Nässelpaj

Jag passade på att plocka nässlor när jag var på landet också. De lär ju vara både goda och nyttiga.Dessutom är de allldeles gratis och växer överallt så varför köpa dyr bladspenat som färdats från Italien när man kan hitta fuskspenat i drivor runt knuten?

Lite pilliga är de att plocka men har man en sax, ett par handskar och lite tålamod så går det rätt bra att plocka dem. Klipper man bara toppskotten komemr det nya skott har jag läst så det gjorde jag.

Väl hemma i lägenheten sköljde jag och förvällde dem och sedan fick det bli en del av fyllningen till den här pajen. Förmodligen inte det bästa sättet att avnjuta nässlans egna smak. Men jag hade för lite nässlor för att göra en soppa och jag var dessutom inte hundra på att jag skulle gilla smaken. Men det här blev gott!

Nässelpaj
3 dl fullkornsvetemjöl special
150 g smör
lite salt
ett par matskedar vatten

Fyllning:
1 l nässlor
det vita av en purjolök, finstrimlat
2 ägg
500 g keso
ca 2 dl riven ost
2 dl mjölk
peppar
salt
1 klyfta vitlök
ev. 1-2 msk solrosfrön

Hacka ihop ingredienserna till pajdegen. Tryck ut degen i en pajform. Picka med en gaffel ochförgrädda sedan pajskalet i 225 grader i ca 15 minuter.

Börja med att förvälla nässlorna i hett vatten i ca 1 minut. Slå av dem i ett durkslag och skölj med kallvatten. Pressa ur vätskan. Skölj purjon väl och strimla den fint. Hacka nässlorna. Vispa upp ägg och mjölk i en bunke. Pressa i vitlöken. Tillsätt keso, nässlor och den rivna osten. Krydda. Ställ åt sidan.

Ta ut pajskalet och fyll det med blandningen. Strö över solroskärnorna. Grädda pajen i ytterligare ca 40 minuter elelr tills pajen har stannat och fått fin färg.

Gnesta Strand

Efter en del velande fram och tillbaka igår bestämde vi oss för att äta middag ute med en vän. Vi hamnade på Gnesta Strand som var en nyhet för mig även om det var ett tag sedan de slog upp portarna.

Restaurangen ligger rätt avigt till. Man får snirkla sig ned i utkanten av något som liknar ett industriområde innan man kommer fram men själva byggnaden är en pittoresk faluröd länga med en fin uteservering med vy över vattnet.

Kvällen till ära serverades en 1:a maj buffé för 175 kr. Det fanns mycket gott att välja på. Men det var en varierad buffé med allt från inlagd sill, egengravad lax, sallader och röror till revben och stekt klyftpotatis. På det hela taget kändes det genuint och vällagat även om jag tyckte att de hade varit väl sparsamma med kryddorna. Servicen lämnade väl också en del att önska. Stället var inte direkt fullsatt men servitören verkade prioritera att konversera en fransk gäst som satt och surfade vi ett av borden.

Ett tag tyckte jag förstås att det var roligt och jag tjuvlyssnade med Dumboöronen fladdrande men det kändes lite småtrist att behöva gå fram och betala för att det tog sådan tid för kyparn att ta kortet. Mätta blev vi dock och det smakade bra men för 175 kr tycker man att man kunde fått lite uppmärksamhet, i synnerhet som vi serverat oss maten själva vid buffébordet.

Bild lånad härifrån

"Välkommen härliga vår!"

Valborgsmässoafton var en mycket lugn tillställning för undertecknad. Efter jobbet åkte jag för att möta en god vän för att eskortera hem henne från tandläkaren. Hon har nämligen tandläkarskräck och hade fått ett starkt lugnande medel inför sitt besök och det gjorde henne alldeles omtöcknad.

På kvällen övervägde vi att gå till en valborgsmässoeld i ungefär två minuter innan vi bestämde oss för att stanna hemma. Ute var det kyligt och grådaskigt och vi var båda trötta. Vi lagade en pastasallad med tortellini och en massa annat gott i istället och sköjde ned den med ett glas vin. Sedan stöp jag som en fura i soffan framför tv:n strax efter nio.














