Nya fynd

 Vi åkte en sväng till Myrorna i Ropsten häromdagen. Det var faktiskt sambons förslag. Vi har nämligen kommit på att vi vill ha fler Fasantallrikar ( de bruna som ni ser i soppinläggen) men gärna i lila eftersom vi också har en serveringsskål i lila. Tyvärr hittade fanns det två ynka tallrikar i mönstret men de var i dåligt skick och rätt dyra med tanke på det så det blev inga tallrikar den här gången.

Jag blev rätt besviken ska jag säga på att stället blivit så snofsigt nu att en sketen ulltröja kostade 160 spänn. Inga fynd göres där mer kändes det lite som. Stället verkar ha blivit trendigt och därmed också utplockat. Förr var expediterna nog oftast där på arbetsträning nu har de bytts ut mot modemedvetna hipsters  iklädda mössa, TV-glasögon och upprullade jeans. Det behöver ju inte vara något negativt i sig så klart men jag saknar känslan av att här är alla välkomna som jag tycker rått där förut.

Hursomhelst sprang jag på dessa gardiner med ett fantastiskt mönster  (visserligen i en läskig mormorsgardinskvalitet men ändå) som jag inte kunde motstå. Två gardinlängder för 50 spänn kändes ju helt okej. Dessutom fick den lilla duken som ni ser nedan följa med (10 pix). Fin till jul med sina röda äpplen men också fin till köket i allmänhet. Beklagar det halvätna kakfatet i förgrunden...

Rotsaker i thaibuljong och grönkålsquesadilla

Nu verkar det kanske som om jag lagar samma soppa hela tiden men det har faktiskt flutit lite tid emellan. Efter julens festande är det lätt att känna sig lite däst och man blir sugen på något lättare. Rätt ofta finns det också annan "vanlig" mat som glömts bort i kylen. Vi hade t.ex. en massa rotfrukter som började se lite trista ut. Nu menar jag självklart inte att man ska äta rutten mat men vi slänger en massa mat i onödan i västvärlden, vårt hushåll inräknat.

Kålroten, vitkålen och rotsellerin såg inte jätteaptitliga ut igår men efter lite skalning och hyfsning av det utåtliggande lagren visade de sig vara friska och fräscha inuti. Jag kokade upp en thaibuljong (precis som till nudelsoppan) ca 10-15 min medan sambon skalade och rev grönsakerna i matberedaren. Sedan pytsade jag helt enkelt ned rotsakerna och lät dem koka tills det blivit något mjuka men ändå hade tuggmotstånd, kanske en 15 min, (det där är ju förstås en smaksak vill man ha dem genomkokta så kokar man dem längre förstås) och sedan var soppan klar att servera. Plocka bara ut citrongräset ur soppan. Vill man kan man ju också koka ihop buljongen på egen hand en liten längre stund och sedan sila av den innan man lägger i grönsakerna så slipper man ju vitlökshack, kaffirlimblad och citrongrässtjälkar.

Jag var verkligen restdrottningen igår. Vi hade några tortillabröd och riven mozzarella över sedan vi gjorde fuskpizza häromkvällen (fuskpizza= pizza på tortillabröd). Detta fick nu bli tilltugg till rotsakssoppan, nämligen grönkålsquesadillan som ni ser till höger. Eftersom vi hade ett knippe grönkål i kylen som började bli lite gult i kanterna strimlade jag (den fina) grönkålen och lade den som fyllning tillsammans med mozzarellan mellan två tortillabröd och sedan penslade jag översta lagret lätt med lite olivolja och strödde på lite havssalt. Det blev överraskande gott faktiskt.

Gott Nytt År!

Igår hade jag en liten kris här vid köksbordet. Jag får det ibland. Stunder när jag tänker att jag inte gjort något med mitt liv. Att livet bara kommer att vara ett svischande ekorrhjul och att jag kommer ramla ur det som en torr hårboll och ångra att jag stått där och trajat hela tiden.

Det kanske är begynnande åldersnoja. Jag har ju trots allt passerat trettiostrecket nu. Eller så är det bara lite sunt perspektiv på livet man får mellan varven. Det suger i och för sig att få såna där vardagskriser och     sitta och lipa och tycka synd om sig själv men efteråt blir jag lite gladare igen. Redo för nya tag liksom.

Idag t.ex. kom jag på att livet blir ju vad man gör det till. Kanske skulle man odla sin kreativa sida lite mer och söka en sån här utbildning t.ex. Dekor & reklam. Synd att det är så jomlans dyrt bara och att man skulle behöva ta tjänstledigt för att orka med att gå den men kul vore det!

