"Välkommen härliga vår!"

Valborgsmässoafton var en mycket lugn tillställning för undertecknad. Efter jobbet åkte jag för att möta en god vän för att eskortera hem henne från tandläkaren. Hon har nämligen tandläkarskräck och hade fått ett starkt lugnande medel inför sitt besök och det gjorde henne alldeles omtöcknad.

På kvällen övervägde vi att gå till en valborgsmässoeld i ungefär två minuter innan vi bestämde oss för att stanna hemma. Ute var det kyligt och grådaskigt och vi var båda trötta. Vi lagade en pastasallad med tortellini och en massa annat gott i istället och sköjde ned den med ett glas vin. Sedan stöp jag som en fura i soffan framför tv:n strax efter nio.














I gengäld vaknade jag tidigt dagen efter. Inte till något vidare humör dock. Vädret var om möjligt ännu tråkigare än dagen innan och stora svarta orosmoln hade också de tornat upp sig i mitt huvud. Jag var lättretlig och missnöjd i största allmänhet. Till slut föreslog sambon att vi skulle åka ut till landet och jag hade inte det minsta lust till det men gav med mig. Och tur var väl det. Någonstans där i trakten av Södertälje började molnen, i alla fall inombords , spricka upp. En pizza senare med påföljande glass och promenad i solsken och vårvindar friska kändes det rätt skönt att leva igen.