Samtidigt är jag ganska lat. När helgen väl kommer tycker jag att det är lite småjobbigt att ta mig in till stan och trängas med en massa folk om samma cafébord och solstrålar. Att sambon dessutom avskyr att vara i stan på helger (för att inte tala om lönehelger) gör ju inte att vi kommer dit oftare precis. I de stunderna förbannar jag att det inte finns några riktigt mysiga caféer och restauranger i närområdet som har annat än konstjästa fluffbullar och kebab att erbjuda. Ett ställe där man bara kan slinka in och njuta av mumsigt fika, god mat och fina omgivningar. Men då glömmer jag bort att vi faktiskt bara bor ett stenkast från Lyran.
Konditori Lyran är en gammal gul och snirklig byggnad utmed Mälaren som byggdes som sommarnöje åt Carl Limnell och hans familj. Där huserade sedan stadens kulturpersonligheter och festade på punschverandan. När vi först flyttade till området tyckte jag att stället var väl upphaussat och inte riktigt förtjänade sitt goda rykte, bortsett från omgivningen då. Men så gav vi det en ny chans för en fika för bra ett litet tag sen och jag blev glatt överraskad. Fikabrödet höll betydligt högre kvalitet än jag mindes från förra gången och det fanns gott om plats (nu var vi inte där en av de mest välbesökta dagarna för all del). Enda minuset var väl egentligen personalen som tog beställning och inte så mycket mer, inte ens ett leende men atmosfären! Stämningen är något speciellt. När det var så lite folk där kunde man verkligen se vad vackert stället är och det var lätt att föreställa sig hur fint det måste ha varit på tiden det begav sig.
Vi satt i solen och snålblåsten på den överbyggda verandan och insöp luft, hallonsoda och den makalösa utsikten över Mälaren. Jag gissar att det kommer att bli ett par barnvagnspromenader med Pyret ner till Lyran i sommar.
2 comments:
Firade min lillebrors födelsedag en varm julidag på Lyran förra året. Tänk att jag bodde i närheten förut och aldrig ens visste om dess existens då. jättemysig och nära stranden dessutom
: )
Jag älskar också Lyran. Dit åkte vi ofta när växte upp och åt räkmackor och jag vet inte hur länge du bott i närheten, men det var faktiskt ÄNNU finare på 80- & 90-talet. Då var det mer välbevarat och nu har de byggt om en hel del. Men charmen, lugnet och känslan finns fortfarande kvar. =)
Post a Comment