Nynäs slott

En av de fina utflykterna vi gjorde i somras var en tur till Nynäs slott som ligger inbäddat i det sörmländska landskapet inte så långt från havet, utmed kusten mellan Trosa och Nyköping ungefär.

Vi besökte egentligen inte själva slottet utan åkte dit för lunch på orangeriet som var väldans trevligt. Jag åt caesarsalladen och herrarna i sällskapet åt slottets hemgjorda pyttipanna. Lunchen kostade kring hundralappen så den var ganska dyr, särskilt som man fick köpa till både dryck och kaffe men miljön var härlig och maten god.



















Förutom god mat så fanns där en liten trädgårdsbutik men den tyckte jag inte var så speciell. Den var vacker men med saftiga priser och fokus verkade ligga på pelargoner och eftersom vi var där mot slutet av sommaren när säsongen led mot sitt slut kändes priserna inte motiverade. De sålde även vissa inredningsprylar och exklusiva blomsterkrukor men den delen av butiken var ganska utplockad när vi var där.

En sommarutflykt

I kameran finns fortfarande bilder jag inte hunnit blogga från i somras. T.ex. gjorde jag och min mamma en mysig utflykt till den fina lilla staden Mariefred.  Där Gripsholms slott ligger ni vet. Jag har visserligen aldrig varit på Gripsholms slott men Mariefred i övrigt är en riktigt söt småstad invid Mälaren.

Stan är inte stor. I alla fall inte centrumkärnan men det är kul att strosa de rara gatorna upp och ned och titta på de vackra husen och bara sommarnjuta. Vi hittade till exempel till den fina restaurangen/caféet "Anna på torget" där vi åt en supergod lunch bestående av en bit varmrökt lax och massa goda tillbehör och såser som man själv fick blanda vid en buffé. Mat och kaffe avnjöts på en skuggig plats på deras uteservering där också Ivar ostört kunde ta sig en slurk.

Efter maten besökte vi "Jerners rum" som tidigare hette något i stil med "Jerners antik" vill jag minnas. Nu var det en finfin inredningsbutik med allt från snygga lampor till doftljus och nytillverkade affischer i gammaldags skolplansch stuk. De har mycket fint men jag köpte inte något den här gången, dels beroende på priserna men mest beroende på att vi helt enkelt inte har plats för mer i inredningsväg.

Under vårt strosande i staden hittade vi också en liten butik som sålde ut sina prylar eftersom den skulle lägga ned. Den visade sig sälja begagnade barnkläder så jag fyndade en helt oanvänd pullover med pingvinmotiv och en betydligt mer använd men snyggt blekt pikétröja i lila och turkos till vår pojke för sammanlagt 45 kronor.

Innan vi reste hemåt igen gjorde vi ett besök på "Två goda ting". Skumt namn förresten för tingen ska väl vara tre? Men de sålde kaffe och choklad i och för sig så det var väl det som räknades. Vi åt dock inget dera utan tog varsin god italiensk glass och någon slags fruktdrink, som var överprissatt och mest smakade Lokas Lemon Pie i ärlighetens namn, men det var ett trevligt stopp och varma sommardagar ska man ju äta glass!

Hjo igen

Varje sommar gör jag och min familj ett obligatoriskt besök i Hjo. Det brukar se ut ungefär så här: Man går ned till hamnen och köper en tallrik rökt fisk och potatissallad som man avnjuter på piren intill Vättern eller så tar man med sig den till den vackra stadsparken. Man spatserar upp den lilla huvudgatan och tar en glass eller så köar man - länge- vid det populära glasskafét nere i hamnen. I år skippade vi dock glassen. Den ersattes med en maratonamning i stadsparken efter vilken jag var rätt sval utan glass.

