Jordgubbs- och rabarbermarmelad

I området där jag arbetar finns en butik som ofta har bra pris på grönsaker och frukt, t.ex. kostade rabarberna bara 6.90 kg denna vecka. Jag kunde inte motstå att köpa ett rejält knippe när jag såg dem och började drömma om en god jordgubbs- och rabarbermarmelad som jag ätit en gång för länge sen. Jag googlade runt lite på nätet efter recept på en sådan marmelad men det blev som vanligt tillägg och ändringar efter eget huvud så det är nog egentligen bara bärproportionerna som stämmer med det recept jag utgick ifrån. Jag tillsatte vanilj, kardemumma och kanel också men marmeladen blev ganska söt så nästa gång skippar jag nog både vaniljen och kardemumman och låter kanelen stå för smakbrytningen. Så här gjorde jag i alla fall och det blev en fast och fin marmelad som passar bra till toast och skorpor.

Jordgubbs- och rabarbermarmelad med vanilj, kardemumma och kanel

c:a 250 g jordgubbar
c:a 250 g rabarber
375 g strösocker
saft av ½ citron
1 krm kardemummakärnor
1 tsk vaniljsocker ( vaniljstång hade antagligen varit ännu bättre men jag var snål)
1 kanelstång

Skala rabarbern (om det behövs) och skär den i ungefär centimeterstora bitar. Snoppa och dela jordgubbarna i mindre bitar. Lägg rabarbern och bären i en kastrull med tjock botten och tillsätt även sockret och citronsaften. Rör om varsamt. Låt alltsammans koka upp på hög värme. Sänk plattan till medelvärme men låt marmeladen koka häftigt under omrörning. När sylten nått 102 grader har den kokat färdigt. Detta enligt orginalreceptet som för övrigt finns hos hos ICA.Kolla med en stektermometer eller så kan man göra ett marmeladprov. Med detta menas att man lägger en klick sylt på en tallrik och om man kan dra ett streck genom sylten (när den svalnat något) och den inte rinner ihop igen så att säga är det klart.

Rotsaker i ugn

Få saker är så goda som rotsaker som rostats i ugn, dessutom är det inte bara gott utan också billigt. Med en god sås blir det extra smaskigt. Tycker man att man inte blir riktigt mätt på bara rotsaker kan man komplettera med en linssallad eller en bit kött. Vi valde att rosta morötter, potatis, knipplök och rödbetor och dessa åts med en fetaost kräm med smak av vitlök och basilika.

Fetaostkräm till rostade rotsaker:
100 g god fetaost
1 stor klyfta vitlök
1-2 msk basilika
3 msk lätt crème fraiche (ev. mer)

Mixa eller mosa samman ingredienserna till en smidig röra.

Fläsk och bruna bönor

Efter sambons ivriga övertalning beslutades att vi skulle äta fläsk och bruna bönor till lunch i fredags. Personligen tycker jag att det är vintermat men som vädret har sett ut hittills i sommar kan man ju behöva lite comfort food. Jag hade i och för sig tur som hade en burk hemlagade bruna bönor i frysen för att stå och göra långkok på bruna bönor i vårt lilla lägnhetskök var det trots allt för kvavt för. Så jag tar upp fläsk och bönor ur frysen bara för att få reda på att smabon har planerat att åka ut till en kompis på landet över helgen eftersom jag ändå skulle jobba så jag fick vackert laga och äta fläsket själv...Det var faktiskt inte alls dumt även om jag hellre hade avnjutit det en kulen oktoberkväll. givetvis serverades skinnpotatis till.

Ljummen pastasallad med sardiner

ca 2 dl pastaskruvar
1 brk sardiner i olja
1 stor klyfta vitlök
1 liten gul lök
ca 100 g frysta gröna bönor
1 msk tomatpuré
1 msk hackad basilika
svartpeppar efter behag
1 nypa havsalt
Koka pastaskruvarna. Stek under tiden sardinerna i sitt eget spad tillsammans med vitlök och tomatpuré. Låt de frysta bönorna steka med tills de blir mjuka. Skiva den gula löken och låt även denna steka med. Krydda med peppar och salt. Blanda röran med pastan - klart att servera! (Ev. skulle man också kunna slänga i ett par svarta oliver.)

Caesarsallad

Eftersom vi nu ska ta lite semester gällde det att använda sig av det som fanns i kyl och frys när middagen skulle tillredas igår kväll. En caesarsallad kändes som det givna alternativet då det fanns ett huvud romansallad i kylen och sardeller i skafferiet. Salladen förstärktes också med stekt kycklingfilé och åt med bitar av en s.k. rustikbaguette. Mums.
Ingredienser:
1 romanssalladshvud
50 g riven parmesan

Krutonger
3 skivor formbröd
1 klyfta vitlök
olivolja

Dressing:
1 ägg
½ vitlöksklyfta
3 sardellfiléer
1 tsk dijonsenap
saft av 1/4 citron (ev. mer)
½ dl olivolja
salt
peppar
2 kycklingfiléer

Börja med att förbereda krutongerna genom att skära formbrödet i kuber som blandas med olja och vitlök och sedan gräddas gyllenbruna på 225 grader i ugnen. Stek sedan kycklingfiléerna.Sköl därefter salladsbladen noga och låt dem torka till.
Koka ägget 1 min (!) . Gröp ur innehållet och mixa med alla ingredienser förutom oljan. Oljan tillsätter du i en jämn strålen medan du mixar så att allt binder sig fint. Smaka av med salt och peppar. (Salt behövs troligen inte eftersom sardellerna ger sälta i sig). Klä ett serveringsfat med salladen och strö därefter över parmesan och krutonger. Skiva kycklingen i tunna skivor och fördela över salladen. Ringla över dressingen. ät och njut.

Kolossala kantareller

Jag har jobbat mycket det senaste men i förra veckan hanns även lite svampplockning med. Jag gillar svampplockning. Det är något meditativt över att smyg omkring i mossan och leta efter de glatt gula hattarna. Tyvärr brukar det oftast visa sig vara små gula löv man ser men den här gången hade jag ovanlgi tur. jag traskade bara på måfå in i de sörmländska skogarna vid svärföräldrarnas lantställe där jag aldrig plockat svamp förr och sprang på en liten glänta med gigantiska kantareller. Jag har aldrig tidigare plokat så stora kantareller. Flera stycken var 8 cm höga och hatten nästan lika bred! Dessutom växte de i klunga så på mindre än femton minuter hade jag fyllt halva svampkorgen! Nu gäller det bara att komma på vad man ska göra för smaskigt med härligheterna men det är nog ganska lätt. Smörstekta kantareller på toast är ju en riktig delikatess.

Crunchy lunchsallad

Om man börjar dagen med ett pain au chocolat bör man kanske kompensera detta med att äta lite nyttigare senare under dagen, då passar en knaprig sallad bra. Den här slängdes ihop av de grönsaker som stod till buds i kylskåpet och idén till kombinationen morot och solrosfrö kommer -med risk för att bli tjatig- från en av Anna Bergströms kokböcker. Salladen går supersnabbt att slänga ihop och blir dessutom vacker att se på (det tycker i alla fall jag).

Till 2 pers behövs:
2 morötter
1 avocado
knappt 100 g blomkål
5-6 rädisor
½ dl solrosfrön
c:a 5 cm purjolök
några blad romansallad
olja
vinäger
peppar
salt
citronsaft efter smak

Skala och skär morötterna i smala juliennestavar. Skölj alla grösnaker noggrant och dela därefter blomkålen i små fina buketter och skiva rädisorna och purjon tunt. Skiva eller tärna avocadon.Riv salladsbladen i bitar och klä botten på serveringsfatet med dem. Lägg därefter på morotsstavarna, blomkålen och rädisskivorna och avocadon. Strö purjolöksstrimlorna över det hela och blanda därefter til len dressing av lite olja (c:a 1 msk bara) och pyttelite vinäger. Hetta under tiden upp en stekpanna. När pannan är het, slå i solrosfröna och rosta till de fått färg. Ringla därefter vinägretten över salladen och avsluta med att strössla fröna över salladen. Servera med en klyfta citron så kan man själv ge smaken ytteligare skjuts av frisk citron om man tycker om det.

Pain au chocolat à la Leila

Upptäckte för ett tag sedan programmet Leila bakar på TV4+, ett program som man omöjligt kan titta på utan att få lust att-just det- baka. I förra veckan var det franskt tema och då bakade Leila en variant på det franska frukostbröd (eller bakverket snarare)pain au chocolat och det receptet kunde ju inte en gammal frankofil mottå att testa. Tyvärr är jag både snål och har teflonminne vilket renderade i att jag fick gå tre gånger till affären innan jag kunde göra verklighet av mina planer. igår glömde jag att bröden skulle fyllas med nutella men kom ihåg övriga ingredienser. Idag gick jag ned för att köpa nutella men då hasselnötsmassan som stod bredvid ("God att använda till bakverk och desserter") var hela tio kronor billigare lät jag snålheten bedra visheten och köpte en sådan burk istället bara för att upptäcka att det inte alls var samma sak som nutella utan snarare en crunchy kräm som påminner om den där nötcrèmen som såldes som godis i vita, platta påsar för 1 kr styck när man var liten. Inte så lite irriterad fick jag alltså gå till affären igen och införskaffa en burk av den äkta varan som nu hade visat sig bli en RIKTIGT dyr historia om jag nu tyckte att den var det innan. Nu står i alla fall resultatet här och svalnar och de ser faktiskt aptitliga ut men jag ska försöka hålla mig till sambon kommer hem och ta en fika då...Och ja just det om någon är intresserad av hur man gör så finns receptet här

Lättlagad dessert

Denna lättlagade efterrätt kom till då jag ville göra slut på min stora paket mezeyoghurt innan datumet gick ut och det visade sig bli riktigt gott och sommarfräscht.