I gengäld vaknade jag tidigt dagen efter. Inte till något vidare humör dock. Vädret var om möjligt ännu tråkigare än dagen innan och stora svarta orosmoln hade också de tornat upp sig i mitt huvud. Jag var lättretlig och missnöjd i största allmänhet. Till slut föreslog sambon att vi skulle åka ut till landet och jag hade inte det minsta lust till det men gav med mig. Och tur var väl det. Någonstans där i trakten av Södertälje började molnen, i alla fall inombords , spricka upp. En pizza senare med påföljande glass och promenad i solsken och vårvindar friska kändes det rätt skönt att leva igen.

Lindsey love

Jag är ju en sån där som mest lyssnar på gammal musik (äldre än mig själv för det mesta) och Fleetwood Mac är en favorit. Stevie Nicks är ju hur cool som helst och Mick Fleetwood spelar trummor med galenskapen lysande i blicken men det låter hur bra som helst. Fast jag har aldrig riktigt kopplat riktigt hur grym musiker Lindsey Buckingham är förrän jag såg det här klippet. Alltså att spela sådär och samtidigt sjunga och se ut som att det är hur lätt som helst det inger...respekt!

OD - pyssel

I förra veckan hade vår skola Inför- Operation-dagsverke-dag. Tanken med dagen är att eleverna ska få lära sig så mycket som möjligt om landet insamling i år går till så att de förstår syftet med insamlingen.

I år går pengarna till att motverka barnäktenskap och se till att flickor i Sudan får fortsätta gå i och gå ut skolan. Förutom informationsfilmer om Sudan fick eleverna gå till olika stationer där de bl.a. fick prova på att rita afrikanska mönster men också till en station där de fick lära sig att tillverka smycken genom återbruk.

Jag och en kollega hade blivit tilldelade den senare gruppen men det var två elever i nian som skulle stå för instruktionerna så vi var helt noviser när vi kom dit. Uppdraget var att tillverka smycken genom att återanvända gamla elkablar. Vi hade fått fyra stora backar med sladdar av olika slag. Eleverna fick skala dessa och sedan skulle de använda koppartråden som de skalat fram till att tillverka "pärlor" genom att använda ett "coiling gizmo"-set.

"Coiling gizmo" är en sorts spiralverktyg som egentligen består av en tillbockad plåtbit med hål i och en slags vev som man använder för att vira tråden runt veven. När man gjort detta drar man ut veven och har då en tunn rulle tråd som man genom att snurra kan göra en vacker trådpärla av. Det var rätt svårt och de smycken som tillverkades kommer nog tyvärr inte gå att sälja under Operation Dagsverke dagen men det var kul! Nu är jag lite sugen på att försöka själv. Sådana här "Coiling sets" borde väl finnas på Panduro?

Så här gör man i alla fall:


I klippet används dock hel och fin koppartråd på rulle. Det kan vara värt att notera att det kan vara rätt pilligt att skala kablarna för den ovane...Minsta hack i tråden kan resultera i att tråden går av så hav tålamod!

Dukar och sånt

Innan teatern igår hann mamma och jag med en sväng till gallerian i grannförorten. Min mamma har en hemsk effekt påmig när vi går i affärer ihop. Jag hittar alltid en massa saker när hon är med. Om jag själv går runt och bara letar, då hittar jag minsann ingenting! Igår kom jag hem med tre (!) dukar till vårt lilla köksbord. Egentligen har jag velat ha en röd vaxduk med vita prickar men när nu den här i bomull och lagom storlek låg där slog jag till och inte bara på den utan också på en likadan fast med turkos botten. Dessutom slank två superfina och supersomriga handdukar med jordgubbs- och smultrontryck ned i korgen liksom ett paket servetter i samma stil.Allt från Åhléns. Dessutom hittade jag på Indiska ÄNTLIGEN, efter säkert 1,5 års letande, en spetsduk i plast som inte var stor nog att bädda sängen med. Det har inte varit det lättaste kan jag säga. Dukar är i allmänhet alldels för stora för att passa våra bord. Jag tror att samtliga nyinköpta dukar är tänkta till balkongbord men vårt köksbord är inte så stort så det blir perfekt. Funderar på om plastduken ska få lite smygpremiär inomhus innan den får pryda balkongbordet?

