Pifftips för trist hyrestvåa sökes

Jag är en riktig inredningsknarkare. Inte så att jag köper extremt mycket inredningsprylar (eller jo kanske fast mest second hand nuförtiden) men jag läser mycket bloggar om inredning och pyssel och köper gärna glossiga magasin att läsa uppkrupen i soffan om vintern eller utslagen i hängmattan när det är sommar.

Det är ju kul att se hur andra har löst det och hur andra bor. Kul men frustrerande. Särskilt om man bor i en  högst ordinär hyrestvåa från nittiotalet. Vår lägenhet ligger nämligen högst upp i ett 60-talshus men är tillbyggd högst upp någon gång under nittiotalets början. Läget är alltså fint. Vid och fri utsikt ovan huset mittemot och ut över förorten och vi har en redig balkong också men - nittiotalet byggnadsteknik kännetecknas inte direkt av god smak och kvalitet om vi säger så.

Exempel på detta är t.ex. våra gula vardagsrumsväggar (som jag efter  lång tid nu äntligen förlikat mig med), en mintgrön, melerad plastmatta i köket (som man aldrig kan förlika sig med misstänker jag) och en liknande blågrå matta i badrummet (som en väninnas barn tycker är våldsamt vacker och det säger kanske allt).

Fast värst är nog ändå fönstren och allt gips och annat fuskmaterial som läggan är byggd av. I de glossiga magasinen verkar alla bo i vackra lägenheter med 3,5 meter i takhöjd och knarrande vackra plankgolv. Fönstren är höga och spröjsade och så djupa att man kan sitta i nischen. Så ser inte den fula verkligheten ut. Inte här i alla fall.

Våra väggar får sprickor i hörnskarvarna efter varje vinter för gipsskivor rör på sig av vind och värmeväxlingar. Fönsterbrädorna sväller lite om man glömmer ett fönster öppet  för de är gjorda i vitmålad masonit. De klarar inte av ens ett par droppar vatten. Och frågan är om de ens klarar alltför många krukväxter.

Väggarna vågar man inte hänga för många eller för tunga tavlor på i alla fall för man vet ju liksom inte var föregående hyresgäst har perforerat och vilken effekt det ger om man borrar ett hål för nära ett tidigare. Kan ju bli som i Gevaliareklamen: ett oväntat besök hos grannen. Då vill jag hellre ringa på dörren hos tanten nedan om jag blir kaffesugen.

Ja jag kan gnälla i det oändliga om saker jag vill ändra på men det blir inte bättre för det så istället skulle jag vilja ha tips. Vad kan man göra för fiffigt med sin halvtaskiga hyresrätt så att den känns som ett palats? Vad är era bästa pifftips? DET vore något för magasinen att skriva om! För även om knasalliansen snart har precisionsbombat bort alla hyresrätter i Stockholm är vi väl ändå en bunt som sitter här på ett hyreskontrakt som vi inte vågar släppa (trots fula plastmattor och avsaknad på förråd)?