För drygt en vecka sedan var min kusin och hennes man här på besök. När de var i huvudstaden ville de göra ett besök på Nespresso för hemma har de en kaffemaskin som gör gott, gott kaffe (eller vad vet jag, jag gillar ju inte ens kaffe speciellt mycket). Jag följde med dem till Nespressos flaggskepp på Kungsgatan. Vilket ställe! Och nu säger jag inte detta i beundran utan kanske mer i ett tillstånd av chock och förvåning.
När man träder in genom dörrarna hälsas man goddag av två, strikt klädda unga män som också håller upp dörren till dig och frågar om de kan hjälpa en med något. Som om man klev in på Ritz eller något. Utanför ångade gatan av värme men i butiken var det svalt. I eleganta glasskåp visades varor upp, i olika hållare till Nespressos produkter och nu kommer vi till det tokigaste av allt - kaffet!
Nespresso tillverkar kaffe i fyra olika smaktyper berättar den lilla foldern jag nappar åt mig medan kusinens man förvirrat letar efter nummerlapparna som anger vilken kassa man ska gå till. (Nummerlappsautomaten liksom skyltarna smälter till den höga grad ihop med inredningen att de var näst intill omöjliga att hitta för ett otränat öga.) Här säljs inte kaffe per hekto eller i kvartskilo paket. Nej, varje kopp kaffe säljs i en liten glänsade, hermetiskt tillsluten aluminiumkapsel! Kapseln har olika färg beroende på smak och de små behållarna ser nästan ut som smågodis där de står uppradade intill varandra i färgskala eller när de ligger huller om buller i en stor glasskål. Vackra glimrande, pastelliga paket.
Snyggt, säkert gott för den som är så hågad men jag kan inte låta bli att känna en fadd smak i munnen av hela konceptet. Hur mycket jag än unnar mina rara släktingar och alla mina vänner gott kaffe så är det något galet med det här. Att förpacka varje kopp kaffe individuellt på det där viset. Men affärsidén funkar bevisligen eftersom butiken finns.
Jag kan heller inte låta bli att fundera över vad som händer med alla aluminiumkapslarna. Det finns förvisso en sorteringsstation och diskreta skyltar i butiken som uppmanar till återvinning men jag undrar hur många av de små färgade kopparna som verkligen bärs tillbaka dit...
Wednesday, July 20, 2011
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
This is crazy shit säger jag!
Det må vara gott så in i he...., men i ärlighetens namn så är det helt urbota dumt. Miljöaspekten är ju helt åt pipsvängen. Jag må vara en kaffeälskare, men det här handlar inte om att sälja gott kaffe till folk utan att få dem att köpa sig en slags livsstil, eller kanske ett epitet a´la; "kaffeälskarna på granvägen som kan allt och framförallt HAR RÅD ... (!!!) att hålla sig med näsprezzo (som vi urstockholmare gärna uttalar det). Jag vet inte. Jag har inget emot att folk köper det egentligen. Men jag blir provocerad ur miljösynpunkt, faktiskt väldigt provocerad till och med !
Ja läste ditt inlägg for på släkt middag och sen hade vi en diskussion om hur fel det kan bli med trender kontra miljö. Visst som du beskriver de charmiga små buttarna med kaffe-essens eller vad man nu ska säga, visst är det gulligt, ..men är det vettigt? Den allmänna meningen hos oss var ett rungande nej. Precis som Lalo påpekar blir det en slags livsstil man köper, men är det värt det ?
Nej visst är det sjukt? Och vad är det för kaffe sen då? Industriellt tillverkat och gud vet hur gammalt när du väl använder din kapsel, dessutom rätt dyrt om man dricker mycket kaffe...Men det säger ändå rätt mycket om oss människor och vårt behov av att köpa oss en identitet.
Post a Comment