Vi har försökt det där med surdegsbak i flera omgångar men projekten har egentligen aldrig tagit sig för vi har varit för bekväma/ostrukturerade/stressade för att sätta igång en surdeg, mata den och ha den is i magen som krävs för att den ska bli användbar och bröden har väl i ärlighetens namn också blivit därefter.
Men till sportlovet fick vi åter sådana där storslagna planer på eget doftande, segt och härligt bröd med skorpa och vi började mata igång en surdeg igen. Den fick stå i nära en vecka så först förra helgen gjorde vi något med den. Jag googlade fram ett recept via internet, satte fördeg enligt alla konstens regler och ställde degen att jäsa över dagen och om det jäste! Jag blev riktigt glad för den här gången tog det sig ju!
På kvällen satte jag sedan den riktiga degen och lät den jäsa i kylen över natten och den ökade nästan till sin dubbla storlek. Häftigt var det! Sen var det bara att forma degen till limpor och grädda av dem i ugnen som värmts riktigt het (inklusive plåten faktiskt) och degen såg förbluffande fin ut.
Men säg den glädje som varar för evigt...Just när jag ställer mig för att forma bröden kommer jag på att jag glömt saltet i brödet. Det var ju en missräkning och tyvärr påverkar det smaken ganska mycket men - surdeg har mycket smak i sig självt så bröden gick att äta i alla fal.
Nu har jag dock fått blodad tand. Jag ska göra om samma bröd men med saltet i den här gången. Jag gillade nämligen segheten och skorpan som blev så där härligt knaprig och full av smak så har jag tur kanske det här brödet blir fantastiskt? Vem vet?
No comments:
Post a Comment