Jag gillar verkligen inte kvinnor som uppträder som om de vore mammor till sina män men det här klippet med Måns (jajamän igen) gav mig lite igenkänningsfaktor måste jag erkänna. Min sambo är precis som de 24-åriga killarna som Måns pratar om. De som inte kan hitta något. Även om osten står närmast dörren först när han öppnar skåpet så kan han inte se den. Och jag låter precis som Måns mamma "-Har du tittat längst in i kylskåpet?" eller för all del: " till höger om mjölken?/vänster om pastaskruvarna?/bakom flingpaketet?" "Nä, den är nog slut" får man till svar och så går jag ut och tittar på ovannämnda ställen och nog sjutton finns det eftersökta där!
Och nu undrar ju kvinna av ordning om det är så att jag så sällan släpper in sambon i köksdomänerna (det är ju oftast jag som lagar mat) att han helt enkelt slutat hitta därute eller om det bara är så att vissa människor har väldigt svårt att lokalisera saker i köksskåp?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
I know that one!
Så är det ofta. Och då är vi lika synliga i köket båda två i hushållet.
Men det är ändå så ganska ofta: "Hade vi inte någon kaviar?"
"Jo"
"Men jag kan inte hitta den!"
"Men leta då"
"Men det har jag gjort"
"Har du kollat i dörren, där den typ alltid ligger?"
"Jaha...där var den!"
Hur kan det bli såhär? Jag har verkligen koll på vad vi har hemma och inte. Visst sker det missöden och jag tror vi har nått när det egentligen var något annat eller bara smulor kvar. Men jag har bra koll. Kanske det är för att min sambo aldrig storhandlat t.ex. åt sig själv, vilket jag gjorde innan vi blev ihop och sambosar? Jag vet inte, men det är nått fenomen. Kanske är det för att de är lata, eller för att de vet att vi vet och då inte bemödar sig? Men jag har högre tankar om sambosar än så... men jag har ingen annan tanke på hur det kommer sig.
HÖG igenkänningsfaktor. Min teori är att det saknas nån sök gen i dem. Min man lagar mat och tömmer och fyller diskmaskinen nästan lika mycket som jag och borde verkligen hitta allt men likväl frågar han mig om allt. VAR är det och det. Han ringer också från affären och frågar ska jag handla det och det. Fat han vet vad vi behöver. Jag tror det är ett slags kontaktsökande om det inte är en genetisk effekt...? :)
"Får jag lite uppmärksamhet" kanske...?
Jag uppenbarligen inte ensam om att ha stött på fenomenet i alla fall. Kanske är det en kombination av det ni nämner?
Post a Comment