Vanvittesaffärder

Igår promenerade jag till Myrorna i solskenet. Jag får såna ryck ibland när jag bara måste till Myrorna . Det är väl någon slags samlar- eller jägargen som slår till.

Egentligen har jag lust att ändra om lite här hemma och var bespetsad på att hittra ett stort, nytt tyg att hänga bakom sängen. Men, som alla second hand och loppisrävar egentligen vet, man kan inte gå på loppis och tro att man ska hitta det där man letar efter utan man får mer låta magkänslan styra. Jag brukar t.ex. alltid hitta en massa fint glas som jag inte har någon plats för och får med tungt hjärta lämna glasen att bli fyndade av någon annan.

Då är det bra med textilier. De går att vika och packa ihop så att de nästan inte tar någon plats alls att förvara. Jag köpte en hel drös med mönster som jag gillade. Jag har som vanligt ingen aning om vad jag ska ha dem till bara en vag känsla av att det här kan jag fixa till något fint någon gång. Inte heller matchar de varandra eller något annat jag har särskilt bra så om man skulle fråga Emils pappa (eller min egen för den delen) så var det ju "vanvittsaffärder"... Men jag blir glad i magen av att titta på dem och då är det väl okej? Jag hittade ju faktiskt en galet snygg röd kaffepanna i emalj med sjuttiotalsmönster och den lät jag ju stå kvar...

Smultronpuss...

Jag fick ju en väldans fin korg av mina nior på skolavslutningen. Korgen var fylld med godsaker och en av dem var en flaska smultronpuss. Den hade fått ligga i kylen i väntan på rätt tillfälle att bli öppnad. Igår när solen gassade ute på balkongen och jag njöt i fulla drag av min semester beslöt jag mig för att korka upp. Flaskan var så söt och "Smultronpuss" man riktigt hör ju hur gott det låter.

Det var det inte. Smultronpuss har till en början en vag smak/doft av smultron men den försvinner snabbt då eländet hade en pregnant smak av öl! Jag hatar öl! Är det något jag aldrig kommer lära mig att dricka så är det nog just öl. Jag har försökt, det ser läskande ut i solen och passar mycket bättre än vin till sill men jag kan bara inte. Därför var Smultronpuss en gruvlig besvikelse. Sambon fick hjälpa mig att dricka upp.

Besviken

"Leila bakar i Frankrike"". Det låter ju som ett program för mig. Leila som alltid bakar smarriga läckerheter och som alltid omger sig med superfina miljöer att dö för. Jag älskade Leilas program när de först dök upp men något har hänt.

Det började med att jag störde mig på de där eviga cupcakerecepten i senaste serien och nu när jag tittade på Leilas nya serie blev jag rent irriterad. Kanske är det avundsjuka, kanske vill jag ha mer Frankrike fast jag varit där nyss, eller ännu värre, kanske vill jag ha Frankrike för mig själv? Men jag tror faktiskt inte att det är det som gjorde mig störd när jag såg på programmet. Det som stör är att allt känns så tillrättalagt!

Leilas strandvilla utanför Bordeaux är fantastisk, inredningen är genomtänkt och noggrant utvald, allt från bakmaskin till mjölburk är snyggt och matchat. Så ser inte Frankrike ut för mig. Tvärtom kännetecknas fransk stil för mig just av mismatchning och att det hela är lite rufsigt. Framförallt är köken små. Många har trånga kök, inte mycket större än kokvrår, där också en tvättmaskin ska rymmas.

En annan sak som bidrar till programmets känsla av att allt är tillrättalagt är faktiskt själva bakningen. Jag undrar om folk ens gör sånt i Frankrike om de inte är 65-åriga husmödrar på landet. Jag kan ju inte svära på det men jag gissar att om man frågar en random fransman eller fransyska på gatan om han eller hon bakar så skulle de höja förvånat på ögonbrynen och säga att de faktiskt går till patisseriet nere på hörnet om de vill ha sötsaker. Det beror förmodligen på att det i Frankrike finns patisserier överallt(googla patisserie och ni förstår vad jag menar). Deras bakverk är goda och inte massproducerade i fabrik med en massa billigt socker och transfett. Därför har heller inte hembakt någon högre status. Det behövs helt enkelt inte. Nu spekulerar jag förstås men det är en bestämd känsla jag har. Därför känns Leilas frejdiga bakande lite malplacé och konstlat.

