Rotsaker i ugn

Få saker är så goda som rotsaker som rostats i ugn, dessutom är det inte bara gott utan också billigt. Med en god sås blir det extra smaskigt. Tycker man att man inte blir riktigt mätt på bara rotsaker kan man komplettera med en linssallad eller en bit kött. Vi valde att rosta morötter, potatis, knipplök och rödbetor och dessa åts med en fetaost kräm med smak av vitlök och basilika.

Fetaostkräm till rostade rotsaker:
100 g god fetaost
1 stor klyfta vitlök
1-2 msk basilika
3 msk lätt crème fraiche (ev. mer)

Mixa eller mosa samman ingredienserna till en smidig röra.

Fläsk och bruna bönor

Efter sambons ivriga övertalning beslutades att vi skulle äta fläsk och bruna bönor till lunch i fredags. Personligen tycker jag att det är vintermat men som vädret har sett ut hittills i sommar kan man ju behöva lite comfort food. Jag hade i och för sig tur som hade en burk hemlagade bruna bönor i frysen för att stå och göra långkok på bruna bönor i vårt lilla lägnhetskök var det trots allt för kvavt för. Så jag tar upp fläsk och bönor ur frysen bara för att få reda på att smabon har planerat att åka ut till en kompis på landet över helgen eftersom jag ändå skulle jobba så jag fick vackert laga och äta fläsket själv...Det var faktiskt inte alls dumt även om jag hellre hade avnjutit det en kulen oktoberkväll. givetvis serverades skinnpotatis till.

Ljummen pastasallad med sardiner

ca 2 dl pastaskruvar
1 brk sardiner i olja
1 stor klyfta vitlök
1 liten gul lök
ca 100 g frysta gröna bönor
1 msk tomatpuré
1 msk hackad basilika
svartpeppar efter behag
1 nypa havsalt
Koka pastaskruvarna. Stek under tiden sardinerna i sitt eget spad tillsammans med vitlök och tomatpuré. Låt de frysta bönorna steka med tills de blir mjuka. Skiva den gula löken och låt även denna steka med. Krydda med peppar och salt. Blanda röran med pastan - klart att servera! (Ev. skulle man också kunna slänga i ett par svarta oliver.)

Caesarsallad

Eftersom vi nu ska ta lite semester gällde det att använda sig av det som fanns i kyl och frys när middagen skulle tillredas igår kväll. En caesarsallad kändes som det givna alternativet då det fanns ett huvud romansallad i kylen och sardeller i skafferiet. Salladen förstärktes också med stekt kycklingfilé och åt med bitar av en s.k. rustikbaguette. Mums.
Ingredienser:
1 romanssalladshvud
50 g riven parmesan

Krutonger
3 skivor formbröd
1 klyfta vitlök
olivolja

Dressing:
1 ägg
½ vitlöksklyfta
3 sardellfiléer
1 tsk dijonsenap
saft av 1/4 citron (ev. mer)
½ dl olivolja
salt
peppar
2 kycklingfiléer

Börja med att förbereda krutongerna genom att skära formbrödet i kuber som blandas med olja och vitlök och sedan gräddas gyllenbruna på 225 grader i ugnen. Stek sedan kycklingfiléerna.Sköl därefter salladsbladen noga och låt dem torka till.
Koka ägget 1 min (!) . Gröp ur innehållet och mixa med alla ingredienser förutom oljan. Oljan tillsätter du i en jämn strålen medan du mixar så att allt binder sig fint. Smaka av med salt och peppar. (Salt behövs troligen inte eftersom sardellerna ger sälta i sig). Klä ett serveringsfat med salladen och strö därefter över parmesan och krutonger. Skiva kycklingen i tunna skivor och fördela över salladen. Ringla över dressingen. ät och njut.

