Söder i mitt hjärta

Under en ganska lång period av mitt Stockholmsliv bodde vi på Södermalm, inklämda i en andrahandslägenhet i söderläge där stekande sol låg på fönstret som löpte utmed ena långsidan av den 30 kvadratmeter stora lägenheten. Så här i efterhand kan jag bli inte så lite nostalgisk när jag tänker på den tiden men jag minns också att jag var heligt trött på att bo i en lägenhet där jag inte kunde ha mitt eget namn på dörren och där man varje sommar kände sig som en fisk i ett akvarium som någon dränerat på vatten.



Den gamla lägenheten hade sina brister men Söder kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Nuförtiden när man springer i sitt ekorrhjul, från en förort till en annan är jag sällan i stan men på sommaren längtar jag efter att ströva längs Söders höjder och blicka ut över stan och vattnet som omger den. Lika mycket som jag hatar trängseln, stressen och statusjakten i Stockholm älskar jag att promenera i stan och ömsom glädjas och ömsom våndas över hur den förändras.

För några veckor sedan hade jag en kompis från Göteborg på besök som även hon har en gammal historia med Södermalm så vi åkte dit tillsammans för att återbesöka kaféerna där vi brukade hänga och njuta av majsolen.

Vi åt frukost på ett svunnet favorithak men blev rätt besvikna när gröten som serverades var microvärmd, ostmackan numer bestod i en fluffbrödsfralla med hushållsost och en (!) tunn gurkskiva på.  Nästa dag gick vi därför istället till ett för oss okänt ställe som kompisen hittat via internettips och det var det bästa vi kunde ha gjort! Jag skulle lätt kunna äta frukost där varje dag! För 75 pix fick man en rejäl surdegsfralla med riklig fyllning, en kanna kaffe, smoothie eller apelsinjuice och en burk underbar ekologisk vaniljyoghurt. Efter den frullen var vi väl rustade för en fin promenad upp till Fjällgatan där vi njöt av glass och utsikten över vår huvudstad.