Blandade känslor

Jag har ju kommit ut med mitt lätt överdrivna secondhandshoppande tidigare här i bloggen och jag har på inget vis blivit bättre det senaste. Det känns bättre än att köpa nytt och pengarna går ju till bra verksamhet fast…det är lite sjukt.

Sambon är bra på att köpa saker vi faktiskt behöver, t.ex. kläder till lilleman men själv hittar jag alltid någonting extra. Nyligen hittade jag 6 blåmönstrade dessertskålar för 15 kr/st och en söt assiett med blommönster från Rörstrand. Och sen slentriangick jag lite på Myrorna någon vecka senare medan sambon uträttade ett ärende och då hittade jag en vacker tekopp med samma mönster och ett litet örngott och ett matchande påslakan i pastellfärgade ränder.

De där gamla tingen är unika, har oftast en helt annan kvalitet eller stil som tilltalar mig. Men - loppis är ju också en ändlig resurs och det där saksamlandet ger mig lite dåligt samvete. Skåpen dignar ju redan av porslin och på balkongen står t.o.m. en låda gamla tallrikar som jag inte kunnat förmå mig att skänka vidare för man vet ju aldrig om de kommer till användning. Det skulle ju kunna hända att vi köper oss ett sommartorp till exempel...

Fast på morgonen när jag äter min fil ur den lilla söta blå skålen tänker jag också att det ändå är rätt fint att en gammal skål som någon annan ratat kan göra mig glad om så bara för en frukoststund.

Vackra ting

Jag måste erkänna att jag är en större shopaholic än vad jag egentligen tror. Under mammaledigheten har åkomman slagit ut i full blom. Fast jag gillar att handla billiga och fina saker. Gärna second hand. Det är något i mig som bubblar och klickar till liksom när det där riktiga fyndet uppenbarar sig.

Som när man hittar en sådan här vacker dopklänning eller den blommiga gardinen som den ligger på för en spottstyver. 

Eller de här blå manchesterbyxorna, duken, lakanet och rutiga förklädet för ca en hundralapp.

Eller fyra fina kryddburkar med karamelliga lock från ÖB för 10:-/st.

Eller fyra tjusiga assietter med luftballonger på från Ikea för 29:- /st.


Nu är ju dock den här sakletaregenheten lite av ett problem eftersom vi har väldigt ont om lagringsutrymmen.  Det är en plåga att behöva lämna en tjusig Emmafotölj i röd sammet (som säljs för ett par hundralappar!!) kvar i butik men jag försöker avhålla mig från alltför stora ting och även begränsa porslinsinköp eftersom skåpen redan dignar av gammalt, nytt, fyndat och fått.

Emellertid hamnar ofta mina tyginköp, det blir mest en bunt tyger  eller någon duk som jag tänker att jag ska omvandla till lapptäcken, kuddar eller något annat tjusigt, på hög i en låda i arbetsrummet. Sambon frågar försynt vad jag ska göra med alla textilier jag släpar hem och det har jag som regel inget svar på. Jag vet bara att man inte kan lämna sådana fynd kvar i butiken. (Dopklänningen ovan hamnade förresten i en låda den också tyvärr för vår lille tjockis kom inte i den men det ledde å andra sidan till att mormor fick sy en ny fin en istället som ni säkert kommer att få se här lite senare).

Ett utflyktstips

Här kommer lite bilder som  visserligen legat i kameran sedan juni men tipset känns ändå aktuellt även nu när hösten kommer. En kompis och jag for nämligen till Rosenhills trädgårdscafé i mitten av juni och det är supermysigt ställe jag verkligen kan rekommendera. Om man inte är typen som har renlighetsnoja och föredrar sterila cafémiljöer där latte serveras på löpande band alltså. Då är detta helt fel ställe.

Rosenhills trädgårdscafé ligger på Ekerö och är inhyst i ett bohemiskt inrett vagnslider/lada som omgärdas av en liten äppellund, odlingar och hagar där getter betar. Caféet serverar lättare mat, ekologiska bakverk och har även en liten butik med fina prylar och man kan köpa blommor, sallad m.m. från deras egna odlingar på självplock och de säljer också lite plantor.  Vi nöjde oss dock med att fika men det fanns en loge där de håller pub och spelningar om kvällarna och när vi var där förberedde de som bäst genom att ta ner sina vackra vimplar och hänga pompoms i partytaket vilket ju förstås tilltalade pysslaren i mig.

