Stress och grynkorv

Det har varit dött rätt länge här på bloggen nu. Skolan har tagit mycket tid och psykisk energi så lusten att skriva har inte riktigt infunnit sig. Mycket mat har ätits ute de senaste veckorna dock inte på någon fashionabel restaurang tyvärr. Nej, för min del har det varit tradiga inplastade mackor och bara-att-värma-pajer inköpta på något av Lärarhögskolans två fik mellan lektionerna. Jag vet inte om det var allt flängande och all ovisshet kring min praktikplats som gjorde det men plötsligt började jag längta efter riktig, trygg husmanskost. Fram ur frysen kom dn västgötska specialitén som mamma och pappa köpt med sig från sin lokale slaktaren. Här i Stockholm verkar det gå att köpa grynkorv. Jag har i alla fall aldrig sett någon fastän pojkvännen påstår att den finns men smakar annorlunda än den mina föräldrar köper i Västergötland. Grynkorv är som det låter, korv gjord på korngryn och fläskkött som kryddats med kryddpeppar och ingefära (tror jag i alla fall-receptet är hemligt.) Det ser inte mycket ut för världen tvärtom så ser den rätt oaptitlig ut, grå som den är men ack så gott! Det är emellertid ingenting för den som skyr fett och bör definitivt ätas med måtta men när man äter den ska den serveras med ett gott, hemmagjort potatismos och en sötstark senap samt någon form av råkost eller möjligen gröna ärtor. Mums!