Sommarsill

Detta är en given rätt på familjens midsommarbord men funkar lika bra som sommarlunch serverad med färskpotatis och en grönsallad.Godast blir sillen om den får stå och dra ett dygn eller två så gör den med fördel någon dag innan du tänker äta den. ta den feta sortens crème fraiche så blir konsistensen bäst.
2 stora gula lökar
2 gröna äpplen
2 dl crème fraiche
2 dl gräddfil
3 burkar matjessill
dill

Hacka äpple och lök fint. Blanda sedan detta med gräddfil och crème fraiche. Slå av matjessillsspadet och blanda försiktigt ned sillen i blandningen. Tillsätt finhackad dill. Låt stå och dra. Servera med färskpotatis kokt med dill.

Ett restaurangbesök i Krakow

Aktiviteten har varit låg här på bloggen. Detta beror delvis på att jag varit på semester, i Krakow, närmare bestämt och det var jättehärligt. Därefter var det midsommar och den firades med svärföräldrarna på landet så det har inte varit så mycket matlagning för min del. Men desto mera ätande. Att äta ute var riktigt billigt i Polen och av en händelse sprang sambon och jag på denna pärla till restaurang när vi utmattade av hunger och promenad följde första bästa skylt som annonserad "restaurajca". Det ska erkännas att jag tjurade en del till att börja med för huset på vilken skylten hägnde såg allt annat än trevligt ut men med en svältande sambo går det inte att diskutera och det är jag glad för nu. När vi väl svängt av i skyltens riktning uppenbarade sig ett solgult stenhus ovanför vilkets entré det hängde en annan betydligt vackrare skylt med handmålade,snirkliga vindruvsklasar och vi gick in. Servitrisen (som tillskillnad från de flesta andra vi stött på i staden talade bra engelska) frågade om vi ville sitta ute eller inne, ute sa vi utan tvekan för det var varmt och soligt och vi visades ut till en altan kantad av blommande pelargoner och cederträd. I bakgrunden spelades Edith Piaf och i trädgården porlade en liten fontän stilla. Livet blir sällan bättre än så här tänkte jag och beställde lunchmenyn. Som förrätt fick vi "Italian cream", en välkryddad och krämig grönsaksoppa med vad jag skulle vilja beskriva som mini petit chouxer istället för krutonger. Därefter serverades-till vår överraskning- en variant på den svenska klassikern dillkött. Men detta var det bästa dillkött jag någonsin smakat för köttet som serverades i stora skivor var så mört att det smälte i munnen. Såsen hade man sparsamt ringlat över köttet och rätten hade dessutom dekorerats med små drivor av sallad och tomat som smaksatts med en gudomlig vinegrätt. Till detta serverades lättstekt färkspotatis. Till efterrätt tog vi på servitrisens inrådan en tiramisú( vilket förövrigt verkade vara trendefterrätten nummer ett i staden) och inte heller denna gick av för hackor. Den hade en fin konsistens och likören gav precis den rätta brytningen till det söta. Kort sagt det var det bästa restaurangbesök jag haft på länge.

Knaprig blomkålssallad

Inspirationen till mitt senaste favorittillbehör kommer lite otippat från ett skolkök. Skolmaten var inte så mycket att hurra för på skolan där jag gjorde min praktik men dras sallader var gudomligt goda. Därför försökte jag mig själv på att göra en variant på deras kanpriga blomkålssallad och resultatet blev inte alls dumt. Desutom är den lätt att göra. För en sallad som räcker som tillbehör till 2-3 personer behövs:
½ (ganska stort) blomkålshuvud
½ purjolök
persilja, jag användefrusen färsk, hackad är förstås bäst
olivolja
vitvinsvinäger
salt
peppar

Börja med att dela blomkålshuvudet i små buketter. Strimla purjon fint. hacka persiljan om du använder färsk sådan. Blanda därefter en dressing av olja, vinäger och krydda denna med salt och peppar. Jag tycker att det blir godast om vinägern inte är alltför dominerande utan bara anas så att man verkligen känner smaken av blomkålen.Det behövs inga mängder dressing, den ska bara binda ihop salladen. Blanda sedan alltsammans med persiljan. Servera till- tja nästan vad som helst!