På hösten kan man komma hit och pressa must av sina egna äpplen och den öppna delen av året har de en liten loppishörna där du själv kan lämna och ta med dig saker. Vissa helger är det också bakluckeloppis på åkern.

När det gäller maten så kändes den innovativ och fräsch men något överprissatt fast vår tapastallrik med hembakt bröd och smarriga röror var verkligen god. Till efterrätt provade vi  ett par rawfood "bakverk" smaksatta med choklad, nötter, chili och nypon. De kanske var mer spännande än goda i ärlighetens namn men så är jag ju ett sockertroll också. Ett roligt inslag - och det är här jag tänker på dem med lite bakterieskräck- var att de stod ute på serveringen och slevade upp caféets hemgjorda senap som de också säljer på burk. Dessutom var en unge med och fyllde burkarna. Mysigt men lite ovanligt.

Inredningen faller mig också helt i smaken med loppismöbler: pinnstolar, plyschsoffor och en hänggunga. Till och med toaletten var fin,tapetserad med tidningar och pyntad med färska sommarblomster.

Swedish Grace Kronax - en ny förtjusande bekantskap

Vi började ju samla på delar till Swedish Grace och önskade oss mest det i julklapp förra året. Det är en väldigt tjusig servis som känns både traditionell men funkar ändå till modern stil tycker jag och färgerna är superfina och pastelliga (utom hav då kanske men just nyansen hav önskade vi oss heller inte). Just nu har vi en full uppsättning mattallrikar, fyra små assietter och två stora assietter. Alla i vitt. Det kändes mest praktiskt så då man istället kan variera färgen på duken och servetterna om man vill duka fint. eller bryta av med udda assietter t.ex. Däremot har vi de små skålarna i olika färger och de djupa tallrikarna i färgen is och jag älskar dem!

Kanske är det därför inte så förvånande att jag alltid varit så svag för den här koppen som stått i svärföräldrarnas köksskåp. Den är nätt, har vacker form och den har Swedish Graces karaktäristiska reliefmönster OCH en vacker dekor av stiliserade blommor i gråblått. Jag tycker den är så söt! Så söt att svärmor gav bort den till mig så nu har jag ju ett nytt projekt - att jaga tag i en uppsättning tekoppar med samma dekor.  Hittills har jag aldrig lyckats hitta någon på loppis trots att jag hållit korpgluggarna öppna men - skam den som ger sig. Jag har ju i alla fall en, om än en lite kantstött en.

Köttfärssås gjord på isterband

Ja du läste rätt. Precis så var det. Här kör vi på cross over kitchen! Vi hade nämligen isterband över från en tidigare middag och de låg där, stekta och övergivna och då fick jag en idé. I Italien lagar man ju köttfärssås av rå salsiccia så man borde ju kunna använda isterbandens inkråm för att göra köttfärssås också tänkte jag och så gjorde jag det. Med fullvetskap om att det kunde gå helt åt helvete.  Jag gjorde annars som jag vanligtvis gör när jag gör  en vanlig köttfärssås men slängde även i skvätten (ganska rejäl) vitt vin som var kvar sedan helgen, massvis med vitlök och toppade med färsk basilika. Det blev faktiskt jättegott! Men det berodde kanske på att våra isterband inte var så hårt rökta. Det är kul i alla fall när experiment faller väl ut.

Dagens fynd

Åkte på liten utflykt till en för mig alldeles ny second hand affär och fyndade dessa två gardiner. Jag fick JÄTTEMYCKET tyg för pengarna. Två gardinpar som var 140 cm breda och nästan två meter långa -för 90 kr! Sånt kan man ju leva på i flera dagar. Antagligen orkade inte de högre makterna med att se på ledsamma uppsyn. (Jag var sur som ättika hela morgonen och satt och surade över att det är så bökigt med rullgardiner).

Tänker att de blå nog ska få flytta in i sovrumemt och ersätta AnnaO överkastet som hänger bakom sängen. Det är dock i smalaste laget så jag funderar på om jag ska sy ihop två längder eller om jag helt enkelt får lov att ha lite mer vägg på sidorna än vad vi har nu och hur det månne påverka tapeten. Vad vore livet utan dessa i-landsspörsmål liksom?