Med detta sagt vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och må det bli så bra som vi vill ha det!

Sobanudelsoppa med röd curry

Den här soppan ser verkligen inte aptitlig ut på bild (skyller på vintereftermiddagsljuset och mina bristande fotokunskaper) men den blev kanongod! Börja med att koka ihop en god buljong och sen kan du ju ha i vad du vill. Själv vill jag ha mycket koriander att toppa men det är ju en smaksak. Sambon, dne mesproppen, tycker t.ex. att det smakar diskmedel.

ca 7 dl vatten
1 tärning hönsbuljong
2 citrongräs
ca 3 cm ingefära
3-4 klyftor vitlök
1/2- 1 röd chili
1 msk röd currypasta
saften av 1 lime
10 kaffirlimeblad
knappt 1 msk råsocker
olja
salt
fisksås

ca 8-10 kycklinglårfiléer
2 morötter
sobanudlar

koriander

Börja med att skala vitlökoch ingefära och hacka dem fint. Hacka även chilin (mängd efter smak). Fräs hacket i lite olja tills det blivit en aning mjukt. Slå på vatten, smula i buljongtärningen och kaffirlimebladen. Krossa citrongräset lite och lägg dem i kastrullen, rör ned sockret och chilipastan. Koka upp alltihop och låt det hela koka ihop sig på medelvärme i ca 15-20 min. Pressa i limesaften och rör i sockret. Smaka av. Kanske behöver du något mer av något av dem.

Skala under tiden morötterna och skär dem i tunna strimlor. Dela kycklinglårfiléerna på mitten. Rör sedan ned bitarna undan för undan i den kokande buljongen. Se till  att den puttrar hela tiden. Lägg därefter i sobanudlarna och morotsstrimlorna. Tycker du att det är svårt att tajma koktiderna kan man koka nudlarna för sig innan. När kycklingen är genomkokt ca 15 min (?- är inte så bra på det där med tider...) är soppan klar att servera. Strö över rikligt med koriander.

Det är rätt att våga göra fel

Läste just ett inlägg hos Underbara Clara om att "gunga igång fläsket". Det vill säga att komma igång, att påbörja men också avsluta det man företar sig utan att fastna p.g.a. rädsla för utveckling.

Jag tror att inlägget talade till mig för att jag är en sån som gärna (eller gärna ska jag inte säga för det är egentligen inget jag vill) fastnar i uppgifter för att jag får ångest över hur resultatet ska tas emot. Jag tror inte det duger, jag tror att folk ska vara kritiska men mest av allt kanske jag är rädd för vad som händer sen. För precis som Clara skriver är ju ett avslutande utveckling. Om man avslutar något måste man ju gå in i nästa fas, något nytt.

Mitt examensarbete i engelska är ett lysande exempel på detta. Jag höll på och harvade i år efter år. Jag tog fram texten och skrev lite bara för att ta bort den igen och revidera och utveckla i all oändlighet tills jag hade byggt upp sån ångest kring hela skrivandet att jag mådde illa bara jag tog fram pappren. Allra värst var det efter att min handledare frågade om jag inte var intresserad av att söka doktorandtjänst. Då gick prestationsångesten på högvarv. Inte kunde väl jag? Och vad skulle jag nu skriva nu när jag lurat dem att jag var så jävla bra?

Jag sökte aldrig någon doktorandplats för jag blev inte klar med uppsatsen i tid. Och i ärlighetens namn hade jag nog inte gjort det ändå av en herrans massa andra skäl. Men det är ändå lite tragiskt att jag höll tillbaks mig själv på ett så synnerligen effektivt sätt.

Nu när jag några år äldre och faktiskt till slut har blivit lärare (i engelska och franska på höstadiet) möter jag en massa ungdomar som har precis samma beteende. De har skrivkramp, de kommer inte till skott, de fastnar. En del vågar inte räcka upp handen i klassen av rädsla av att säga fel. Och jag tänker att det bästa jag kan lära de här ungarna är inte att böja alla engelska verb rätt i presens och imperfekt, inte heller att kunna uttala Beaujolais perfekt utan faktiskt att våga. Och att våga misslyckas.

Jag kör inte alltid med handuppräckning utan riktar ibland frågorna direkt till eleven istället. När de säger att de inte kan säger jag åt dem att chansa och att det värsta som kan hända är att det är fel. Då tycker de att jag är helknäpp. Men vi vuxna måste ju visa att det är okej att göra fel och tala om att göra fel är en bra början till att lära sig att göra rätt.  För det är ju som det gamla ordspråket säger: Man lär sig av sina misstag.