Den livsfarliga affären

Jag skulle bara slå ihjäl en timma i väntan på sambon i fredags efter jobbet. Efter klänningsprovningen återstod ca 30 minuter. Vad göra? Jag går till Kina-Li förstås. Om man är i Skanstull och inte vet riktgit vad man ska göra så är det det enda rätta. Fast det är bäst att man ser till att hålla i plånboken. Kulorna vill gärna rulla iväg, i alla fall för mig, när jag går in där. Som tur var ringde sambon och frågade var jag var innan det gick alldeles över styr. Men jag hann i alla fall impulsshoppa en burk kondenserad mjölk bara för att burken var snygg (och kanske för att Leila hade det i sin Key Lime pie när hon bakade), en annan snygg burk med jasminte och ännu mer av den där antagligen helt glutamatstinna, men goda böngeggan jag tjatat om och en burk en annan bönsås samt sesamkakor. Det blev en rätt dyr halvtimme. Måste vara det de menar när de säger att tid också är pengar...

Update:Förresten är det den här bildens fel att jag köpte det där teet. Hur snygg är inte den här dukningen? Fast det lär ju bli en hel del jasminte först förstås... Bild från A Creative Mint.

En ovanligt god vardagsmiddag

Grön/rotsaker i ugn tröttnar jag nog aldrig å. Man kan variera helt efter humör och säsong. Det här totade vi ihop till middag i tisdags tror jag att det var. Jag fyllde kycklinglårfiléer med en blandning av mosad fetaost, färskost och vitlök men eftersom de inte blev vare sig vackra att se på eller hänryckande goda att bryr jag mig inte om att beskriva hur jag gick till väga. Satsa då hellre på grönsaksfatet. Det är idiotsäkert och smabons fruktsalllad som vi åt till efterrätt gick itne heller av för hackor!

Ugnsrostade grönsaker
2 fänkålsstånd
3 små färska gula lökar
3 medelstora morötter
1 gul paprika
ett tiotal stora gröna oliver
olivolja
flingsalt
färsk, hackad timjan

Ansa fänkålen och skär den i kvartar. Skala morötterna och skär dem i stavar. Klyv och kärna ur paprikan och skär den i rätt stora fyrkantiga bitar. Skala löken, om det behövs, och skär den sedan i halvor. Lägg alla grönsaksbitar tillsammans med oliverna i en form. Ringla över olivolja och strö över flingsalt och hackad timjan. Skjuts in i ugnen i ca 40 minuter i ca 200 grader. Klart! Servera med någon god sås som de är eller till kött eller fisk.

Nej man ska egentligen inte köpa jordgubbar så här års men de doftade så gott att jag inte kunde låta bli i alla fall. Goda var de också även om de inte var så söta som våra inhemska gubbar brukar bli. Sambon fixade en kanongod fruktsallad på dem. Här kommer receptet. Extra fräscht blir det med ett par matskedar hackad mynta i också.

Fruktsallad
ca en halv ask färska jordgubbar
ca en halv ask kärnfria vindruvor
1 kiwi
ev. lite limejuice
ev. lite socker

Dela jordgubbarna och kiwin på mitten. Skala kiwin och skär i mindre bitar. Blanda med hackad mynta. klart att servera. Lite citron eller limejuice över det hela tycker jag är gott också.Tycker man att det blir lite för syrligt kan man strö över lite socker.

Hantverkarna

I julas bestämde vi att mina föräldrar skulle få en teaterföreställning samt middag i julklapp. Det kändes vettigare än att ge bort raggsockor och grytlappar eller annat slit och släng. Dessutom blev det ju lite av en present till oss själva eftersom vi inte ses så ofta.

Pappa hade via radion hört talas om pjäsen Hantverkarna. En fars i regi av Gösta Ekman som skulle spelas vid Dramaten och vi enades om att detta skulle bli vår julklappspjäs och idag kl.13.00 bänkade vi oss i Kungliga Dramatens blå bänkrader för dela ut och ta emot paketet.

Dramaten får mig att tänka på Tjechov, Shakespeare och tunga dramer av Strindberg men det här var något helt annat förstås. Knäppt och kul men ändå med en allvarlig ton i botten.

Pjäsen kretsar kring ett par i övre medelklassen som kämpar för att göra om ett gammalt församlingshem till sin drömbostad men byggarbetet verkar aldrig bli klart. Örjan Ramberg spelar den otroligt enerverande byggbasen Glenn som om och åter försäkrar att arbetet ska bli färdigställt nästa lördag om de bara kan tänka sig att skjuta till si och så många tusen till. Pengarna rinner bort som sanden i ett timglas och det gör i samma takt även inner- som ytterväggar. Den ohändige äkta mannen Manfred sliter sitt hår i förtvivlan och hustrun blir alltmer desperat tills de båda är beredda att gå över lik för att få allting klart...