Det kan förstås varit gråvädret och mensvärken som talade men efter 15 minuter började jag störa mig rejält på Leilas vippiga klänningar (superfina naturligtvis!), hennes skälmska blickar, flickiga fniss och hennes faktiskt inte så goda franska.

Nej, jag längtar efter en sån där torr gubbe, som han i Solens mat, ni vet. En gubbe (får för all del gärna vara en kvinna) som är kunnig och talar språket flytande och får les patronnes att dela med sig av sina hemliga släktrecept. Ett sånt program vill jag se, fast inspelat i Frankrike då.

Bilderna: Två normalfranska kök. långt från Leilas dröm i pastell...

Bilder på franska kök från fasilannonce.fr, location-vacances-sud.l-et-v.com och Leilas kök via jessicamh.blogg.se

Pad thai typ

Jag var så himla sugen på asiatiska smaker igår så jag kockade ihop den här nästan pad thai rätten. Jag trodet ska vara risnudlar egentligen men vi hade bara tunna tunna sådana hemma och så de här äggnudlarna så det fick bli det som fanns. Det blev en rejäl stuv så jag kan luncha p ådet idag också.

Pad Thai med äggnudlar

2 färska gula lökar
4 späda morötter (eller två större)
1 röd paprika
5 vitköksklyftor
ca 1/2 l fryst broccoli
olja
1 rejäl matsked röd currypasta
ca 1 msk fisksås
ca 1 msk tamarindkoncentrat
ca 1 msk ostronsås

3 ägg
ca 3 tsk sojasås

2 nävar jordnötter

2 plattor äggnudlar
Lägg knappt 4 minuter i kokande vatten och rör om med en gaffel

Koka upp vattnet och låt nudlarna ligga i i kanppt 4 minuter. Rör om med gaffel så att de lossnar från varandra. Slå av i ett durkslag.
Skala och strimla löken. Strimla paprikan. Skala morötterna och vitlöken. Skär morötterna i tunna stavar och skiva vitlöken tunt. Fräs grönsakerna i olja och röd curry i en väl upphettad wok. Tillsätt broccolin och rör om försiktigt.

Gör under tiden nudlarna enligt instruktionen på förpackningen.

Rör ned fisksås, tamarindkoncentrat och ostronsås. Rör ned avrunna nudlar i woken. vispa samman ägg och sojasås. Rör ned i nudelblandningen och rör om väl. Hacka jordnötterna och rör ned i woken. Servera direkt.

Paris je t'aime

Paris. Staden jag aldrig tröttnar på. Jag fortsätter att åka tillbaka och varje gång jag är där trampar jag på nollpunktsplattan utanför Notre Dame som sägs ta en tillbaka till staden.

Paris är härligt för där finns allt. Vackra byggnader, mysiga caféer, pampiga boulevarder, fina restauranger, enkla brasserier, mat från världens alla hörn,de bästa baguetterna och de godaste bakverken. Sedan finns ju också baksidan förstås. Förorter man avråds från att sätta foten i och tiggare och uteliggare utmed gatorna, medaljens baksida.

I denna myllrande stad är alltid något på gång. Och staden har förändrats sedan jag var där sist. Vårt hotell låg farligt nära Pigalle, centrum för stadens sexshoppar och prostitution. Ett område man tidigare avråtts från att boka hotell i, mest för att en del hotellrum där hyrs ut per timme snarare än per dygn. Om vi var oroliga för detta behövde vi inte oroa oss. Området vi bodde i var visserligen livligt men gatan där hotellet låg kantades av matbutiker: bagerier, charkuterier, fiskbutik, vinbutik och restauranger. Ett stenkast ifrån låg ett trendigt café och åt andra hållet en restaurang med tolixstolar på rad som serverade italienska delikatesser. Ett skönt område helt enkelt.