Till 2 portioner behövs:
knappt 3 dl mezeyoghurt
1 msk florsocker, eller efter behag
½ tsk malen kardemumma, eller efter smak
2 nektariner, skurna i klyftor
torkade lavendelblommor till dekoration
Vispa samman yoghurten med florsockret och kardemumman. Häll därefter upp yoghurten i två dessertskålar och fördela nektarinklyftorna ovanpå. Avsluta med att strö några lavendelblommor ovanpå det hela. Dessa är inte bara vackra utan ger också en god brytning.

Knaprig potatissallad med blomkål och rädisor

Systrarna var på besök här i helgen och då blev det, förutom en hel del restaurangbesök också några middagar här hemma. Bl.a. bjöd jag på pastasalladen med tonfisk som jag bloggat om tidigare men jag lagade också en fräsch potatissallad till vilken vi åt rökt böckling och rökta laxfenor, vilka åtminstone enligt sambon är en riktig delikatess. Själv tycker jag att de är goda så länge man inte kommer åt fettet närmast skinnet som har en inte alltför angenäm konsistens. Salladen kan förstås också ätas för sig själv och då kan man gärna tillsätta en burk kikärtor.

Potatissallad
Dressing:
1 tsk Dijonsenap
1 klyfta pressad vitlök
1 msk vitvinsvinäger
3 msk olivolja
1-2 msk hackad persilja
rikligt med nymalen svartpeppar
lite salt

8-10 kokta, kalla potatisar (går bra med ljumma också men salladen blir lite ”mosigare” då)
c:a 1 knippe rädisor
1 röd paprika
½ röd lök
1-2 msk kapris
(½ burk kikärtor + ½ kruka ekbladssallad (eller annan sallad med tydlig smak)
Börja med att vispa ihop dressingen. Ta i senapen först så blir konsistensen bra.
Förbered därefter grönsakerna. Dela potatisen i ”kvartar.” Skölj rädisorna, ansa och skär sedan dessa på samma sätt. Dela paprikan i bitar, det ska vara lite ”chunky”. Skiva sedan rödlöken tunt. Skölj kikärtorna och ta sedan ungefär halva burken. Blanda potatisen, rädisorna, paprikan, löken, kaprisen och kikärtorna i en bunke med dressingen. Se till att allt är väl blandat. Lägg sedan upp potatissalladen på ett serveringsfat som täckts av ett lager ekbladssallad. Ät tillsammans salladen tillsammans med rökt fisk och ett gott bröd.

Sommarsill

Detta är en given rätt på familjens midsommarbord men funkar lika bra som sommarlunch serverad med färskpotatis och en grönsallad.Godast blir sillen om den får stå och dra ett dygn eller två så gör den med fördel någon dag innan du tänker äta den. ta den feta sortens crème fraiche så blir konsistensen bäst.
2 stora gula lökar
2 gröna äpplen
2 dl crème fraiche
2 dl gräddfil
3 burkar matjessill
dill

Hacka äpple och lök fint. Blanda sedan detta med gräddfil och crème fraiche. Slå av matjessillsspadet och blanda försiktigt ned sillen i blandningen. Tillsätt finhackad dill. Låt stå och dra. Servera med färskpotatis kokt med dill.

Ett restaurangbesök i Krakow

Aktiviteten har varit låg här på bloggen. Detta beror delvis på att jag varit på semester, i Krakow, närmare bestämt och det var jättehärligt. Därefter var det midsommar och den firades med svärföräldrarna på landet så det har inte varit så mycket matlagning för min del. Men desto mera ätande. Att äta ute var riktigt billigt i Polen och av en händelse sprang sambon och jag på denna pärla till restaurang när vi utmattade av hunger och promenad följde första bästa skylt som annonserad "restaurajca". Det ska erkännas att jag tjurade en del till att börja med för huset på vilken skylten hägnde såg allt annat än trevligt ut men med en svältande sambo går det inte att diskutera och det är jag glad för nu. När vi väl svängt av i skyltens riktning uppenbarade sig ett solgult stenhus ovanför vilkets entré det hängde en annan betydligt vackrare skylt med handmålade,snirkliga vindruvsklasar och vi gick in. Servitrisen (som tillskillnad från de flesta andra vi stött på i staden talade bra engelska) frågade om vi ville sitta ute eller inne, ute sa vi utan tvekan för det var varmt och soligt och vi visades ut till en altan kantad av blommande pelargoner och cederträd. I bakgrunden spelades Edith Piaf och i trädgården porlade en liten fontän stilla. Livet blir sällan bättre än så här tänkte jag och beställde lunchmenyn. Som förrätt fick vi "Italian cream", en välkryddad och krämig grönsaksoppa med vad jag skulle vilja beskriva som mini petit chouxer istället för krutonger. Därefter serverades-till vår överraskning- en variant på den svenska klassikern dillkött. Men detta var det bästa dillkött jag någonsin smakat för köttet som serverades i stora skivor var så mört att det smälte i munnen. Såsen hade man sparsamt ringlat över köttet och rätten hade dessutom dekorerats med små drivor av sallad och tomat som smaksatts med en gudomlig vinegrätt. Till detta serverades lättstekt färkspotatis. Till efterrätt tog vi på servitrisens inrådan en tiramisú( vilket förövrigt verkade vara trendefterrätten nummer ett i staden) och inte heller denna gick av för hackor. Den hade en fin konsistens och likören gav precis den rätta brytningen till det söta. Kort sagt det var det bästa restaurangbesök jag haft på länge.

Knaprig blomkålssallad

Inspirationen till mitt senaste favorittillbehör kommer lite otippat från ett skolkök. Skolmaten var inte så mycket att hurra för på skolan där jag gjorde min praktik men dras sallader var gudomligt goda. Därför försökte jag mig själv på att göra en variant på deras kanpriga blomkålssallad och resultatet blev inte alls dumt. Desutom är den lätt att göra. För en sallad som räcker som tillbehör till 2-3 personer behövs:
½ (ganska stort) blomkålshuvud
½ purjolök
persilja, jag användefrusen färsk, hackad är förstås bäst
olivolja
vitvinsvinäger
salt
peppar

Börja med att dela blomkålshuvudet i små buketter. Strimla purjon fint. hacka persiljan om du använder färsk sådan. Blanda därefter en dressing av olja, vinäger och krydda denna med salt och peppar. Jag tycker att det blir godast om vinägern inte är alltför dominerande utan bara anas så att man verkligen känner smaken av blomkålen.Det behövs inga mängder dressing, den ska bara binda ihop salladen. Blanda sedan alltsammans med persiljan. Servera till- tja nästan vad som helst!

PS. Blomkålssalladen skymtas uppe i hörnet intill kycklingen.

Tonfisksallad med sardeller

Så här i examenstider så blir det inte mycket tid för matlagning, knappast någon tid för bloggning heller. Och om man gillar att laga mat så känns det rätt torftigt att äta fiskpinnar och pulvermos men det är ungefär på den nivån matlagningen har befunnit sig den senaste tiden. Igår när jag kom hem från plugget ville jag unna mig något gott, lagat men ändå inte krångligt. Det blev en tonfisk- och pastasallad med inspiration från klassikern Salade niçoise. Färskpotatisen byttes ut mot fullkornspasta men i övrigt gjorde jag ungefär som när jag tillagar niçoisen. Jag använder mig sällan av mått så jag skriver ut mängderna så gott jag nu minns dem.

Fullkornspasta, skruvar eller penne

Dressing

1 knapp tsk senap
1 msk vinäger
2 msk olja + 1 msk vatten + ev. sardellolja (om den är god)
1 klyfta, pressad vitlök
1 tsk smulad basilika
peppar & salt efter behag

1 burk tonfisk i vatten (och här kan man med fördel ta två för att göra det matigare)
1 burk sardeller à 50 g, fint hackade
4 ägg, hårdkokta i klyftor
2 tomater, i klyftor
½ huvud välsköljd romansallad, riven i bitar
rikligt med goda, svarta oliver

Börja med att koka pastan och äggen. Under tiden dessa kokar så svänger du ihop du dressingen och förbereder de övriga ingredienserna. Om man rör ihop ingredienserna i ovanstående ordning blir det en fin och jämn dressing. Skölj och riv salladen och sprid ut den på ett fint serveringsfat. Hacka sardellerna, klyfta tomaterna, töm av tonfisken. Blanda den kokta pastan med dressingen och låt den stå och dra in smaken lite medan du skär äggen i klyftor. Fördela sedan den ljumma pastan över salladen, fördela därefter tonfisken, tomat-och äggklyftorna och strö de hackade sardellerna över de hela. Avsluta genom att toppa med en rejäl näve oliver.

Prima Primo!

När träden på innergården står i full blom vill man inte sitta inne i sin lägenhet och mögla så jag och sambo tog en promenad runt på Söder med avsikten att äta söndagslunch. Vi hade siktat in oss på Sonjas Grek på Bondegatan eftersom vi fått nys om att de erbjuder valfri huvudrätt för det facila priset av 100 kr om söndagarna. Tyvärr var vi dock för tidigt ute (12.30) och eftersom vi tänkt oss en sväng in till city därefter så hade vi inte lust att vänta så vi gick till Primo Ciao Ciao lite längre ned på gatan istället. Det visade sig vara ett bra val. Vi beställde in varsin Caesarsallad och även om den var allt annat än ortodoxt tillagad så smakade den väldigt bra. De krispiga romansalladbladen var vända i en mild men välsmakande dressing och de hade rivit generöst med parmesan över alltihop. Till detta serverades en precis lagom stekt kycklingfilé och två brödbitar som nog egentligen var för stora för att få kallas krutonger, men det smakade ljuvligt så jag är inte den som är den. Med tanke på vad man har fått på tallriken på andra ställen för samma pris (89 kr) så var i alla fall jag nöjd. Att vårsolen lyste utanför i all sin glans gjorde säkert sitt till men mitt samlade intryck av Primo- mat, service och atmosfär- är Väl Godkänt!