Klart sevärd är mitt omdöme! Johan Holmberg som spelade Manfred var för mig helt okänd men gör en hedervärd insats som den melankoliske mannen med fiol under armen och tummen mitt i handen. Även Anita Wall som spelade han societetsskvallrande mamma är värd en eloge. Och Örjan är väl alltid bra på att spela dryg. (Han lär ju i och för sig vara det på riktigt också enligt ryktet.)

Föreställningen spelar på många fördomar och klichéer om byggbranschen men som vanligt med klichéer så finns det väl någon sanning i botten, varför igenkänningsfaktorn också är hög. Är man mitt uppi någon helvetesrenovering själv håller man sig kanske för skratt men det gjorde inte jag!

Same but different

Ibland händer det att man känner att man behöver förnya sig lite. Just så har jag känt ganska länge angående min garderob så igår när jag för en gång skull hade lite energi över efter jobbet gick jag en sväng i Ringen gallerian och kikade lite på nya kläder.

Bland de stora kedjorna är Indiska en favorit. Deras mönster och färger tilltalar mig. Igår fick hela fem klänningar följa med in provhytten. Ni ser dem nedan med undantag för en stickad, grå klänning som var på rea.

Tre av klänningarna hade lite annorlunda skärningar som jag gillade. Jag provade länge och väl. Av och på,av och på bara för att komma fram till att skärningarna bara var roliga på galgen. På mig såg de vansinniga ut. Värst var reaklänningen. Den var snäv nedtill och upptill var den dimensionerad efter bystdrottningar à la Brigitte Bardot.




Klänningen nr 2 (nr 1 på bilden) var inte mycket bättre. Den satt inte fullt lika galet på men midjeresåren underströk tyvärr att jag inte gör 100 situps varje morgon om man säger så. Dessutom hade man valt att göra ärmhålen lika stora som överstycket. Full insyn alltså. Den gick bort.

Nästa klänning i sina milda färger och tylliga tyg såg vacker och somrig ut på dockan. Det blev den inte på mig. Jag såg ut som Hyacinth i "Keeping up appearances". Om ni sett den serien någon gång behöver jag inte säga något mer...

Nu stod hoppet till de två återstående klänningarna, vilka kändes minst spännande eftersom de liknade två andra klänningar(visserligen favvoklänningar) som jag redan hade. Den svarta satt rätt bra men fick gå tillbaks ut i butiken. Den kändes för tråkig. Att den dessutom verkade vara alla femtiopluskvinnor i provköns val avgjorde det hela definitivt.


Det blev den här som fick följa med mig hem. I modellen ser den precis ut som en annan klänning jag har, möjligen är den något mer figurnära. Den har också ett akvarelligt blommönster fast i andra färger. Så mycket för den förnyelsen...

Vill se!

Snart har "The Last Station" premiär i Sverige. Filmen handlar om Tolstojs sista år om jag har förstått det rätt så ämnet känns kanske halvdammigt men filmen lär innehålla flera skådespelare som jag håller högt bl.a. Helen Mirren som alltid är bra och Paul Giamatti, vars dystra karaktär jag älskade i Sideways. Framförallt ingår min stora favorit James McAvoy. Han var suverän i både Försoning och i The Last King of Scotland. Dessutom verkar han vara en väldigt sympatisk och jordnära person. Jag såg några klipp från intervjuer med honom på You tube och skrattade högt framför datan. Att jag dessutom älskar den skotska accenten och att killen ser bra ut gör ju inte saken sämre... Det här är del 3 i en intervju hos Parkinson där James Mc Avoy var inbjuden att tala om filmen försoning.

Vårsådd

För ett par veckor sedan satte jag chilifröna och har sedan låtit dem stå i drivhuset från Plantagen. Igår hade jag äntligen tid (och tillräckligt med tomma yoghurtburkar) att även förså klockmalvan och thaibasilikan jag skaffat mig.Vi får se om de också slår rot. Chilin har kommit upp ett par centimeter. Jag ska ta och läsa på lite för att se när det är dags för den att få egen kruka. Jag vill ogärna att den går och dör nu med tanke på att en av påsarna innhöll fyra frön à ca 25 kr. (Det var en speciell sort med frukter som såg ut som små klockor.)De andra fröna tänker jag så direkt. Krasse brukar inte vara så knusslig, den brukar vilja gro. Jag har köpt massa olika krassesorter i år för de är så färggranna och vackra. Dessutom kan man äta blommorna och det verkar ju roligt!