Tydligen har man också börjat slänga sig med uttrycker SoPi - South Pigalle- att jämföra med SoHo och SoFo i Stockholm. Södra Pigalle har blivit trendigt. Troligen någon gång när filmen om Amélie från Montmartre kom.

Vi bodde på gångavstånd till Montmartre så den ena dagen promenerade vi uppe på Montmartrekullen ,från vilken man har utsikt över hela staden. Vi insöp lugnet på bakgatorna och traskade oss en bit bortom de livligaste turiststråken för lunch på ett trevligt brasserie. För första gången i mitt liv såg jag Montmartres lilla vingård och vi promenerade och fantiserade kring hur det måste vara att leva där, varje dag, på "la butte" (kullen) som parisarna kallar det.

Nästa dag ägnade vi åt shopping. Överallt var det reor så vi tog oss ned till Rue de Rivoli och Boulevard St Michel och avverkade några av de stora franska kedjorna. Jag fyndade en hel del. Vi får väl se om det blir såna där ångestplagg som bara värmer hyllan sen men jag tror inte det. Det är roligt att shoppa i Paris för modet är inte så likriktat, inte ens i de stora kedjorna som Étam och Promod. Det var mycket mönster och mycket färg. På Promod kunde man hitta shorts och långbyxor i alla möjliga färger -klarrött, koboltblått, ärtgrönt, citrongult. Tyvärr var det så mycket folk att jag inte nändes prova. Och vågad som jag är föll jag för en caffelattebrun trikåklänning och en brunrosa topp...

På kvällen åt vi en trerättersmeny i Quartier Latin, studentkvarteren. Rue St Severin myllrar av restauranger men alla är inte lika bra. De lever högt på att det är mycket turister som kommer och går. På den första restaurangen vi gick in på blev vi märkligt bemötta av kyparen. Han liksom sprang och tog fart och gled runt på sina sulor bland borden i en virvlande fart. Hans kavajskört slog upp i vårt bord hela tiden, för han placerade oss i mittengången. Tydligen trodde han att ingen fattade franska heller för han stod vid ett annat bort med stackars turistfamilj och hävde ur sig otrevligheter om deras beställning och om sin kollega som han högljutt hävdade var full. Jag tror att det var någon annan som var det... Vi valde inte att ta reda på mer om det och gick till ett trevligt ställe ett stenkast därifrån istället så kvällen slutade bra trots allt.

Bonjour!

Nu är jag tillbaks igen. Den här bloggen ligger ju nere i allt längre perioder men den här gången har jag i alla fall en god anledning att slarva med inläggen - jag har varit i La France!

Tjugonde juni stack jag och en kompis, som jag lärde känna när jag pluggade franska, iväg till Paris. Där övernattade vi på ett hotell i Montparnasse för att resa vidare till St Malo dagen efter. St Malo var en ny erfarenhet för mig som mest vistats i Paris och Lyon aå det var extra kul att få se en lite mindre stad. Eftersom den låg utmed kusten hoppades jag på att få plaska lite i havet och sola i min nya prickiga bikini också.

St Malo ligger i nordöstra Frankrike, i Bretagne, inte så vansinnigt långt från Jersey faktiskt. Staden är uppbyggd kring kanaler och dess gamla stad, Intra Muros omgärdas av en ringmur. Innanför ringmuen ligger större delen av stadens butiker, restauranger och caféer. Vi bodde väldigt centralt innanför murarna och kunde lätt ta oss fram till fots.

Fyra gånger om dagen kom och gick tidvattnet. Det var en rätt mäktig men också märklig känsla för en landkrabba som jag att stå uppe på muren och känna doften av saltvatten och höra bränningarna nedanför och låta håret virvla i vinden. Det var inte utan att man blev lite avundsjuk på surfarna som man såg trotsa vågorna (fast jag är för feg för vindsurfing).