PS. Blomkålssalladen skymtas uppe i hörnet intill kycklingen.

Tonfisksallad med sardeller

Så här i examenstider så blir det inte mycket tid för matlagning, knappast någon tid för bloggning heller. Och om man gillar att laga mat så känns det rätt torftigt att äta fiskpinnar och pulvermos men det är ungefär på den nivån matlagningen har befunnit sig den senaste tiden. Igår när jag kom hem från plugget ville jag unna mig något gott, lagat men ändå inte krångligt. Det blev en tonfisk- och pastasallad med inspiration från klassikern Salade niçoise. Färskpotatisen byttes ut mot fullkornspasta men i övrigt gjorde jag ungefär som när jag tillagar niçoisen. Jag använder mig sällan av mått så jag skriver ut mängderna så gott jag nu minns dem.

Fullkornspasta, skruvar eller penne

Dressing

1 knapp tsk senap
1 msk vinäger
2 msk olja + 1 msk vatten + ev. sardellolja (om den är god)
1 klyfta, pressad vitlök
1 tsk smulad basilika
peppar & salt efter behag

1 burk tonfisk i vatten (och här kan man med fördel ta två för att göra det matigare)
1 burk sardeller à 50 g, fint hackade
4 ägg, hårdkokta i klyftor
2 tomater, i klyftor
½ huvud välsköljd romansallad, riven i bitar
rikligt med goda, svarta oliver

Börja med att koka pastan och äggen. Under tiden dessa kokar så svänger du ihop du dressingen och förbereder de övriga ingredienserna. Om man rör ihop ingredienserna i ovanstående ordning blir det en fin och jämn dressing. Skölj och riv salladen och sprid ut den på ett fint serveringsfat. Hacka sardellerna, klyfta tomaterna, töm av tonfisken. Blanda den kokta pastan med dressingen och låt den stå och dra in smaken lite medan du skär äggen i klyftor. Fördela sedan den ljumma pastan över salladen, fördela därefter tonfisken, tomat-och äggklyftorna och strö de hackade sardellerna över de hela. Avsluta genom att toppa med en rejäl näve oliver.

Prima Primo!

När träden på innergården står i full blom vill man inte sitta inne i sin lägenhet och mögla så jag och sambo tog en promenad runt på Söder med avsikten att äta söndagslunch. Vi hade siktat in oss på Sonjas Grek på Bondegatan eftersom vi fått nys om att de erbjuder valfri huvudrätt för det facila priset av 100 kr om söndagarna. Tyvärr var vi dock för tidigt ute (12.30) och eftersom vi tänkt oss en sväng in till city därefter så hade vi inte lust att vänta så vi gick till Primo Ciao Ciao lite längre ned på gatan istället. Det visade sig vara ett bra val. Vi beställde in varsin Caesarsallad och även om den var allt annat än ortodoxt tillagad så smakade den väldigt bra. De krispiga romansalladbladen var vända i en mild men välsmakande dressing och de hade rivit generöst med parmesan över alltihop. Till detta serverades en precis lagom stekt kycklingfilé och två brödbitar som nog egentligen var för stora för att få kallas krutonger, men det smakade ljuvligt så jag är inte den som är den. Med tanke på vad man har fått på tallriken på andra ställen för samma pris (89 kr) så var i alla fall jag nöjd. Att vårsolen lyste utanför i all sin glans gjorde säkert sitt till men mitt samlade intryck av Primo- mat, service och atmosfär- är Väl Godkänt!

