SJ kan ta sig i häcken. Jag tar Bettan.

Eftersom det var långhelg passade vi på att smita ner till Västgötaslätten för att hälsa på mina föräldrar. Det var första gången vi åkte ned med lilla Bettan(Opel Corsan vi köpte i december). Jag hade rätt mycket ågren inna vi köpte bilen. Tyckte det var överflödigt och en onödig belastning på miljön men sambon stod på sig. För det här ändamålet måste jag ge honom rätt. Bara det att kunna åka iväg utan flera månaders förberedelser, utan att behöva boka tågbiljetter ett halvår i förväg att inte bli ruinerad, utan att behöva ta sig till och från stationen i en fullsatt tunnelbanevagn med en tung väska på varje arm och att dessutom komma fram i tid- det är frihet.

Det är annat än att resa med SJ det. SJ är lika med hjärnblödning och högt blodtryck varje gång man besöker deras erbarmligt idiotiska hemsida. SJ är lika med dyrt, krångligt och försenade tåg och dessutom ska man betala bokningsavgift för att man själv sköter arbetet åt dem och bokar sin biljett över internet. Jag tror jag sällan har hört ett företag som alla klagar så förbannat på men som ändå lyckas behålla sin kundkrets för att vi är utlämnade till detta undermåliga monopolföretag. Gårdagens resa var därför en ögonöppnare på många sätt. Det var så skönt att slippa SJ.

Egentligen gillar jag att åka tåg men det är tjafset runtikring som gör mig trött. och det ger en onekligen en känsla av frihet att puttra genom Sverige mil lefter mil på landsväg som vi gjorde på tillbakaresan, och se det vackra vårlandskapet breda ut sig framför ens ögon. Saftigt gröna ängar,fält, skira ljusgröna björkar, röda stugor och spegelblanka insjöar. Sverige är bra vackert när det visar sig från den sidan.

Nedresan var i och för sig inte fullt lika idyllisk. Då fick vi plöja E20 fram genom skyfall och 3 cm vatten på vägbanan. Det slipper man ju för all del om man tar tåget men då blir säkert spåren hala eller tågväxlarna rostiga istället...