En söndagsmiddag

Bättre sent en aldrig sägs det ju  så här är vår middag -  från förra söndagen. Helt vilsna och utan matidéer var vi och handlade och stötte då på lammentrecôte nere i butiken. Jag hade aldrig ätit lammentrecôte och inte sambon heller så vi blev sugna på att testa.

Den här var skuren i mindre bitar men lite eftersökningar på nätet fick mig att tro att den oftast säljs hel men jag ska låta det vara osagt. Eftersom vår i alla fall var delad i mindre gjorde vi inget särskilt med den mer än att krydda den med peppar och salt och steka den i en blandning av smör och olja och det var riktigt gott ska jag säga! Mört fint kött med mild lammsmak. Mycket godare än vad jag föreställt mig, då jag var lite rädd att lammfettet skulle smaka av den berömda koftan. Det gjorde det inte. Dessutom passade den perfekt till vår gräddiga potatisgratäng. 

Gräddig potatisgratäng  (ca 4 -5 pers)

6-8 mellanstora potatisar av mjölig sort

1 stor gul lök

2 vitlöksklyftor

drygt 2,5 dl grädde (eller grädde + mjölk fungerar lika bra)

ca 1 msk kalvfond

svartpeppar

salt

gräslök eller någon annan god örtkrydda

ca 1 - 1,5 dl riven ost

Skala löken och potatisen och skiva dem liksom vitlöken. Sätt ugnen på 225 grader. Koka upp grädden i en panna (jag använder en med teflonbeläggning så slipper man vidbrända grytor) och lägg i potatisskivorna liksom lök och vitlök och blanda väl. Slå i lite kalvfond och krydda med peppar och salt. Låt det hela sjuda ett par minuter till dess att potatisskivorna börjar mjukna i kanterna. Smörj en gratängform med lite smör. Rör ned gräslök eller den örtkrydda du valt i röran och blanda väl. Slå  sedan över grädd- och potatisblandningen i formen. Strö riven ost över det hela och låt gratängen lagas klart i ugnen i 20 -30 minuter. Stick i potatisen då och då för att se när det är klart. Den ska vara krämig när den är klar så verkar den för torr kan du slå på lite mer grädde eller mjölk. När potatisen är helt mjuk och gratängen fått en fin yta är den klar. 

Surdegsprojektet

Vi har försökt det där med surdegsbak i flera omgångar men projekten har egentligen aldrig tagit sig för vi har varit för bekväma/ostrukturerade/stressade för att sätta igång en surdeg, mata den och ha den is i magen som krävs för att den ska bli användbar och bröden har väl i ärlighetens namn också blivit därefter.

Men till sportlovet fick vi åter sådana där storslagna planer på eget doftande, segt och härligt bröd med skorpa och vi började mata igång en surdeg igen. Den fick stå i nära en vecka så först förra helgen gjorde vi något med den. Jag googlade fram ett recept via internet, satte fördeg enligt alla konstens regler och ställde degen att jäsa över dagen och om det jäste! Jag blev riktigt glad för den här gången tog det sig ju!

På kvällen satte jag sedan den riktiga degen och lät den jäsa i kylen över natten och den ökade nästan till sin dubbla storlek. Häftigt var det! Sen var det bara att forma degen till limpor och grädda av dem i ugnen som värmts riktigt het (inklusive plåten faktiskt) och degen såg förbluffande fin ut.

 Men säg den glädje som varar för evigt...Just när jag ställer mig för att forma bröden kommer jag på att jag glömt saltet i brödet. Det var ju en missräkning och tyvärr påverkar det smaken ganska mycket men - surdeg har mycket smak i sig självt så bröden gick att äta i alla fal.

Nu har jag dock fått blodad tand. Jag ska göra om samma bröd men med saltet i den här gången. Jag gillade nämligen segheten och skorpan som blev så där härligt knaprig och full av smak så har jag tur kanske det här brödet blir fantastiskt? Vem vet?

Att lära sig trycka på stoppknappen

Igår var jag hemma från jobbet. De senaste veckorna känns det som att jag har kört på i 180 på jobbet, som det alltid känns när det är dags för omdömesskrivning och utvecklingssamtal. Det har lite känts som att jag jobbat dygnet runt, rättat läxförhör på arla morgnar för att jag helt enkelt inte skulle haft tid på eftermiddagen eftersom jag måste hinna med utvecklingssamtal och att förbereda lektionerna på kvällen.