Slirviga sommarrullar

Jag vet inte om det var det vackra vårvädret som grep tag i mig men jag kände ett starkt sug efter något vårfräscht till middagen. Länge har jag tittat i min vackra bok ("Kärlek, oliver och timjan", ni vet) och tänkt att jag ska testa att göra sådana där färska vårrullar. Jag hade aldrig smakat såna eftersom utbudet av vietnamesisk mat är ganska begränsat i vårt land ännu men bilden såg väldigt aptitretande ut. Framförallt tilltalades jag av tanken att rullarna inte skulle vara friterade, det kändes nyttigt och fräscht på något vis. Så jag och sambon traskade glada i hågen ned till Söderhallarna och HS Asien livs och inhandlade rispapper och diverse asiatiska ingredienser. Fulla av tillförsikt hackade vi grönsaker för glatta livet och sambon skalade räkor på löpande band. Dippsåsen doftade frestande av lime och vitlök och vi satte oss förväntansfulla till bords och - tänk vad besviken man kan bli! Rispappren var mycket sladdrigare och lösare i konsistensen än vad jag hade förväntat mig. Och är det något jag inte klarar av när det gäller mat så är det slirv. Tyvärr verkar slemmiga lite hala saker vara vanliga i det asiatiska köket. Sushi är ju också lite kallt och halkigt, vilket nästan fick maten att vända sig i magn första gången jag smakade det. Detsamma hände mig idag. Rispappret halkade med viss möda ned och jag var tvungen att kämpa för att inte börja kvälja. Att det sedan luktade lite dävet ungefär som playdoo-lera gjorde ju knappast saken bättre. Nä, ska jag äta rispapper igen då får det bli i friterad form, hur onyttigt det än må vara.

Persiskt ris

På grund av att jag begick en riktig fadäs när jag tog fram middagsmaten till igår ur frysen ( jag tog fram två fläskkotletter och inte entrecôte) blev det fläskkotletter till lunch idag. Men ingen av oss var särskilt tänd på fläskotlett-potatis-och-sås-varianten så istället lagade jag ett smaskigt persiskt saffransris till. Tyvärr höll det på att gå riktigt illa med riset då jag glömde slå ner värmen på plattan vid moment 3 (se receptet nedan) men tack vare de fina potatisskivorna i botten klarade sig riset från att brännas och kunde lyftas över till en annan kastrull. Det här sättet att koka ris kan verka lite omständig men smaken motiverar helt klart besväret! Riset passar bra till kött och kyckling men är förstås ännu godare till en smakrik persisk gryta men så långt har jag inte kommit i den persiska kokkonsten.

Persiskt saffransris, 4 portioner
2 dl basmatiris
1 l vatten
salt
2 potatisar i tunna skivor
olivolja
25 g smör
1 krm saffran
Moment 1
Skölj riset noggrant och låt vattnet koka upp under tiden. Salta vattnet. Lägg i riset och låt det koka häftigt utan lock i 3-4 minuter. Smält smöret och blanda ut saffranet i detta.
Moment 2
Slå av riset i ett durkslag. Diska ur kastrullen (för att få bort stärkelsen). Ställ tillbaks kastrullen på plattan och SLÅ NER VÄRMEN! Värm lite olivolja i kastrullen och lägg potatisskivorna jämnt över botten. Fördela riset över dem och ringla saffranssmöret över det. (Det doftar underbart!)Vira sedan en handduk tätt runt kastrullens lock och lägg sedan på locket. Låt riset svälla i en halvtimma på detta sätt. När det är klart har du ett fint och gott ris med gula stänk. Servera genom att lägga upp riset på en tallrik. Dekorera genom att lägga de gyllenbruna potatisskivorna runtom. Vill man göra det än mer som i Iran kan man steka någon matsked berberisbär i lite smör eller olja och strö över.
Alt. 2 - är att blanda riset med kidneybönor eller kikärtor (eller varför inte både och) och dill innan moment två.

