Det här är kanske den vackraste tiden i Sverige. När jag blickar ut över åkern på torpet och ängsblommorna som prunkar bland det lite vildvuxna gräset och ser pionen knoppas genomborras hjärtat av ett stillsamt lyckorus.
Jag tänker på skolavslutningarna i kyrkan som doftade av vildblomsbuketter och hur vi i nian fick gå genom en blomsterbåge fram till koret och ta i hand med rektorn som delade ut slutbetygen. Jag tänker också på barndomens midsomrar hemma på landet när vi fick plocka blommor och mamma gjorde midsommarkransar, samma blommor varje år: blåklint, prästkragar och rödklöver på björkrisstomme och jag tänker på hur vi klädde midsommarstången och hur det dukades upp till långbord och dans på logen.
Det känns som om det är hundra år sedan när jag tänker på hur det är nu, när kyrkan har blivit en omöjlig plats att ha avslutningar i och blombuketter med stark doft är bannlysta på grund av allergi och midsommaren stillsamt firats med lite grillning på torpet men jag är väldigt tacksam att jag och mina syskon fick uppleva så många Barnen-i-Bullerbyn midsomrar och jag är faktiskt lite sugen på att dra ihop en sån där "riktig" midsommarfest igen.
2 comments:
Vi är rätt bra på att fira Bullerbymidsomrar, men oj vad jag kan sakna skolavslutningarna. Den blomstertid nu kommer, frihetskänslan, alla glada barn. Synd att den tiden aldrig kommer åter.
Välkommen att fira en "nostalgisk Bullerbymidsommar". Längtar efter att göra såna fina kransar igen och blir lite blank i ögonen när jag läser om era barndoms midsomrar.
kram/M
Post a Comment