Kolossala kantareller

Jag har jobbat mycket det senaste men i förra veckan hanns även lite svampplockning med. Jag gillar svampplockning. Det är något meditativt över att smyg omkring i mossan och leta efter de glatt gula hattarna. Tyvärr brukar det oftast visa sig vara små gula löv man ser men den här gången hade jag ovanlgi tur. jag traskade bara på måfå in i de sörmländska skogarna vid svärföräldrarnas lantställe där jag aldrig plockat svamp förr och sprang på en liten glänta med gigantiska kantareller. Jag har aldrig tidigare plokat så stora kantareller. Flera stycken var 8 cm höga och hatten nästan lika bred! Dessutom växte de i klunga så på mindre än femton minuter hade jag fyllt halva svampkorgen! Nu gäller det bara att komma på vad man ska göra för smaskigt med härligheterna men det är nog ganska lätt. Smörstekta kantareller på toast är ju en riktig delikatess.

Crunchy lunchsallad

Om man börjar dagen med ett pain au chocolat bör man kanske kompensera detta med att äta lite nyttigare senare under dagen, då passar en knaprig sallad bra. Den här slängdes ihop av de grönsaker som stod till buds i kylskåpet och idén till kombinationen morot och solrosfrö kommer -med risk för att bli tjatig- från en av Anna Bergströms kokböcker. Salladen går supersnabbt att slänga ihop och blir dessutom vacker att se på (det tycker i alla fall jag).

Till 2 pers behövs:
2 morötter
1 avocado
knappt 100 g blomkål
5-6 rädisor
½ dl solrosfrön
c:a 5 cm purjolök
några blad romansallad
olja
vinäger
peppar
salt
citronsaft efter smak

Skala och skär morötterna i smala juliennestavar. Skölj alla grösnaker noggrant och dela därefter blomkålen i små fina buketter och skiva rädisorna och purjon tunt. Skiva eller tärna avocadon.Riv salladsbladen i bitar och klä botten på serveringsfatet med dem. Lägg därefter på morotsstavarna, blomkålen och rädisskivorna och avocadon. Strö purjolöksstrimlorna över det hela och blanda därefter til len dressing av lite olja (c:a 1 msk bara) och pyttelite vinäger. Hetta under tiden upp en stekpanna. När pannan är het, slå i solrosfröna och rosta till de fått färg. Ringla därefter vinägretten över salladen och avsluta med att strössla fröna över salladen. Servera med en klyfta citron så kan man själv ge smaken ytteligare skjuts av frisk citron om man tycker om det.

Pain au chocolat à la Leila

Upptäckte för ett tag sedan programmet Leila bakar på TV4+, ett program som man omöjligt kan titta på utan att få lust att-just det- baka. I förra veckan var det franskt tema och då bakade Leila en variant på det franska frukostbröd (eller bakverket snarare)pain au chocolat och det receptet kunde ju inte en gammal frankofil mottå att testa. Tyvärr är jag både snål och har teflonminne vilket renderade i att jag fick gå tre gånger till affären innan jag kunde göra verklighet av mina planer. igår glömde jag att bröden skulle fyllas med nutella men kom ihåg övriga ingredienser. Idag gick jag ned för att köpa nutella men då hasselnötsmassan som stod bredvid ("God att använda till bakverk och desserter") var hela tio kronor billigare lät jag snålheten bedra visheten och köpte en sådan burk istället bara för att upptäcka att det inte alls var samma sak som nutella utan snarare en crunchy kräm som påminner om den där nötcrèmen som såldes som godis i vita, platta påsar för 1 kr styck när man var liten. Inte så lite irriterad fick jag alltså gå till affären igen och införskaffa en burk av den äkta varan som nu hade visat sig bli en RIKTIGT dyr historia om jag nu tyckte att den var det innan. Nu står i alla fall resultatet här och svalnar och de ser faktiskt aptitliga ut men jag ska försöka hålla mig till sambon kommer hem och ta en fika då...Och ja just det om någon är intresserad av hur man gör så finns receptet här

Lättlagad dessert

Denna lättlagade efterrätt kom till då jag ville göra slut på min stora paket mezeyoghurt innan datumet gick ut och det visade sig bli riktigt gott och sommarfräscht.













