Vi tog oss in till stan för middag i lördagskväll men thairestaurangen vi tänkt gå till var full med folk och vi hade inte lust att köa i en evighet med knorrande magar. Vi tog en chansning och gick till den kinesiska krogen Dragon House istället. Visserligen fick vi vänta en del där också. Lokalen var så gott som fullsatt och tre servitörer kämpade tappert med att hinna med att betjäna alla bord. Efter en stunds väntan blev vi dock placerade i ett bås utmed ena kortväggen och blev tilldelade tre menyer. Två stycken med "genuina kinesiska rätter" och en mer svensktillvänd meny. Det tyckte jag var kul. Sambon muttrade visserligen något om att han inte kunde hoitta fyra små rätter någonstans och det kunde man inte heller för man hade valt att kalla det "Kinesisk middag på svenskt vis" i menyn.
Som den matälskare jag är blev jag allldeles upp i gasen av att man kunde få en rätt med namnet "Myror som klättrar i träd". Sambon såg förfärad ut men jag tyckte att fläsk, salladslök och svamp i kombination med nudlar lät gott så jag slog till. Jag uppmanade sambon att tuffa till sig lite så han valde till sist en rätt som tydligen varit någon drottnings favorit. En sorts fläskwok som man skulle stoppa i små musselformade bröd. Till förrätt tog vi in en tallrik dumplings att dela på.
Väntan blev lång och magarnas klagosång blev högre och högre. Sambons humör hade börjat dala i takt med det sjunkande blodsockret och själv började jag irritera mig på barnet som studsade fram och tillbkaa kring grannbordet. Sådan tur att dumplingarna kom in just då. Sex små knubbiga,friterade knyten fyllda med färs serverades med en saltsyrlig sås som jag tror innehöll sichuanpeppar. Tungan fick en lite lätt pirrande känsla efter intaget av dem i alla fall. Nu hade vårt humör återvänt igen. Sambon var kanske inte genomimponerad men konstaterade glatt att det var annorlunda jämfört den kinesiska mat han ätit tidigare. Nu väntade vi spända på huvudnumren.
Huuvdrätterna kom in. Drottningens favoriträtt, fläskwoken, låg i en nätt liten hög omringad av musselformade bröd, skurna i halvor och såg hemskt aptitligt ut. Dessvärre gjorde inte mina myror det. In kommer en tallrik med något som i liknar en komocka. Det rör sig som en löst dallrande pudding av något slag. Jag tar en sked och upptäcker att nudlarna som jag trodde skulle vara spänstiga och fina närmast kan liknar maskar. Gelémaskar. Min besvikelse var stor. Jag hatar geléiga konsistenser och hade jag förstått detta innan hade jag inte valt den här rätten men jag gör ett tappert försök. Smaken är det inget fel på. Den är god men jag kan inte förlika mig med känslan av slemmiga nudlar som far som smala, vilda ålar mot min gom. Tur att dumplings mättar bra och att sambon bjöd bort lite av sina bröd med fyllning. Men ett smakäventyr var det ju även om Dragon House nog borde fundera på att byta namn på rätten till "Myror som krälar bland mask" men det kanske inte skulle sälja lika bra...
Update: Efter lite research om rätten på nätet tror jag faktiskt att jag fick dåligt tillredd Myror som klättrar i träd. Ingen av de bilder jag hittat på rätten visar en sådan slemklump som jag blev tilldelad...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hahaha! Kunde inte låta bli att skratta och läsa högt för min man om din besvikelse över rätten. "Myror som krälar bland mask" - hahaha! Och så känner jag så väl igen den där förväntningen på maten (som i ärlighetens namn rätt sällan infinner sej).
(Tack för tipsen på min blogg förresten!)
Post a Comment