Hej, jag heter Frida, jag är hemnetmissbrukare

Jag läste för ett tag sen i Metro, eller någon annan blaska, om ett nytt fenomen nämligen "Hemnetberoende". Det handlade om människor som trots att de inte alls tänkte byta boende surfar runt på Hemnet titt som tätt. Jag behövde inte läsa särskilt länge för att förstå att jag är en sån.

Jag tycker att Hemnet är jättekul. Å ena sidan får man bra koll på priser och vad för slags boenden som finns runtomkring i stan men framförallt får man titta in mängder av fina, liksom vansinnigt fula hem. Det är som ett komplement till glassiga heminredningstidningar där allt är fixat och tillrättalagt och dessutom är det ju helt gratis!

I veckan hittade jag t.ex. detta läckra retroinredda hem. Tyvärr minns jag inte riktigt var det låg ( Aspudden? ) men söder om Söder är det i alla fall. Lite häftigt tycker jag i alla fall att det är att det gömmer sig såna här pärlor lite varstans. Det är det som är tjusningen med Hemnet. Att det där supersnygga hemmen faktiskt kan finnas bakom väggen inne hos grannen.

Pausprogram

Just nu har jag så mycket på jobbet att jag inte riktigt vet var jag ska vända mig. Inspiration till att laga mat finns i alla fall inte och pyssla hinner jag definitivt inte så istället får ni Linus på linjen att titta på till dess att jag kommer tillbaks med något vettigt att blogga om. (Egentligen ville jag bjuda på en gammal hederlig pausfågel men hittade inget bra klipp).

Om boklistan

Jag har fastnat lite när det gäller boklistan. Håller på och funderar över vilka mina favoritkaraktärer är. Hoppas komma på det snart...

Längtar efter pasteller och pyssel

Just nu längtar jag efter tid att greja här hemma. Jag vill hälsa våren välkommen med pasteller och krispiga tulpaner. Jag vill hinna baka, pyssla och så fröer. Kanske är det bara för att jag vet att jag inte alls kommer att ha tid med det under kommande vecka som redan är fulltecknad (utvecklingssamtal m.m.). Ibland blir jag verkligen störd över att allt roligt måste hinnas med på helgen och framförallt över att helgerna är så förbannat korta. (Särskilt om man är ute på galej och blir liggande en hel dag efteråt).

Ett sätt att sätta lite guldkant på vardagen är att ha fint omkring sig. Därför försöker vi städa varje helg. Skittråkigt -jag vet men sedan kan man njuta av att det är fint och prydligt i veckan.

Att ha fint runtomkring mig är en sak som får mig att må bra. Det kan vara små saker som förgyller vardagen. Som det här söta paketet med tepåsar till exemple. Jag köpte enbart för att det var snyggt. Det gör mig glad varje morgon när jag ska förbereda dagens första tekopp.

Något annat som gör mig glad är alla fina bloggar som finns härute i bloggosfären. En ny favorit är Mia Örhns receptsajt som är fylld med lockande bilder på läckra bakrecept. Man blir sugen på att baka precis allting. Kanske är tur för midjemåttet att jag inte har så mycket tid...

Livstecken

Jag skriver lite omdömen och så just nu så det kommer nog vara lite glest mellan inläggen nu. Äter gör vi mest någon annanstans så recept får ni kanske vänta på...

#13-14 Your favourite writer

Jag har upptäckt, inte minst nu sedan jag börjat göra den här listan, att jag är svag för böcker som behandlar frågor om rötter och identitet. Många av de böcker jag väljer, medvetet eller omedvetet, kretsar kring det.

När jag tänker på det har identitet alltid intresserat mig. När jag var liten funderade jag mycket över identiteter, hur det skulle vara att ha växt upp under andra världskriget, hur jag hade levat om jag hade varit indian på slätterna i Nordamerika, om det verkligen stämmer att det finns vallonblod i vår familj.

Kanske är det därför jag är svag för Toni Morrison. Identitet är ett centralt tema i flera av hennes romaner. Morrison blandar verklighet med övernaturliga element, och det är kanske den där blandningen som gör henne så bra. Magisk realism tror jag det kallas ibland och även om jag egentligen inte är något fan av övernaturligheter så gillar jag blandningen i Morrisons böcker. Magisk realism är också kännetecknande för flera andra av mina favoriter -Selma Lagerlöf, Maj -Gull Axelsson och så vidare.

Sedan gillar jag miljöerna, även om det som utspelar sig ofta är våldsamt, ledsamt och djupt tragiskt så är miljöbeskrivningarna alltid suggestiva och levande. Man känner sig alltid väldigt nära karaktärerna och den amerikanska södern. Favoritboken är Beloved, eller Älskad som den heter på svenska.

# 12 A book you used to love but don't anymore

Här får jag lov att prata om en samling böcker snarare än en särskild men egentligen skulle det kunna röra sig om samma bok för Catherine Cooksons böcker, som jag tänkte ta upp här, är i stort sett variationer på samma tema.

Böckerna utspelar sig alltid i historisk miljö, engelska landsbygden under sent artonhundratal eller tidigt nittonhundratal. Så gott som alltid är huvudpersonerna kvinnor som hamnat i olycka på grund av kärlek, de bär på oäkta barn, älskar en man av fel klass eller en gift karl. Kvinnorna råkar ut för all jordens olyckor och bekymmer och får lida helvetets alla kval men så till sist ordnar alllting upp sig och allt är frid och fröjd.

När jag var sisådär 13-14 lånade jag och slukade bok efter bok av Catherine Cookson. Jag grät strömmar över orättvisorna i hennes berättelser och njöt lika mycket när de misshandlade karaktärerna fick sin upprättelse. Idag skulle jag nog inte vara lika förtjust. Det är visserligen över femton år sedan jag senast läste en Cooksonroman men jag är ganska säker på att vare sig språket eller personporträtten skulle imponera på mig idag så Hamilton och vänner kommer nog inte att dyka upp på mitt nattygsbord inom någon snar framtid.

Blev nästan lite nostalgisk när ajg såg att man kan buda till sig Ödets makt härfirån.

#11 A book you hated

Hat är ju ett starkt ord men en bok som jag störde mig grymt på när jag läste den var Paulo Coelhos Djävulen och fröken Prym. Jag ogillade den så mycket att jag nästan glömt vad den handlade om men det var någon snubbe med slokhatt och någon ung vilsen kvinna. Jag fick klåda av bokeleändet.

Mit förakt för Coelho härrör främst från det att han försöker verka intellektuell och djup medan han i själva verket skriver Jackie Collins-smörja. Hans böcker känns som den skönlitterära mosvarigheten till sådana där klämkäcka självhjälpsböcker överfulla med klyschor. Kvinnosynen ska vi inte prata om. Aningen är kvinnorna undersköna med yppiga barmar som männen drömmer och glömmer sig i eller så är de så fula -stornästa med hår på hakan- att de samma inte ens törs se på dem. Gemensamt för dem alla är att de är objekt som ska värderas genm männens blickar. Jag får krupp på sådan skit. UNDVIK!