Dessutom hade jag skrivit upp mig på fortbildning kring hur man handskas med besvärliga klasser, en superduperbra föreläsning men den höll på mellan 18 - 21 på kvällen (vet inte riktigt hur jag tänkte där) så när jag kom till jobbet på torsdagen kände jag mig helt urlakad. Till saken hör också att torsdagar och fredagar är mina lektionstätaste dagar. Det duger liksom inte att komma dit och riva av en lektion på en höft. Det krävs noggrann planering för att få de dagarna att flyta på som de ska och då kan ni ju tänka er hur glad man blir när skolans enda kopiator jävlas exakt hela tiden just när man har tid att kopiera...

Men på torsdagskvällen sa min kropp:  Stopp och belägg! Du är gravid kvinna! Du kan inte hålla på så här! Jag hade ont i hela axlarna och ryggen och var så trött av alla krav runtom att jag till slut började gråta när sambon ringde och frågade om jag inte kunde köpa med mig hämtmat hem eftersom kylskåpet gapade tomt (mycket gravidhormoner i omlopp här också). Jag orkade helt enkelt inte mer och verkligen inte ta ansvar för en middag också.

Maten löste sig i alla fall, kokt korv i bröd som hjärtevännen trots allt lyckats rota fram från frysen och ställt varm och klar på bordet när jag snyftande kom hem. Men sen kom halsontet smygande också och tröttheten. Jag slocknade vid niosnåret (inte helt ovanligt nu för all del) och ägnade en stor del av dagen i sängen i går och la mig vinn om att inte göra något jobbrelaterat alls så det känns bättre nu men det är väl fan att det ska vara så svårt att trycka på stoppknappen i tid?

Ruccolapesto

Ruccolapesto är lite lurigt. Det kan bli väldigt gott men också äckligt beskt om ruccolan är för bitter i smaken. Säkrast är att smaka lite på den innan man mixar ned den så kan man ta i lite i taget medan man smakar av. Den här blev i alla fall god och blandades med dagens färska pasta, lättkokta gröna bönor, tomat och ännu mer färsk ruccola till en god och lättlagad lördagslunch.

Ruccolapesto
ca 1 näve ruccola
ca 1 deciliter solrosfrön
1 vitlöksklyfta
ca 1 dl riven parmesan
ca 0,5 dl olivolja

Börja med att skiva vitlöksklyftan och lägg den med solrosfröna i en mixerburk och mixa samman lite grovt. (Har du en stor mixer kan du slänga i allt och köra om men det går inte i min  burk för då mixar den inte runt ordentligt.) Lägg i ruccolan och parmesanen, slå över oljan och mixa till en jämn konsistens.

Sallad med haricots verts, kronärtskockshjärtan och pesto

Jag gillar kronärtskockshjärtan på burk väldigt mycket. Jag blir löjligt glad när de serverar sallad på just det på jobbet men jag köper dem inte så ofta själv för de är rätt dyra. En burk kan gå loss på trettio spänn. Förra söndagen gjorde jag dock en lyxig sallad med mycket smak och då fick just kronärtskockor vara med. Receptet, som är ICAs, innehöll egentligen grillad, inlagd paprika, vilket jag faktiskt hade, i alla fall en halv burk, men när jag skulle använda den visade det sig att paprikan möglat så jag ersatte den med tomater för att få något färggrant inslag. Jag halverade receptet och hade ändå sallad i flera dagar som tillbehör till middagarna.

Kronärtskockssallad med pesto och bönor
ca 250 g haricots verts
1 burk kronärtskockshjärtan
1 stor tomat
1 rejäl näve ruccola

Dressing:
ca 3 msk pesto
ca 1 msk olivolja
peppar
salt

Koka bönorna lätt i saltat vatten. Skär kronärtskockshjärtana och tomaten i bitar. Blanda ihop en dressing av pesto, olja och kryddor. Tillsätt ev. vatten. Rör ned dressingen med de varma bönorna, kronärtskockorna och rör till sist ned tomatbitarna och ruccolan och blanda försiktigt.

Salladen i sällskap av en citronpasta.