Knäckiga kakor i kvadrat

Igår fick jag ett kakbaksryck. Sedan jag började min praktik vaknar jag tidigt om mornarna-även om lördagarna- så jag tänkte varför inte använda tiden till något nyttigt? Jag har länge gått runt och tänkt på att göra en ny sats att de försvinnande goda solroskakorna som finns med i "Två systrars söta", så igår gjorde jag slag i saken och bakade tre plåtar av de vaniljdoftande och knäckiga kakorna. Och de är verkligen fantastiska! Lätta att baka och försvinner med förbluffande fart om man lämnar kakburken öppen...Därefter bakade jag en av sambons favoritkakor, toscakaka. Eftersom jag var för lat för att skålla och hacka mandeln som sig bör blandade jag mandelspån och solroskärnor i toscasmeten (hade inte tillräckligt med mandelspån) men jag måste säga att antingen eller blir bäst. Solrosfrön i smeten är jättegott om ni inte har provat det tidigare! Framförallt är det allergikervänligt.

Dåsig domingo

Idag har det varit en riktig slösöndag. Vi sov länge och åt en mindre hälsosam frukost bestående av toast med lemon curd. Sen blev det en tur till stan eftersom jag är på jakt efter en basic kofta, ni vet enklast möjliga modell som funkar till allt. Det var lättare sagt än gjort. Vanliga koftor utan midjeband, knasiga knappar eller slejfdetaljer är ovanligare än man tror. Jag fick nöja mig med att göra några tråkiga men praktiska inköp av svarta strumpor. Koftan får lysa med sin frånvaro ett tag till.

Till lunch åt vi resterna av gårdagens "Sallad Kambing". (Ytterligare ett recept från Anna Bergenströms bok). Sallad Kambing visade sig vara en ytterst smaklig och färggrann kycklingsallad med fräscha, asiatiska smaker i dressingen (ingefära, vitlök och soja bl.a.)så den kommer vi garanterat göra igen. Fast det får gärna bli lite varmare först. Om man saknar "basvarorna" som pojkvännen kommenterade (dvs. potatis,ris eller bröd till)så kan vi meddela att det var jättegott att lägga salladen mellan två skivor toast tillsammans med en klick majonnäs. Det var så vi åt resterna till lunchen. Fast då blir det mindre GI-riktigt förstås. Vi är inte så GI-riktiga i det här hushållet.

Eftersom frysen dignar av mat då jag ofta köper på mig billiga matvaror när jag hittar dem i affären men inte har haft så mycket tid för matlagning hemma det senaste så tyckte jag att det var dags att åbörja projekt "laga-ur -frysen". Först ut blev fläskkotletterna, men eftersom jag inte kände för att göra en vanlig trist brunsås blev det istället en upphottad variant med ajvar, vitlök och crème fraiche i såsen. (Receptet återfinns på DN.se.) Jag använde en ganska mild ajvar och jag måste säga att det nog hade varit på sin plats med en lite pepprigare variant för den där lilla extra smakskjutsen.

Appropå smakskjuts så köpte jag på mig en påse sichuanpeppar när mamma och jag besökte Kina Li (kinesisk affär på Ringvägen) i onsdags. Igår tog jag och smakade på ett av kornen, som inte alls är peppar utan snarare et slags bär, och det var en intressant upplevelse kan jag lova! Först smakade det bara enbär och sen blev tungan bedövad! Inte utav någon chiliaktig pepparstyrka eller så för sichuanpepparenkändes inte alls stark utan snarare som känslan du får i munnen om du överdoserar Bafucin när du har halsont. Mycket märkligt men det ska bli spännande att se hur de fungerar i mat. Jag måste bara leta reda på några bra recept först. Jag tror dock att det här är något man bör använda med försiktighet så att inte hela ansiktet domnar bort...

Happy Valentine!