Mina förväntningar om sol och bad kom dock på skam. Trots att det var mitten av juni och fint väder mestadels så var vindarna isande och jag frös nästan hela tiden. Jag var inte det minsta sugen på att bada. Tydligen är Bretagne så blåsigt att fransmännen själva skojar om "den lilla bretonska brisen" på vykorten man kunde köpa i staden. Emellertid blir man väldigt solbränd upptäckte jag. Vi gick mycket och en riktigt grådisig dag när vi var ute kom jag hem med "pandaringar" efter glasögonen och en linje där tightens slutat.

Det var en härlig vistelse i alla fall och vi njöt av de lokala specialiteterna. I var och vart annat gathörn kan man nämligen hitta crêpes eller galettes som de matiga, bovetebaserade varianterna kallas. För ca 9 euro kunde man få en meny med en salt galette samt en efterrättscrêpe och en kopp cider som man traditionsenligt ska dricka till pannkakorna.

En kväll gick vi också ut och åt tre rätters midag. Vi inledde med fisksoppa. Det låter ju gott men det var en tragisk brun sörja, som i och för sig inte smakade illa men såg för bedrövlig ut, mixad som den var. Jag såg för övrigt att en liknande gegga såldes på burk i mataffärerna så de tycker väl att det ska vara så. (Tur att man inte tog det som huvudrätt). Till huvudrätt åt vi istället min favorit Moules Frites, musslor som serveras med pommes frites vid sidan. De var nog de godaste musslor jag ätit i Frankrike så visst är det skillnad att äta skaldjur utmed kusten. Efterrätten var ju inte så imponerande -crêpe au sucre, en sockrad pannkaka men om man betänker att hela menyn (exklusive dryck) kostade 11 euro så var det ju verkligen prisvärt.

Efter den delikata måltiden tog vi en promenad längs ringmuren. Det var betagande vackert! Staden låg inbäddad i solnedgångsljus och vågorna fräste mot klipporna nedanför och hundratals båtar guppade i småbåtshamnen. Det är nästan något trolskt över de här naturkrafterna. När jag stod där på muren kom jag att tänka på "Underströmmar" av Joanne Harris. Egentligen minns jag inte mycket av boken men stämningen jag kände när jag läste den dök upp i mitt huvud när jag såg vattnet virvla och slå mot klipporna.

Typiskt nog hade jag lämnat min ordentliga kamera hemma eftersom jag tyckte att den var stor och tung att släpa på till restaurangen. Jag fick fånga det så gott det gick med mobilkameran.

Jackpot i skor

Jag har minst sagt besvärliga fötter. Egentligen är de kanske som alla andras men jag har rätt långa fötter för att vara kvinna, storlek 40. Tyvärr är de bara storlek 39 på bredden, vilket för det mesta innebär att skor som inte klämmer på tårna ramlar av foten och vice versa. Detta är förbannat irriterande. Dessutom är jag så konstig så jag vill ha bekväma skor. Bekväma skor görs inte i så stor utsträckning för unga kvinnor. Vill man ha bekväma skor ska man tydligen vara pensionsmässig- i alla fall om man ser till hur fotriktiga skor ser ut. Kort sagt det är svårt och oftast också tråkigt att leta skor som passar och som jag också trivs i.

För ett par helger sedan insåg jag dock att läget började bli akut. Jag och en väninna har en Frankrikeresa inbokad 20 juni så jag var tvungen att hitta nya skor om jag skulle ha något att gå i under de Parispromenader jag föreställer mig. Vi var också bjudna på bröllop kommande helg så sambon behövde en ny kostym. Han ville åka till Vingåker Factory Outlet.