Slirviga sommarrullar

Jag vet inte om det var det vackra vårvädret som grep tag i mig men jag kände ett starkt sug efter något vårfräscht till middagen. Länge har jag tittat i min vackra bok ("Kärlek, oliver och timjan", ni vet) och tänkt att jag ska testa att göra sådana där färska vårrullar. Jag hade aldrig smakat såna eftersom utbudet av vietnamesisk mat är ganska begränsat i vårt land ännu men bilden såg väldigt aptitretande ut. Framförallt tilltalades jag av tanken att rullarna inte skulle vara friterade, det kändes nyttigt och fräscht på något vis. Så jag och sambon traskade glada i hågen ned till Söderhallarna och HS Asien livs och inhandlade rispapper och diverse asiatiska ingredienser. Fulla av tillförsikt hackade vi grönsaker för glatta livet och sambon skalade räkor på löpande band. Dippsåsen doftade frestande av lime och vitlök och vi satte oss förväntansfulla till bords och - tänk vad besviken man kan bli! Rispappren var mycket sladdrigare och lösare i konsistensen än vad jag hade förväntat mig. Och är det något jag inte klarar av när det gäller mat så är det slirv. Tyvärr verkar slemmiga lite hala saker vara vanliga i det asiatiska köket. Sushi är ju också lite kallt och halkigt, vilket nästan fick maten att vända sig i magn första gången jag smakade det. Detsamma hände mig idag. Rispappret halkade med viss möda ned och jag var tvungen att kämpa för att inte börja kvälja. Att det sedan luktade lite dävet ungefär som playdoo-lera gjorde ju knappast saken bättre. Nä, ska jag äta rispapper igen då får det bli i friterad form, hur onyttigt det än må vara.

Persiskt ris

På grund av att jag begick en riktig fadäs när jag tog fram middagsmaten till igår ur frysen ( jag tog fram två fläskkotletter och inte entrecôte) blev det fläskkotletter till lunch idag. Men ingen av oss var särskilt tänd på fläskotlett-potatis-och-sås-varianten så istället lagade jag ett smaskigt persiskt saffransris till. Tyvärr höll det på att gå riktigt illa med riset då jag glömde slå ner värmen på plattan vid moment 3 (se receptet nedan) men tack vare de fina potatisskivorna i botten klarade sig riset från att brännas och kunde lyftas över till en annan kastrull. Det här sättet att koka ris kan verka lite omständig men smaken motiverar helt klart besväret! Riset passar bra till kött och kyckling men är förstås ännu godare till en smakrik persisk gryta men så långt har jag inte kommit i den persiska kokkonsten.

Persiskt saffransris, 4 portioner
2 dl basmatiris
1 l vatten
salt
2 potatisar i tunna skivor
olivolja
25 g smör
1 krm saffran
Moment 1
Skölj riset noggrant och låt vattnet koka upp under tiden. Salta vattnet. Lägg i riset och låt det koka häftigt utan lock i 3-4 minuter. Smält smöret och blanda ut saffranet i detta.
Moment 2
Slå av riset i ett durkslag. Diska ur kastrullen (för att få bort stärkelsen). Ställ tillbaks kastrullen på plattan och SLÅ NER VÄRMEN! Värm lite olivolja i kastrullen och lägg potatisskivorna jämnt över botten. Fördela riset över dem och ringla saffranssmöret över det. (Det doftar underbart!)Vira sedan en handduk tätt runt kastrullens lock och lägg sedan på locket. Låt riset svälla i en halvtimma på detta sätt. När det är klart har du ett fint och gott ris med gula stänk. Servera genom att lägga upp riset på en tallrik. Dekorera genom att lägga de gyllenbruna potatisskivorna runtom. Vill man göra det än mer som i Iran kan man steka någon matsked berberisbär i lite smör eller olja och strö över.
Alt. 2 - är att blanda riset med kidneybönor eller kikärtor (eller varför inte både och) och dill innan moment två.

Knäckiga kakor i kvadrat

Igår fick jag ett kakbaksryck. Sedan jag började min praktik vaknar jag tidigt om mornarna-även om lördagarna- så jag tänkte varför inte använda tiden till något nyttigt? Jag har länge gått runt och tänkt på att göra en ny sats att de försvinnande goda solroskakorna som finns med i "Två systrars söta", så igår gjorde jag slag i saken och bakade tre plåtar av de vaniljdoftande och knäckiga kakorna. Och de är verkligen fantastiska! Lätta att baka och försvinner med förbluffande fart om man lämnar kakburken öppen...Därefter bakade jag en av sambons favoritkakor, toscakaka. Eftersom jag var för lat för att skålla och hacka mandeln som sig bör blandade jag mandelspån och solroskärnor i toscasmeten (hade inte tillräckligt med mandelspån) men jag måste säga att antingen eller blir bäst. Solrosfrön i smeten är jättegott om ni inte har provat det tidigare! Framförallt är det allergikervänligt.

Dåsig domingo

Idag har det varit en riktig slösöndag. Vi sov länge och åt en mindre hälsosam frukost bestående av toast med lemon curd. Sen blev det en tur till stan eftersom jag är på jakt efter en basic kofta, ni vet enklast möjliga modell som funkar till allt. Det var lättare sagt än gjort. Vanliga koftor utan midjeband, knasiga knappar eller slejfdetaljer är ovanligare än man tror. Jag fick nöja mig med att göra några tråkiga men praktiska inköp av svarta strumpor. Koftan får lysa med sin frånvaro ett tag till.

Till lunch åt vi resterna av gårdagens "Sallad Kambing". (Ytterligare ett recept från Anna Bergenströms bok). Sallad Kambing visade sig vara en ytterst smaklig och färggrann kycklingsallad med fräscha, asiatiska smaker i dressingen (ingefära, vitlök och soja bl.a.)så den kommer vi garanterat göra igen. Fast det får gärna bli lite varmare först. Om man saknar "basvarorna" som pojkvännen kommenterade (dvs. potatis,ris eller bröd till)så kan vi meddela att det var jättegott att lägga salladen mellan två skivor toast tillsammans med en klick majonnäs. Det var så vi åt resterna till lunchen. Fast då blir det mindre GI-riktigt förstås. Vi är inte så GI-riktiga i det här hushållet.

Eftersom frysen dignar av mat då jag ofta köper på mig billiga matvaror när jag hittar dem i affären men inte har haft så mycket tid för matlagning hemma det senaste så tyckte jag att det var dags att åbörja projekt "laga-ur -frysen". Först ut blev fläskkotletterna, men eftersom jag inte kände för att göra en vanlig trist brunsås blev det istället en upphottad variant med ajvar, vitlök och crème fraiche i såsen. (Receptet återfinns på DN.se.) Jag använde en ganska mild ajvar och jag måste säga att det nog hade varit på sin plats med en lite pepprigare variant för den där lilla extra smakskjutsen.

Appropå smakskjuts så köpte jag på mig en påse sichuanpeppar när mamma och jag besökte Kina Li (kinesisk affär på Ringvägen) i onsdags. Igår tog jag och smakade på ett av kornen, som inte alls är peppar utan snarare et slags bär, och det var en intressant upplevelse kan jag lova! Först smakade det bara enbär och sen blev tungan bedövad! Inte utav någon chiliaktig pepparstyrka eller så för sichuanpepparenkändes inte alls stark utan snarare som känslan du får i munnen om du överdoserar Bafucin när du har halsont. Mycket märkligt men det ska bli spännande att se hur de fungerar i mat. Jag måste bara leta reda på några bra recept först. Jag tror dock att det här är något man bör använda med försiktighet så att inte hela ansiktet domnar bort...

Happy Valentine!

Kommersiellt eller inte - vem vill inte ha en anledning extra att fira lite? Särskilt när det är kallt och grått och tråkigt ute som nu så behöver man alla muntrationer man kan få. När mina föräldrar dessutom passade på att hälsa på så fanns det ju ytterligare en anledning att få äta lite av det goda även mitt i veckan. Tack vare dem och alla hjärtansdag fick jag alltså en förevändning att testa att baka en smarrig vit chokladkaka ur den vansinnigt (o)vanebildande kokboken "Två systrars söta". Enligt boken ska kakan serveras i bitar, överdragen med crèmefraichesås och beströdd med granatäppelkärnor men jag spann vidare på hjärttemat och tryckte ut hjärtan ur kakan som jag bredde såsen på och toppade med en solfjäderskuren jordgubbe. Det blev riktigt fint och kakan smakade bra men om jag ska vara riktigt ärlig så var det inte så lätt att känna någon riktig smak av den vita chokladen (kanske för att vit choklad inte har så specifik smak...) men kakan blev krämig och fin.

