Om behovet av färg och att se i bilder

Så här års längtar jag alltid efter färg och grönska. Eller i vanliga fall brukar den där vintertrötthetskänslan av att allt är grått och tråkigt ha tagit av i april men eftersom snön ännu ligger kvar här och där i Stockholm och landskapet ännu är kargt och färglöst som en trist novemberdag behöver jag suga i mig färg på annat vis.



Till exempel kan man duka med Swedish Grace-tallrikarna som vi fick i julas, havsblå iiitalaglas  och turkosblå duk med fräscha prickar.

Förra helgen bjöd jag  en fin kollega på middag på just de där tallrikarna. På menyn stod surdegsbröd toppat med sallad, avocado, gräddfil och röd stenbitsrom, följt av den marockanska lammgrytan och uppiggande gult saffransris. Till efterrätt bjöd jag på mandel - och polentakaka med lättvispad grädde och bär.

Bilden är tagen dagen efter när jag och sambon mumsade på resterna och när solen lyste in var jag bara tvungen att ta en bild på färgerna. Jag har aldrig riktigt gillat gult och blått som kombo, tycker inte att svenska flaggan är speciellt stylish men det här gillar jag.

Sambon fattar inte riktigt det där. Han tycker ibland att jag blir lite besatt när jag drar fram kameran mitt i middagen  men det är en sorts blick jag har eller vad man ska kalla det. Jag ser liksom saker som "foton" i huvudet och då händer det, mer ofta än sällan faktiskt, att kameran (eller mobilen mest nuförtiden) åker fram. Det kan vara hur ljuset faller eller saker som ser vackra ut tillsammans eller för all del aparta ut tillsammans men då får jag det där kameralinsseendet. Finns det fler därute som är på det här viset?

Mat kort och gott

Anemoner och ranunkler

Det sägs att man inte kan köpa sig lycklig och jag brukar hålla med men helt sant är det inte. När vi var i Farsta i veckan köpte jag nämligen den här buketten och den gör mig faktiskt glad i hela hjärtat och varm i magen varje gång jag tittar på den. 110 pix kostade den men det fick det vara värt. Anemoner och ranunkler kan vara de vackraste blommor som finns.

Vacker förgänglighet

Tulpaner är ju vansinnigt vackra när man köper dem i toppiga knoppar och krispigt frasande stjälkar men jag tycker nästan att de är lika vackra när de är på utgående...

Ögonblick

Ibland blir man helt plötsligt medveten om något som man sett varje dag. Har ni varit med om det? När vardagsföremål eller utsikten från vardagsrummet helt plötsligt känns i magen liksom? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men helt plötsligt kan jag SE något jag egentligen borde ha sett varje dag. Det kan bero på ett annat ljus, hur färger plötsligt framträder mot varandra. Det låter flummigt men ibland blir vardagssakerna mer estetiskt tilltalande helt enkelt.

Nya fynd

 Vi åkte en sväng till Myrorna i Ropsten häromdagen. Det var faktiskt sambons förslag. Vi har nämligen kommit på att vi vill ha fler Fasantallrikar ( de bruna som ni ser i soppinläggen) men gärna i lila eftersom vi också har en serveringsskål i lila. Tyvärr hittade fanns det två ynka tallrikar i mönstret men de var i dåligt skick och rätt dyra med tanke på det så det blev inga tallrikar den här gången.

Jag blev rätt besviken ska jag säga på att stället blivit så snofsigt nu att en sketen ulltröja kostade 160 spänn. Inga fynd göres där mer kändes det lite som. Stället verkar ha blivit trendigt och därmed också utplockat. Förr var expediterna nog oftast där på arbetsträning nu har de bytts ut mot modemedvetna hipsters  iklädda mössa, TV-glasögon och upprullade jeans. Det behöver ju inte vara något negativt i sig så klart men jag saknar känslan av att här är alla välkomna som jag tycker rått där förut.

Hursomhelst sprang jag på dessa gardiner med ett fantastiskt mönster  (visserligen i en läskig mormorsgardinskvalitet men ändå) som jag inte kunde motstå. Två gardinlängder för 50 spänn kändes ju helt okej. Dessutom fick den lilla duken som ni ser nedan följa med (10 pix). Fin till jul med sina röda äpplen men också fin till köket i allmänhet. Beklagar det halvätna kakfatet i förgrunden...

Små glädjeämnen

Ibland får glädjs man över det lilla. En sådan sak kan vara en bukett luktärtor på köksbordet. De är så vackra, både i färg och form och doften gör mig alltid lite nostalgisk och varm om hjärtat.

Man förstår ju att det måste vara nyttigt...

när man till och med blir glad av att titta på grönsakerna!

Här är enkel vardagsmiddag från veckan. Blandade rotsaker, lök och zucchini rostade i ugn med olivolja och färsk, repad timjan. Tips! Jag hade inte gjort det när bilden togs men jag lade faktiskt rödbetorna i en liten "låda" av aluminium folie, annars färgar de av sig på alla de andra grönsakerna.