När jag är i Hjo dör jag alltid en smula över hur vackert allt är och tänker att här kan jag nog bo. I ett av husen med egen utgång ned till Vätterstranden där man skulle kunna börja dagen med ett dopp i det iskalla vattnet och med promenadavstånd till Tvålfabriken, Antikboden och det fina caféet till exempel. Det är innan jag börjar tänka att det förmodligen blir vinter i Hjo också och hur kul är det då när turisterna dragit hem, glassboden stängt och fisken bara säljs på Ica.

När jag var liten åkte man till Hjo och gick på Fjärilsmuséet och Vätterakvariet som inrymdes i huset ovan. Det var exotiskt och spännande minns jag att titta på de fastnålade fjärilarnas  De finns tyvärr inte kvar längre, eller fjärilarna har flyttats till en gård utanför stan och fiskarna får man nog leta efter i sjön men den pampiga byggnaden finns alltså kvar. Granne ligger ett vackert vandrarhem, en förskola med lokaler att avundas och så den pittoreska Eirapaviljongen.  Jag har ännu inte testat paviljongens servering men den ser väldans trevlig ut och deras meny verkar inte helt dum heller eller vad sägs om sillplanka, sommarsallad med primörer eller grillbiff med lantpommes? Det får nog bli ett besök där nästa gång.

Miniguide till Lidköping

Lidköping är en trevlig liten stad som ligger invid Vänern och stadsbebyggelsen är av det äldre slaget. Trots att stan är ganska liten finns där en hel del små butiker och trevliga caféer så jag lurade upp min vän från Göteborg för en dag i småstadsidyllen.

Lidköping är kanske mest känt för Rörstrandsfabriken och Rådhuset mitt på torget i staden som hyser ett café där de säljer "Läckökringlor" (som jag i ärlighetens namn nog inte ätit någon gång och om jag har det lämnade de inte något bestående intryck). Tidigare gick alltid mamma, mina systrar och jag till det anrika Garströms konditori istället när vi var i Lidköping men efter flera ägarbyten har konditoriet tyvärr chanserat rejält. Den vackra miljön finns förvisso kvar till viss del men bakverken är inte alls vad de en gång var och smakar nu mest konstgjort (päronarom t.ex. urk!). Nej, är du fikasugen i Lidköping rekommenderar jag dig istället att ta dig till Limtorget där det finns ett alldeles underbart fik i stadens äldsta kvarter.

Miljön är supermysig. Man köper fikat i en liten gul stuga och sedan kan man välja om man vill sitta inne eller ute i solen på den lilla gården eller i skuggan under träden på densamma. Bakverken är supersmarriga och känns välgjorda och kaffet serveras ur äldre porslin - från Rörstrand så klart. När ni fikat färdigt kan ni ta en promenad runt det lilla torget och se på de gamla vackra stugorna.

Inne i centrum finns de vanliga butikerna HM, Lindex, Vero Moda och så vidare men också en del små prylbutiker, tehandel m.m. Är man sugen på att fynda porslin och annan inredning ska man ta sig en tur till Iittala Outlet som ligger inom gångavstånd till stora torget. Där kan du fynda porslin i andra sortering eller bara dregla över alla snygga koppar.

Precis intill outleten finns även en Delicatobutik där du kan köpa andrasorterade bakverk till mycket humana priser. Det kan röra sig om skönhetsfel eller att godbitarna har fel vikt men askarna du köper har alltid "rätt" totalvikt.













Bakom dessa outletbutiker finns det även en restaurang som jag i skrivandets stund ännu inte har blivit riktigt klok på vad den heter Strand eller Rymd eller både och. Om man kan överleva att skylten är förvirrande så har de riktigt bra lunch för 89 kr och de har ett antal rätter att välja mellan. Lokalen är ljus, luftigt och modernt inredd och de erbjuder ett fint salladsbord, hembakt bröd och kaffe  ingår i priset. Ett trevligt inslag är också att du vid vattenkranen kan välja både mellan kolsyrat och vanligt vatten och att det finns både is och citronskivor att lägga i glaset om man känner för det. Såna detaljer är kan verka obetydliga men höjer ändå känslan tycker jag, liksom att de bjuder på kakor till kaffet. Att det fanns en liten fåtöljhörna där jag utan problem kunde sitta och amma var också toppen. Dessutom tycker jag att de turkosa fåtöljerna var riktigt snygga.