Stress och grynkorv

Det har varit dött rätt länge här på bloggen nu. Skolan har tagit mycket tid och psykisk energi så lusten att skriva har inte riktigt infunnit sig. Mycket mat har ätits ute de senaste veckorna dock inte på någon fashionabel restaurang tyvärr. Nej, för min del har det varit tradiga inplastade mackor och bara-att-värma-pajer inköpta på något av Lärarhögskolans två fik mellan lektionerna. Jag vet inte om det var allt flängande och all ovisshet kring min praktikplats som gjorde det men plötsligt började jag längta efter riktig, trygg husmanskost. Fram ur frysen kom dn västgötska specialitén som mamma och pappa köpt med sig från sin lokale slaktaren. Här i Stockholm verkar det gå att köpa grynkorv. Jag har i alla fall aldrig sett någon fastän pojkvännen påstår att den finns men smakar annorlunda än den mina föräldrar köper i Västergötland. Grynkorv är som det låter, korv gjord på korngryn och fläskkött som kryddats med kryddpeppar och ingefära (tror jag i alla fall-receptet är hemligt.) Det ser inte mycket ut för världen tvärtom så ser den rätt oaptitlig ut, grå som den är men ack så gott! Det är emellertid ingenting för den som skyr fett och bör definitivt ätas med måtta men när man äter den ska den serveras med ett gott, hemmagjort potatismos och en sötstark senap samt någon form av råkost eller möjligen gröna ärtor. Mums!

Ät fisk bli frisk!

Igår hade jag lite idétorka vad det gällde middagsmaten och frågade sambon vad vi skulle laga. Fiskgratäng svarade han blixtsnabbt och så blev det trots att min första reaktion var- usch, micromat. Men med hemlagat potatismos i botten och en sås på räkor, dill och (matlagnings-)vin blir det ganska festligt.Här är receptet men eftersom jag gjorde den lite på en höft har jag fått uppskatta lite ungefärligt vilka mängder som går åt.
Festlig fiskgratäng, 3-4 p
potatismos:
6 mjöliga potatisar
1-2 msk smör
ca 1½ dl mjölk
1 äggula
salt
peppar
Koka potatisen mjuk i saltat vatten.Under tiden kan du börja förbereda såsen:
ca 1 msk smör
ca 1 msk mjöl
ca 1½-2dl matlagningsvin (helst vanligt vin)
1-2 dl skalade, hackade räkor
1½ dl matlagningsgrädde
finhackad dill efter smak
vitpeppar
300g spättafiléer eller annan passande fisk
salt
peppar
Gör så här: Smält smöret och rör ut mjölet i det. Slå på vinet och låt det hela koka ihop sig. Slå sedan på på grädden och när du har en tjock och fin sås lägger du i räkorna och dillen. De ska ej koka, då blir de sega.
Smörj därefter en form och fördela moset utmed kanterna lämna ett rymligt hål i mitten. Töm i lite av såsen så att det täcker botten. Salta och pepra fiskfiléerna och rulla ihop dem. Lägg dem i mitten av moset och töm resterande sås över dm. Gratinera sedan alltihop i 225 grader i ca 20 min. servera med lättkokta grönsaker och en fräsch sallad.

Skam den som ger sig...

I flera månader, ja i säkert ett halvår har jag letat efter ett recept på en dal som smakar riktigt indiskt. Jag har provat recept från svenska sajter, recept på engelska och försökt flukta över axeln på mina indiska kolleger när de har förberett sin lunchmat för att räkna ut hur de gör. men trots att jag tycker mig ha försökt enligt konstens alla regler lyckades jag aldrig få det att smaka så som jag ville att det skulle smaka. Rätterna saknade djup. Det blev bara någon slirvig linssörja med en fadd smak av garam masala flytande ovanpå. Nja, de var kanske inte riktigt så äckliga som det där lät men långt ifrån så goda jag hade tänkt mig. Men så kom DN med ett reportage om indisk mat, så jag tänkte jag provar igen. Och den här gången blev det riktigt bra. Jag la till lite chili och ett par vitlöksklyftor till för att få lite mera drag och där satt den! Riktigt smaskig linsröra blev det och vi åt den på indiskt vis med stekpannegräddade chapatis. tyvärr blev inte de lika genuina som grytan så nu blir det till att smyga runt arbetskamraterna ett tag till...

Ytterligheter vid middagsbordet

Idag har jag suttit och pluggat. Näsan i böckerna (eller snarare datorn) hela dagen med undantag för en promenadpaus. Liksom sömngångaraktig burit in posten och lagt den på mitt köksbord utan att ta någon närmare titt på den. Därför blev chocken desto större när jag nu skulle äta middag i min ensamhet och började läsa första bästa blaska. Det jag trodde var reklam från Svenska dagbladet visade sig vara Sverigedemokraternas tidning. Här! I mitt kök! Istället för att bli erbjuden tre månaders gratisprenumeration SvD fick jag veta att jag minsann borde bojkotta resor till arabländer eftersom de dum-dumma araberna bojkottar dansk ost...eller nåt. Dessutom var någon gubbe som räknat ut att invandrare kostar pengar var sur för att hans resultat inte togs på allvar. Ja, jag läste i ärlighetens namn inte så länge men det var intressant att se hur de jämförde socialdemokraternas sätt att vägra dem samarbete med tendenserna i nazityskland. Jag undrar vad det är för billiga poäng man ville vinna med det? "Om vi skriver det först så kan de inte säga det om oss?". Hursomhelst kunde jag inte låta bli att le lite för mig själv där jag satt och mumsade på bulgur (säkert arabisk), lammstek(nya zeeländsk) och harissa (tunisisk), lyssnade på Absolute Oriental(ja det är faktiskt sant) med Sverigedemokraternas skittidning utbredd framför mig.

Tre önskningar i en?

Till lunch idag blev den en rätt till ur älsklingsboken; en riktigt snabb pastarätt som påminner mig om en väldigt god pastasås jag blev bjuden på i Frankrike en gång. Den såsen bestod av morötter och squash vill jag minnas. Här är squashen utbytt mot kikärtor som ju är mer mättande men den omgivande såsen är lika god och krämig. Är man vegan får man utesluta crème fraichen men då bör man kanske satsa på en liten slatt sojagrädde för att få till den rätta lenheten. Tidsmässigt är det här riktig snabbmat. Dessutom är det en plånboksvänlig och relativt miljövänlig rätt. Kort sagt ett kinderägg!
Jag halverade receptet och det räckte gott och väl till två personer:
1 liten, hackad gul lök
1-2 grovt rivna morötter (eller 250 g)
½ brk krossade tomater + ev. lite mer vatten
1 msk tomatpuré
½ tsk smulad oregano
½ tsk smulad basilika
½ brk kikärtor,sköljda i kallvatten
peppar
salt
en liten nypa socker
olja till stekning
½ dl lättcrèmefraiche
Fräs löken i olja. Tillsätt morötterna, tomaterna, tomatpurén och kryddor. Låt detta koka ihop sig medan pastan kokar. När pastan är nästan färdig tillsätter du kikärtorna och när dessa har blivit varma i såsen tillsätter du crème fraichen. Blanda väl.

Länge leve lergrytan!

Igår provade jag ytterligare ett recept ur min nya favorit "Kärlek, oliver och timjan". Valet föll på en kycklinggryta som innehöll just oliver och timjan och resultatet blev gott. Jag tillagade enligt receptets rekommendation hela alltet i den gamla lergrytan jag fått av mamma och det var ju tur för den hade just börjat få svårt att motivera sin plats i skåpet eftersom den används på sin höjd ett par gånger per år. Man började med att bottna grytan med bitar av grön paprika, gul lök och en riklig mängd vitlöksklyftor och oliver (svarta och gröna).Ovanpå placerades kycklingen och därefter stack man in skivor av en (välskrubbad!!!) citron och några lagerblad. Sen östes det hela med ca 2 dl vin och 1 dl vatten. Jag använde matlagningsvin och det var en dålig idé för det var dyrt och såsen smakade inget vin alls bara citron, så jag skulle råda er att ta äkta varan (oavsett de ekonomiska fördelar Winborgs hävdar) eller helt enkelt strunta i vinet helt. Resultatet blev väldigt fint. Lergrytan gör att smakerna koncentreras och att kycklingen blir saftig och fin. Tar man bara av locket en stund innan servering så får den en aptitlig färg också. Vi åt grytan med fullkornsris och kokta haricots verts (som rekommenderats) men jag tror nog att potatis kan vara riktigt gott till också.

OBS!Glöm inte att om du använder en lergryta så måste den ha legat i blöt i åtminstone en timme innan användning och sedan skall den ställas in i kall ugn. ja, du sätter på ugnen när du ställer in den alltså annars händer det ju inte så mycket...:)

Linsbollar

I tisdags kväll kände vi båda för något grönt men ändå matigt. Då passade de här vegetariska "köttbullarna" ett bra alternativ. Korngrynen ger dem ett trevligt tuggmotstånd och tar bort den mjöliga känsla som linser ibland har. Kryddningen är relativt mild och passar till det mesta. Vi åt linsbollarna med spaghetti och en klick ajvar men jag måste säga att de passade ännu bättre till potatismos och lingonsylt såsom jag åt dem till lunch dagen efter.













Lins- och korngrynsbollar (Tasteline)
2 dl röda linser
1 dl korngryn
0,5 l vatten
1 grönsaksbuljong
1 tsk basilika
2 krossade svartpepparkorn
1 gul lök
2 klyftor vitlök
olja
Rensa och skölj linserna. Koka linserna, korngrynen och buljongtärningen i 10 min. hacka lök och vitlök. Fräs i olja med kryddorna. Rör ned lökfräset i linsröran. Forma små, runda bollar och stek i oljan.
TIPS!
Jag tillsatte lite mer vatten och blandade i lite potatismjöl för att få smeten mer lätthanterlig. Jag bredde också ut smeten på en tallrik för att den skulle svalna lite snabbare. När smeten blev kallare gick det också bättre att forma fina bollar + att smeten inte bränns lika mycket.

