En kökslista- Hurra!!!

Listor ligger ju både mig och R varmt om hjärtat å här ska listas. Först ut är Kökslistan som jag helt fräckt snott från Linda K (hoppas hon inte har något emot det i så fall få hon säga till). Här kommer den i alla fall:

Tre saker som jag alltid har i kylen: smör, tomatpuré och inläggningar av olika slag (typ marmelad, ättiksgurka, sardeller).

Tre saker jag alltid har i frysen: köttfärs, bladspenat, haricots verts

Tre saker jag alltid har i skafferiet: bönor, linser, krossade tomater

Tre kryddor jag alltid har hemma: salt, peppar, vitlök

Tre saker jag använder varje dag: salt, peppar, matfett

Mina tre favoritgrejor i köket: den jättebilliga men braiga Fiskarskniven, mixerstaven, trägaffeln

Tre saker som inte får komma in i mitt kök: micromat, mina mörka hårstrån (de lösa alltså) och silverfiskar (fast samtliga har gjort entré någon gång i alla fall)

Tre saker som jag skulle vilja ha i mitt kök: plats, plats och mer plats

Det är skillnad på Ni och ni...

Jag var med om en ganska märklig sak häromdagen. Jag var på universitetets andrahandsbokhandel för att hämta ut pengar för sålda böcker. Detta är inget konstigt i sig, det händer lite då och då. Det som däremot var konstigt var att affärsbiträdet, som av allt att döma var i min egen ålder (möjligen något yngre), envisades med att Nia mig. Inte mindre än 6 ggr blev jag kallad Ni. "Ni vill alltså ta ut pengar?", "Har Ni ett Id-kort?", "Då måste Ni skriva under här" osv, osv. Detta provocerade mig något oerhört. Varför vet jag egentligen inte. Jag tror inte att biträdet på något vis försökte vara nedlåtande. Men vad menade hon då med att Nia mig än hit än dit? Några möjliga tolkningar följer här nedan:
1) Du är personlighetskluven, således tilltar jag dig/er med ni.
2) Du är student/fattig/ful, således bevärdigar jag mig inte med att tilltala dig med du.
3) Du är gammal, således tilltalar jag dig enligt utlandsprincipen med Ni.

Tyvärr tror jag att det här Niandet var butiksbiträdets uppfattning om att vara artig. Dock förefaller inget av ovanstående förslag speciellt artiga i min mening. Men utlandsprincipen då? I Frankrike, Italien och Spanien (för att nämna några exempel) är det ju artigt att säga Ni till till dem man inte är närmare bekant med, till sina arbetskamrater och till de äldre t ex, eller? Jovisst, det kan väl hända att det är kutym att Nia i många europeiska länder men Niandet är också en maktfaktor. Ett sätt att visa rang och hålla ordning i leden, precis som Niandet var något som bara de som inte hade någon titel råkade ut för i Sverige innan dureformen. Således föredrar jag att även i fortsättningen bli kallad du. För jag är, som min mamma så riktigt påpekade när man i tonåren indirekt (genom användandet av ni) anklagade henne för att tjata, ensam i mina byxor.

Jag fööööder...det blev en blogg...

Jaha, så nu var man med blogg. Det var väl på tiden med tanke på att jag "tjuvläst" andras bloggar i snart mer än två år. Jag har varit rätt sugen ett tag men beslutet har fått växa fram och liksom med alla andra bäbisar fick pojkvännen hjälpa till lite för att det skulle bli av. Bloggen alltså. Nu återstår bara att se vad jag kommer att skriva om. Det lutar åt lite av varje. Mat (mycket mat misstänker jag), mode, kanske rentav politik såhär i valen och kvalens tider. Med största sannolikhet kommer bloggen vara min "ventil", dvs. en plats där jag kan ge utlopp för både den ena och den andra frustrationen eller bara ventilera mina högst ogenomtänkta resonnemang. Håll till godo!