Gult är fult! ( I alla fall om man inte valt det själv)

Kärleken har lite svårt med ljusa sommarnätter. I alla fall när han ska sova. Han blir väldigt störd av alla ljus och ljud när han ska sova. Soliga morgnar med ivrigt kvittrande fåglar skyr han alltså som en vampyr. Han drar ner persiennerna och för gardinerna men det räcker inte. Til lföljd av detta har vi nu ett sorts monument för fönstret. Det påminner lite om sånt man läser om att tokiga tanter som hör röster genom väggen bygger av äggkartonger eller om ett kinesiskt altare...Persiennen och gardinen har nämligen fått hjälp av ett svart påslakan och två avlånga prydnadskuddar. Nu är det svart som natten. Knappt att man hittar till toan om det behövs. Men det ser ju inte klokt ut! Därför har vi länge letat efter en rullgardin.

Båda två vill ha en riktig rullgardin, sådär som rullgardiner var förr med fjäder i. En sån där som man med ett enkelt snäpp drar i så säger det "ritsch!" och så far den upp. De finns inte. Jag har surfat runt och sambon ringt över allt. På ett ställe fick vi som svar den skulle kosta ca 1500 och gick att måttbeställa. Vi beslöt att vi kunde leva lite till med altaret. Men så prövade sambon att ringa Tygverket och han fick napp! Jodå, de hade visst rullgardiner med fjäder. Tyvärr inga svarta men de hade en vit och en blommig kvar. Dessutom på rea, halva priset, bara att komma förbi. Jag tog mor som var på besök med mig och gick dit.

På plats visade en feminin man med håret i hästsvans, trolig designstudent tänkte jag, mig de två rullgardinerna de hade pratat om. "Det finns den här blommiga och en vit med 120 i bredd" sa han. Den "blommiga" var mönstrad i svart och vit och blommorna var döskallar. Det borde ha varit första varningstecknet. "Nej, tack jag tar den vita sa jag". Den vita hade i och för sig en gul ganska ful kant längs ned men det är säkert själva mörkläggningstyget inuti som är så fult, funderade jag och slog till ändå. När jag kom ut (mamma hade gått ut i förväg) upptäcker jag att den inte alls har någon fjäder utan samma löjliga plastupphalare som rullgardinerna på Jysk och Ikea. Äh, tänkte jag, den kostade ju ändå bara 149:-, men lite lurad kände jag mig trots allt. Rådgjorde med sambon som dystert konstaterade att rullgardiner med fjäder nog var ett utdött släkte.

Sedan blev rullgardinen stående. Semestern kom. Altaret fick hänga kvar. Men så idag, en ruskig regnig eftermiddag fick vi för oss att göra slag i saken och hänga upp rullgardinen. Och nu var hjärtinfarkten nära kan jag säga. Gardinhelvetet är 120 brett som fönstret men för att fungera som effektiv gardin bör den inte vara bredare än 115 (mitt måttfel det erkännes). Enligt upphängningsanvisningarna behöver man klippa till gardinen själv samt såga av stången. Till detta behövs en bågfil. Det stod också helt klart att den verkligen inte hade någon fjäderanordning, bara några smäckiga uppsättningspluppar av plast, någon billig skit från Kina. Och så till den största överraskningen - den vita gardinen var GUL. Pippigul. Jag vet att gult är lite av en trendfärg just nu och i princip tycker jag egentligen om lite gula accenter här och där men jag blev så jävla besviken. Och irriterad. Har svurit en lång ful ed över mannen med hästsvansen som varken kan se skillnad på döskallar eller gult och vitt...