I väntans tider

Majmånad. Jag kan inte sluta tjata om vad härligt det är att sommaren börjar göra sitt intåg. Kanske beror det på att jag i år kan släppa lärarstressen lite tidigare och gå upp i det fantastiska. För trots att jag ibland känner mig som en skalbagge som hamnat på rygg (när jag ska ta mig upp ur sängen, soffan eller bara knyta skorna) så fyller stora magen mig med en skräckblandad förtjusning inför vad som väntar.

Medan vi väntar fyller vi tiden med lugna aktiviteter som att äta ute - och då menar jag inte på restaurang utan i det gröna. Små stunder som inte kräver så mycket av någon av oss men som ger desto mer energi. Vi tar med oss picknickmat och dimper ner på en tillgänglig gräsplätt i närheten.

När rapporterna om de brinnande förorterna duggade tätt här i fredags satt vi och blickade ut över Vårbyfjärden i sällskap av några småtokiga änder och lite längre bort en barnfamilj, ett par fiskande tonårspojkar och ungdomar som satt småpratade intill vattnet.

Efter maten tog vi en kort promenad (min ömmande rygg och sambons sjukskrivna ben tillåter inte så långa sträckor) men det var tillräckligt för att insupa försommaren i stora drag. Äppelblom, häggdoft och så det vackra i två helt malplacerade, rosa och av tiden till nötta stolar utmed vattnet. Fint.