Kommersiellt eller inte - vem vill inte ha en anledning extra att fira lite? Särskilt när det är kallt och grått och tråkigt ute som nu så behöver man alla muntrationer man kan få. När mina föräldrar dessutom passade på att hälsa på så fanns det ju ytterligare en anledning att få äta lite av det goda även mitt i veckan. Tack vare dem och alla hjärtansdag fick jag alltså en förevändning att testa att baka en smarrig vit chokladkaka ur den vansinnigt (o)vanebildande kokboken "Två systrars söta". Enligt boken ska kakan serveras i bitar, överdragen med crèmefraichesås och beströdd med granatäppelkärnor men jag spann vidare på hjärttemat och tryckte ut hjärtan ur kakan som jag bredde såsen på och toppade med en solfjäderskuren jordgubbe. Det blev riktigt fint och kakan smakade bra men om jag ska vara riktigt ärlig så var det inte så lätt att känna någon riktig smak av den vita chokladen (kanske för att vit choklad inte har så specifik smak...) men kakan blev krämig och fin.

Stress och grynkorv

Det har varit dött rätt länge här på bloggen nu. Skolan har tagit mycket tid och psykisk energi så lusten att skriva har inte riktigt infunnit sig. Mycket mat har ätits ute de senaste veckorna dock inte på någon fashionabel restaurang tyvärr. Nej, för min del har det varit tradiga inplastade mackor och bara-att-värma-pajer inköpta på något av Lärarhögskolans två fik mellan lektionerna. Jag vet inte om det var allt flängande och all ovisshet kring min praktikplats som gjorde det men plötsligt började jag längta efter riktig, trygg husmanskost. Fram ur frysen kom dn västgötska specialitén som mamma och pappa köpt med sig från sin lokale slaktaren. Här i Stockholm verkar det gå att köpa grynkorv. Jag har i alla fall aldrig sett någon fastän pojkvännen påstår att den finns men smakar annorlunda än den mina föräldrar köper i Västergötland. Grynkorv är som det låter, korv gjord på korngryn och fläskkött som kryddats med kryddpeppar och ingefära (tror jag i alla fall-receptet är hemligt.) Det ser inte mycket ut för världen tvärtom så ser den rätt oaptitlig ut, grå som den är men ack så gott! Det är emellertid ingenting för den som skyr fett och bör definitivt ätas med måtta men när man äter den ska den serveras med ett gott, hemmagjort potatismos och en sötstark senap samt någon form av råkost eller möjligen gröna ärtor. Mums!

Ät fisk bli frisk!

Igår hade jag lite idétorka vad det gällde middagsmaten och frågade sambon vad vi skulle laga. Fiskgratäng svarade han blixtsnabbt och så blev det trots att min första reaktion var- usch, micromat. Men med hemlagat potatismos i botten och en sås på räkor, dill och (matlagnings-)vin blir det ganska festligt.Här är receptet men eftersom jag gjorde den lite på en höft har jag fått uppskatta lite ungefärligt vilka mängder som går åt.
Festlig fiskgratäng, 3-4 p
potatismos:
6 mjöliga potatisar
1-2 msk smör
ca 1½ dl mjölk
1 äggula
salt
peppar
Koka potatisen mjuk i saltat vatten.Under tiden kan du börja förbereda såsen:
ca 1 msk smör
ca 1 msk mjöl
ca 1½-2dl matlagningsvin (helst vanligt vin)
1-2 dl skalade, hackade räkor
1½ dl matlagningsgrädde
finhackad dill efter smak
vitpeppar
300g spättafiléer eller annan passande fisk
salt
peppar
Gör så här: Smält smöret och rör ut mjölet i det. Slå på vinet och låt det hela koka ihop sig. Slå sedan på på grädden och när du har en tjock och fin sås lägger du i räkorna och dillen. De ska ej koka, då blir de sega.
Smörj därefter en form och fördela moset utmed kanterna lämna ett rymligt hål i mitten. Töm i lite av såsen så att det täcker botten. Salta och pepra fiskfiléerna och rulla ihop dem. Lägg dem i mitten av moset och töm resterande sås över dm. Gratinera sedan alltihop i 225 grader i ca 20 min. servera med lättkokta grönsaker och en fräsch sallad.

Skam den som ger sig...

