Semesterbilder

Efter Orustturen åkte vi till Göteborg för att hälsa på en kompis och sedan färdades vi genom regnet hem till mina föräldrar igen. Dagen efter åkte vi till Lidköping i jakt på en cykel till far och det blev det också samt en strut Klings glass på torget intill Rådhuset.

Om det är något jag saknar i Stockholm om somrarna så är det Klings glass. Den finns bara att köpa i Mariestad och Lidköping med omnejd och den är bara så god! Jag har sett en skylt för Klings glace utnaför Café opera en gång men hur ofta är jag där? Och om jag vore det - vad har de för smaker? De lär ju inte ha M400 (en strut gjord inför Mariestads 100-årsjubileum) i alla fall. Så när jag är på hemmaplan passar jag på. Blåbärsglassen är förföriskt god. Har man smakat den duger GBs lösglass bara i krig.

En av dagarna tog vi också en tur till Svartvik för bad och grillning. Svartvik är, precis som det låter, en vik utmed en liten insjö i närheten av mitt föräldrahem och dit åkte vi många kvällar när jag var yngre. På något vis har det inte blivit av att vi åkt dit så det var säkert femton år sedan vi senast var där hela familjen tillsammans. Jag hade nästan glömt hur andlöst vackert det kan vara när sjön ligger alldeles blank bland tallar och klippor.

När vi var små fiskade storkusinerna kräftor i sjön och jag minns botten som full av slam och rötter och vattenytan täckt med näckrosor. Man bottnade inte mer än en meter ut i sjön så det var med skräckblandad förtjusning man gav sig ut där. Nu är badplatsen uppsnyggad och sand har pytsats i så det var trevligare att bada där än vad jag mindes men omgivningen känns fortfarande väldigt trollsk. Kanske inte så konstigt förresten eftersom skogen rymmer såväl en gammal vargagrop som en rövarkula till vilken en ung piga lär ha kidnappats och hållits fången av ett rövarförband. Bara sjöns namn räcker till för att kittla fantasin Vristulven -den krökta sjön där vargarna håller till...