Jag var lagom entusiastisk. Bilfärden dit är rättså lång, t.o.m. från stugan och så mycket brukar jag inte hitta där. Jag ställde liksom in mig på att inte hitta något så att jag skulle slippa bli besviken sen. När vi kom fram upptäckte jag dock att där fanns en Scorettoutlet också. Jag satte kurs mot den direkt och fann inom loppet av 40 minuter tre par skor som både såg helt okej ut, satt bra på foten (okej, ballerinorna klämmer förvisso lite på stortån men de är ju i tyg så de kommer nog att töja sig...) och kostade 899 kr sammantaget. Det måste ju närmast betraktas som jackpot i skor vad gäller mig. Sambon fick en chock i alla fall, han som troget travat affär ut och in med mig i många år och lidit medan jag likt Askungen provat än det ena paret efter det andra...

Enklaste godiset

De sista dagarna i skolan blir det i ärlighetens namn inte så mycket arbete gjort. Betygen är satta och såväl elever som lärare räknar ner inför ledigheten. Sista lektionen med mina sjuor bjöd jag på fika efter att jag hade samlat in böckerna. Detta gamla beprövade recept på "godiskakor" fick de smaka. Lätt som en plätt att göra, särskilt om man ska bjuda många.

Godiskakor 40-50 st
200 g smör
4 msk kakao
2 dl sirap (ljus eller vit)
2 dl socker

2 dl cocosflingor
6 dl havregryn
Koka ihop ovanstående ingredienser i ett par minuter. Rör sedan ned cocos och havregryn. Klicka ut i småbrödsformar och låt svalna.

Och sommarljuset...

När vi var i stugan var jag bara tvungen att knäppa några bilder på kvällssolen som strålade in genom fönstren och färgade den gamla spisen och väggarna gyllene.

Sommarmat

De här bilderna har legat till sig i kameran lite nu. Men en sån här grå och regnig dag kan det ju passa bra att påminna sig om att sommaren inte är slut än på länge.

Rabarberpaj
Rabarberpajen är enklaste enkla, en smulpaj som du enkelt hackar ihop. Snabbt men gott! har man ingen pajform kan man göra den i gjutjärnspannan men låt den i så fall inte stå kvar i järnkärlet över natten för då blir rabarbern blåsvart fick vi lära oss...

150 g smör
3 dl vetemjöl
0,5 dl socker

6-7 stjälkar rabarber
knappt 1 dl socker
kanel efter smak
ev. lite potatismjöl

Skala rabarbern och skär den i 1-2 cm långa bitar. Täck botten av pajformen och strö över socker, kanel och eventuellt potatismjöl. Hacka ihop övriga ingredienser till en smuldeg och strö den över rabarbern. grädda i 200 grader i ca 20-25 minuter eller tills pajen fått fin färg och rabarbern är mjuk. Servera med vaniljsås eller vaniljglass.

På grillen

Grillning brukar ju också vara en sommarplåga. Ja, jag vet att jag antagligen har fel inställning men grillning är inte den matlagningsmetod jag föredrar om ajg får välja. Jag är för dålig på det helt enkelt. Jag har storslagna planer men jag tycker alltid att maten blir försenad hur välplanerad jag än har varit. Istället står jag där med svidande ögon, tändvätskedoftande kol som knappt blivit varm och bränner kött och blir tokstressad. Oftast brukar det finnas någon med i sällskapet som trots allt gillar den här urtidsvarianten av matlagning så jag lämnar gärna över till dem.

Men om man trots allt ska grilla, för det är ju mysigt och gott, så tycker jag att man ska slänga lite ost och grönskaer på grillen också. Senast grillade vi halloumi mängder av paprika. Halloumin blir härligt krispig efter några minuter på grillen och den är så salt och god tycker jag. Paprika blir sötare och intensivare i smaken efter en omgång på grillen. Den här gången blandades den med smulad fetaost och tunnskivad rödlök och ett parnävar ruccola. Med lite peppar och salt på toppen blev det ett kanongott tillbehör. Jag fick t.o.m. kompisen som annars inte vurmar för grönt att äta av salladen och ta om!