I flera månader, ja i säkert ett halvår har jag letat efter ett recept på en dal som smakar riktigt indiskt. Jag har provat recept från svenska sajter, recept på engelska och försökt flukta över axeln på mina indiska kolleger när de har förberett sin lunchmat för att räkna ut hur de gör. men trots att jag tycker mig ha försökt enligt konstens alla regler lyckades jag aldrig få det att smaka så som jag ville att det skulle smaka. Rätterna saknade djup. Det blev bara någon slirvig linssörja med en fadd smak av garam masala flytande ovanpå. Nja, de var kanske inte riktigt så äckliga som det där lät men långt ifrån så goda jag hade tänkt mig. Men så kom DN med ett reportage om indisk mat, så jag tänkte jag provar igen. Och den här gången blev det riktigt bra. Jag la till lite chili och ett par vitlöksklyftor till för att få lite mera drag och där satt den! Riktigt smaskig linsröra blev det och vi åt den på indiskt vis med stekpannegräddade chapatis. tyvärr blev inte de lika genuina som grytan så nu blir det till att smyga runt arbetskamraterna ett tag till...

Ytterligheter vid middagsbordet

Idag har jag suttit och pluggat. Näsan i böckerna (eller snarare datorn) hela dagen med undantag för en promenadpaus. Liksom sömngångaraktig burit in posten och lagt den på mitt köksbord utan att ta någon närmare titt på den. Därför blev chocken desto större när jag nu skulle äta middag i min ensamhet och började läsa första bästa blaska. Det jag trodde var reklam från Svenska dagbladet visade sig vara Sverigedemokraternas tidning. Här! I mitt kök! Istället för att bli erbjuden tre månaders gratisprenumeration SvD fick jag veta att jag minsann borde bojkotta resor till arabländer eftersom de dum-dumma araberna bojkottar dansk ost...eller nåt. Dessutom var någon gubbe som räknat ut att invandrare kostar pengar var sur för att hans resultat inte togs på allvar. Ja, jag läste i ärlighetens namn inte så länge men det var intressant att se hur de jämförde socialdemokraternas sätt att vägra dem samarbete med tendenserna i nazityskland. Jag undrar vad det är för billiga poäng man ville vinna med det? "Om vi skriver det först så kan de inte säga det om oss?". Hursomhelst kunde jag inte låta bli att le lite för mig själv där jag satt och mumsade på bulgur (säkert arabisk), lammstek(nya zeeländsk) och harissa (tunisisk), lyssnade på Absolute Oriental(ja det är faktiskt sant) med Sverigedemokraternas skittidning utbredd framför mig.

Tre önskningar i en?

Till lunch idag blev den en rätt till ur älsklingsboken; en riktigt snabb pastarätt som påminner mig om en väldigt god pastasås jag blev bjuden på i Frankrike en gång. Den såsen bestod av morötter och squash vill jag minnas. Här är squashen utbytt mot kikärtor som ju är mer mättande men den omgivande såsen är lika god och krämig. Är man vegan får man utesluta crème fraichen men då bör man kanske satsa på en liten slatt sojagrädde för att få till den rätta lenheten. Tidsmässigt är det här riktig snabbmat. Dessutom är det en plånboksvänlig och relativt miljövänlig rätt. Kort sagt ett kinderägg!
Jag halverade receptet och det räckte gott och väl till två personer:
1 liten, hackad gul lök
1-2 grovt rivna morötter (eller 250 g)
½ brk krossade tomater + ev. lite mer vatten
1 msk tomatpuré
½ tsk smulad oregano
½ tsk smulad basilika
½ brk kikärtor,sköljda i kallvatten
peppar
salt
en liten nypa socker
olja till stekning
½ dl lättcrèmefraiche
Fräs löken i olja. Tillsätt morötterna, tomaterna, tomatpurén och kryddor. Låt detta koka ihop sig medan pastan kokar. När pastan är nästan färdig tillsätter du kikärtorna och när dessa har blivit varma i såsen tillsätter du crème fraichen. Blanda väl.

Länge leve lergrytan!

