Vad man skulle få var alltid lite av ett lotteri. Det kostade väl en del att köpa 24 småpaket till varje unge men farmor var påhittig. Hon slog in vad hon hade i gömmorna. När jag var kanske 14-15 fick jag "bara" 4 paket. I ett av paketen låg den här lilla kannan i 50-talsmönster. Då på det glada 90-talet hade jag svårt att föreställa mig någonting fulare och min mamma skakade på huvudet är hon såg den. Hursomhelst behöll jag kannan, den var ju ändå en present liksom. Nu står den på väl synlig plats ovanpå skobyrån i hallen. Jag tycker den är superfin! Tänk så smaken kan förändras över tiden.
3 comments:
Tänk va underbart att gamla farmödrar vet vad som funkar i längden ;)
Den är förövrigt skitsnygg.
Tiden förändrar det mesta. t.o.m jag tycker att den har vissa försonande drag numera. kram/M
Lalolandet: Ja, jag är glad att jag inte skänkt bort den eller kastat den. Det är någon slags stämpel i botten men jag kan inte tyda den.
Mamma: Ha ha, ja jag minns annars att du sa nåt i stil med "att det var väl skönt för henne att bli av med den" när jag fick den.
Post a Comment