Bonjour!

Nu är jag tillbaks igen. Den här bloggen ligger ju nere i allt längre perioder men den här gången har jag i alla fall en god anledning att slarva med inläggen - jag har varit i La France!

Tjugonde juni stack jag och en kompis, som jag lärde känna när jag pluggade franska, iväg till Paris. Där övernattade vi på ett hotell i Montparnasse för att resa vidare till St Malo dagen efter. St Malo var en ny erfarenhet för mig som mest vistats i Paris och Lyon aå det var extra kul att få se en lite mindre stad. Eftersom den låg utmed kusten hoppades jag på att få plaska lite i havet och sola i min nya prickiga bikini också.

St Malo ligger i nordöstra Frankrike, i Bretagne, inte så vansinnigt långt från Jersey faktiskt. Staden är uppbyggd kring kanaler och dess gamla stad, Intra Muros omgärdas av en ringmur. Innanför ringmuen ligger större delen av stadens butiker, restauranger och caféer. Vi bodde väldigt centralt innanför murarna och kunde lätt ta oss fram till fots.

Fyra gånger om dagen kom och gick tidvattnet. Det var en rätt mäktig men också märklig känsla för en landkrabba som jag att stå uppe på muren och känna doften av saltvatten och höra bränningarna nedanför och låta håret virvla i vinden. Det var inte utan att man blev lite avundsjuk på surfarna som man såg trotsa vågorna (fast jag är för feg för vindsurfing).

Mina förväntningar om sol och bad kom dock på skam. Trots att det var mitten av juni och fint väder mestadels så var vindarna isande och jag frös nästan hela tiden. Jag var inte det minsta sugen på att bada. Tydligen är Bretagne så blåsigt att fransmännen själva skojar om "den lilla bretonska brisen" på vykorten man kunde köpa i staden. Emellertid blir man väldigt solbränd upptäckte jag. Vi gick mycket och en riktigt grådisig dag när vi var ute kom jag hem med "pandaringar" efter glasögonen och en linje där tightens slutat.

Det var en härlig vistelse i alla fall och vi njöt av de lokala specialiteterna. I var och vart annat gathörn kan man nämligen hitta crêpes eller galettes som de matiga, bovetebaserade varianterna kallas. För ca 9 euro kunde man få en meny med en salt galette samt en efterrättscrêpe och en kopp cider som man traditionsenligt ska dricka till pannkakorna.

En kväll gick vi också ut och åt tre rätters midag. Vi inledde med fisksoppa. Det låter ju gott men det var en tragisk brun sörja, som i och för sig inte smakade illa men såg för bedrövlig ut, mixad som den var. Jag såg för övrigt att en liknande gegga såldes på burk i mataffärerna så de tycker väl att det ska vara så. (Tur att man inte tog det som huvudrätt). Till huvudrätt åt vi istället min favorit Moules Frites, musslor som serveras med pommes frites vid sidan. De var nog de godaste musslor jag ätit i Frankrike så visst är det skillnad att äta skaldjur utmed kusten. Efterrätten var ju inte så imponerande -crêpe au sucre, en sockrad pannkaka men om man betänker att hela menyn (exklusive dryck) kostade 11 euro så var det ju verkligen prisvärt.

Efter den delikata måltiden tog vi en promenad längs ringmuren. Det var betagande vackert! Staden låg inbäddad i solnedgångsljus och vågorna fräste mot klipporna nedanför och hundratals båtar guppade i småbåtshamnen. Det är nästan något trolskt över de här naturkrafterna. När jag stod där på muren kom jag att tänka på "Underströmmar" av Joanne Harris. Egentligen minns jag inte mycket av boken men stämningen jag kände när jag läste den dök upp i mitt huvud när jag såg vattnet virvla och slå mot klipporna.

Typiskt nog hade jag lämnat min ordentliga kamera hemma eftersom jag tyckte att den var stor och tung att släpa på till restaurangen. Jag fick fånga det så gott det gick med mobilkameran.