Paris je t'aime

Paris. Staden jag aldrig tröttnar på. Jag fortsätter att åka tillbaka och varje gång jag är där trampar jag på nollpunktsplattan utanför Notre Dame som sägs ta en tillbaka till staden.

Paris är härligt för där finns allt. Vackra byggnader, mysiga caféer, pampiga boulevarder, fina restauranger, enkla brasserier, mat från världens alla hörn,de bästa baguetterna och de godaste bakverken. Sedan finns ju också baksidan förstås. Förorter man avråds från att sätta foten i och tiggare och uteliggare utmed gatorna, medaljens baksida.

I denna myllrande stad är alltid något på gång. Och staden har förändrats sedan jag var där sist. Vårt hotell låg farligt nära Pigalle, centrum för stadens sexshoppar och prostitution. Ett område man tidigare avråtts från att boka hotell i, mest för att en del hotellrum där hyrs ut per timme snarare än per dygn. Om vi var oroliga för detta behövde vi inte oroa oss. Området vi bodde i var visserligen livligt men gatan där hotellet låg kantades av matbutiker: bagerier, charkuterier, fiskbutik, vinbutik och restauranger. Ett stenkast ifrån låg ett trendigt café och åt andra hållet en restaurang med tolixstolar på rad som serverade italienska delikatesser. Ett skönt område helt enkelt.

Tydligen har man också börjat slänga sig med uttrycker SoPi - South Pigalle- att jämföra med SoHo och SoFo i Stockholm. Södra Pigalle har blivit trendigt. Troligen någon gång när filmen om Amélie från Montmartre kom.

Vi bodde på gångavstånd till Montmartre så den ena dagen promenerade vi uppe på Montmartrekullen ,från vilken man har utsikt över hela staden. Vi insöp lugnet på bakgatorna och traskade oss en bit bortom de livligaste turiststråken för lunch på ett trevligt brasserie. För första gången i mitt liv såg jag Montmartres lilla vingård och vi promenerade och fantiserade kring hur det måste vara att leva där, varje dag, på "la butte" (kullen) som parisarna kallar det.

Nästa dag ägnade vi åt shopping. Överallt var det reor så vi tog oss ned till Rue de Rivoli och Boulevard St Michel och avverkade några av de stora franska kedjorna. Jag fyndade en hel del. Vi får väl se om det blir såna där ångestplagg som bara värmer hyllan sen men jag tror inte det. Det är roligt att shoppa i Paris för modet är inte så likriktat, inte ens i de stora kedjorna som Étam och Promod. Det var mycket mönster och mycket färg. På Promod kunde man hitta shorts och långbyxor i alla möjliga färger -klarrött, koboltblått, ärtgrönt, citrongult. Tyvärr var det så mycket folk att jag inte nändes prova. Och vågad som jag är föll jag för en caffelattebrun trikåklänning och en brunrosa topp...

På kvällen åt vi en trerättersmeny i Quartier Latin, studentkvarteren. Rue St Severin myllrar av restauranger men alla är inte lika bra. De lever högt på att det är mycket turister som kommer och går. På den första restaurangen vi gick in på blev vi märkligt bemötta av kyparen. Han liksom sprang och tog fart och gled runt på sina sulor bland borden i en virvlande fart. Hans kavajskört slog upp i vårt bord hela tiden, för han placerade oss i mittengången. Tydligen trodde han att ingen fattade franska heller för han stod vid ett annat bort med stackars turistfamilj och hävde ur sig otrevligheter om deras beställning och om sin kollega som han högljutt hävdade var full. Jag tror att det var någon annan som var det... Vi valde inte att ta reda på mer om det och gick till ett trevligt ställe ett stenkast därifrån istället så kvällen slutade bra trots allt.

Bonjour!