Nödvändigt ont

Jag har ju en förmåga att köpa på mig en massa mat, särskilt sån där "intressant att prova" mat. Men också konserver helt tydligt för idag var skåpet ovanför kylen ingen vacker syn. Urtifjorton konservburkar stod huller om buller med halvätna kexpaket och ca ett ton smulor. Det krävdes ett riktigt röj. Och se bara nu ser det nästan hemtrevligt ut!

En väldigt god räkrulle

Vissa dagar orkar man inte med något stort köksståhej för att få äta en god middag.Då passar en sån här rulle bra tycker jag. Tortillabröd är något av en stapelvara här. Fast vi använder dem väldigt sällan till just tortillas men vi gör rullar med olika fyllning, gör quesadillas eller bakar fuskpizza på dem. Användbara bröd helt enkelt. Tyvärr är de väl näringsmässigt inte de bästa bröd man kan äta då jag tror de innehåller rätt mycket palmolja och skum-nummer men i gengäld håller ju bröden länge...

Räkrulle
ca 500 g räkor med skal
krispsallad
tomat
 rödlök
avocado
 kokta ägg

Typ kebabsås
3 rejäla matskedar majonnäs
ca 1 dl kvarg (eller gräddfil om du har)
1 liten sked chilisås (Heinz)
ca 1 tsk italiensk salladskrydda
1 vitlöksklyfta
 ev. peppar och salt

Börja med att koka äggen och skala räkorna. Skär tomaterna och avocadon i skivor eller bitar. Skiva löken tunt. Rör ihop såsen. Skala äggen och klyfta dem. Lägg ihop en egen rulle av alla ingredienser -smaklig måltid!

Barbamamman

Det är lite smått fantastiskt att en annan liten människa simmar inuti mig. Ibland kommer jag på mig med att lyckligt sitta och fånle för mig själv när jag känner hur någon tassar och bökar runt därinne.

Vid gårdagens morgonmöte hade jag lite svårt att koncentrera mig för det var mycket roligare att titta på hur magen åkte upp och ner när plutten gjorde morgongymnastik än att lösa vikarieproblem. Det är så roligt att det till och med är kul att se ut som Barbamamman.

Ska skaffa blomkrans också vid tillfälle...

Lyxig helgfrukost

Mina föräldrar kom på besök i helgen. I vanliga fall drar vi ner till deras hotell och käkar hotellfrukost med dem men den här gången byggdes hotellets matsal om och min syrra är ju numera också bofast i stan så det kändes naturligare att bjuda hem alla till oss.

Man vill ju inte göra någon besviken som är inställd på hotellfrukost så vi fixade amerikanska pannkakor med smarriga pålägg: hallon och blåbär, nutella, hackade nötter, kiwiskivor, jordgubbsylt och maple syrup. Vi stekte också upp lite bacon, bjöd på hembakt bröd, skinka, ost och hemgjord lemon curd som jag vispade ihop på morgonen. Ingen frukost för de som skyr kolhydrater och fett men vi blev mätta och glada. 

Hemgjord Lemon Curd

3 vältvättade citroner

3 dl socker

3 ägg

125 g smör

Börja med att tärna smöret och ställ det åt sidan så länge. Skrubba citronerna i varmvatten. Riv skalet av en av dem och lägg i en kastrull. Pressa saften av samtliga citroner och töm i kastrullen tillsammans med socker och ägg. Rör samman och låt det hela sjuda under konstant omrörning tills smeten tjocknat men se upp. Det får inte börja koka - då skär sig smeten. När smeten har tjocknat är det dags att röra ned smöret. Rör i lite i taget och rör tills det smält ned och blandat sig väl med citronkrämen. Klart! Nu är det bara att ställa curden att svalna och sedan kan du breda den på macka, scones eller använda den i bakverk. Yum!

En knaprig sallad

När min sambos pappa gick bort ärvde vi en matberedare och den har vi verkligen haft nytta av. Vi river morötter och strimlar vitkål med den på löpande band och nu i veckan rev vi rödbetor i fina strimlor. Av någon anledning blir det mycket godare än om man river dem för hand på ett vanligt rivjärn.

