En bit gryyyynkorv utav den bästa...

Ja, jag vet att det var falukorv Bullerbybarnen sjöng om men varför nöja sig med en sådan styggelse (de flesta falukorvar man hittar i affärerna är faktiskt inte så kul) när det finns grynkorv? Grynkorv får nog många att rynka å näsan. Den är ofta rätt grå i färgen och ser inte alltför aptitlig ut men det är faktiskt en av de få korvar som jag längtar efter att få äta. Grynkorv tar mig tillbaks till barndomen när jag och mamma stod och köade hos den lokala slaktaren ute på landet. Butiken var inte mycket större än vår hall. Väggarna var kaklade med avlånga plattor infattade i blå kakelfog. Vid disken stod slaktaren själv i vit rock och expedierade. Ibland stod där istället en hättprydd dam som med västgötskt tjocka K:n sa "Ja tack?", när man var på tur. Sedan fick man rabbla sin beställning som de varsamt vägde upp, packade in i prassligt smörpapper varpå de sedan gav dig ett prydligt handskrivet kvitto.Jag minns att jag fick dra nummerlappar från den röda dosan på väggen och sedan titta på den svartvita rullbandstavlan på väggen (inga digitalt ilsket röda siffror här inte). Det bästa med att följa med till slaktaren var att man fick en pinfärsk prinskorv med naturskinn medan man väntade på att mamma köpte kokt tunga,rökt korv och inte minst den goda grynkorven. Det bästa av allt är att butiken har överlevt ända in i dessa dagar och ännu bättre är att mor och far förser mig med riktig grynkorv från slaktaren när de kommer på besök. Annars vet jag inte om det överhuvudtaget finns grynkorv att köpa här i Tjockhult. Jag har då aldrig sett någon. Ibland lyckas man få syn på en hackekorv som förirrat sig hit från Värmland men det är ju inte alls samma sak. Man borde kanske ta och trakassera slaktarna i Hötorgshallen någon dag bara för att se vad de går för...