Överraskning

Det var rätt gråmulet och trist på eftermiddagen. Vinden ven och det fanns inte en chans att vi skulle åka och bada mer den dagen, än mindre grilla. Vi åkte och åt middag med en kompis på traktens pizzeria. Efter maten låg vi och slappade framför den lilla, lilla tv:n i sovrummet/vardagsrummet. Jag reste mig för att gå och borsta tänderna och tittade ut genom köksfönstret och blev alldeles varm om hjärtat. Himlen som för någon timme sedan hade varit en grå molnig massa fullkomligen brann av färg. Varmt rosa och guldskimrande. Jag tog min kamera och tassade ut i regnet som legat på lur hela dagen och försökte fånga det vackra ljusfenomenet.

Sommarliv

Nu har sambon semester och som inledning på den åkte vi ut till hans föräldrars torp. Torpet är gammalt och har stått under renovering sedan jag först kom dit Det finns el och toalett men bara kallvatten indraget. Tvätta sig får man göra i sjön eller hoppas att vattnet i trädgårdslangen har värmts upp tillräckligt av solen så att du kan ta en snabb dusch. Men den låga standarden är ganska mysig. Det ger en lugn i själen att inte höra motorvägens ihärdiga susande, slippa höra diskmaskinen skramla och att inte kunna uttråkningssurfa på datorn. Man kommer in i en annan, ganska skön andning när man långsamt måste koka upp vatten för att kunna diska och att blicka ut över träd och åkrar när man skrubbar potatis.

Matlagningen blir också av det enklare slaget eftersom ytan, liksom köksutrustningen,är begränsad. För det mesta grillar vi när vi kommer dit ut. Själv kan jag tycka att är lite överskattat (och rätt tålamodskrävande)men sambon drabbas alltid av grilldjävulen så fort vi sätter foten på gräsmattan så jag överlåter grillandet med varm hand till honom.

Innan vi åkte ut denhär gången snodde jag ihop en morotskaka att kalasa på därute. (Dricka kaffe och fika är en annan aktivitet vi ägnar oss åt på landet nämligen).

Bäst är det förstås om det är soligt och man kan ligga ute på gräsmattan och läsa men den här gången var det lite blåsigt och växlande väder så vi ägnade oss åt trädgårdskötsel och staketunderhåll. Fy farao vad lång tid det tar och vad pilligt det är att måla staket! Tur att de bara har staket runt en liten bit av tomten.

Efter trädgårdsfixandet tog vi en långsam promenad och jag plockade blommor som jag satte ihop till en maffig bukett. Jag gjorde en stor bukett av rosa och vit rölleka, lammöron och någon slkags blommande fetbladsväxt från trädgården och en vacker tistel som blickfång. Mycket som vi kallar ogräs är egentligen väldigt vackert och se på men sax rekommenderas vid plockandet...

Det är en lyx att kunna gå ut och plocka blommor och bär. Det kostar ignenting men man blir glad i hela kroppen av vackra blommor, för att inte tala om vad glad man blir av att kunna äta färska smultron med mjölk till frukost. Det är lyxigt. Igår plockade jag ca 4 dl smultron i skogen. Priset jag fick betala var i och för sig en fästing på knäet och urton knottbett men jag känner mig ändå rik (om än lite blodfattig).

Tjuvstart på sommarlovet

Just när man är som tröttast och mest sugen på att bara lägga ner för sommaren kom den lägliga Kristi himmelfärdshelgen, extra lång dessutom då den sammanföll med nationaldagen. Jag och sambon åkte ut till svärföräldrarnas lantställe för lite avkoppling. Vi hade en enorm tur med vädret. Solen strålade och det fanns inte ett moln i sikte. Vi solade, grillade och levde sommarstugeliv. Det enda vi inte gjorde var att bada. Det är vi båda alltför stora badkrukor för att ta oss till i början av juni.

Det kändes ändå som om semestern hade startat på riktigt. Särskilt som naturen verkar ha fått spel. Allt som normalt blommar runt midsommar står i blom redan nu -hundkex, midsommarblomster och lupiner. Jag är glad att jag tog med kameran ut. Det är vackert i Svedala så här års.

Vinterljus

Jag ska ärligt erkänna att jag är lite trött på snön och kylan nu. Särskilt trött är jag på att skrapa rutorna på morgonen. Men det finns något med vintern som jag nog aldrig kommer att tröttna på och det är det närmast magiska ljuset en solig vinterdag. Det där varma ljuset under soluppgången en frostig vinterförmiddag som får snökristallerna att glimma i apelsin och guld är nog bland det vackraste som finns. Allt blir vackrare i sådant ljus. Jag var bara tvungen att fota ljuset som silade genom azaleans blad.