vitt vin
1 hönsbuljongtärning
1-2 lagerblad
svartpeppar
havssalt
10 kvistar färsk timjan + några för dekoration


Stycka kycklingen i mindre bitar.Skiva squashen ganska grovt. Tvätta citronen noga och skiva även denna. Skala löken och klyfta den. Skala vitlöken och skär paprikan i stora strimlor. Salta och peppra kycklingbitarna och varva därefter alla ingredienserna i lergrytan. Smula även över hönsbuljongtärningen och stick in lagerbladen och timjankvistarna. Slå över vinet och ställ in det hela i en kall ugn och slå på ugnen på 225 grader. Låt stå i c:a en timma men ta av locket och höj värmen till 250 under de sista tio minuterna så får kycklingen färg.

Jag serverade kycklingen med vildrisblandat ris och en grönsallad och till detta drack vi samma vin som använts i grytan - Torres Gran Viña Sol 2006. En chardonnay som inte är så dum fast den kändes lite spritigare än förra årets årgång (tycker jag fast jag inte kan något om vin...).

Thursday, September 06, 2007

Analysera mera!

Hittade en sida på nätet som kan vara intressant om man vill bli mer medveten om hur ens kosthållning påverkar miljön. Hos www.miljomat.se kan du räkna ut både din måltids näringsvärde men också läsa om hur din mat står sig ur miljösynpunkt. Det senare är inte minst tänkvärt i tider då rapporter om klimathotet duggar tätt och västvärldens mathållning har pekats ut som en av de största miljöbovarna. Visserligen kommer sidan med många pekpinnar och känns lite väl hardcore ibland men visst kan man göra det lilla i ån och börja äta vegetariskt lite oftare och köpa ekologiskt när det går? Ska bara övertyga sambon om att bönor och ärtor (utan fläsk) visst kan vara gott...

Varför är senapen blå?

Jag har lagt märke till att mina bilder ibland får ett mystisk blå nyans. Eftersom jag inte kan så mycket om kameror så vet jag inte vad man kan göra åt det och jag är ännu novis på att ta matfoton. Dessutom uppför min kamera sig högst märkligt. Den stänger av sig, laddar ur, lägger till blixt utan att jag har valt det (och ni vill inte se hur mat som fotats med blixt ser ut...)osv. Det kan ha något att göra med att jag tappade Herr Kamera med huvudet före i parketten för ett halvår sedan men det är ju mystiskt att bilderna ibland drar åt det gula hållet och ibland blir blå-gröna. Skadade jag månne hans tappar och stavar? Hursomhelst får de blåaktiga bilderna mig att tänka på en gammal radiosketch som min morbror brukar recitera titt som tätt. Sketchen heter "Korven" och kommer från radioprogrammet Blå tummen fick jag reda på genom en googlesökning. Tyvärr fanns det ingen inspelning av den på webben men väl en transkription av dialogen. Absurd humor när den är som bäst - kolla här!

Wednesday, September 05, 2007

Toscapäron














Det låg ett par päron och skräpade i fruktkorgen och såg ut som att de snart skulle nå sitt bäst-före-datum om ingen förbarmade sig över dem fort. Därför blev det efterrätt så här mitt i veckan, vilket inte direkt hör till vanligheterna i det här hushållet. Det blev klassikern toscapäron men med en blandning av mandel och solroskärnor då vi inte hade tillräckligt med mandelspån i skafferiet (jag orkade ju inte med att börja skålla och hacka mandel också.) Jag har tidigare gjort toscakaka med solroskärnor i glasyren, vilket inte alls är dumt om man t.ex. tänker bjuda en allergiker på fika.

Toscapäron, 2 pers
2 riktigt mogna päron (eller konserverade)
25 g smör
3/4 dl mandelspån/solroskärnor
knappt ½ dl socker
½ msk vetemjöl
1-2 msk mjölk

Skala päronen. Klyv dem, kärna ur dem och lägg dem i en ugnsfat form. Smält smöret och blanda i de andra ingredienserna. Låt koka samman. Töm därefter smeten över päronen och gratinera i ugnen 10- 15 min i 225 grader till päronen fått färg.