Vi grillade också sparris. Dessa förkoktes och fick sedan bara lite färg på grillen. Som smaksättning till sparrisen gjorde jag ett aromsmör med dill,citron,rivet citronskal,vitlök, peppar och salt. Supergott! Det passade också utmärkt på färskpotatisen.

Tjuvstart på sommarlovet

Just när man är som tröttast och mest sugen på att bara lägga ner för sommaren kom den lägliga Kristi himmelfärdshelgen, extra lång dessutom då den sammanföll med nationaldagen. Jag och sambon åkte ut till svärföräldrarnas lantställe för lite avkoppling. Vi hade en enorm tur med vädret. Solen strålade och det fanns inte ett moln i sikte. Vi solade, grillade och levde sommarstugeliv. Det enda vi inte gjorde var att bada. Det är vi båda alltför stora badkrukor för att ta oss till i början av juni.

Det kändes ändå som om semestern hade startat på riktigt. Särskilt som naturen verkar ha fått spel. Allt som normalt blommar runt midsommar står i blom redan nu -hundkex, midsommarblomster och lupiner. Jag är glad att jag tog med kameran ut. Det är vackert i Svedala så här års.

Dags att shoppa något nytt?

När ens kläder ser ut på det här sättet kanske man får lov att unna sig något nytt? Här ovan ser ni min favoritcardigan och mina favojeans. Cardiganen fick jag i julklapp av sambon för flera år sedan och den är från Filippa K och som jag har använt den! Fantastiskt material, den har hållit formen bra även efter otal tvättar men eftersom den är gjord i en ullblandning räcker det oftast med att vädra den. Ni förstår ju sorgen när det gick hål i armhålorna! Jag tråcklade ihop den och fortsatte använda den men nu är hålen tillbaks igen. I samma veva upptäcker jag att mina favojeans också blivit skrevslitna. Dem har jag också lappat ihop nu men särskilt elegant är det ju inte. Dessutom är alla mina jeans lappade på liknande sätt. Lever i förhoppningen att ingen ska kunna se det men det kanske är dags att börja leta efter nya jeans...

Agneau au four...eller nå't i den stilen

Fransmännen lagar nog sin agneau au four på en hel bit av lammet men eftersom vår affär hade svenskt,färskt lamm i skivor till bra pris så slog jag till på det. Jag gör ofta så, jag går till affären och ser vad som finns och sen lagar jag något av det. Fast det är klart jag hade en liknande rätt som jag läst om på nätet i bakhuvudet men som jag faktiskt inte alls tänkt laga -innan jag kom till affären alltså. Då verkade bara allt falla på plats. Tre burkar färdigkokta linser kostade nästan ingenting så de fick också komma med hem och halka ner i rätten de med.

Agneau au four
ca 5 skivor färskt lamm
1 vitlök
2 burkar färdigkokta linser à 200 g
rosmarin
timjan
svartpeppar
salt
olivolja
1-1,5 deciliter vitt vin
2 färska tomater

Börja med att krydda lammskivorna med rosmarin, timjan, salt och peppar efter smak. Jag brukar vara lite sparsam med rosmarinen eftersom den har en tendens att ta över men smaken är ju olika. Sedan bryner du skivorna i olja tills de fått fin färg men de ska inte bli genomstekta! Bottna en ugnsfast form med 2 burkar linser som du först sköljt och låtit rinna av. Lägg lammskivorna ovanpå. Dela vitlöken på mitten och placera ut den på olika ställen bland lammet och linserna. Klyv tomaterna och plutta ut dem också. Slå över vinet och sätt fatet i ugnen på 225 grader i ca 25 minuter. Här har jag inte så jättebra koll på hur lång tid det egentligen tog att laga lammet så håll koll! Kanske vill du ha ett blodigare köttt? Minska på ugnstiden lite då men det blir ju godast om tomaterna hinner mjukna och smakerna gifta sig.

