När jag var hemma hos min syrra i början av veckan passade jag på att skriva av ett recept ur en av hennes kokböcker, närmare bestämt ett thairecept innehållandes både szechuanpeppar och ostronsås. Båda dessa ingredienser har länge stått och samlat damm i min kryddhylla respektive kylskåp så jag tyckte att rätten "Fläskwok med aubergine" verkade tilltalande. Alla andra recept med szechuanpeppar jag har sett har verkat lite omständliga. Kornen ska rostas och plockas bort (jag tror jag förstår varför nu) eller så ska de ingå i någon kycklingrätt som ska marineras i timtal, vilket säkerligen blir kanongott i och för sig men det är inget jag sätter igång med när jag kommer hem trött och hungrig efter en dag på jobbet. Men detta var ju en wok och wok är ju som bekant snabbmat. Man skulle alltså woka fläskfärs med ostronsås, ingefära, chili, vitlök och szechuanpeppar. Jag borde kanske ha hajat till när det stod 2 msk szechuanpeppar men eftersom jag inte är van vid kryddan följde jag receptet slaviskt (eller kanske inte slaviskt men för att vara jag var det väldigt bokstavstroget). Proportionerna kött/kryddor behölls men auberginen fick utgå eftersom Hemköp tydligen ansåg att 64.90 kr/krg var ett rimligt auberginepris - det ansåg inte jag för så förtjust i auberginer är jag inte. Istället valde jag att låta en burk svarta bönor få glida ned i woken efter att köttet wokats tillsammans med kryddor som spred aptitliga dofter i köket. Nog stack det lite i näsan under wokandet men det var inget jag lade någon större vikt vid eftersom det är så det brukar vara när man lagar asiatisk mat. Så blev det då dags att avnjuta det hela. Jag dekorerade woken med några skivor chili och såg fram emot att känna vitlök och chilistyrka explodera i munnen ackompanjerat av den aromatiska sichuanpepparen. Så blev det naturligtvis inte alls. Det smakade ingenting. Eller det smakade bara en sak: SZECHUANPEPPAR. Den enda smak man kände var intensivt enbärsaktig och tungan kändes som om den hade domnat. Szechuanpepparn totalförstörde rätten och min tunga blev bedövad för alla eventuella smakintryck för en timma framöver. Jag behöver kanske inte säga att woken hamnade i soporna men det grämde mig (och grämer mig ännu) att något som luktade så gott kunde bli så hopplöst fel. Trots detta funderar jag på att göra woken igen men utan szechuanpeppar eller möjligen med en liten gnutta sådan. Om det blir lyckat lovar jag att återkomma med recept men fram till dess kan ni vara glada att ni förskonats detta...
No comments:
Post a Comment