Ett litet test igen

Gjorde ett sånt här litet personlighetstest igen. Med tanke på att jag är i slutfasen av min lärarutbildning får vi väl hoppas att profetian här nedan stämmer ;) .

Your Dominant Intelligence is Linguistic Intelligence

You are excellent with words and language. You explain yourself well. An elegant speaker, you can converse well with anyone on the fly. You are also good at remembering information and convicing someone of your point of view. A master of creative phrasing and unique words, you enjoy expanding your vocabulary. You would make a fantastic poet, journalist, writer, teacher, lawyer, politician, or translator.

What Kind of Intelligence Do You Have?

Fisksoppa med aioli

Eftersom jag var ledig idag passade jag på att prova ännu ett brödrecept ur "Kärlek, oliver och timjan". Receptet jag provade idag såg verkligen gott ut på bilden så jag var bara tvungen att provbaka det. Det behövde jag inte ångra. Det blev jättegott! Brödet tog ganska lång tid att baka eftersom man först skulle låta mjölet skållas i en timma och därefter skulle brödet skulle jäsa först en timma + ytterligare 30 min och sedan bakas i först 15 min på hög värme och sedan ytterligare en halvtimma i 150 grader. Men då det mesta av den här tiden mest gick ut på att vänta så var ju inte det så betungande. Tvärtom var den långa jäsningen ett plus eftersom man verkligen hann göra något av väntetiden istället för att bara gå runt och vänta som man annars gör.














Faktum var att brödet blev så bra att det styrde valet av middagsmat. För bröd är ju det perfekta komplementet till soppa. En bidragande faktor kan i och för sig ha varit att jag har varit våldsamt sugen på aioli alltsedan jag fick mina nya kokböcker och aioli och fisksoppa går ju ihop som hand i handske. Alltså blev det en mustig fisksoppa smaksatt med saffran och fänkålsfrön. Soppan var god men hade säkert blivit ett strå vassare om jag hade haft tillgång till en skvätt vitt vin och riktig fänkål. har man tillgån gtill färsk fisk tar man självklart det.














Fisksoppa med saffran
2 laxfiléer
2 kummelfiléer
ca 250g räkor
1 hackad gul lök
2 vitlöksklyftor
5 små,fast potatisar
1 stor morot (eller två medelstora)
1 brk krossade tomater
ca 2 dl vatten
2 tärningar fiskbuljong
1 pkt saffran ( ½ g)
ca 1 tsk fänkålsfrön
1 röd paprika i bitar
1 lagerblad
svartpeppar

Skala potatisen och dela den i ganska stora bitar. Skala moroten och slanta den.Hacka lök och vitlök. Fräs lökhacket i olja. Låt fänkålsfröna fräsa med en stund. Se up pså att de inte bränner bara! Tillsätt krossade tomater, vatten, buljontärningar, saffran samt lagerblad. Låt det hela koka upp och puttra på medelvärme. Dela under tiden fiskfilérna i bitar och skala räkorna. När potatisen är genomkokt och morötterna mjuknat är det dags att lägga i fisken. Den behöver bara några minuter i grytan för att bli genomkokt. Lägg i räkorna på slutet(Får de koka blir de sega och trista). Strö över hackad dill på slutet så blir det både gott och snyggt. (Min dill var slut så jag tog herbes de provence i grytan istället. Det funkade men dill är godast). Servera soppan med en klick aioli och en bit gott bröd.

Panikpasta

När jag är ensam hemma blir det lite si och så med matlagningen. Det är på något sätt inte lika kul att laga mat till sig själv, särskilt inte vid lunchtid då magen skriker att den vill ha mat och det fort. Denna pastarätt både mättar bra och går snabbt att slänga ihop. Det tog bara en kvart att få mat på bordet.
Till en (stor) portion behövs:
1 port spaghetti (om du tar fullkorn blir det lite nyttigare)
½ pkt bacon
1 dl frysta gröna ärtor
1 klyfta finhackad vitlök
1 liten torkad chili, urfröad och hackad
1 knapp tsk torkad basilika (eller färsk om du har så klart)
½ tsk torkad oregano
ev. 1-2 msk finhackad persilja att strö ovanpå
ca ½ dl riven parmesan
svartpeppar
Koka upp pastavattnet och finhacka under tiden vitlöken. Skär baconet i fina bitar. Kärna ur den trokade vitlöken och hacka/smula sönder fint. När det är dags att lägga i pastan kan du börja fräsa baconet med vitlöken Stek ej på för hög värme. Vitlöken ska inte ta färg för då blir den mest besk. Låt det hela istället mjukt steka ihop sig. Blanda ner ärtorna,chilin och de övriga kryddorna och fräs på låg värme till dess att de har blivit mjuka. Töm av pastan och skölj den snabbt i kall vatten. Töm knappt en tsk olivolja i botten av kastrullen och blanda samman spaghettin med ärtröran. Strö över persiljan. Dra några varv med pepparkvarnen över tallriken. Servera med riven parmesanost.

Det är tanken som räknas

Att julen är ett enda långt ätande verkar de flesta vara överens om. Veckorna innan jul fylls tidningarna med diverse tips ch idéer om hur vi ska undgå att lägga på oss vikt. I år kände jag mig ganska nyttig. Vi lyckades få in ett ganska stort antal promenader mellan målen. Min stora last är inte att jag överäter julmat.Jag hör sannerligen inte till dem som går sju vändor till julbordet som traditionen bjuder. Nej, min stora last är godiset. Jag är en obotlig sockerråtta och även om jag mår illa och tänderna skriker "INTE MER" så tycks knäcken och chokladen alltid skrika högre "ÄT MIG!". Inte har jag något större stöd i min sambo heller. Han är den ende jag känner som kan ge mig en sportslig utmaning i godisätande. Dessutom har ju folk den dåliga smaken att ge sådana som mig choklad i julklapp och tro mig -det behövs verkligen inte. Finns det choklad så hittar jag den ändå utan att chokladen behöver komma till mig. Men nu var det ju så att den kom till mig och då kom den följaktligen också ner i min mage och därmed kommer den troligen snart omvandlas till oklädsamma fettveck som tränger över jeanslinningen. Kort sagt jag och sambon kände att det var dags för ett ryck. Inget godis. Nu ska vi äta hälsosamt. Inspirationen till gårdagens middag kom från Anna Bergenströms kokbok "Annas medlhavsmat" och samma författares "Kärlek, timjan och oliver" och nog kom vi lite närmare medelhavet när vi dukade upp linssallad, sardiner i olja, oliver,klyftpotatis, romansallad och hummus. Vi kunde lätt konstatera att det i alla fall är trevligt att inte bli sådär tungt mätt som man gärna blir av julmat. Nu hoppas vi bara att kunna bibehålla den nya, sunda approachen. Det håller väl till i kväll ungefär då vi är bjudna på nyårsmiddag. Men det är ju som de säger tanken som räknas...

Fräsch hummus med smak av citron
1 brk kikärtor
2 klyftor vitlök
1-2 msk olivolja
½-1 dl vatten
saft av en ½ citron
peppar
salt
Töm av kikärtorna i en sil och skölj med kallt vatten för att få bort "burksmaken".
Lägg de avrunna ärtorna tillsammans med pressad vitlök, saften av en halv citron, olivolja och kryddor i den bunke du tänker bereda hummusen i. Jag brukar göra min i hacktillsatsen som följde med min stavmixer. Då blir det lätt som en plätt. Mixa allt till en jämn smet, späd efter hand med vatten till önskad konsitens. Jag tycker om att den ska vara ganska lös i konsistensen. Vill man ha en mer orientalisk smak kan man tillsätta lite stött spiskummin och 1-2 msk tahina. Själv råkade jag överdosera tahinan en gång och tycker mest att den är äckelbesk nufötiden så jag föredrar den friska citronsmaken. Men det är ju som sagt en smakfråga.

Nu är det jul här i vårt hus...

Det har inte varit så mycket aktivitet här på bloggen det senaste men det har det däremot varit i mitt kök. Vid sidan om julklappsinköpen har jag också lagat några ätbara julklappar. Det har blivit lite av en tradition att göra bruna bönor till pappa eftersom det är en av hans och min sambos favoriträtter (och en av de få rätter min mamma vägrar befatta sig med). Därutöver har jag lagt in päron i lag av saffran, ingefära, kardemumma och kanel. Päronen smakar som gamla hederliga ingefärspäron men blir så mycket vackrare md hjälp av saffranet. Sedan har jag i vanlig ordning lagat lite julgodis. Knäck, konjakstryffel och "mozarthjärtan" (min egen variant på Mozartkulor). Knäcken gick åt på glöggpartyt men det andra godiset ska jag ge bort i julklapp.

Måndagmiddag med vintersmak

Idag kände vi båda att det blivit lite väl mycket snask i helgen och att det vore bra om vi fick i oss lite nyttigheter. Idén om att göra någon typ av sallad tog därför form och eftersom tanken på en rätt med linser,stekt fläsk och äpple har gått runt i mitt huvud ett tag så lagade jag en ljummen sallad med just dessa ingredienser. Om den blev så hälsosam är väl tveksamt förstås eftersom den innehöll både dressing, baconbitar och nötter. Linserna och äpplena fick stå för det nyttiga. Jag gillar att blanda linser med något lite knaprigt då linser i sig är ganska mjöliga i konsistensen. Nötterna bidrog med sådant tuggmotstånd medan baconet gav sälta och äpplena syra och sötma. Gott blev det hursomhelst så det här kan jag tänka mig att laga igen.