Det bästa när man river rotsaker är att man kan spara dem ganska länge. Man kan alltså riva mycket på en gång och använda till olika saker. Vi hade t.ex. rödbetorna i såväl räksalladen med quinoa och i den här salladen. Basen i salladen ovan är en halv sats kisir, romansalladsblad och så rödbetsstrimlor. Toppa med ca 50 g fetaost och en näve blandade, rostade frön  (här användes en salladsblandning av pumpa- och solrosfrön samt pinjenötter) och goda kalamataoliver. Avsluta med att ringla över lite olivolja, svartpeppar och flingsalt.

Knaprig sallad
bulgur (vanlig kokt eller enligt receptet ovan)
ca 5 - 6 blad romasallad
3 dl rivna, färska rödbetor
50 g fetaost
ca 3 msk blandade frön
ett 20 tal kalamataoliver
olivolja
flingsalt
svartpeppar

Och den goda maten

Det som är bra med att ha tid hemma är också att man har tid och ork att lägga på matlagning eller till  att åka och äta trevliga uteluncher. Som den här t.ex. som vi avnjöt på Mångkulturellt centrum i Fittja.

För 75 kr fick man äta hur mycket man ville av ett fantastiskt mezeinspirerat salladsbord, en vegetarisk varmrätt och kaffe eller te. Salladerna var vackert upplagda och dekorerade och man kunde välja mellan saffransris, bakta rödbetsklyftor, blomkålssallad, marinerad kronärtskocka, baba ganoush, hummus och en massa annat gott.

Lokalen är luftig och ljus och innehåller roliga detaljer som skyltar på olika språk, fotokonst från fjärran land och ... dalahästdekorerade (?)  kråkor. Kitschigt kul tyckte jag i alla fall. Dessutom hade alla bord färska tulpaner i vas, bara en sån sak. Klart värt ett besök. Typiskt nog vi åkte dit på en måndag och då var visst alla utställningarna stängda men jag kan gärna åka dit igen.

Det dagliga brödet

Mellan all omdömesskrivande har jag faktiskt hunnit med lite mysiga saker också. Bakning är en sån syssla. Det är t.o.m. ganska perfekt om man behöver få en anledning att resa på sig lite då och då och ändå inte har möjlighet att lämna hemmet. Man rör ihop degen, sätter sig och skriver en sväng igen medan degen jäser, bakar ut, skriver en sväng till under jäsning två och slänger sedan in brödet i ugnen och en stund senare- tada! - nybakt bröd att njuta av.

Vi köper nästan inte bröd alls längre, förutom en limpa rostbröd som sambon kallar "akutbröd" som brukar få finnas i frysen. Nu känns ju det lite onödigt när man bakar allt annat bröd så i veckan bakade vi även eget rostbröd samt en uppsättning sirapslimpor.

Sirapslimpa
50 g jäst
5 dl mjölk 
50 g smör
2 tsk salt
1 dl mörk sirap 
1 msk brödkrydda
8 dl rågsikt
6- 7 dl vetemjöl special

Smula jästen i en bunke. Smält smöret i en kastrull, slå på mjölken och låt den bli fingervarm (37 grader). Rör ut jästen med degspadet. Tillsätt kryddor, salt, sirap och rågsikt. Blanda väl och tillsätt sedan vetemjölet. Arbeta ihop degen väl. Låt degen jäsa 40 min. Ta sedan upp den och bearbeta den försiktigt. Dela i två delar och forma två limpor som du sedan lägger i två smorda brödformar. Sätt ugnen på 200 grader och låt limporna jäsa i 30 -40 min till. Snitta sedan limporna och grädde i lägre delen av ugnen i 35 minuter. Stick i dem om du är osäker. Stjälp  sedan upp dem på galler och dem svalna under bakduk. 

Sirapslimporna som förresten också är goda att rosta.

Skaraburgare

Jag är ju västgöte och i Västergötland äter en grunkôrv (grynkorv). Det är inte så lätt att hitta i Stockholm. Det finns säkert men då måste man nog åka till typ Östermalmshallen eller Hötorgshallen och betala dyrt för den. Själv brukar jag se till att få den importerad av mamma och pappa. Jag gillar vanligtvis inte korv så där jättemycket så därför är det ju lite ironiskt att jag skattar denna gråa korv så högt men det är väl västgöta-arvet som slår igenom.

