Det här var riktigt svårt att komma på tycker jag för man väljer ju inte böcker man inte har lust att läsa. Jag gör inte det i alla fall. Förra sommaren hade jag dock planerat lite dåligt och inte tagit med böcker ut till svärföräldrarnas sommarstuga så då fick hålla till godo med det som stod i svärfars bokhylla. En av böckerna var Det målade huset av John Grisham. Jag hade tidigare läst Juryn där sida upp och sida ner täcktes av sövande rättegångsredogörelser så jag kan inte säga att mina förväntningar på boken var speciellt höga.
Det målade huset är dock så långt ifrån Grishams torra pläderingar man kan komma. Berättelsen utspelar sig i Amerikanska södern under femtiotalet. Berättaren är en sjuårig pojke, Luke, genom vars ögon vi får följa det mödosamma slitet med bomullsskörden på hans familjs farm.
För att klara av skörden hyr familjen in bergsbor och en grupp mexikaner vilket utlöser en kedja av händelser som gör Luke till bärare av flera tunga hemligheter.
Det jag gillade mest med boken var miljöbeskrivningarna. Den brännande hettan på bomullsfälten, de strilande hällregnen, Lukes dagar med modern i familjens grönsaksland, de loja kvällarna på familjens veranda till ljudet av en pågående baseballmatch. Jag kände nästan själv svetten lacka på ryggen och regnvåta skjortor klibba mot magen. Det hade jag inte förväntat mig av Grisham. Inte heller förväntade jag mig en bildungsroman när jag plockade ner den gula boken från hyllan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Har aldrig läst Grisham eller kännt mig sugen heller ska jag erkänna. Just manliga författare får kämpa lite mer för att jag ska läsa dem, men jag jobbar på den fördomen : D
Post a Comment