Man tager vad man haver soppa med 3 sorters peppar














Inte för att det är torsdag idag heller men det blev soppa idag igen. Det är ju så gott och enkelt att variera. Dagens soppa blev en riktigt hopplock av vad som fanns i kylsskåpet, närmare bestämt potatis, blomkål och purjolök.

Så här gör du:
1 litet blomkålshuvud
4 potatisar
purjolök, ca 20 cm
8 dl vatten
5-6 vitpepparkorn
1½ hönsbuljongtärning
1 dl crème fraiche (jag använde den feta sorten idag men 15% räcker gott och väl)
svartpeppar
cayennepeppar
salt
Koka upp vattnet med buljongtärningarna. Skala under tiden potatisen och tärna den. Ansa blomkålen och dela den i mindre buketter. Skölj purjon noga och strimla den fint. Lägg sedan detta i grytan. Koka under lock i ca 30 min (ev. längre). När potatisen har mjuknat mixar du soppan slät med stavmixer. Men var försiktig så att det inte skvätter - det är varmt! Tillsätt crème fraichen och mixa lite till. Krydda med cayennepeppar (var försiktig här), lite svartpeppar och smaka av med salt.

Köttfärssås med rotfrukter

Tyvärr blir det inget foto på gårdagens middag. Vi var alldeles för hungriga för att hålla på med sånt trams. Förresten blev den försvinnande god eller som man brukar säga -"hungern är den bästa kryddan"...Detta är i alla fall ett bra sätt att trolla in lite mer fibrer i maten och en bra vardagköttfärssås.
c:a 200 g nötfärs
1 gul lök
2 små morötter
1 medelstor palsternacka
2 klyftor vitlök
2-3 msk tomatpuré
1 köttbuljongtärning
1 brk krossade tomater
ca 2 dl vatten
1 nypa socker
1-2 tsk basilika
1-2 tsk oregano
svartpeppar
salt
knappt 1 msk olivolja

Börja med att skala och riva morötterna och palsternackan. Hacka löken och vitlöken. Fräs löken genomskinlig i lite olja. Låt därefter färsen fräsa med till den fått lite färg. Lägg sedan i de rivna grönsakerna och låt dem bli något mjuka innan du tillsätter tomatpurén, buljongtärningen, vitlöken och örtkryddorna. Slå på tomatkrosset och späd sedan med ungefär lika stor mängd vatten. Låt såsen puttra i åtminstone 20 minuter så hinner smakerna utvecklas ordentligt. Smaka av med salt och svartpeppar. Servera med spaghetti och toppa gärna med lite parmesan.

Monday, September 03, 2007

Morotsbröd














Till soppan serverade jag också dessa morotsbröd som visade sig bli väldigt lyckade. De fick en knaprig skorpa, ett saftigt inre och inte minst vacker färg av morötterna. Receptet hämtades från www.recepten.se.

Rödbetsoppa














Jag är mycket förtjust i borstj och lagar det då och då. Men det brukar ta lite tid att hacka och skära alla grönsaker i stavar och strimlor. Detta är ett gott alternativ om man är lite lat.

Ingredienser: 3 portioner
4 medelstora rödbetor
2 morötter
2 gula lökar
2 klyftor vitlök
ca 7 dl vatten
1½ tärning grönsaksbuljong eller hönsbuljong
½ msk kummin
2 små lagerblad
5 vitpepparkorn
½ dl citronsaft
svartpeppar
salt
3 msk pumpakärnor till garnering

Koka upp vattnet med buljongtärningarna. Hacka under tiden löken och vitlöken. Dela rödbetorna och morötterna i bitar och lägg i buljongen tillsammans lagerbladen, kumminfröna och vitpepparkornen. Låt alltsammans koka under lock till grönsakerna har blivit mjuka ca 30-40 min. Smaka av med salt, peppar och citronsaft. Mixa soppan slät med stavmixer och servera den med en klick crème fraiche och rostade pumpafrön.