"Leila bakar i Frankrike"". Det låter ju som ett program för mig. Leila som alltid bakar smarriga läckerheter och som alltid omger sig med superfina miljöer att dö för. Jag älskade Leilas program när de först dök upp men något har hänt.
Det började med att jag störde mig på de där eviga cupcakerecepten i senaste serien och nu när jag tittade på Leilas nya serie blev jag rent irriterad. Kanske är det avundsjuka, kanske vill jag ha mer Frankrike fast jag varit där nyss, eller ännu värre, kanske vill jag ha Frankrike för mig själv? Men jag tror faktiskt inte att det är det som gjorde mig störd när jag såg på programmet. Det som stör är att allt känns så tillrättalagt!
Leilas strandvilla utanför Bordeaux är fantastisk, inredningen är genomtänkt och noggrant utvald, allt från bakmaskin till mjölburk är snyggt och matchat. Så ser inte Frankrike ut för mig. Tvärtom kännetecknas fransk stil för mig just av mismatchning och att det hela är lite rufsigt. Framförallt är köken små. Många har trånga kök, inte mycket större än kokvrår, där också en tvättmaskin ska rymmas.
En annan sak som bidrar till programmets känsla av att allt är tillrättalagt är faktiskt själva bakningen. Jag undrar om folk ens gör sånt i Frankrike om de inte är 65-åriga husmödrar på landet. Jag kan ju inte svära på det men jag gissar att om man frågar en random fransman eller fransyska på gatan om han eller hon bakar så skulle de höja förvånat på ögonbrynen och säga att de faktiskt går till patisseriet nere på hörnet om de vill ha sötsaker. Det beror förmodligen på att det i Frankrike finns patisserier överallt(googla patisserie och ni förstår vad jag menar). Deras bakverk är goda och inte massproducerade i fabrik med en massa billigt socker och transfett. Därför har heller inte hembakt någon högre status. Det behövs helt enkelt inte. Nu spekulerar jag förstås men det är en bestämd känsla jag har. Därför känns Leilas frejdiga bakande lite malplacé och konstlat.
Det kan förstås varit gråvädret och mensvärken som talade men efter 15 minuter började jag störa mig rejält på Leilas vippiga klänningar (superfina naturligtvis!), hennes skälmska blickar, flickiga fniss och hennes faktiskt inte så goda franska.
Nej, jag längtar efter en sån där torr gubbe, som han i Solens mat, ni vet. En gubbe (får för all del gärna vara en kvinna) som är kunnig och talar språket flytande och får les patronnes att dela med sig av sina hemliga släktrecept. Ett sånt program vill jag se, fast inspelat i Frankrike då.
Bilderna: Två normalfranska kök. långt från Leilas dröm i pastell...
Bilder på franska kök från fasilannonce.fr, location-vacances-sud.l-et-v.com och Leilas kök via jessicamh.blogg.se
2 comments:
Man får faktiskt känna irritation på superstylade program. Fast jag gillar Leila : D Men jag tror nog att det snarare rör sig om hennes egen tolkning av "franskisitet" än det genuina Frankrike. (Ps vad härligt för dig att få haft lite Franska äventyr själv.)
Alltså jag tycker allt är superfint och hennes recept verkar alltid kalasgoda och jag gillar Leila -egentligen- men nu kände jag mig lurad på Frankrike eller på MIN franskisitet. :)
Post a Comment