Härliga vinterdagar

I november och egentligen hela december har jag känt mig lite nere av och till. Jag, som annars älskar jul, hade inga vidare julmyskänslor eller pyssellängt alls trots att det här skulle bli en alldeles särskild jul eftersom det var vår första jul med barn. Julen var för all del mysig som alltid men något saknades - kyla och snö.

Nu skakar många av mina vänner och bekanta på huvudet men snön är på något vis vitsen men vintern för mig. En december i mörker och plusgrader gjorde mig mest trött. Sinnet blev lika segt och grått som himlen utanför. 

Men så plötsligt kom den. Snön och vällde ner från himlen och lade sig som ett vitt och renande täcke över gråbetongen och hustaken där vi bor. Och helt plötsligt kände jag mig gladare. Ljusare, fräschare. Det är något med snö! Det tycker för övrigt vår son också som under förtjusta rop fick premiäråka pulka förra söndagen. 

Nu gör vi småutflykter i närområdet, tittar på frusna änder, tar en kopp fika och värmer oss på det närliggande fiket och drar pulka för glatta livet. 

PS. Ska kanske tillägga att lika lyrisk som jag blir av att dra pulka i snö lika förbannad och sur blir jag när man måste skrapa rutor och skotta fram sin bil för en tur på isglansiga vägar...