Till 2 portioner behövs:
knappt 3 dl mezeyoghurt
1 msk florsocker, eller efter behag
½ tsk malen kardemumma, eller efter smak
2 nektariner, skurna i klyftor
torkade lavendelblommor till dekoration
Vispa samman yoghurten med florsockret och kardemumman. Häll därefter upp yoghurten i två dessertskålar och fördela nektarinklyftorna ovanpå. Avsluta med att strö några lavendelblommor ovanpå det hela. Dessa är inte bara vackra utan ger också en god brytning.

Knaprig potatissallad med blomkål och rädisor

Systrarna var på besök här i helgen och då blev det, förutom en hel del restaurangbesök också några middagar här hemma. Bl.a. bjöd jag på pastasalladen med tonfisk som jag bloggat om tidigare men jag lagade också en fräsch potatissallad till vilken vi åt rökt böckling och rökta laxfenor, vilka åtminstone enligt sambon är en riktig delikatess. Själv tycker jag att de är goda så länge man inte kommer åt fettet närmast skinnet som har en inte alltför angenäm konsistens. Salladen kan förstås också ätas för sig själv och då kan man gärna tillsätta en burk kikärtor.

Potatissallad
Dressing:
1 tsk Dijonsenap
1 klyfta pressad vitlök
1 msk vitvinsvinäger
3 msk olivolja
1-2 msk hackad persilja
rikligt med nymalen svartpeppar
lite salt

8-10 kokta, kalla potatisar (går bra med ljumma också men salladen blir lite ”mosigare” då)
c:a 1 knippe rädisor
1 röd paprika
½ röd lök
1-2 msk kapris
(½ burk kikärtor + ½ kruka ekbladssallad (eller annan sallad med tydlig smak)
Börja med att vispa ihop dressingen. Ta i senapen först så blir konsistensen bra.
Förbered därefter grönsakerna. Dela potatisen i ”kvartar.” Skölj rädisorna, ansa och skär sedan dessa på samma sätt. Dela paprikan i bitar, det ska vara lite ”chunky”. Skiva sedan rödlöken tunt. Skölj kikärtorna och ta sedan ungefär halva burken. Blanda potatisen, rädisorna, paprikan, löken, kaprisen och kikärtorna i en bunke med dressingen. Se till att allt är väl blandat. Lägg sedan upp potatissalladen på ett serveringsfat som täckts av ett lager ekbladssallad. Ät tillsammans salladen tillsammans med rökt fisk och ett gott bröd.

Sommarsill

Detta är en given rätt på familjens midsommarbord men funkar lika bra som sommarlunch serverad med färskpotatis och en grönsallad.Godast blir sillen om den får stå och dra ett dygn eller två så gör den med fördel någon dag innan du tänker äta den. ta den feta sortens crème fraiche så blir konsistensen bäst.
2 stora gula lökar
2 gröna äpplen
2 dl crème fraiche
2 dl gräddfil
3 burkar matjessill
dill

Hacka äpple och lök fint. Blanda sedan detta med gräddfil och crème fraiche. Slå av matjessillsspadet och blanda försiktigt ned sillen i blandningen. Tillsätt finhackad dill. Låt stå och dra. Servera med färskpotatis kokt med dill.

