Kalvsylta är väl ingen mat som får mig att slå klackarna i taket men när man kommer hem sent en måndagkväll så går det i alla fall snabbt att få fram på bordet. Eftersom sambon kom hem först började han fixa potatismos. Inte pulver utan äkta vara men när jag var nästan hemma ringde han med viss desperation i rösten för att meddela att mjölken var slut- vad göra? Jag var nästan hemma och hade ingen lust att stå och köa i affären så jag svarade. "-Ta crème fraichen, den är ändå på väg ut ur datum". Tystnad i luren och sedan "-Går det?" "-Ingen aning men om det går åt helskotta får vi väl ta pulvermos."
Sagt och gjort. Jag kom hem och det var dags för the moment of truth. Vi rörde ner crempan i moset och kryddade som vanligt,plus att jag slängde i rejält med hackad persilja och det blev en väldigt trevlig smakbrytning faktiskt. Fast den hade antagligen gjort sig än bättre till fisk, det här ltie syrliga. Inte något för den som skyr fett kanske men om man är less på det vnaliga köret kan det vara värt att testa. Till 6 halvstora potatisar använde vi ca 1 dl creme fraiche.
2 comments:
Jag har en kalvsylte historia. Till att börja med ska jag berätta att jag under de åren i mitt liv som jag åt kött (alltså rött och rosa kött, fisk äter jag numer) ÄÄÄLSKADE kalvsylta, tatis och rödbetor. Det var en av mina absolut favoriter, för jag har inga höga ambitioner vad gäller mat på något sätt.
Hur som så hade jag varit vegetarian i 2-3 år (då även utan fisk) och så var det dags för julbord på den folkhögskola jag gick på då och jag bara knallade rakt fram till kalvsyltan utan EN TANKE på att jag var vegetarian, det var som att det var helt bortblåst och det enda som skulle existera detta julbord var jag, julmust och kalvsylta. Jag riktigt kände den goda, lena smaken. Och lassar upp lite på tallriken då en kille (som förövrigt har en ostbutik i GBG numer) i min klass säger: Men är inte du vegetarian Jessica?
Han hade lika gärna kunnat skjuta tomten framför mina ögon, så kändes det. Helt tomt...det var mycket ledsamt, för han hade ju rätt. Jag skulle ju inte äta det där sammanpressade döda djuret fullt av gelatin och smakämnen. Men likväl, trots djuret, gelatinet och allt det andra så kan jag fortfarande bli sugen på just kalvsylta. Av allt slags kött liksom...
Efter det blev jag kallad världens sämsta vegetarian och det kan jag hålla med om. Men jag skyller på blodsockerfall och tillfällig insanity ;)
Ha ha. Blodsockerfall kan få en att göra mycket skumt.
Jag är ju inte vegetarian så jag har inga såna problem med kalvsylta även om min lillasyter kallade mig smygvegan vid något tillfälle (vad hon nu menade med det).
Post a Comment