Jazzbrunch på Mosebacke

När svärmor fyllde år i januari fick hon ett "presentkort" av oss på dels en jazzbrunch på Mosebacke etablissement, dels en afternoon tea på tehuset Chaikana att ta ut på valfri dag. Först idag blev jazzbrunchen av men bättre sent än aldrig! Jag (kontrollfreaket)hade uppmanat sällskapet att vi skulle ta oss dit i tid eftersom det var väldigt trångt sist jag var där i vintras trots att jag då hängt på låset. Mina farhågor var inte helt osanna även om sambons föräldrar nog tyckte att jag var lite överdriven till en början. När vi först kom dit såg de rätt lugnt ut men snart började människorna flöda in.

Vi satte oss i ett litet rum strax intill gången där buffén dukas upp. Det är lite tystare där men man ser inte bandet. Å andra sidan har man väldigt nära till maten. Och mat fanns det ju gott om. Buffén var uppdukad på två sidor. En för kalla rätter en för varma. Särskilt trevligt är det att det finns många vegetariska alternativ. Det fanns mycket gott att välja på. Det var grönsallad, hoummus,tzatskiki, fransk potatissallad, tonfiskröra, bönsallad, tomat-och basilikasallad och en fetaostsallad men mycket paprika och oliver på den kalla sidan.Bland det småvarma fanns det kycklingvingar, prinskorv, falafel, äggröra,små vårrullar, tjocka pommes frites, blomkålsgratäng, vita bönor i tomatsås och knaperstekt bacon. För den som ville fanns det dessutom ett bord med kokta ägg, skinka, ost och marmelad men det har man ju hemma som svärfar sa så det hoppade i alla fall jag över. Däremot mumsade jag glatt i mig plättar med grädde och sylt som efterrätt.

175 kr/person kostade det inklusive kaffe och måltidsdryck. Vill man ha något starkare i glasen får man betala extra. Jag såg några sällskap smutta champagne och vin men det kändes lite för tidigt för kl 11. Däremot är det trevligt med levande musik och till och med jag som annars har en rätt sval inställning till jazz föll för musiken som i mina öron andades Frankrike och trettiotal. (Diango Reinhart-låtar enligt sambons bror som just kommit in på musikhögskolan med inriktning jazz). Mycket trevlig söndag helt enkelt!

Säkra vårtecken

Jag och sambon tog en promenad på eftermiddagen trots småmulet väder. Vi kände oss båda lite hängiga före promenaden men vem blir inte glad när man ser gulsippor, vitsippor och blåsippor under en och samma promenad! Jag tror faktiskt att det kan vara första gången jag ser blåsippor växa vilt sedan jag flyttade till Stockholm.

Så små vi är

Ibland bestämmer sig jorden för att påminna oss om hur små vi är. Tanken både skrämmer och gör mig full av skratt. I jämförelse med ett vulkanutbrott ter sig det mesta rätt trivialt. Vi oroar oss för tillsatser i maten och våndas över vilket pensionsspar vi bör välja men tänk om allt bara tar slut?

Förutom vulkanubrottet på Island så kastade ju solen en kaskad av partiklar i riktning mot vår planet i börjar av veckan. Det var en så kallad solstorm och man tror att det finns fler att vänta. Tänk om solen bara skulle brinna ut? Rätt läskigt med tanke på hur beroende vi är av den.

Pest eller kolera?

Läste Underbara Claras skepsis mot lågenergilampor som innehåller kvicksilver och därmed kan avge farlig strålning. När man läser de rekommendationer som kemikalieinspektionen ger i fall om att en lågenergilampa går sönder får man ju rysningar. Man ska utrymma rummet och gud vet vad. Se här!

EU vill på sikt fasa ut de vanliga glödlamporna och ersätta dem med lågenergilampor. IKEA verkade helt gått över till det senare alternativet när jag var där senast och när man läser mijötips så verkar ju "byt ut dina glödlampor mot lågenergilampor" vara ett ständigt mantra.

Vanliga glödlampor förbrukar mer energi och innehåller bly som inte heller är nyttigt för oss eller naturen. Men eftersom inte insamlingen av förbrukade glödlampor inte fungerar som den ska sprids tonvis med bly i naturen. Enligt den här artikeln i Ny Teknik sprider hushållen ut mer än åtta gånger så mycket bly som Sveriges propellerplan vilka använder blyad bensin! Man kan ju bara spekulera i hur mycket kvicksilver som kommer landa i naturen om alla nu ska gå över till lågenergilampor.