Judith och Judith kan dra något gammalt över sig

Nu har vi hållit på i ett halvår och kämpat med vårt internet som går av och på stup i kvarten. Det försvinner några minuter för att sedan komma tillbaka. Inga långa avbrott men tillräckliga för att förstöra en internetbetalning, sabba ett inlägg i bloggen eller en facebookkommentar.När avbrotten kommer kan man lyssna på Spotify så mycket nät finns tydligen. Telefonen fungerar också men sidorna orkar inte ladda upp. Det är högst enerverande.

Sambon har ringt otaliga gånger till comhems kundsupport som hela tiden lovar att höja signalsstyrkan, frågar om vi har startat om modemet (ja för hundratusende gången i ordningen), om vi bytt sladd osv. men problemet kvarstår. Grejen är ju den att vi alltid haft trådlös uppkoppling (ett förslag var att vi skulle återgå till kabel!) och vi hade bättre uppkoppling förr innan vi betalade mer pengar för att få en ännu bättre sådan...

Senast krävde sambon ekonomisk kompensation då började helt plötsligt nätet uppföra sig väl, i hela två veckor har det fungerat ganska bra men nu har det börjat försvinna igen. Förklaringen senast var då att om det bor fler comhemanvändare i samma hyreshus så "kan det bli så". Det tycker jag att Judith och Judith kunde gå ut med i reklamen: "Om din granne surfar får du läsa istället".

Jag ger mig fan på att det kan spara pengar eller nå't genom att sänka signalstyrkan för varje gång vi ringt blir det lite bättre och sen försvinner det igen...(Okej jag börjar kanske bli lite paranoid nu men jag blir galen på det här!)

Lördagen i bilder

Lördagen bjöd på en tur till Flemingsberg där vi hämtade ut våra pass. Jag och en kompis har bokat in en Frankrikeresa i juni så det blev lite bråttomnär jag upptäckte att mitt pass visst hade gått ut 2 maj. Tyvärr var det inte så lätt att ansöka om pass som man kan tro. Passexpeditionen i Flempan krävde tre besök innan kön var så kort att det ens var lönt att ställa sig i den. Men nu är det alltså fixat.

På hemvägen åkte vi till Plantagen och shoppade blommor till balkongen som vi städade och skurade under lördagen. Två blodröda pelargoner, en lila surfinia, två krukor lavendel (en vanlig och en fjärilslavendel), en rosa och en vit tobaksblomma, timjan, persilja, mynta och citronmeliss fick följa med hem. Jag trodde nämligen att alla mina kryddväxter hade dött efter vinterns framfart. När jag kom hem upptäckte jag dock att det jag trodde var självsått ogräs i citronmelisskrukan faktiskt var citronmelissskott så nu har vi en hel del av den varan.

Lunchen blev enkel. En örtomelett toppad med räkorna som blev över från fredagens frosserier. Middagen blev också enklaste enkla -grillad korv med bröd. Tillredd på engångsgrill. Tyvärr tog det lite tid eftersom sambon,som var hungrig, glömde att läsa instruktionerna till grillen och tog inte av emballaget så syret ströps. Det tog ett tag innan jag upptäckte det och då hade allt tändpapper brunnit upp så vi fick kämpa lite innan det blev mat på bordet. Men den som väntar på något ott (eller två brända korvar) väntar ju alltid för länge. Mysigt var det i alla fall att ligga där utsträckta i gräset i majsolen och lata sig.

Fredagslyx

I fredags när vi kom hem från jobbet var vi inte ett dugg sugna på att laga middag men vi ville gärna ha något gott och lyxigt till middag. I förorten är mängden bra restauranger rätt begränsat men det finns en del pärlor. Erssons fisk i Fruängen är en sådan. Man kan både njuta av smaskiga fiskrätter på deras servering eller köpa med sig hem. I fredags köpte vi med oss en skaldjurspåse hem. Den kostade 250 pix men det var det värt. Påsen innehöll färska räkor, rökta rökor, limeaioli, en annan sås, baguette, en bit god ost och till och med en citron och en vippa dill! Vi var ganska hungriga så vi köpte även till varsin bit varmrökt lax. Det hela skoljdes ned med Les Fumées Blanches. Gott!