Nu är jag tillbaks igen. Den här bloggen ligger ju nere i allt längre perioder men den här gången har jag i alla fall en god anledning att slarva med inläggen - jag har varit i La France!

Tjugonde juni stack jag och en kompis, som jag lärde känna när jag pluggade franska, iväg till Paris. Där övernattade vi på ett hotell i Montparnasse för att resa vidare till St Malo dagen efter. St Malo var en ny erfarenhet för mig som mest vistats i Paris och Lyon aå det var extra kul att få se en lite mindre stad. Eftersom den låg utmed kusten hoppades jag på att få plaska lite i havet och sola i min nya prickiga bikini också.

St Malo ligger i nordöstra Frankrike, i Bretagne, inte så vansinnigt långt från Jersey faktiskt. Staden är uppbyggd kring kanaler och dess gamla stad, Intra Muros omgärdas av en ringmur. Innanför ringmuen ligger större delen av stadens butiker, restauranger och caféer. Vi bodde väldigt centralt innanför murarna och kunde lätt ta oss fram till fots.

Fyra gånger om dagen kom och gick tidvattnet. Det var en rätt mäktig men också märklig känsla för en landkrabba som jag att stå uppe på muren och känna doften av saltvatten och höra bränningarna nedanför och låta håret virvla i vinden. Det var inte utan att man blev lite avundsjuk på surfarna som man såg trotsa vågorna (fast jag är för feg för vindsurfing).

Mina förväntningar om sol och bad kom dock på skam. Trots att det var mitten av juni och fint väder mestadels så var vindarna isande och jag frös nästan hela tiden. Jag var inte det minsta sugen på att bada. Tydligen är Bretagne så blåsigt att fransmännen själva skojar om "den lilla bretonska brisen" på vykorten man kunde köpa i staden. Emellertid blir man väldigt solbränd upptäckte jag. Vi gick mycket och en riktigt grådisig dag när vi var ute kom jag hem med "pandaringar" efter glasögonen och en linje där tightens slutat.

Det var en härlig vistelse i alla fall och vi njöt av de lokala specialiteterna. I var och vart annat gathörn kan man nämligen hitta crêpes eller galettes som de matiga, bovetebaserade varianterna kallas. För ca 9 euro kunde man få en meny med en salt galette samt en efterrättscrêpe och en kopp cider som man traditionsenligt ska dricka till pannkakorna.

En kväll gick vi också ut och åt tre rätters midag. Vi inledde med fisksoppa. Det låter ju gott men det var en tragisk brun sörja, som i och för sig inte smakade illa men såg för bedrövlig ut, mixad som den var. Jag såg för övrigt att en liknande gegga såldes på burk i mataffärerna så de tycker väl att det ska vara så. (Tur att man inte tog det som huvudrätt). Till huvudrätt åt vi istället min favorit Moules Frites, musslor som serveras med pommes frites vid sidan. De var nog de godaste musslor jag ätit i Frankrike så visst är det skillnad att äta skaldjur utmed kusten. Efterrätten var ju inte så imponerande -crêpe au sucre, en sockrad pannkaka men om man betänker att hela menyn (exklusive dryck) kostade 11 euro så var det ju verkligen prisvärt.

Efter den delikata måltiden tog vi en promenad längs ringmuren. Det var betagande vackert! Staden låg inbäddad i solnedgångsljus och vågorna fräste mot klipporna nedanför och hundratals båtar guppade i småbåtshamnen. Det är nästan något trolskt över de här naturkrafterna. När jag stod där på muren kom jag att tänka på "Underströmmar" av Joanne Harris. Egentligen minns jag inte mycket av boken men stämningen jag kände när jag läste den dök upp i mitt huvud när jag såg vattnet virvla och slå mot klipporna.

Typiskt nog hade jag lämnat min ordentliga kamera hemma eftersom jag tyckte att den var stor och tung att släpa på till restaurangen. Jag fick fånga det så gott det gick med mobilkameran.