Igår provade jag ytterligare ett recept ur min nya favorit "Kärlek, oliver och timjan". Valet föll på en kycklinggryta som innehöll just oliver och timjan och resultatet blev gott. Jag tillagade enligt receptets rekommendation hela alltet i den gamla lergrytan jag fått av mamma och det var ju tur för den hade just börjat få svårt att motivera sin plats i skåpet eftersom den används på sin höjd ett par gånger per år. Man började med att bottna grytan med bitar av grön paprika, gul lök och en riklig mängd vitlöksklyftor och oliver (svarta och gröna).Ovanpå placerades kycklingen och därefter stack man in skivor av en (välskrubbad!!!) citron och några lagerblad. Sen östes det hela med ca 2 dl vin och 1 dl vatten. Jag använde matlagningsvin och det var en dålig idé för det var dyrt och såsen smakade inget vin alls bara citron, så jag skulle råda er att ta äkta varan (oavsett de ekonomiska fördelar Winborgs hävdar) eller helt enkelt strunta i vinet helt. Resultatet blev väldigt fint. Lergrytan gör att smakerna koncentreras och att kycklingen blir saftig och fin. Tar man bara av locket en stund innan servering så får den en aptitlig färg också. Vi åt grytan med fullkornsris och kokta haricots verts (som rekommenderats) men jag tror nog att potatis kan vara riktigt gott till också.

OBS!Glöm inte att om du använder en lergryta så måste den ha legat i blöt i åtminstone en timme innan användning och sedan skall den ställas in i kall ugn. ja, du sätter på ugnen när du ställer in den alltså annars händer det ju inte så mycket...:)

Linsbollar

I tisdags kväll kände vi båda för något grönt men ändå matigt. Då passade de här vegetariska "köttbullarna" ett bra alternativ. Korngrynen ger dem ett trevligt tuggmotstånd och tar bort den mjöliga känsla som linser ibland har. Kryddningen är relativt mild och passar till det mesta. Vi åt linsbollarna med spaghetti och en klick ajvar men jag måste säga att de passade ännu bättre till potatismos och lingonsylt såsom jag åt dem till lunch dagen efter.













Lins- och korngrynsbollar (Tasteline)
2 dl röda linser
1 dl korngryn
0,5 l vatten
1 grönsaksbuljong
1 tsk basilika
2 krossade svartpepparkorn
1 gul lök
2 klyftor vitlök
olja
Rensa och skölj linserna. Koka linserna, korngrynen och buljongtärningen i 10 min. hacka lök och vitlök. Fräs i olja med kryddorna. Rör ned lökfräset i linsröran. Forma små, runda bollar och stek i oljan.
TIPS!
Jag tillsatte lite mer vatten och blandade i lite potatismjöl för att få smeten mer lätthanterlig. Jag bredde också ut smeten på en tallrik för att den skulle svalna lite snabbare. När smeten blev kallare gick det också bättre att forma fina bollar + att smeten inte bränns lika mycket.

Ett litet test igen

Gjorde ett sånt här litet personlighetstest igen. Med tanke på att jag är i slutfasen av min lärarutbildning får vi väl hoppas att profetian här nedan stämmer ;) .

Your Dominant Intelligence is Linguistic Intelligence

You are excellent with words and language. You explain yourself well. An elegant speaker, you can converse well with anyone on the fly. You are also good at remembering information and convicing someone of your point of view. A master of creative phrasing and unique words, you enjoy expanding your vocabulary. You would make a fantastic poet, journalist, writer, teacher, lawyer, politician, or translator.

What Kind of Intelligence Do You Have?