Ett restaurangbesök i Krakow

Aktiviteten har varit låg här på bloggen. Detta beror delvis på att jag varit på semester, i Krakow, närmare bestämt och det var jättehärligt. Därefter var det midsommar och den firades med svärföräldrarna på landet så det har inte varit så mycket matlagning för min del. Men desto mera ätande. Att äta ute var riktigt billigt i Polen och av en händelse sprang sambon och jag på denna pärla till restaurang när vi utmattade av hunger och promenad följde första bästa skylt som annonserad "restaurajca". Det ska erkännas att jag tjurade en del till att börja med för huset på vilken skylten hägnde såg allt annat än trevligt ut men med en svältande sambo går det inte att diskutera och det är jag glad för nu. När vi väl svängt av i skyltens riktning uppenbarade sig ett solgult stenhus ovanför vilkets entré det hängde en annan betydligt vackrare skylt med handmålade,snirkliga vindruvsklasar och vi gick in. Servitrisen (som tillskillnad från de flesta andra vi stött på i staden talade bra engelska) frågade om vi ville sitta ute eller inne, ute sa vi utan tvekan för det var varmt och soligt och vi visades ut till en altan kantad av blommande pelargoner och cederträd. I bakgrunden spelades Edith Piaf och i trädgården porlade en liten fontän stilla. Livet blir sällan bättre än så här tänkte jag och beställde lunchmenyn. Som förrätt fick vi "Italian cream", en välkryddad och krämig grönsaksoppa med vad jag skulle vilja beskriva som mini petit chouxer istället för krutonger. Därefter serverades-till vår överraskning- en variant på den svenska klassikern dillkött. Men detta var det bästa dillkött jag någonsin smakat för köttet som serverades i stora skivor var så mört att det smälte i munnen. Såsen hade man sparsamt ringlat över köttet och rätten hade dessutom dekorerats med små drivor av sallad och tomat som smaksatts med en gudomlig vinegrätt. Till detta serverades lättstekt färkspotatis. Till efterrätt tog vi på servitrisens inrådan en tiramisú( vilket förövrigt verkade vara trendefterrätten nummer ett i staden) och inte heller denna gick av för hackor. Den hade en fin konsistens och likören gav precis den rätta brytningen till det söta. Kort sagt det var det bästa restaurangbesök jag haft på länge.

Knaprig blomkålssallad

Inspirationen till mitt senaste favorittillbehör kommer lite otippat från ett skolkök. Skolmaten var inte så mycket att hurra för på skolan där jag gjorde min praktik men dras sallader var gudomligt goda. Därför försökte jag mig själv på att göra en variant på deras kanpriga blomkålssallad och resultatet blev inte alls dumt. Desutom är den lätt att göra. För en sallad som räcker som tillbehör till 2-3 personer behövs:
½ (ganska stort) blomkålshuvud
½ purjolök
persilja, jag användefrusen färsk, hackad är förstås bäst
olivolja
vitvinsvinäger
salt
peppar

Börja med att dela blomkålshuvudet i små buketter. Strimla purjon fint. hacka persiljan om du använder färsk sådan. Blanda därefter en dressing av olja, vinäger och krydda denna med salt och peppar. Jag tycker att det blir godast om vinägern inte är alltför dominerande utan bara anas så att man verkligen känner smaken av blomkålen.Det behövs inga mängder dressing, den ska bara binda ihop salladen. Blanda sedan alltsammans med persiljan. Servera till- tja nästan vad som helst!

PS. Blomkålssalladen skymtas uppe i hörnet intill kycklingen.

Tonfisksallad med sardeller

Så här i examenstider så blir det inte mycket tid för matlagning, knappast någon tid för bloggning heller. Och om man gillar att laga mat så känns det rätt torftigt att äta fiskpinnar och pulvermos men det är ungefär på den nivån matlagningen har befunnit sig den senaste tiden. Igår när jag kom hem från plugget ville jag unna mig något gott, lagat men ändå inte krångligt. Det blev en tonfisk- och pastasallad med inspiration från klassikern Salade niçoise. Färskpotatisen byttes ut mot fullkornspasta men i övrigt gjorde jag ungefär som när jag tillagar niçoisen. Jag använder mig sällan av mått så jag skriver ut mängderna så gott jag nu minns dem.

Fullkornspasta, skruvar eller penne

Dressing

1 knapp tsk senap
1 msk vinäger
2 msk olja + 1 msk vatten + ev. sardellolja (om den är god)
1 klyfta, pressad vitlök
1 tsk smulad basilika
peppar & salt efter behag

1 burk tonfisk i vatten (och här kan man med fördel ta två för att göra det matigare)
1 burk sardeller à 50 g, fint hackade
4 ägg, hårdkokta i klyftor
2 tomater, i klyftor
½ huvud välsköljd romansallad, riven i bitar
rikligt med goda, svarta oliver

Börja med att koka pastan och äggen. Under tiden dessa kokar så svänger du ihop du dressingen och förbereder de övriga ingredienserna. Om man rör ihop ingredienserna i ovanstående ordning blir det en fin och jämn dressing. Skölj och riv salladen och sprid ut den på ett fint serveringsfat. Hacka sardellerna, klyfta tomaterna, töm av tonfisken. Blanda den kokta pastan med dressingen och låt den stå och dra in smaken lite medan du skär äggen i klyftor. Fördela sedan den ljumma pastan över salladen, fördela därefter tonfisken, tomat-och äggklyftorna och strö de hackade sardellerna över de hela. Avsluta genom att toppa med en rejäl näve oliver.