Ljummen linssallad med bacon och äpple
5-6 medelstora potatisar
1½ dl gröna linser
en liten bit purjolök i strimlor
en näve rostade nötter (jag tog hälften valnötter hälften mandel)
2 äpplen, hackade

Dressing
1½ tsk Dijonsenap
en liten vitlöksklyfta
salt
peppar
ca 3/4 dl rapsolja
ca 1 msk vitvinsvinäger
Lägg linserna i blöt (helst en halvtimma innan) medan du skalar potatisen. Slå av blötläggningsvattnet. Koka linserna i rikligt med vatten ca 30-40 min. koka under tiden också potatisen. Vispa ihop dressingingredienserna till en homogen sås (blanda i ovan beskrivna ordning). Tärna äpplena fint och strimla purjon. Rosta nötterna i torr stekpanna när potatisen är nästan färdigkokt. Stek därefter baconet knaprigt. Tärna potatisen och blanda den väl med linser och vinägrett. Tillsätt purjolöken och äpplehacket. Blanda till sist i baconet och nötterna. Klart att servera!

Glöggbjudningsförberedelser

Idag har min energi gått åt till att springa mellan olika butiker för att fixa det som behövs till glöggpartyt imorgon. Jag hade tänkt mig att servera dels några salta, dels några söta tilltugg. På den söta sidan har jag tänkt mig:
*lussekatter
*pepparkakor (hembakta)
*konjakstryffel
*Mozarthjärtan
*knäck (om jag hinner)
*clementiner
*äpplen
*nötter
och så lite matigare tilltugg:
*tunnbrödrullar med hamburgerkött och pepparrotskräm
*tunnbrödrullar med ost,skinka och senap
*quesadillas
* 3 olika ostar
*kex
*ädeloströra
Idag har jag, efter mycket om och men, gjort färdigt tryffeln. Den som tidigare varit det allra enklaste julgodiset att tillverka var riktigt krångligt idag. Först såg chokladkrämen ut att gryna sig. När den slutat med det blev den först för stel för att spritsa ut i formarna och slutligen blev den så lös att spritsmönstret knappast syntes.Nu står de i kylen men jag är ite nervös för att de kommer att smälta ihop till små högar när de kommer ut i värmen. Grunden till det som jag kallar mozarthjärtan är klar (två lager marsipan med nougat emellan) så de ska bara doppas i choklad och dekoreras imorgon. Jag har också skållat 1½ påse mandel och hackat en deciliter till knäcken jag ska koka imorgon. Min förhoppning är att inte allt godis ska gå åt imorgon utan att vi ska kunna ha lite kvar till jul men med tanke på att både sambon och jag är godisätare av rang så är det kanske för mycket att hoppas på...

Oh,oh I'm an alien, I'm a legal alien...

Alla känner vi oss väl lite udda ibland men det här testet förklarar ju helt klart en hel del...

You Are From Jupiter

You are exuberantly curious - and you love to explore newness. Enthusiastic and optimistic, you get a kick out of stimulating intellectual discussions. Foreign cultures and languages fascinate you. You love the outdoors, animals, and freedom. Chances are you tend to exaggerate, so try to keep a lid on that. If you do, you'll continue to be known for your confidence, generosity, and sense of justice.

What Planet Are You From?

Julbak och gardinstångsknak...

Julförberedelserna är nu i full gång hemma hos mig. Förvisso är det nästan tre veckor kvar till dopparedagen men eftersom jag både bjudit till glöggfest och fyller år innan dess så kändes det motiverat att dra igång julbaket redan idag. Först var det dock dags att tvätta vår vardagsrumsgardin. Jag skulle gjort det innan adventsljusstakarna fick komma upp men hann inte eftersom jag jobbade i helgen. Att byta gardiner kan ju tyckas vara en enkel sak men vårt fönster är närmare fyra meter långt, vilket försvårar gardinbytena betydligt. Dessutom försökte jag i ett anfall av optimism ta ner gardinen själv, vilket resulterade på det sätt som självfallet var det enda möjliga: gardinstången bröts på mitten. Efter en hel del svärande och knåpande tillsammans med sambon fick jag till sist av gardinkappan i alla fall. Nu ligger den tvättad och väntar på att bli uppsatt ånyo men efter ftermiddagens pärs orkade ingen av oss ens tänka på att sätta upp den igen. Julbaket lockade desto mer. Efter att ha slängt ihop en potatis-och purjosoppa til middag satte jag deg till lussekatter och medan den jäste rörde jag även ihop pepparkaksdegen. Det var inte lika enkelt. Det gamla beprövade receptet räcker till 300 pepparkakor och för den som någon gång kavlat ut 300 pepparkakor kommer det kanske inte som någon överraskning att jag ville halvera satsen. Redan förra året kom jag till den insikten. Vem kan äta trehundra peppisar? Man vill väl inte bli menlös? Alltså följde jag de halverade mängdangivelser som jag gjort förra året men ändå lyckades blev det fel. Jag förväxlade mängden smör med mängden sirap men upptäckte det i alla fall innan det hade börjat smälta bara för att upptäcka att jag inte hade tillräckligt med bikarbonat hemma. Tur att vi har nära till affären! När jag kom hem hade saffransdegen jäst sig enorm och det var bara att ge sig i kast med den. Degen var egentligen lite väl kladdig för mitt tålamod men jag lyckades få ihop ett trettiotal kusar till slut. Jag använde mig i vanlig ordning av Arlas recept med lättkesella i degen eftersom jag tycker att de håller sig saftiga längre då.
Arlas saffransdeg:
50 g jäst
100 g smör
5 d mjölk
250 g Kesella lätt
2 påsar saffran, 1 g
1½ dl strösocker
½tsk salt
ca 17 dl vetemjöl
russin
1 ägg
Smula jästen i en bunke. Smält smöret, tillsätt mjölken och värm till 37 grader. Rör ut jästen med degspadet. Tillsätt kesella saffran, socker, salt och det mesta av mjölet. (Jag lät saffranet lösa upp sig i mjölkblandningen). Arbeta degen blank och smidig. Låt jäsa 30 min. Arbeta degen forma den till 35 kusar. Lägg på plåtar med bakplåtspapper. Garnera med russin. Sätt ugnen på 225 grader. Låt jäsa 20-30 min. Pensla kusarna med uppvispat ägg. Grädda i mitten av ugnen 5-7 min. Låt svalna på galler.

Hej tomtegubbar slår i alla glasen...

Den andra advent hade jag tänkt bjuda några kompisar på ett litet glöggparty. Problemet var, åtminstone fram till igår att jag inte har några glöggmuggar. Jag letade lite i helgen när jag var på stan med föräldrarna men utan resultat. Men så igår fick jag en briljant idé: jag ska leta glöggmuggar på loppis! Efter vegolunchen åkte vi därför till Myrorna i Ropsten, en enorm second hand med en rejäl porslinsavdelning. Jag tänkte att där om någonstans borde jag kunna hitta några annorlunda glöggmugar och mycket riktigt där stod de. För 60 kr fick jag dessa fyra små laserade koppar, dekorerade med glada tomtar som alla bär på olika saker (paket, äpplen, en korv och ett ljus). Jag skulle känna mig riktigt nöjd om det inte vore för det att vi kommer att vara minst fem personer på glöggbjudningen. Jag ser ingen annan råd än att det får bli Myrorna igen. Det finns ju en del second hand affärer på Söder också.

Vegetarisk buffé med gaffelbrist

Efter tre timmars intensivt tentapluggande igår ansåg jag att jag var värd en riktig paus. Det tyckte sambon också och föreslog att vi skulle luncha på Örtagården (en restaurang som serverar vegetarisk buffé för 75kr fram till kl 15.30 på vardagarna). Sagt och gjort, vi begav oss till veggorestaurangen där man kunde smaska i sig både av det ena och det andra. Örtagården bytte ägare i våras och jag tycker att kvaliten på maten har höjts ett snäpp men servicen borde de verkligen jobba med. Sambon fick fråga tre gånger efter bestick utan att få några. "Fel på diskmaskinen" var svaret. Till slut blev han irriterad eftersom hans mat började kallna och först sedan det hänt lyckades han få tag i en karl som kånkade disk från det intilliggande köket så att han fick sina bestick. Jag hade hunnit klämma i mig halva min portion innan han ens fick börja äta men när man gjorde det kunde man avnjuta bl.a. smörstekta morötter med potatismos, tomat och böngryta och ett välja av ett överdåd av råkost som rårivna morötter, knaprig blomkål men också groddar och marinerade bönor och champinjoner. Dessutom har de jättegott rödbetsbröd som man med fördel äter med husets hoummus eller tapenade. Tummen upp för käket alltså men inte ska man behöva vänta en kvart på en gaffel ens när diskmaksinen är paj!

Tenta och blodpudding = vardag?

Ja, som ni kanske har märkt av (in)aktiviteten här på bloggen har jag haft mycket att stå i det senaste och därmed har maten fått stryka på foten. Det har varit mycket uteätande och halvfabrikat ett tag nu(ja, jag vet vad jag har sagt om halvfabrikat men har man bråttom så har man). I helgen var det dock fest. Då var mina föräldrar här och då blev det restaurangbesök. Vi besökte Papa Gallo på Götgatan och åt retroklassikern plankstek. Plankan var rejält tilltagen med goda tillbehör (grillade tomater,sparris, béarnaisesås m.m) men jag kan sätta pengar på att moset var gjort på pulver och det tycker jag egentligen inte är ok när man betalat 179 kr. Men - vi blev mätta och hade det trevligt och som "efterrätt" beställde jag och mamma in var sin Irish coffee. Mumma!
Tyvärr gick det snabbt att komma tillbaks till verkligheten då jag var tvungen att ägna början av veckan åt tentaplugg (tentan skrevs f.ö. idag)så inte heller den här veckan har bjudit på några större kulinariska upptäckter. Till middag åt vi blodpudding som serverades med knaperstekt bacon, strimlad vitkål och hemkokta lingon. Inte så pjåkigt alls faktiskt, trots att jag var ganska skeptisk när Kärleken först föreslog menyn. Dessutom är det bra med lite järntillskott så här i vintermörkret. Blir det aaalllldrig någon snö förresten?