Fisksoppa med aioli

Eftersom jag var ledig idag passade jag på att prova ännu ett brödrecept ur "Kärlek, oliver och timjan". Receptet jag provade idag såg verkligen gott ut på bilden så jag var bara tvungen att provbaka det. Det behövde jag inte ångra. Det blev jättegott! Brödet tog ganska lång tid att baka eftersom man först skulle låta mjölet skållas i en timma och därefter skulle brödet skulle jäsa först en timma + ytterligare 30 min och sedan bakas i först 15 min på hög värme och sedan ytterligare en halvtimma i 150 grader. Men då det mesta av den här tiden mest gick ut på att vänta så var ju inte det så betungande. Tvärtom var den långa jäsningen ett plus eftersom man verkligen hann göra något av väntetiden istället för att bara gå runt och vänta som man annars gör.














Faktum var att brödet blev så bra att det styrde valet av middagsmat. För bröd är ju det perfekta komplementet till soppa. En bidragande faktor kan i och för sig ha varit att jag har varit våldsamt sugen på aioli alltsedan jag fick mina nya kokböcker och aioli och fisksoppa går ju ihop som hand i handske. Alltså blev det en mustig fisksoppa smaksatt med saffran och fänkålsfrön. Soppan var god men hade säkert blivit ett strå vassare om jag hade haft tillgång till en skvätt vitt vin och riktig fänkål. har man tillgån gtill färsk fisk tar man självklart det.














Fisksoppa med saffran
2 laxfiléer
2 kummelfiléer
ca 250g räkor
1 hackad gul lök
2 vitlöksklyftor
5 små,fast potatisar
1 stor morot (eller två medelstora)
1 brk krossade tomater
ca 2 dl vatten
2 tärningar fiskbuljong
1 pkt saffran ( ½ g)
ca 1 tsk fänkålsfrön
1 röd paprika i bitar
1 lagerblad
svartpeppar

Skala potatisen och dela den i ganska stora bitar. Skala moroten och slanta den.Hacka lök och vitlök. Fräs lökhacket i olja. Låt fänkålsfröna fräsa med en stund. Se up pså att de inte bränner bara! Tillsätt krossade tomater, vatten, buljontärningar, saffran samt lagerblad. Låt det hela koka upp och puttra på medelvärme. Dela under tiden fiskfilérna i bitar och skala räkorna. När potatisen är genomkokt och morötterna mjuknat är det dags att lägga i fisken. Den behöver bara några minuter i grytan för att bli genomkokt. Lägg i räkorna på slutet(Får de koka blir de sega och trista). Strö över hackad dill på slutet så blir det både gott och snyggt. (Min dill var slut så jag tog herbes de provence i grytan istället. Det funkade men dill är godast). Servera soppan med en klick aioli och en bit gott bröd.

Panikpasta

När jag är ensam hemma blir det lite si och så med matlagningen. Det är på något sätt inte lika kul att laga mat till sig själv, särskilt inte vid lunchtid då magen skriker att den vill ha mat och det fort. Denna pastarätt både mättar bra och går snabbt att slänga ihop. Det tog bara en kvart att få mat på bordet.
Till en (stor) portion behövs:
1 port spaghetti (om du tar fullkorn blir det lite nyttigare)
½ pkt bacon
1 dl frysta gröna ärtor
1 klyfta finhackad vitlök
1 liten torkad chili, urfröad och hackad
1 knapp tsk torkad basilika (eller färsk om du har så klart)
½ tsk torkad oregano
ev. 1-2 msk finhackad persilja att strö ovanpå
ca ½ dl riven parmesan
svartpeppar
Koka upp pastavattnet och finhacka under tiden vitlöken. Skär baconet i fina bitar. Kärna ur den trokade vitlöken och hacka/smula sönder fint. När det är dags att lägga i pastan kan du börja fräsa baconet med vitlöken Stek ej på för hög värme. Vitlöken ska inte ta färg för då blir den mest besk. Låt det hela istället mjukt steka ihop sig. Blanda ner ärtorna,chilin och de övriga kryddorna och fräs på låg värme till dess att de har blivit mjuka. Töm av pastan och skölj den snabbt i kall vatten. Töm knappt en tsk olivolja i botten av kastrullen och blanda samman spaghettin med ärtröran. Strö över persiljan. Dra några varv med pepparkvarnen över tallriken. Servera med riven parmesanost.