Prima Primo!

När träden på innergården står i full blom vill man inte sitta inne i sin lägenhet och mögla så jag och sambo tog en promenad runt på Söder med avsikten att äta söndagslunch. Vi hade siktat in oss på Sonjas Grek på Bondegatan eftersom vi fått nys om att de erbjuder valfri huvudrätt för det facila priset av 100 kr om söndagarna. Tyvärr var vi dock för tidigt ute (12.30) och eftersom vi tänkt oss en sväng in till city därefter så hade vi inte lust att vänta så vi gick till Primo Ciao Ciao lite längre ned på gatan istället. Det visade sig vara ett bra val. Vi beställde in varsin Caesarsallad och även om den var allt annat än ortodoxt tillagad så smakade den väldigt bra. De krispiga romansalladbladen var vända i en mild men välsmakande dressing och de hade rivit generöst med parmesan över alltihop. Till detta serverades en precis lagom stekt kycklingfilé och två brödbitar som nog egentligen var för stora för att få kallas krutonger, men det smakade ljuvligt så jag är inte den som är den. Med tanke på vad man har fått på tallriken på andra ställen för samma pris (89 kr) så var i alla fall jag nöjd. Att vårsolen lyste utanför i all sin glans gjorde säkert sitt till men mitt samlade intryck av Primo- mat, service och atmosfär- är Väl Godkänt!

Slirviga sommarrullar

Jag vet inte om det var det vackra vårvädret som grep tag i mig men jag kände ett starkt sug efter något vårfräscht till middagen. Länge har jag tittat i min vackra bok ("Kärlek, oliver och timjan", ni vet) och tänkt att jag ska testa att göra sådana där färska vårrullar. Jag hade aldrig smakat såna eftersom utbudet av vietnamesisk mat är ganska begränsat i vårt land ännu men bilden såg väldigt aptitretande ut. Framförallt tilltalades jag av tanken att rullarna inte skulle vara friterade, det kändes nyttigt och fräscht på något vis. Så jag och sambon traskade glada i hågen ned till Söderhallarna och HS Asien livs och inhandlade rispapper och diverse asiatiska ingredienser. Fulla av tillförsikt hackade vi grönsaker för glatta livet och sambon skalade räkor på löpande band. Dippsåsen doftade frestande av lime och vitlök och vi satte oss förväntansfulla till bords och - tänk vad besviken man kan bli! Rispappren var mycket sladdrigare och lösare i konsistensen än vad jag hade förväntat mig. Och är det något jag inte klarar av när det gäller mat så är det slirv. Tyvärr verkar slemmiga lite hala saker vara vanliga i det asiatiska köket. Sushi är ju också lite kallt och halkigt, vilket nästan fick maten att vända sig i magn första gången jag smakade det. Detsamma hände mig idag. Rispappret halkade med viss möda ned och jag var tvungen att kämpa för att inte börja kvälja. Att det sedan luktade lite dävet ungefär som playdoo-lera gjorde ju knappast saken bättre. Nä, ska jag äta rispapper igen då får det bli i friterad form, hur onyttigt det än må vara.

