"Sportlov"

Ibland är jag en gnällig typ det får jag väl lov att erkänna men den här sportlovsveckan har faktiskt varit något av en besvikelse. Inte har det varit mycket sport och inte mycket till lov heller. I alla fall inte ur den aspekten att jag trodde att jag faktiskt skulle få lov under denna ocean av tid. Tid till att pyssla, baka, sy, ränna på stan och städa på alla såna där skrymslen som man inte bryr sig om i vanliga fall utan tar när man har tid och också arbeta undan en del saker så jag skulle vara i fas när vi drar igång igen (så sportig är jag ändå inte).

Under årets sportlovsvecka har jag arbetat ca 25 timmar tror jag. Först med att rätta och bedöma saker som jag helt enkelt inte hunnit med under de vanliga veckorna för att det kommer annat i vägen hela tiden och sen arbetade jag med att skriva omdömen. Själva omdömesskrivningen tog 15, 5 timme. Och då har jag ändå räknat bort 4, 5 h som vi fick av skolan till detta ändamål. Någonting måste vara väldigt fel.

Egentligen är jag inte den som jublar över Björklunds förslag att slopa omdömen. Jag tror att omdömen är bra så att eleven förstår vad den ska arbeta vidare med men att skriva omdömen i åtta klasser under tidspress borgar ju inte för någon vidare kvalitet och då är ju arbetet ändå ogjort.

Sen finns det ett annat problem. Alla barn och föräldrar förmår inte tolka informationen. Där jag tycker jag är glasklar kan mycket läsas in. Det krävs faktiskt att man kan vara väldigt konkret om det ska bli bra omdömen och det är jäkligt svårt ska jag säga att beskriva en förmåga med ord. Särskilt för föräldrar som kanske inte ens har en aning om vad deras barn gör i skolan, trots skolans veckovisa mail med information.

Jag har det ändå bra, jag undervisar i två ämnen och jag undervisar i engelska och franska och i franskan har jag förhållandevis små grupper. Jag har kollegor som undervisar i So i 7 grupper à 27 -30 elever i varje klass. Det är 4 omdömen per elev som ska skrivas eftersom So är uppdelat i fyra underämnen. Det samma gäller No-lärarna.

Jag undrar dock ibland om man inte tänkte på konsekvenserna för lärarna över huvudtaget när man införde alla dessa  dokumentationskrav. Det kanske inte är så konstigt att svenska elevers kunskapsstandard sjunker när merparten av min lärartid ska gå åt till att plita ned vad barnet har lärt sig och vad det ska utveckla istället för att tiden läggs på att i klassrummet arbeta med att utveckla just de förmågor  som eleverna ska lära sig. Tid som jag skulle kunna lägga på att planera min undervisning på ett klokt vis, på att utvärdera vad som funkar och inte eller bara till att vara kreativ och komma på nya arbetssätt. Jag beundrar verkligen lärare som klarar av allt det här och dessutom kan vara kreativa i sitt arbete.

För mig är stress en verklig kreativitetsdödare. Kanske skulle man sadla om och börja arbeta i butik eller något så att man faktiskt hade tid och energi att ägna sig åt sina fritidsintressen någon kväll i veckan i alla fall istället för att apatiskt däcka i soffan efter att maniskt ha rättat sig igenom 27 läxförhör? Fast det är klart då skulle man ju inte ha något sportlov alls...