Och LED-lampor då? De måste väl ändå vara bra? Jag vet knappt var det är men tydligen ska dessa nya generationens lysdioder ersätta alla hemska lampor framöver. Fast för att få dem att lysa krävs tydlien en liten mängd arsenik. Jag tror jag kör på stearinsljus istället...

Pastasås med smak av saffran

Detta lagade vi till middag i onsdags i förra veckan. Jag hade ju jobbat två dagar mitt på lovet så jag tyckte att helgen började på onsdagskvällen igen så då passade det ju bra med lyxpasta. Egentligen var det en resträtt för vi skulle ta vara på sparrisen som inte blivit uppäten under påskhelgen, liksom romen och grädden som fanns kvar.

Pastasås med smak av saffran
1 gul lök
1 bunt grön sparris
ca 250 g frysta räkor
ca 0,5 burk ishavsrom
1 dl vitt vin
ca 3 dl grädde (jag blandade grädde och mjölk)
ett halvt pkt saffran
svartpeppar
salt

skala räkorna och ställ åt sidan. Skär bort rotändan på sparrisen och skär den sedan i mindre bitar. Koka upp en traktörpanna med vatten och salt och koka sparrisen till den är mjuk men har lite tuggmotstånd. Gör följande under tiden: Skala och hacka löken. Fräs i olja. Pudra över saffranet och låt det fräsa med i någon minut. Slå över vinet och låt det koka in ett par minuter innan du slår på grädden. Slå av sparrisen. Rör ned ishavsromen, sparrisbitarna och räkorna. Låt räkorna bli varma men de ska inte koka eftersom de blir sega då. Krydda med slat och peppar. Servera till nykokt pasta.

Min gardenia

Efter att ha tampats med ett anfall av spinn på växterna på köksfönsterbrädan är jag stolt över att visa upp att min gardenia äntligen tagit sig för att blomma. Den doftar helt underbart!

Gardenian hade massa knoppar när jag köpte den men sen torkade den (undrar just vad det kan ha berott på...hrmt) och knopparna föll av. Sedan fick den spinn.För den som aldrig stött på spin så är det en grupp högst otrevliga små djur. Kvalster närmare bestämt som tar dina blommor i besittning och spinner en väv kring dem. Knopparna blir missbildade och bladen dör sedan de först har tappat färgen. Lagom kul.

Jag misstänker att gardenian blev smittad av sin granne hibiskusen som är känd för att dra åt sig slemiga typer av detta slag. Som tur är tror jag att kurbadet i mycket vatten och bladbehandling med Yes-diskmedel fick spinnet att retirera. Gardenian verkar trivas och frodas. Herr Hibiskus ser lite sämre ut men har många knoppar i alla fall, även om de ser lite grådassiga ut. Vi får se hur det går. Han har många gula blad också.

ätt iriterad på min r-tangent nu

Så där blir det när jag skriver om jag inte SLÅR ner r-tangenten. Vet inte vad som har hänt med tangentbordet men rätt vad det är så blir det inget R om jag inte tar i. Jag gillar det inte. Och bara för att jag skrev det nu börjar tangenten uppföra sig nästan normalt igen. Mysko. Men om ni undrar vaför jag skiver som en bebis talar så vet ni vaför. Ja nu börjas det visst igen...

Lugn söndag

Min ena lillasyster var här på besök i från torsdag till lördag. Mycket mysigt eftersom vi sällan ses då hon bor ca 30 mil härifrån. Vi var bl.a. en tur till Naturhistoriska riksmuseet och jag trotsade min stockholmstraffikskräck och körde hela vägen dit. Sambon guidade mig fel en gång så att vi hamnade i trafiksuset på Valhallavägen men vi tog oss ut levande (efter att jag överöst sambon med några mindre väl valda ord om hans vägbeskivningskunskaper). Väl där gick vi på Cosmonova som var mycket trevligare än vad jag kom ihåg. Vi såg en film om djur i vatten men det hade ju förstås varit coolare att se dinosauriefilmen i 3D...

Idag har vi varit ute på landet och bytt däck på bilen och sedan körde jag hela vägen hem. För att slippa den värsta efter-påsk-trafiken micklade vi oss hem via småvägar istället. Eftersom ingen av oss hittar särskilt väl ovan tunnelbanejord blev det ett rätt roligt biläventyr. Vi åkte på varenda liten väg i södra förorterna tror jag men jag ha nog börjat bota min trafikrädsla.