Vackraste årstiden

Hoppas verkligen att det inte är allergi förresten. Det här är nog den vackraste årstiden. De här sötnosarna plockade jag och svärmor på landet i lördags. De står vackert än i köket.

Man-tager-vad-man-haver-sallad

I söndags var jag på möhippa för en kompis. Vi picknickade på klipphällarna vid kristineberg och sedan stod kajak på schemat (som jag bangade då jag inte trodde att kallvattendop pskulle vara främjande för hälsan). När jag kom hem var jag alldeles slut så det blev ingen avancerad matlagning. Ingen av oss orkade handla. Jag improviserade istället ihop en sallad av vad som fanns i kylen. Det blev riktigt gott och snygg tycker jag. Det gör mig glad när man kan ta vara på det man har istället för att slänga.

Detta hade jag i:

4 kokta potatisar + vinägrett (med vitlök!) som fanns i kylen
1 burk sardiner i olja
strimlad romansallad
ruccola
tomatklyftor
morotslantar
gröna oliver fyllda med vitlök/ansjovis
turkisk paprika i tunna ringar

Allergisk?

Börjar mer och mer att tro att den här envetna förkylningen egentligen är allergi. Alla andra går ju runt med kli i näsan och nyser så varför skulle inte jag kunna drabbas? Det enda som gör mig fundersam är halsontet. Kan man ha ont i halsen istället för rinnande/kliande ögon och ändå vara allergisk,tro? Skitsamma vad det är -det är irriterande som fan. Men när jag tänker på det nyser jag inte lika mycket längre, hostar mest. Kanske är förkylningsefterdyningar i alla fall. Jag vill att det ska gå över nu. NU!

Ny favorit!

Kom via en kompis i kontakt med en ny serie som helt klart har potential att bli en ny favorit. HBO som bl.a. ligger bakom serier som True Blood och Sopranos har nämligen filmat "A Song of Ice and Fire"(Sagan om is och eld). En klassiker inom fantasyvärlden tydligen men helt okända böcker för mig som sällan (aldrig?) läser fantasy. Hursomhelst såg jag första avsnittet av "Game of Thrones" som serien heter och fastnade direkt!


Stridande kungaätter, lojaliteter som sätts mot varann i de sju kungadömena, en skyddande mur som skiljer människornas värld från den mystiska skogen där ohyggliga saker inträffar -ni hör ju själva. Dessutom var miljöerna väldigt välgjorda och bra skådespelare har castats till rollerna. Bland annat ser vi Sean Bean från "Sagan om Ringen" som Lord Stark (en av huvudrollerna).Synd bara att det lär dröja tills serien kommer till Sverige men om man har tillgång till HBO kan man njuta serien varje söndag kl 21.00...

Bilden är lånad från IMDB.

Och hon frös och hon nös....

atjo, atjo,atjo prosit. Jag blev ju vrålförkyld lagom till påsklovet. Kände mig bättre över påsken men nu är det lika täppt igen. Jag vet inte om det är ett nytt virus eller det gamla som fått en nystart men träligt är det i alla fall. Jag som aldrig brukar vara sjuk. Imorse gjorde det ont i huvudet upp i pannan, ungefär som när man har fått en kallsup och näsan rinner -om den inte får smak för variation och istället blir täppt.

Inläggen blir lika rafflande som livet känns i stort så därför händer inte så mycket här. Maten som lagats den här veckan har inte lagats av mig i speciellt stor utsträckning. Sambon fixade plommonspäckad fläskkarré i början av veckan och sedan tonfiskpasta. Dessa två rätter har vi kalasat på i veckan med undantag för tisdagen då en kär vän var här. Då blev det en matig sallad med bulgur, rödbetor och ruccola. Men sådana sallader har jag bloggat om så många gånger förr att de väl mer väcker leda än matlagningslust hos någon. Jag får återkomma när jag har något att säga på riktigt...;)