Födelsedagsmiddag i tre akter

Idag firades Kärlekens födelsedag med trerättersmiddag i goda vänners lag. Till förrätt blev det blomkålssoppan som pojkvännen har förälskat sig i serverad med persiljeströssel och knaperstekt bacon. Huvudrätten bestod av en mustig kycklinggryta med vin , svamp och rotsaker(recept hämtat från septembernumret av Matmagasinet). Grytan serverades med potatis och kokta haricots verts. Som avslutning åt vi en variant av den superlätta efterrätten Gino* med den obligatorisk bananen och kiwin men eftersom jordgubbarna är både urvattnade och dyra så här års utgjordes det röda inslaget av röda vindruvor. För syran skull fick även en apelsin följa med i formen. Senare upptäckte jag att det inte rekommenderas att blanda i apelsin men varför vet jag inte. Vi tyckte i alla fall att det smakade bra.

*Gino är enligt Tastelines informativa sida "En klassisk dessert som först skapades på restaurang PA&Co i Stockholm. Efterrätten fick senare ge namn åt en rockklubb som var populär i mitten på 90-talet, men som numera är insomnad. Frukterna i receptet är de som ingår i originalreceptet men det går naturligtvis bra att ta den frukt man känner för." (www.tasteline.se) Färgerna ska visst symbolisera den italienska flaggan (mitt tillägg).

Rara rester

Varje år slänger svenska hushåll 900 000 ton mat. Mycket mat slängs bara för att datumet är utgånget men många glömmer att lukta och smaka om den verkligen är utgångne. Jag måste erkänna att trots att jag både går mer på näsan och tungans utlåtande än efter det tryckta datumet så bidrar jag nog en hel del till sopberget. Alltför ofta hittar jag en oöppnad burk crème fraiche som har gått ut i datum för över en vecka sedan och flera gånger i veckan slänger jag ris, pasta och potatis som har blivit över från middagen. Till mitt försvar måste jag säga att jag lägger i nmina rester i kylen med avsikt att ta hand om dem men som alla vet blir det inte alltid som man har tänkt sig och matresterna får åka rutschkana ned i sopnedkastet istället. Idag har jag dock överträffat mig själv och tagit vara både på överbliven risgröt från igår och de två svarta bananerna jag hittade i fruktkorgen. Risgröten blev till två små risgrynspuddingar som gjorde sopplunchen lite mera mättande. Bananerna förvandlades med hjälp av kokboksklassikern "Sju sorters kakor" till en kryddig banankaka som t.o.m. jag, trots min skepticism mot banan i mat, tycker om.

Tomatsoppa

Här kommer ett "recept" på ytterligare en lätt lunchrätt som passar bra när det är kallt utanför knuten - tomatsoppa.
Tomatsoppa
1 stor gul lök, hackad
2 klyftor vitlök, hackad
1 brk krossade tomater
1 msk tomatpuré
1 msk basilika (har du färsk så blir det extra gott)
peppar salt
1-2 msk olivolja
ev. 1 msk balsamvinäger

1. fräs löken och vitlöken i olivolja tills den blir genomskinlig. Tillsätt tomatpurén och tomatkrosset. Låt koka ihop ca 15 -20 min. Soppan blir då simmig och löken har kvar lite tuggmotstånd. (Vill du att löken ska vara mjuk får du koka längre. detsamma rekommenderas om du ska passera soppan.) Krydda med peppar och basilika. Smaka av med salt och eventuellt en skvätt balsamvinäger.

Julklappstips 2

Bilden är hämtad från www.bazarte.com
En annan sak som i alla fall jag väldigt gärna skulle vilja ha är den här fina plåtburken i design av Valérie Nylin. Den är ju bara så fin och skulle verkligen passa bra på min nya hylla istället för det nuvarande papperpaketet från Lipton. Jag stod och dreglade över den på STOCKHOME idag men avstod från att köpa den då det finns så mycket annat som jag behöver mina pengar till just nu. 79 kr är väl i och för sig inte någon blodig summa pengar men hade jag köpt den hade jag ju också blivit tvungen att köpa en massa lyxiga teer att fylla de små facken inuti med. Valérie Nylin har designat ett flertal andra burkar också, bl.a. en karamellask, en burk att ha flingor i och en sybehörsburk. Teasken är min favorit eftersom den, enligt mig, har det finaste motivet.

Julklappstips

Bilden är hämtad från www.adlibris.se

Och så när vi ändå är inne på ämnet jul så måste jag bara tipsa om en bok som måste vara den ultimata julklappen till alla som gillar mat och litteratur. Boken heter "Kafkas soppa" och är skriven av mark Crick. Så här beskrivs den hos adlibris.se:

Kafkas soppa är hela världslitteraturen i 14 recept. Tillagandet av varje rätt beskrivs i en berömd författares stil, från Homeros till Irvine Welsh. Mark Crick är en litterär buktalare som har valt sina ingredienser noggrant, marinerat dem i ironi och kryddat med humor och anakronismer. Han har också illustrerat boken à la kända konstnärer som Andy Warhol, Hogarth, Henri Matisse och Frida Kahlo.Recepten fungerar utmärkt, men det verkliga nöjet med denna lilla pärla till bok är Mark Cricks säkra öra för litterär parodi.

Vem kan motstå något sånt?

Nysnö och tomtegröt

Jag vet inte om det var den överrumplande mängden snö utanför fönstret som fick Kärleken att önska sig "tomtegröt" (risgrynsgröt för er som undrar) till middag men gröt blev det i alla fall. Det är inte utan att man får lite julkänslor när den söta doften av kanel och mjölk svävar över köket och mörkret har sänkt sig över snötyngda tak utanför fönstret. Nu vill jag bara snabbspola mig fram till december så att jag får baka lussekatter och laga julgodis för brinnande livet och bjuda nära och kära på glögg och pepparkakor med ädelost. Ja, jag vet jag är en gravt störd människa när det kommer till julen men man har inte roligare än man gör sig. Mer jul till folket!

Snabbfixad lunch

Idag blev det en lunch som säkert kan kritiseras en del näringsmässigt men som smakar bra och är oslagbart snabb att fixa. Denna baconpasta rör du ihop på mindre än en kvat. Sätt på pastavattnet innan du börjar hacka löken så timar du koktiden med pastasåsen.
Baconpasta
2-3 portioner
1 pkt bacon, delat i mindre bitar
1 hackad gul lök
1 finhackad vitlöksklyfta
1 brk lätt crème fraiche
1 brk skivade champinjoner
½ msk torkad basilika
svartpeppar

Fräs baconet i sitt eget fett en-ett par minuter. Tillsätt champinjonerna som gärna ska få lite färg. Tillsätt löken och vitlöken och låt löken bli mjuk utan att den tar färg. Krydda. Töm över crème fraichen och låt allt koka ihop. Servera med spaghetti kokt al dente och sallad.

Det snöar i Stockholm idag...

Så här ser det ut utanför mitt fönster idag.

Smaskig salmo salar

"Less is more" är den elake kocken Gordon Ramsays mantra. I matlagningssammanhang betyder detta att man inte ska blanda in för många smaker i samma rätt. Efter gårdagens middagsfiasko är jag definitivt beredd att hålla med honom; det enkla är oftast det godaste. Dagens middag fick därför gå det enklas tecken: laxfilé, potatis, romsås och sparris. Laxsidan kryddades med kryddblandningen "Glada laxen" , en aromatisk blandning av rostad lök, vitlök, persilja och salt från Stockholms Eter och Essencefabrik. Därefter bakade jag den under folie i ugn i ca 25 min. Romsåsen gjordes på enklast möjligaste sätt. En burk crème fraiche rördes ihop med 50 g röd rom, 1 klyfta pressad vitlök samt lite peppar.(Lite dill hade inte varit dumt att ha i heller men den var slut.) Sparrisen smaksatte jag bara med pressad citron, lite smör och havssalt. Mums.
Den ovannämnda essencefabriken är förresten ett litet mecka för den som gillar kryddor. Den lilla butiken ligger på Wallingatan 14 och är väl värd ett besök bara för interiörens skull. Affären har nämligen bevarat sin inredning från det att kryddboden öppnades 1889, vilket innebär att alla kryddor skopas upp för hand från röda plåtburkar och vackra glasburkar för att sedan vägas på gammeldags vis med små vikter. Runt jul brukar det bli ett besök för min del eftersom det här är affären om man så vill ha saffran eller pepparmyntsolja eller blå karamellfärg. Kolla här!:
www.essencefabriken.se

Kökshylla

När man bor på 41 kvadrat får man ta till vara på allt utrymme som finns. Är man som jag dessutom förtjust i att köpa på sig en massa kryddor, nötter och baljväxter av olika slag bara för att det roligt att prova blir det snabbt ganska trångt i skåpen. Lösningen blev en vägghyllan "Värde", 95 :-, från IKEA. Alla kokböcker och baljväxter som fått trängas med kryddburkar och pastakartonger i våra proppfulla köksskåp fick så ta plats ute på väggen istället. Praktiskt och snyggt också tycker jag. För att inte tala om all plats jag har fått i mina skåp. Jag måste nog ta mig en sväng till Hötorgshallen imorgon...