Persiskt ris

På grund av att jag begick en riktig fadäs när jag tog fram middagsmaten till igår ur frysen ( jag tog fram två fläskkotletter och inte entrecôte) blev det fläskkotletter till lunch idag. Men ingen av oss var särskilt tänd på fläskotlett-potatis-och-sås-varianten så istället lagade jag ett smaskigt persiskt saffransris till. Tyvärr höll det på att gå riktigt illa med riset då jag glömde slå ner värmen på plattan vid moment 3 (se receptet nedan) men tack vare de fina potatisskivorna i botten klarade sig riset från att brännas och kunde lyftas över till en annan kastrull. Det här sättet att koka ris kan verka lite omständig men smaken motiverar helt klart besväret! Riset passar bra till kött och kyckling men är förstås ännu godare till en smakrik persisk gryta men så långt har jag inte kommit i den persiska kokkonsten.

Persiskt saffransris, 4 portioner
2 dl basmatiris
1 l vatten
salt
2 potatisar i tunna skivor
olivolja
25 g smör
1 krm saffran
Moment 1
Skölj riset noggrant och låt vattnet koka upp under tiden. Salta vattnet. Lägg i riset och låt det koka häftigt utan lock i 3-4 minuter. Smält smöret och blanda ut saffranet i detta.
Moment 2
Slå av riset i ett durkslag. Diska ur kastrullen (för att få bort stärkelsen). Ställ tillbaks kastrullen på plattan och SLÅ NER VÄRMEN! Värm lite olivolja i kastrullen och lägg potatisskivorna jämnt över botten. Fördela riset över dem och ringla saffranssmöret över det. (Det doftar underbart!)Vira sedan en handduk tätt runt kastrullens lock och lägg sedan på locket. Låt riset svälla i en halvtimma på detta sätt. När det är klart har du ett fint och gott ris med gula stänk. Servera genom att lägga upp riset på en tallrik. Dekorera genom att lägga de gyllenbruna potatisskivorna runtom. Vill man göra det än mer som i Iran kan man steka någon matsked berberisbär i lite smör eller olja och strö över.
Alt. 2 - är att blanda riset med kidneybönor eller kikärtor (eller varför inte både och) och dill innan moment två.

Knäckiga kakor i kvadrat

Igår fick jag ett kakbaksryck. Sedan jag började min praktik vaknar jag tidigt om mornarna-även om lördagarna- så jag tänkte varför inte använda tiden till något nyttigt? Jag har länge gått runt och tänkt på att göra en ny sats att de försvinnande goda solroskakorna som finns med i "Två systrars söta", så igår gjorde jag slag i saken och bakade tre plåtar av de vaniljdoftande och knäckiga kakorna. Och de är verkligen fantastiska! Lätta att baka och försvinner med förbluffande fart om man lämnar kakburken öppen...Därefter bakade jag en av sambons favoritkakor, toscakaka. Eftersom jag var för lat för att skålla och hacka mandeln som sig bör blandade jag mandelspån och solroskärnor i toscasmeten (hade inte tillräckligt med mandelspån) men jag måste säga att antingen eller blir bäst. Solrosfrön i smeten är jättegott om ni inte har provat det tidigare! Framförallt är det allergikervänligt.

Dåsig domingo

Idag har det varit en riktig slösöndag. Vi sov länge och åt en mindre hälsosam frukost bestående av toast med lemon curd. Sen blev det en tur till stan eftersom jag är på jakt efter en basic kofta, ni vet enklast möjliga modell som funkar till allt. Det var lättare sagt än gjort. Vanliga koftor utan midjeband, knasiga knappar eller slejfdetaljer är ovanligare än man tror. Jag fick nöja mig med att göra några tråkiga men praktiska inköp av svarta strumpor. Koftan får lysa med sin frånvaro ett tag till.

Till lunch åt vi resterna av gårdagens "Sallad Kambing". (Ytterligare ett recept från Anna Bergenströms bok). Sallad Kambing visade sig vara en ytterst smaklig och färggrann kycklingsallad med fräscha, asiatiska smaker i dressingen (ingefära, vitlök och soja bl.a.)så den kommer vi garanterat göra igen. Fast det får gärna bli lite varmare först. Om man saknar "basvarorna" som pojkvännen kommenterade (dvs. potatis,ris eller bröd till)så kan vi meddela att det var jättegott att lägga salladen mellan två skivor toast tillsammans med en klick majonnäs. Det var så vi åt resterna till lunchen. Fast då blir det mindre GI-riktigt förstås. Vi är inte så GI-riktiga i det här hushållet.

