Slirviga sommarrullar

Jag vet inte om det var det vackra vårvädret som grep tag i mig men jag kände ett starkt sug efter något vårfräscht till middagen. Länge har jag tittat i min vackra bok ("Kärlek, oliver och timjan", ni vet) och tänkt att jag ska testa att göra sådana där färska vårrullar. Jag hade aldrig smakat såna eftersom utbudet av vietnamesisk mat är ganska begränsat i vårt land ännu men bilden såg väldigt aptitretande ut. Framförallt tilltalades jag av tanken att rullarna inte skulle vara friterade, det kändes nyttigt och fräscht på något vis. Så jag och sambon traskade glada i hågen ned till Söderhallarna och HS Asien livs och inhandlade rispapper och diverse asiatiska ingredienser. Fulla av tillförsikt hackade vi grönsaker för glatta livet och sambon skalade räkor på löpande band. Dippsåsen doftade frestande av lime och vitlök och vi satte oss förväntansfulla till bords och - tänk vad besviken man kan bli! Rispappren var mycket sladdrigare och lösare i konsistensen än vad jag hade förväntat mig. Och är det något jag inte klarar av när det gäller mat så är det slirv. Tyvärr verkar slemmiga lite hala saker vara vanliga i det asiatiska köket. Sushi är ju också lite kallt och halkigt, vilket nästan fick maten att vända sig i magn första gången jag smakade det. Detsamma hände mig idag. Rispappret halkade med viss möda ned och jag var tvungen att kämpa för att inte börja kvälja. Att det sedan luktade lite dävet ungefär som playdoo-lera gjorde ju knappast saken bättre. Nä, ska jag äta rispapper igen då får det bli i friterad form, hur onyttigt det än må vara.