Jordnötsgryta med rotsaker

Jag gillar att laga mat och betraktar det för det mesta som en sorts hobby snarare än ett nödvändigt ont. Roligast är att testa nya saker eller kök som ger lite utmaning. Ett tag var det thaimat. Just nu är jag lite fixerad vid veganmat. Med risk för att göra alla veganer sura ska erkännas att intresset inte har något att göra med djuretiska frågor utan mer med att jag tycker att veganmat är spännande för att det krävs en god portion uppfinningsrikedom om man inte vill äta sojakorv veckan lång. Dessutom gillar jag grönsaker men när jag ska tänka veganskt landar det ofta i att det blir en tomat och linsgryta, vilket i och för sig kan vara gott, men lite tråkigt. Därför valde jag att prova detta veganska recept som jag hittade på nätet. Egentligen var det väl mest kryddbasen jag provade för jag hade varken pumpa eller gröna bönor men bytte enligt rekommendationer i receptet ut pumpan mot rotfrukter och bönorna mot spenat. Resultatet blev väl sådär. Grytan blev för plottrig för mitt tycke. Möjligen berodde detta på att jag överdoserade kanelen men jag tror att det est berodde på att det var för många kryddor/smaker inblandade så att det tillslut smakade varken eller. Det blev ungefär som att äta rotsaker i pepparkakssmet. Jordnötssmöret märktes mest i grytans krämighet men någon jordnötssmak var det inte tal om. För er som ändå känner er manade att testa finns orginalreceptet här: http://vegania.mine.nu/
Där finns också en hel del andra recept som verkar mer lovande.

Blomkålssoppa

Blomkål är en underskattad grönsak som jag tyvärr ofta glömmer bort. Men blomkål är gott och framförallt väldigt plånboksvänligt om man är en fattig student. Så här när vintern börja göra sig påmind och det dessutom är torsdag äter jag gärna soppa och idag föll valet på just blomkålssoppa. Supergott och superlätt att göra om man har en stavmixer.

Blomkålsoppa
1 blomkålshuvud
1 l vatten
2 tärningar grönsaksbuljong
1 dl vispgrädde
cayennepeppar
1 nypa socker
salt
1. Dela blomkålen i små buketter. Lägg dem tillsammans med vatten och buljong i en kastrull och koka dem tills de är riktigt mjuka.
2. Mixa blomkålen med en stavmixer till en jämn soppa.
3. Tillsätt grädden,låt soppan koka upp igen. Krydda med cayennepeppar och smaka sedan av med salt och ev. lite socker.
Servera soppan med knaperstekt bacon och hackad persilja.

Saffranskokt fänkål

Fänkål är en god grönsak med en lite speciell, lakritsaktig smak. Hemma hos oss är den en självklar ingrediens i fisksoppan men jag ville pröva att göra något annorlunda. En kycklingrätt med fänkål och saffran som min mamma bjöd på för längesen spökade i bakhuvudet så när vi skulle göra ugnstekt kyckling till middag kändes det helt rätt med ett tillbehör baserat på dessa ingredienser. Med lite hjälp från olika recept på internet blev det till slut en gyllene och fänkålssmakande anrättning som stod på bordet. Så här gjorde jag:

1 fänkål, skuren i ganska grova bitar
1 stor gul lök (jag använde två små), skuren i tunna klyftor
2 morötter, i slantar
ca 4 dl vatten
1-2 msk kycklingfond
½ pkt saffran (gillar man saffran kan man med fördel ta hela paketet)
1 stjärnanis
1 strimlad, torkad chilifrukt
ca ½ tsk svartpeppar
saften av en apelsin (för mer smak skulle man kunna riva i lite skal också)
salt
ev. lite socker
maizena
Lägg de delade grönsakerna i en traktörpanna. Slå på vatten, fond och apelsinsaft. Låt grönsakerna puttra tills de är nästan mjuka. De ska ha kvar lite spänst och tuggmotsånd. Rör ut lite maizena med vatten och red av såsen så blir den simmigare. servera till kyckling eller fisk.

Vitkålssallad till fläskkött

På Kärlekens begäran blev det revbensspjäll till middag idag. Ugnstekta revbenspjäll med potatis och sås. En riktig husman alltså. Till detta serveras också en fruktig vitkålsallad som passar bra till fläskkött. Nu när jag tänker på det skulle salladen säkert funka till julmaten också eftersom smakerna är lite juliga.
Vitkålssallad till fläskkött
½ huvud, tunt strimlad vitkål
1 rött äpple (grönt går också bra men rött bryter snyggare mot kålen)
1 näve russin
1 näve grovhackade valnötter
ev. ½-1 apelsin i bitar
Blanda väl. Servera.

Barnvagn=pansarvagn?

Ibland blir jag väldigt förvånad över hur människor är funtade. Särskilt småbarnsmorsor verkar ha förlorat allt vett och sans så fort de har pluttat ut ungen. Få människor är nämligen så arroganta och påstridiga som kvinnor med barnvagn. Inte alltför sällan händer det att jag får en känsla a att vara jagad, att någon smyger tätt bakom om mig. Allt som oftast har jag rätt. Där finns verkligen någon som går hack i häl på mig. Allt som oftast är denna någon en mobilsnackande, kaffedrickande mamma med barnvagn. Självklart ska nyblivna mammor och deras barn ha rätt att vistas ute på gatorna men om man gör det medhjälp av ett fyrhjuligt fordon kan det vara på sin plats att iaktta lite försiktighet. T.ex. skulle det vara rimligt att man saktar ned tempot när man går bland andra människor. Om man plötsligt blivit en meter längre än normalt måste man också anpassa sina rörelser efter detta. Det verkar de flesta lattemorsor inte ha förstått. De traskar segervisst fram som med sin babyutrustade Juggernaut alltmedan folk förskräckt slänger sig åt sidan.

Lika självklart som att andra forgängare ska anpassa sig och flytta på sig är det också att barnvagnar ska ha företräde på bussen. För mig är det självklart att hjälpa till, att se till att dörren inte går igen, att underlätta för de som vill åka buss med barnvagn men om det inte finns rum så finns det inte. Detta brukar dock inte hindra barnvagnsmamman. "Jag är mamma alltså har jag rätt" tycks vara den rådande inställningen. Imorse såg jag hur en mamma desperat försökte knöla in sin barnvagn intill en annan i det trånga barnvagnsutrymmet på bussen med sådan frenesi att mamman som faktiskt fått plats först valde att gå av för att promenera en station istället. Vid nästa stopp skulle ytterligare en vagn på. Den var smalare så nu gick det bra. Denna gång blev bara de intill sittande passagerarnas tår överkörda. När jag så slutligen ska kliva av väljer jag att ta den främre av bussens mittdörrar eftersom jag aldrig kommer att kunna ta mig förbi barnvagnarna utan att de måst flytta på sig (vilket f.ö. var omöjligt). Det flyter på bra ända tills en vagnmamma tycker att hon ska backa rakt ut i det ringlande ledet med människor som väntar på att få gå av. Hon har ju trots allt en pansar..förlåt...barnvagn med sig.

Jag kan inte vänta på att få ge igen. Ska jag ha barn så ska jag ha tvillingar så att jag kan köra på folk ordentligt...MORR.

Lätt som en omelett

Ibland är det snabba ryck som gäller på lunchen men jag tycker ändå om att få i mig lite lagad mat. Detta är en återkommande räddare i nöden hemma hos mig som tar max tio minuter att få på bordet om man är lite flink i fingrarna.

Omelett med spenat, ost och tomat
2-3 nävar sköljd bladspenat eller motsvarande mängd fryst
1 hackad vitlöksklyfta
1 ägg
1-2 msk mjölk
3-4 skivor ost
4-5 skivor tomat
smör
peppar
salt
1. Fräs spenaten och vitlöken i lite smör i en stekpanna. Rör ihop ägget med lite mjölk med en gaffeli en liten skål. Häll äggblandningen över spenaten och vitlöken. Låt omeletten stelna något på låg-medelvärme. Den ska vara lite krämig. Lägg ostskivorna på en halvan av omeletten. Lägg tomaterna ovanpå osten. När omeletten blivit lite gyllene är det dags att vika ihop den och föra över den till tallriken.

OBS! Se upp med värmen när du gräddar omeletten. För lite värme = ingen stekyta= svårt att ta upp omeletten utan att den går sönder. För varmt = en omelett med svart botten och rinnig yta.

Impuls!

Nu är det bekräftat igen. Jag är inkapabel att göra planera klädköp. Idag på min lediga dag hade jag bestämt mig för att gå ut på stan och införskaffa det där som alltid fattas varje morgon när jag står där framför garderoben, vildögt stirrande och maniskt letande efter en fungerande kombo. med andra ord - jag skulle köpa basplagg.Tråkiga tröjor med enkla ringningar i vitt,svart och möjligen grått. Praktiska med lång ärm så här till vintern. Och vad blev det? En totalt opraktisk knäkort klänning med söta 40-talsärmar i ett material som är totalt oförenligt med svensk vinter. (Den var på rea för 99:- vill jag säga till mitt försvar.) En något mer praktisk grå grovstickad tröja (fast det ska erkännas att 3/4-ärm nog inte är jättevarmt när höstvindarna tilltar). Sedan blev det en lätt genomskinlig kortärmad vinröd blus från Indiska med rund krage och rara små,små prickar (ähum, får väl hoppas att jag har någon värmande cardigan på lut) och slutligen en blommig skjorta (även den med kort ärm). Så mycket för den planerade shoppingen. Tur att Kärleken följde med och styrde upp den här höstens kappinköp. Gud vet vad jag hade kommit hem med annars. Ett nattlinne med rosa elefanter?