Eftersom frysen dignar av mat då jag ofta köper på mig billiga matvaror när jag hittar dem i affären men inte har haft så mycket tid för matlagning hemma det senaste så tyckte jag att det var dags att åbörja projekt "laga-ur -frysen". Först ut blev fläskkotletterna, men eftersom jag inte kände för att göra en vanlig trist brunsås blev det istället en upphottad variant med ajvar, vitlök och crème fraiche i såsen. (Receptet återfinns på DN.se.) Jag använde en ganska mild ajvar och jag måste säga att det nog hade varit på sin plats med en lite pepprigare variant för den där lilla extra smakskjutsen.

Appropå smakskjuts så köpte jag på mig en påse sichuanpeppar när mamma och jag besökte Kina Li (kinesisk affär på Ringvägen) i onsdags. Igår tog jag och smakade på ett av kornen, som inte alls är peppar utan snarare et slags bär, och det var en intressant upplevelse kan jag lova! Först smakade det bara enbär och sen blev tungan bedövad! Inte utav någon chiliaktig pepparstyrka eller så för sichuanpepparenkändes inte alls stark utan snarare som känslan du får i munnen om du överdoserar Bafucin när du har halsont. Mycket märkligt men det ska bli spännande att se hur de fungerar i mat. Jag måste bara leta reda på några bra recept först. Jag tror dock att det här är något man bör använda med försiktighet så att inte hela ansiktet domnar bort...

Happy Valentine!

Kommersiellt eller inte - vem vill inte ha en anledning extra att fira lite? Särskilt när det är kallt och grått och tråkigt ute som nu så behöver man alla muntrationer man kan få. När mina föräldrar dessutom passade på att hälsa på så fanns det ju ytterligare en anledning att få äta lite av det goda även mitt i veckan. Tack vare dem och alla hjärtansdag fick jag alltså en förevändning att testa att baka en smarrig vit chokladkaka ur den vansinnigt (o)vanebildande kokboken "Två systrars söta". Enligt boken ska kakan serveras i bitar, överdragen med crèmefraichesås och beströdd med granatäppelkärnor men jag spann vidare på hjärttemat och tryckte ut hjärtan ur kakan som jag bredde såsen på och toppade med en solfjäderskuren jordgubbe. Det blev riktigt fint och kakan smakade bra men om jag ska vara riktigt ärlig så var det inte så lätt att känna någon riktig smak av den vita chokladen (kanske för att vit choklad inte har så specifik smak...) men kakan blev krämig och fin.

Stress och grynkorv

Det har varit dött rätt länge här på bloggen nu. Skolan har tagit mycket tid och psykisk energi så lusten att skriva har inte riktigt infunnit sig. Mycket mat har ätits ute de senaste veckorna dock inte på någon fashionabel restaurang tyvärr. Nej, för min del har det varit tradiga inplastade mackor och bara-att-värma-pajer inköpta på något av Lärarhögskolans två fik mellan lektionerna. Jag vet inte om det var allt flängande och all ovisshet kring min praktikplats som gjorde det men plötsligt började jag längta efter riktig, trygg husmanskost. Fram ur frysen kom dn västgötska specialitén som mamma och pappa köpt med sig från sin lokale slaktaren. Här i Stockholm verkar det gå att köpa grynkorv. Jag har i alla fall aldrig sett någon fastän pojkvännen påstår att den finns men smakar annorlunda än den mina föräldrar köper i Västergötland. Grynkorv är som det låter, korv gjord på korngryn och fläskkött som kryddats med kryddpeppar och ingefära (tror jag i alla fall-receptet är hemligt.) Det ser inte mycket ut för världen tvärtom så ser den rätt oaptitlig ut, grå som den är men ack så gott! Det är emellertid ingenting för den som skyr fett och bör definitivt ätas med måtta men när man äter den ska den serveras med ett gott, hemmagjort potatismos och en sötstark senap samt någon form av råkost eller möjligen gröna ärtor. Mums!