Vanvittesaffärder

Igår promenerade jag till Myrorna i solskenet. Jag får såna ryck ibland när jag bara måste till Myrorna . Det är väl någon slags samlar- eller jägargen som slår till.

Egentligen har jag lust att ändra om lite här hemma och var bespetsad på att hittra ett stort, nytt tyg att hänga bakom sängen. Men, som alla second hand och loppisrävar egentligen vet, man kan inte gå på loppis och tro att man ska hitta det där man letar efter utan man får mer låta magkänslan styra. Jag brukar t.ex. alltid hitta en massa fint glas som jag inte har någon plats för och får med tungt hjärta lämna glasen att bli fyndade av någon annan.

Då är det bra med textilier. De går att vika och packa ihop så att de nästan inte tar någon plats alls att förvara. Jag köpte en hel drös med mönster som jag gillade. Jag har som vanligt ingen aning om vad jag ska ha dem till bara en vag känsla av att det här kan jag fixa till något fint någon gång. Inte heller matchar de varandra eller något annat jag har särskilt bra så om man skulle fråga Emils pappa (eller min egen för den delen) så var det ju "vanvittsaffärder"... Men jag blir glad i magen av att titta på dem och då är det väl okej? Jag hittade ju faktiskt en galet snygg röd kaffepanna i emalj med sjuttiotalsmönster och den lät jag ju stå kvar...

Second hand fynden

Vi städade bort julen här igår och sedan var vi bortbjudna till sambons föräldrar på kvällen så jag hann aldrig blogga om second hand fynden. Men här är de i alla fall! När man visar dem alla så här i ett och samma inlägg blir det skrattretande tydligt hur splittrad jag är stilmässigt. En kudde som känns lite hantverk och folklore, ett barnsligt tyg, en galen sjuttiotalsduk och skira, blommiga koppar. Ja jösses-men så spretig är jag tydligen.




Blåvitt porslin har jag alltid varit svag för. De här tunna kopparna, så japanska de är, får mig att tänka på ljumma sommarvindar genom tunna tyllgardiner. Varför vet jag inte men de kostade bara 15 kr med assiett och då kan man ju inte låta dem stå kvar. Assietterna som ni skymtar i bakgrunden kostade 10 kr styck. Alla var visserligen inte i mint condition men de duger.

























Kuddar är egentligen det enda jag tycker är lite äckligt att köpa second hand, det och underkläder men den här kudden var så fin så den fick komma med ändå. Jag älskar kanten av turkost garn. Jag lade kudden i frysen ett dygn när jag kom hem så nu kanske lite kvalster är döda i alla fall...













Den här stuvbiten kunde jag heller inte motstå. Inte för jag vet vad jag ska göra med det men de här röda nejlikorna -eller är det vallmo? - är så söta tycker jag.













Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag är egentligen inte särskilt förtjust i gult men den här duken ropade "ta med mig hem" och jag kände att jag var tvungen att rädda den. Kanske var det för att den är en lite fulare kusin till den blå duken som svärmor har på landet som jag brukar bli galen på att hon lämnar ute i regn och rusk eftersom den är så fin. Jag gillar egentligen kusinens färgställning bättre men mönstret är lika fint. Tror att gult kan kännas uppiggande också på vårens balkongbord t.ex. Dessutom är gult den nya trendfärgen läste jag så sent som igår så det måste väl vara att jag är så trendkänslig då. :P













Snygga kusinen från landet

Återvinning

Jag avtackades ju med en mycket stilig blombukett. Tyvärr var den inte fullt så stilig ett par dagar senare eftersom den inte fått riktigt den behandling som sig borde. (Den fick stå, utan att snittats, i en hink med lite vatten på jobbet eftersom jag inte ville ha en blombukett under armen när jag gick på krogen med kollegorna efter jobbet).Några av blomstren var dock fortfarande fina i förrgår när jag skulle slänga buketten och då kom samlargenen fram i mig. Man kan ju inte slänga bort fina blommor hursomhelst!

Istället räddades de finaste blommorna ut buketten, beskars och fick nya vaser och placerads ut i lägenheten. Så nu möts jag av lijedoft i hallen, njuter av ett vitt stilleben i vardagsrumemt och har en rosa gerbera som lyser upp det annars så hopplösa arbetsrumsfönstret där brädan är för smal för en normal blomkruka. Jag är mycket nöjd!