Hur gör man?

När man har tidiga morgnar och sena kvällar gäller det att inte planera alltför stora köksinsatser om kvällen. Jag beundrar verkligen mina kollegor som har två barn (eller fler) hemma och som ska hinna med hämtningar på dagis, läxläsning och pannkaksmiddagar. Deras jobb fortsätter ju när de kommer hem. Själv känner jag mig oftast helt slut när jag kommer hem. Jag lever på hoppet om att man ska vänja sig vid arbetsmängden. Äldre lärare säger ofta att de första åren är värst. Innan man kommit in i lärarrollen, liksom. Jag hoppas att de har rätt för ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att undervisa 30 elever i 7 klasser och ge varje elev tid och stöd och rätt till utveckling och dessutom hinna med att planera lektionerna vettigt och avklara det efterarbete som följer med ett språkämne. Om man har ägnat en vecka åt uppsatsskrivning i 3 grupper har man skaffat sig gott om arbete framöver, har jag märkt. Samtidigt är det ju just genom att använda språket och att få återkoppling som gör att eleverna tar det där stora skuttet framåt.














Ett sätt att klara av middagarna utan att hänfalla helt åt halvfabrikat är att göra en del av arbetet i förväg. Igår åt vi rotsaker i ugn. Ett rätt omfattande projekt om man kommer hem vid sexsnåret och ska ställa sig och skala, klyfta och sedan steka alltsammans i minst 40 min. Men eftersom jag hade varit så förutseende så hade jag redan skalat och klyftat rotsakerna kvällen innan och lagt i blöt över natten. Så sambon, som var först hem, kunde helt enkelt slå av dem ringla över lite olja och slänga in dem i ugnen. När jag kom hem behövde vi bara göra såsen. Bönsalladen gjorde jag också kvällen innan istället för att häcka framför tv:n och det kändes riktigt bra.