Om man blir sugen på grynkorv men inte har någon kan man laga skaraburgare istället. De är inte svåra att göra men smakar mycket som grynkorv men tillagas i form av biffar. Biffarna görs på fläskfärs, korngryn, lök och kryddor. Inga krusiduller alltså men de blir väldigt goda. Särskilt när de nystekta och krispiga serveras med hemgjort potatismos och lingonsylt.

Skaraburgare
1/2 - 3/4 dl korngryn (läggs i vatten att svälla över natten)
400 g fläskfärs
1 gul lök
2 krm stött kryddpeppar
1 krm ingefära
1 knapp tsk salt
rapsolja/smör till stekning

Lägg korgrynen i blöt över natten. Sila av vattnet och  ställ dem åt sidan. Hacka en lök fint och blanda med ned hacket och korngrynen i fläskfärsen med kryddorna. Blanda alltsammans väl och forma biffar.  Stek dem i en blandning av rapsolja och smör tills de är genomstekta och fått en fin stekyta.

"Sportlov"

Ibland är jag en gnällig typ det får jag väl lov att erkänna men den här sportlovsveckan har faktiskt varit något av en besvikelse. Inte har det varit mycket sport och inte mycket till lov heller. I alla fall inte ur den aspekten att jag trodde att jag faktiskt skulle få lov under denna ocean av tid. Tid till att pyssla, baka, sy, ränna på stan och städa på alla såna där skrymslen som man inte bryr sig om i vanliga fall utan tar när man har tid och också arbeta undan en del saker så jag skulle vara i fas när vi drar igång igen (så sportig är jag ändå inte).

Under årets sportlovsvecka har jag arbetat ca 25 timmar tror jag. Först med att rätta och bedöma saker som jag helt enkelt inte hunnit med under de vanliga veckorna för att det kommer annat i vägen hela tiden och sen arbetade jag med att skriva omdömen. Själva omdömesskrivningen tog 15, 5 timme. Och då har jag ändå räknat bort 4, 5 h som vi fick av skolan till detta ändamål. Någonting måste vara väldigt fel.

Egentligen är jag inte den som jublar över Björklunds förslag att slopa omdömen. Jag tror att omdömen är bra så att eleven förstår vad den ska arbeta vidare med men att skriva omdömen i åtta klasser under tidspress borgar ju inte för någon vidare kvalitet och då är ju arbetet ändå ogjort.

Sen finns det ett annat problem. Alla barn och föräldrar förmår inte tolka informationen. Där jag tycker jag är glasklar kan mycket läsas in. Det krävs faktiskt att man kan vara väldigt konkret om det ska bli bra omdömen och det är jäkligt svårt ska jag säga att beskriva en förmåga med ord. Särskilt för föräldrar som kanske inte ens har en aning om vad deras barn gör i skolan, trots skolans veckovisa mail med information.

Jag har det ändå bra, jag undervisar i två ämnen och jag undervisar i engelska och franska och i franskan har jag förhållandevis små grupper. Jag har kollegor som undervisar i So i 7 grupper à 27 -30 elever i varje klass. Det är 4 omdömen per elev som ska skrivas eftersom So är uppdelat i fyra underämnen. Det samma gäller No-lärarna.

Jag undrar dock ibland om man inte tänkte på konsekvenserna för lärarna över huvudtaget när man införde alla dessa  dokumentationskrav. Det kanske inte är så konstigt att svenska elevers kunskapsstandard sjunker när merparten av min lärartid ska gå åt till att plita ned vad barnet har lärt sig och vad det ska utveckla istället för att tiden läggs på att i klassrummet arbeta med att utveckla just de förmågor  som eleverna ska lära sig. Tid som jag skulle kunna lägga på att planera min undervisning på ett klokt vis, på att utvärdera vad som funkar och inte eller bara till att vara kreativ och komma på nya arbetssätt. Jag beundrar verkligen lärare som klarar av allt det här och dessutom kan vara kreativa i sitt arbete.

För mig är stress en verklig kreativitetsdödare. Kanske skulle man sadla om och börja arbeta i butik eller något så att man faktiskt hade tid och energi att ägna sig åt sina fritidsintressen någon kväll i veckan i alla fall istället för att apatiskt däcka i soffan efter att maniskt ha rättat sig igenom 27 läxförhör? Fast det är klart då skulle man ju inte ha något sportlov alls...