Det är lite mycket nu...

Har just harvat mig igenom första 1,5 veckorna på nya jobbet och allt är väldigt...rörigt och förvirrat just nu. Det mesta känns nytt och ovant men mest enerverande är att de inte verkar ha några rutiner för någonting. Eller om de har de verkar de inte vilja dela med sig av dem. Eleverna har kommit men vi har inte fått något kalendarium, ansvarseleverna är inte uppdelade och i mitt klassrum står skåp som ännu inte monterats fast och kan välta över någon av eleverna närsomhelst.

Kommande från en skola med rätt traditionell undervisning har jag under loppet av bara några få dagar fått stöta på flera nyheter som att äta på lektionstid och kladda runt med både läsk och godis tydligen är helt ok, liksom mössa och luva inomhus. Det kan jag lära mig leva med. Däremot förstår jag ännu inte hur man behåller förståndet i ett klassrum där varje elev försetts med en kontorsstol med hjul(!). Hur tänkte de då liksom? Tror någon på fullt allvar att en trettonåring som får en fin stol med hjul låter bli att rulla på den? Eller var tanken att de just skulle rulla omkring som skottspolar genom klassrummet? Och i så fall vad är vinsten med det?

Att varje elev har en personlig dator är förstås guld värt men innebär också nya pedagogiska utmaningar. Vissa elever tycker nämligen att det är helt normalt att sitta och kolla facebook hela tiden samt lyssna på musik via spotify lektionen lång. Det tycker inte jag. Och när jag pratade om kommande veckas läxa idag möttes jag av en rad fågelholkar. Läxa!? Vi brukar inte ha några läxor! Och det är inte bara som de säger deras förra lärare bekräftade det idag. Kort sagt -jag känner mig som om jag kommer från artonhundratalet.

Jag kanske är helt ute och cyklar helt med mina idéer om ledarskap och pedagogik men ibland tror jag att det är nyttigt för elever att omges av vad man kan tycka är meningslösa regler att ta hänsyn till. För samhället är uppbyggt på att ta hänsyn till en massa andra människor och lagar,skrivna som oskrivna och ibland måste man gilla läget. Det kallas socialt samspel. Sedan att man inte alltid tycker att reglerna är bra är en helt annan sak och då får man försöka ändra på dem att delta i t.ex. elevråd, precis som jag som vuxen får lov att gå och rösta om jag vill byta regering. Vad tycker ni kloka läsare?

/Medeltidskärringen