En bok som gör mig ledsen är "Gräset sjunger" av Doris Lessing. Det är Lessings debutbok och en riktigt bra sådan trots detta.
Boken utspelar sig i Rhodesia i Sydafrika och handlar om Mary som lever ett ganska bra liv som singel i staden ändå tills hon råkar höra några bekanta prata om henne som "nucka", varpå hon känner sig tvungen att göra något åt saken och gifta sig. Hon träffar Dick, en fattig bonde, som vill gifta sig av praktiska skäl -en bonde behöver en fru som hjälper honom med hemmet.
De gifter sig och flyttar till Dicks gård i Sydrhodesia. Livet därute är hårt. Dick har stora planer men gång på gång går de i kras. Det är missväxt och felbedömningar gång efter annan och Marys förakt mot sin make växer. I hushållet har Mary hjälp av en "boy", en svart tjänare men Mary avskyr dem alla. De byts ut fortlöpande. Det framgår tydligt att hon anser sig stå över de svarta på gården.
När Dick senare blir allvarligt sjuk tar Mary över jordbruket. Hon styr med järnhand och straffar arbetarna genom att godtyckligt prygla och göra avdrag på deras löner. Samtidigt blir hon mer och mer beroende av just en svart man...
"Gräset sjunger" är en sorglig historia på många vis. Hela tiden känner man hur paret, med sina vitt skilda förväntningar, glider längre och längre isär. Besvikelserna, ilskan och maktlösheten de båda karaktärerna känner smittar av sig. Samtidigt lurar rasmotsättningarna, som utgör själva kärnan i berättelsen, hela tiden i bakgrunden och de är inte bara fiktion.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment